selidas.blogg.se

Igår fm blev det en vandringstur i molnregnskogen. Vi har varit i flera olika klimatzoner och denna är lite svalare och inte så fuktig. Får lära oss en hel del om olika växter och örter, men minnet är ju som teflon....Guiden Ed har mycket noga påpekat vilka växter som är ätliga om det är så att vi kommer vilse under våra promenader. Fick veta att en palm som har "stickig" stam innehåller sav som dricks som alkohol och det är starkt. Efter ruset måste man hålla sig inomhus 4-5 dagar för annars blir man berusad igen. Anledningen är att saven fermenteras i magen av solskenet och så blir du på örat igen!

 

Bredvid ingången till nationalparken fanns ett område där många kolibrier vistades. De ser lustiga ut när de är helt stillastående i luften trots att de viftar frenetiskt med vingarna. De små fåglarna fanns i flera olika färgkombinationer. Vackra!

 

Stannade på hemvägen vid ett kvinnokooperativ som tillverkade hantverk.

 

På em var Lasse och Gunnar iväg på ny ziplinetur. Denna var mer avancerad och högre upp över trädtopparna. Vissa sträckor fick de åka två tillsammans och en sträcka var över 1 km lång, men där räckte inte farten till, utan en i personalen fick "hiva" in dem.

Ulla, Kickan och Gerd kopplade av på hotellet och spelade kort.

 

Middagen på kvällen intogs i byn och som vanligt ställde chauffören och guiden upp och skjutsade oss. Måltiden avslutades med en kula av områdets "hemgjorda" glass.

 

Birgitta, Gunnar, Felix, Gerd, Kickan, Ulla, Sten och Mats i bussen

 

Idag åkte vi buss i fyra timmar, varav en hel del på skumpiga vägar. Färdades uppåt till ca 1.400 m höjd till Monteverde. En del serpentinvägar. Vackra vyer och vi tyckte att det påminde om Brösarps backar.

 

Lite slötid vid poolen på fm igår innan vi åkte till staden La Fortuna för lunch och shopping. Därefter åkte bussen iväg med oss för promenad i tropiska skogen. På vägen dit var där en samling vitnosade näsbjörnar som huserade vid vägrenen. De var inte alls rädda av sig....och söta!

 

 

 

Hipp hurra för idag är det Kickans födelsedag! Vi sjöng på morgonen och vid frukost hade våran guide Ed fixat överraskning. En cheesecake med pyttekort stearinljus och Happy Birthday skrivet över kakan och så sjöng personalen. Vår guide är mycket bra; saklig, korrekt, kunnig, dubbelkollar det mesta, förberedd och har glimten i ögat. Det är bra att vi inte är mer än 8 resenärer med egen buss, för då kan ges det utrymme för att vara flexibla och ändra i programmet om vi känner för det. Funkar bra.

Båten från Tortuguero till fastlandet, bussen på skumpiga vägar och med stopp för lunch och kaffe nådde vi Arenal sen eftermiddag. Arenal är en vulkan som fortfarande ger ifrån sig rök ur kratern och är aktiv. Bor på ett mycket bra hotell. Har ett eget "hus" med terass där vi kan njuta sittandes i gungstolarna. Stort hotellområde med asfalterade gator, så vi fick karta i receptionen för att hitta rätt. Ett "vanligt" poolområde och ett med "varma bubblande pooler.

På kvällen blev det födelsemiddag för Kickan och även då uppvakade hotellpersonalen med sång och tårta.

 

Vissa av oss skaffade sig en ny erfarenhet idag....

Tog båten över floden efter frukost, för nu skulle sex av oss i sällskapet gå på "canopying" eller "zipline"; linbana där passagerare fastspända i en trissa åker ner svävande i en vajer. Vilken beskrivning!

Ulla och Kickan valde att koppla av på hotellet. 

Vi fick sele och hjälm på oss och allt blev noggrant kontrollerat. Efter instruktioner fick vi klättra 16 m uppför en stege till en plattform i ett träd. Lite nervöst var det när vi skulle pröva på första sträckan...men härligt! Fick inte upp någon jättehastighet och på vissa sträckor fick man själv bromsa med handen, på andra var en träbit bromskloss. Kring tio olika sträckor som vi tog och "zippade" på. Ibland var det inte lätt för instruktörerna att fästa oss haken i trissan utan vi fick hoppa upp och samtidigt skulle haken komma på rätt plats. Där var även olika "överraskningsmoment". På ett ställe kunde man kasta sig ut som Tarzan och hålla sig i en lina. En annan överraskning var två spända vajrar mellan trädtopparna där man kunde gå med fötterna på ena vajern och hålla händerna på andra vajern. Och sen fanns där flera hängbroar som vi förflyttade oss på. Lite tivoli, men roligt att testa!

 

Båten till baka till hotellet och nästa utmaning var gyttjevandring i regnskogen. Fick låna gummistövlar, för på stigen var det mycket lerigt. I den här delen av Costa Rica faller SEX meter regn om året, så det är inte konstigt att det blir kletigt i skogen. Såg inte så mycket djur tyvärr.

 

På eftermiddagen var det dax för en båttur in i kanalerna. Här såg vi flera olika fåglar. En fågelart är inte "vattentät"  och de stod med utbredda vingar för torkning. Kajmaner i olika storlekar, flera apor, sengångare, spindlar mm. En apfamilj av arten capuchin kom vi väldigt nära och de var lika nyfikna på oss som vi är på dem. 

 

Vid hotellet blir vi småtokiga på alla ettriga myggor som vill kalasa på oss. Tre i gänget har köpt speciellt armband som skall hålla myggen borta, men de har ändå blivit stuckna. Vi tar på oss myggmedel, långärmat och långbenat men myggen sticker oss ändå!

Tidig morgon, avresa halv sex. Stannade långs vägen för frukost. Som vanligt fanns ris och bönor på frukostbordet. Där vi stannat för frukost tar de hand om skadade eller bortkomna sengångare. Såg någon uppe i ett träd, men nu börjar det bli "vardagsmat" för oss med detta djur. Guiden fångade även en groda han ville visa för oss. Den kallas "strawberryfrog" men vet inte svenska namnet. Är bara ca 3 cm, röd i färgen med blåa ben. Ser ut som den har ett par jeans på sig! Efter ytterligare  en timmes bussfärd på delvis skumpig väg, bytte vi till motorbåt. Färdades på en bredare flod och såg en del fåglar, kajman, och apor i träden. Hade en trevlig stund med en apa av arten capuchin. De är bruna eller svarta i pälsen med ljust ansikte. Apan åmade sig i trädet och slog sig för bröstet. Nådde vårt hotell i Tortuguero. Här var det fint och välordnat. Tortuguero kan endast nås med båt.

 

Efter lunch tog vi båten igen till STC, ett forskningscenter för vattensköldpaddor. Fick lära oss en hel om denna art och hur man jobbar på centret, dels genom att se en film, dels genom guidens berättelse på museet. Några levande sköldpaddor fanns inte. Besökte stranden där de går upp och lägger sina ägg. Vandrade sedan till staden där ca 1.500 invånare bor. I princip en gata som kantades av researrangörer och souveniraffärer. Men vi hade tur och fick syn på en spindelapa. Apan har långa armar och ben samt lång svans som kan användas som en "tredje" arm. Namnet har den fått av att den ofta sitter med armar och ben utsträckta så den liknar en spindel. Vi såg den förflytta sig i trädet och den använde verkligen sig av svansen. 

 

På hotellet igen blev det dopp i poolen. Varmt vatten och poolen har formen av en sköldpadda, vad annars?!

Gårdagen var en småtrevlig dag.....

 

Besökte bri-bri indianerna. I Costa Rica finns flera olika infödingsstammar som lever i reservat. Staten understödjer dem, men villkoret är att de bevarar sitt språk och sin kultur. Det finns ca 12.000 bri-bri, men i detta reservat levde endast 300. Vi hade väntat oss att det skulle vara mer "primitivt" men de få indianer vi mötte gick klädda i "vanliga" kläder och levde i "normala" trähus. Denna grupp värnade om iguaner och födde upp dessa ödlor för att sedan kunna släppa dem fria i naturen. Några få enkla burar med hönsnät där småttingarna fick leva och de lite äldre klättrade i träd och på plåttaken. Mer än 300 iguanas har kunnats placeras ut i naturen. När iguanerna är små är de klart gröna i färgen, men i takt med att de växer blir de grå-brun-beige. Här sprang även kalkoner och höns fritt.  

 

Åkte vidare till ett annat reservat för att besöka en familj. Herrn i huset är shaman, har nio barn och ett stort antal barnbarn. Har man många barn står man högt i kurs hos Zebu (Gud). Några av barnen var dövstumma och vi såg något barnbarn som hade missbildad arm. Misstänker det beror på inavel inom stammarna; Tråkigt! Shamanen hade en plantering med medicinalväxter och vi fick lära oss en del om de olika plantorna. Några gav rött färgämne som damerna använde som läppstift, andra frukter minskade klåda vid myggbett, en del var bra för hjärtat osv. Prövade på att skjuta pil med båge som användes vid jakt. Fick se hur man "pressade" fram fibrer från det gröna av ett visst träd för att sedan nyttja fibrerna till att göra rep. Repen kunde man även använda för att göra hängmattor. Ett träds frukter använder man för tillverkning av husgeråd såsom koppar och tallrikar. Shamanen ville även värna om grodor, och i ett "tält" fanns flera kväkande djur, men det vimlade även av pyttesmå myror som var grodornas föda. Vi kom snabbt ut ur tältet och ville bara kasta av oss skorna för alla myllrande kryp! 

Sedan skulle vi få smaka på "riktig" choklad.....men vi fick hjälpa till att fixa till det hela. Kakaobönorna fermenteras först i fem dagar, och när de placeras i säckar kommer flugor dit och hjälper till med jäsningsprocessen. Därefter får bönorna torka i 22 dagar ute i solen. Sedan kan man använda dem. Bönorna rostades i aluminiumpanna under omröring över öppen eld. Efter ca 10 minuter hördes det som att popcorn poppades och då var bönorna färdigrostade. En ljuvlig arom spred sig. Därefter fick vi med sten försöka krossa bönorna så skalet skildes av. Tråget med bönor "rystes" så att skalet föll bort. Sedan maldes kakaobönorna i typ köttkvarn, och då kom en kletig massa ut. Den 100 % chokladmassan ströks på en skalad banan och sedan fick vi äta denna. Banan med choklad är typisk frukost. Bananen gav sötma åt den sträva kakaomassan. Resten av kakaomassan blandades i kokande vattne,  och vi drack denna varma dryck. Fick även smaka varm choklad med mjölkpulver i. Shamanens hustru såg nästan yngre ut än sina döttrar och guiden berättade att det beror på den nyttiga kosten med choklad samt att hon smörjer in sig med kakaosmöret. Shamanen använder även medicinalväxter och choklad vid olika ritualer.

 

 Åkte vidare och en promenad väntade oss. Fick fatta var sin vandringsstav och gå ner till ett vattenfall. Det var fint, men vägen var väldigt lerig och hal, och vi fick inte lov att gå fram till den lilla badplatsen vid fallet pga olycksrisken.

 

Lite fri tid i stan Puerto Viejo, men vi valde att promenera tillbaka till hotellet. Gick en bit längs vägen och en sträcka längs stranden. Framme vid hotellet blev det bad i de höga vågorna. Får vara försiktig och inte gå för långt ut, för man känner att strömmen är stark.

 

Gränsen mellan Panama och Costa Rica.

 

Nu har vi bytt land....När vi väl först fixat emmigrationen, sedan tullen och därefter betalt utreseskatt kunde vi GÅ över gränsen från Panama till Costa Rica. Vi trodde vi skulle vandra på bron med stålspannen, men vi fick gå på asfaltbron dragande våra resväskor. Det regnade häftigt när vi väntade på att ta oss genom passkontrollen i Costa Rica. Som tur var kunde vi knöka samman oss under tak. Orten vid gränsen heter Saxiola. 

 

På em vandrade vi i en nationalpark. Det var en lättvandrad stig längs stranden. Stora och vackra blåfärgade fjärilar flög kring och sedan kom vi till en samling vrålapor. När de varnar varandra och ger ljud från sig är det väldigt högljutt och hörs verkligen "argt". En stor iguan vilade i ett träd. Vi ser ofta termitbon som omfamnar trädstammarna. Vadade över en "flod". Blåfärgade krabbor kring 15 cm flydde snabbt ner i sina hål. Fanns även mindre krabbor som levde i snäckskal eller tom små plastkorkar. Spejare Ulla trodde sig se en ödla, men det visade sig vara något så ovanligt som svansen på ett bältdjur. Roligt att se detta djur! Ute i havet gick vågorna höga.

 

Costa Rica verkar mycket "renare" än Panama. Knappast skräp i vägkanterna, rent och prydligt kring bostäderna, ombonat i trädgårdarna mm. 

 

Hotellet där vi nu huserar är ingen höjdare. Vissa har ett rikt "djurliv" på rummet med små insekter, mygg, större spindlar, mindre ödlor mm. Andra får sitta med paraply på toaletten, då det droppar in. Lakan och handdukar känns muggiga, hotellet ligger långt från centrum osv. Men vi har en katt som vaktar i receptionen och vi somnar in till vågbrus!

 

 

Bocas del Toro betyder tjurens mun och är ett distrikt i Panama som består både av skärgårdsöar och fastland. Vi anlände till ön Colon i vårt lilla flygplan. Kunde gått från flygplatsen till hotellet, för det var bara en kort bit och det kändes löjligt att bli hämtad med minibuss; och där behövdes en buss till oss resenärer och en till bagaget. Det var också så att när vi kom till flygplatsen visade det sig att vi fick bara ha 14 kg bagagevikt per person, så vi fick snällt foga oss i att betala 2,11 USD per kilo övervikt.

På Colon är här mycket ryggsäcksturister, surfare och dykare.Staden har en avslappad atmosfär och det känns som att befinna sig i Västindien. Det mesta kretsar kring "lilla" huvudgatan med korta sidogator ner mot vattnet. Barer, restauranger, hotell, reseföretag och affärer samsas längs gatorna. På kvällarna slår försäljarna upp sina bord på huvudgatan för att sälja sina olika hantverk. I princip ingen trafik men här cyklar man kring utan ljus.

 

Idag har vi haft en skön dag i arkipelagen. Åkte runt med en "motorbåt". Mycket mangroveträd och många öar. Första mål var "Dolphin Bay" och vi såg flera delfiner där, ibland i par, ibland solo. Som regel simmar de tre-fyra ggr över vattenytan för att sedan dyka ner i djupet och vara därunder ca 5 minuter innan de går upp till ytan igen. Flera dök upp nära båten.

For vidare till vårt lunchställe. Ett "bryggkomplex" med byggnader av trä. Innan lunch hade vi tid till snorkling. Kunde se både fiskar och koraller, men det var stark ström, så det var svårt att simma. 

I båten igen och nu åkte vi mot "Sloth Island". Från båten letade vi efter sengångare, och slutligen såg vi en liten unge hängande i mangroveträdet och vi kunde komma så nära så vi egentligen kunde rört vid den om vi sträckt oss upp. Det var en endemisk tvåtåig art. Jåttesöt!

Mangroveträdet är en märklig växt. Vissa blad "offrar sig" till förmån för växtens överlevnad. Enda träd som överlever i saltvatten. Växten kan filtrera saltet från vattnet och saltet samlas i blad som gulnar och dör. På rötterna sätter sig ofta snäckor/musslor som utvecklas där.

När vi åkt genom en smalare passage bland mangroveöarna såg vi sjöstjärnor. Orange, femarmade och ca 30 cm tvärsöver. Vi åkte nu för att bada vid "Star Fish Beach". Sandstrand och ute i vattnet låg ännu större sjöstjärnor. Kunde se att de förflyttade sig. Fick inte vidröras. Sjöstjärnan kan "släppa ut" sin mage utanför kroppen och äta där. Märkligt!

Under dagen såg vi också stora maneter, främst där delfinerna var. Maneterna är föda för delfinerna.

En avkopplande dag även om det inte var så mycket sol.

I förrgår kväll anlände övriga sex resenärer från Sverige till Panama. Tidigare under dagen hade vi varit ute och gått en sväng på stan. Skylinen är häftig med alla höga hus och skyskrapor som här finns. Gick längs strandpromenaden, men den var inte något "mysig" så vi svängde upp några kvarter till paralellgator istället. Trottoarerna är inte så bra att gå på då där är mycket hål och stora nivåskillnader. Här är också rätt smutsigt längs gatorna, ligger mycket skräp.

Gick in i ett varuhus, och utifrån gatan ser det inte mycket ut, men sen visar det sig vara stora ytor och flera våningar. Vi har fått reda på att märkeskläder samt elektronikprylar lär vara billigt här. Här finns många möbelaffärer med snygga designade prylar. Vimlar också av märkesbutiker som Gucci, Prada osv. Behövde köpa dricka och Felix såg texten "Supermercado" målat på en vägg och där var en massa plåtjalusier så det såg ut som en typ av lagerbyggnad. Gick in och det visar sig vara en jättestor fräsch livsmedelsbutik. På de nyare byggnaderna är rutorna ofta tonade och man ser inte vad som döljer sig där, men kliver man in kommer man in till varuhus modell NK.

Vi bor på ett "fint" hotell och runtomkring ligger Marriot, Hyatt m fl och här ligger också flera banker samt casinos.

 

Gårdagen började vi med att bese Mirafloresslussarna. Det var verkligen imponerande att se dessa slussar och hur det gick till när båtar slussas. Vi hade tur och fick se tre stora lastfartyg ta sig genom slusskamrarna. På morgonen slussar man från Stilla havet till Karibiska havet och på em går trafiken i motsatt riktning. Kanalen öppnades 1914. Nu håller man på att bygga en parallell kanal som kommer att kunna ta bredare och längre fartyg. Egentligen skulle den öppnats i fjol, men kanske de lyckas öppna innan årsskiftet. Sedan 1999 har Panama fått överta kanalen från USA som tidigare kontrollerade den. Över 1 miljon fartyg har passerat genom kanalen och avgiften för att gå igenom för ett "normalstort" containerfartyg är ca 250.000 USD. Det tar ca 8 timmar för fartyget att passera genom kanalens 77 km och dess 3 slussystem. Många personer dog när kanalen byggdes, kring 27.000 man.

 

Världsarvet Panama Viejo besöktes. Det är ruinerna som finns kvar av den gamla staden som grundades 1519.  Pirater har härjat i Panama och längs med kusten här. En känd "sjörövare" är Henry Morgan (han med romen). Åkte vidare till "gamla staden" som härstammade från kolonialtiden. Fina byggnader och här höll man också på att fräscha upp och renovera ännu fler. Här var det lite mysigt, vilket vi inte kan säga om övriga delar av Panama city. 

 

På kvällen tog vi alla metron till fiskmarknaden. Utanför finns serveringar som lär vara öppna till midnatt. Mycket lokalbefolkning och högljudd musik. Plaststolar och bord. Slog oss ner där vi tyckte ljudnivån var dräglig. Vi beställde cheviche med dels bläckfisk, dels räkor. Råa skivade skaldjur med hackad lök och kryddor serverades i plastmuggar. Sedan blev det "mixed mariscos", blandad kompott från havet med småbitar av grillad fisk och skaldjur. Allt mycket gott! 

 

Idag började vi med att åka båt på sjön vid Gamboa. Såg vackra vattenliljor och vattenhyacinter samt flera fåglar. Kan inte alla arter, men där var ibis och häger, pelikan och gam, samt flera andra mindre i storlek. Såg även hjort och apor. Aporna var av sorten "capuchin", svarta till färgen med lite vitt vid ansiktet. Sen fick vi även se en sengångare. Det var rofyllt att åka på sjön. Därefter gick vi en promenad i djungeln. Här såg och hörde vi vrålapor, fjärilar i vackra färger fladdrade kring, myror gick i parad bärande sina löv mm. Har nu fått veta att det vi trodde var bibon som växte kring trädstammarna är termitbon. Trodde bara termiter byggde från marken, men de sätter även bo var som helst i träden. 

Lunchen intogs åven idag på ett tråkigt köpcentrums enkla servering. Kalt och dålig ljudisolering, plastigt och bara så TRÅKIGT! Och vi bad guiden idag att inte köra till ett likadant ställe som igår.....

Vidare där vi kom till slussen mot karibiska sidan. Här fick vi köra över slussöppningen och fick se slussportarna när vi passerade dem. Väg in i djungeln, och längs vägen såg vi fler sengångare, apor, iguan och även näsbjörnar. Vi har verkligen kommit nära sengångarna och sett mycket djur och fåglar idag. Roligt!  Besökte fortet San Lorenzo. Det är bara ruiner kvar, men tidigare var det en viktig befästning på vägen när guld forslades. Låg vackert vid floden Chagres utlopp. Körde tillbaka igen till Colon och nu skulle färden tillbaka till stan gå på räls. Finns en järnvägslinje längs kanalen och vi gick på det röd och gula tåget. Hade fått plats i vagnen med panoramafönster, och hade även möjlighet att gå ner och stå på en utsiktspkattform. Passerade flera platser vi varit vid tidigare under dagarna, men det var en intressant tur!

Så har vi varit ute på havet några dagar. Vi var elva passagerare samt skeppare Paul med flickvän Cindri som på kvällen den 8  februari äntrade fartyget Ave Maria. Behövdes flera turer med jollen från hamnen i Cartagena till båten för att vi alla och bagaget skulle komma med. Och sen blev det till att stuva in allt i diverse skrymslen och vrår och en av våra resväskor fick surras fast uppe på däck. Här var det trångt om utrymme och vi tror att fartyget egentligen bara var avpassat till sex personer...Inga separata hytter eller liknande men vi fick troligen bästa sovplatsen; dubbelbädden över matplatsen. 

Kaptenen sade att det kommer att bli en "rough sailing" och det får man helt klart säga att det blev och om flera av passagerarna visst vad som väntat det närmaste ett och ett halvt dygnet framöver hade de aldrig gått ombord. Ihållande segling med 4 m höga vågor som andra natten kom från tre håll och vinden hade en fart kring 35 knop. Skepparen sade att detta var en av den tuffaste seglingen han haft under de åtta år han seglat sträckan. Sjösjuketabletter hade snabb åtgång och alla kastade någon gång upp över relingen. Vi klarade oss hyfsat bra, tack och lov! 

Men när vi nådde San Blas fick vi belöning för mödan. Små paradisöar med palmer och vit sand. Ögruppen består totalt av 365 öar, så här finns en för varje dag om året. På några av öarna kan där finnas en trähydda som bostad, men flertalet är inte bebodda. Folket som bor här tillhör Kuna och området med öarna och en liten del av Panamas fastland ingår i området Kuna Yala som är ett autonomt distrikt i Panama. Vi fick därför betala 20 USD per person i någon slags avgift för att få vistas där.

Givetvis var vi de äldsta passagerarna, resterande var backpackande ungdomar kring 30 år. Två svenskar, två holländare, tre amerikanare och två från Argentina och så vi. Alla trevliga och lättsamma. 

Hade hoppats på bra snorkling, men tyvärr blev det inte mycket av det för vår del. Blåste för mycket, så det var svårt att snorkla. Lasse såg en stor stingrocka och lite koraller, men tyckte vattnet var grumligt. Gerd hoppade inte så gärna i vattnet för hon orkade knappt dra sig upp för repstegen när vi skulle ta oss i båten igen. Men vi kopplade av, läste, löste korsord och sudoku mm.

Det var mest mulet väder och solen ville inte riktigt komma fram, men både på dagar och kvällar var det varmt både på båten och i vattnet.

Ofta byggde vi upp "Hammock city" på någon ö. Lastade i hängmattor i jollen och paddlade in till en ö och satte upp hängmattorna i träden och sedan kunde de som ville ville koppla av eller övernatta där.

Förflyttade oss under fm till olika ställen där vi ankrade och övernattade. Här fanns flera rev där man kunde se vågorna slå. Ofta gick vi med både segel och motor samtidigt. På turerna kunde flygfisk komma farande och ibland såg vi delfiner. Pelikaner vimlade det av.

Maten ombord var god. Någon dag köptes hummer direkt av män som kom paddlande i kanot och själv fångat dessa. En dag hade vi barbeque på stranden. 

Efter två dagar slutade toan att funka, så det blev till att uträtta behoven i havet eller sittande på spann som sedan sköljdes i havet. Och allt organiskt avfall kastades bara överbord; matrester, papper, bomullskläder mm. Någon dusch fanns inte ombord, så all tvättning fick ske i havet eller med våtservetter. Färskvatten fanns för dryck  och tandborstning mm.

Då det fortfarande var krabb sjö, kunde vi inte gå till den ursprungliga destinationen  Portobello inatt utan vi tog imorse en typ av motorbåt till Panamas fastland och därefter Landcruiser genom djungeln till Panama city där vi nu är.

Segelturen blev inte som vi trott, men vi kom från Colombia till Panama och vi har haft avkopplande dagar.

 

 

Började gårdagen med att besöka fortet från början av 1600-talet. San Felipe de Barajas lär vara det största fort som spanjorerna byggt i någon av sina kolonier. Vi gick runt både ute på gångarna och virrade vilse i de underjordiska tunnlarna. Ett gediget bygge. Beundrade utsikten över Cartagena. På fortet vimlade det av kryssningsturister; tydligen ett mål de MÅSTE besöka.

Därefter gick vi till stranden vid "Little Miami" och badade. Vågorna går höga precis utanför viken och slår in i viken. Det är inte lönt att fundera på att försöka simma, utan man följer bara med vågorna och blir som barn på nytt.

Dagen idag tillbringade vi också på stranden. Tog bussen 7 km norr om staden till La Boquilla, en liten fiskeby. Där var inte många förutom vi som var på den långa stranden. Även här gick det höga vågor och uppåt dagen kändes undervattenströmmarna. Hyrde ett vindskydd vilket behövs för solen gör det hett. Ät lunch på en "enkel" restaurang precis vid strandkanten; nyfångad fisk, hummer och räkor Till detta ris kokt med kokos, samt panerade och friterade matbananer och lite sallad. Smakade gott. Såg flera duktiga kitesurfare ute i vattnet. Stranden är bred och det lustiga är att här kör bilar, samt bussen har sin normala rutt här i sanden. När vi skulle hem kunde vi sitta i stolarna och lugnt avvakta till när vi såg bussen komma körande och då resa oss för att stiga ombord.

 

Nu skall vi snart ta taxi till hamnen och gå på segelbåten Ave Maria, en tvåmastad 51-fotare. Vi skall segla så vi ankommer till Panama den 13 februari. Dessförinnan skall vi tillbringa (förhoppningsvis) avkopplande dagar med snorkling i ögruppen San Blas. Vill ni se och läsa om båten så sök på internet på Blue Sailing och Ave Maria. Något bloggande lär det inte bli förrän vi nått Panama City.

 

 

 

Började dagen med att kolla hur det var med ödlorna. Kunde se fyra stycken denna gång. Antingen väger de inte så mycket som de ser ut till eller så är de duktiga på att fördela vikten, för när de flyttar sig mellan tunna grenar i trädtopparna flyter det på bra. Svansen är väldigt tunn och lång.

 

Ödlorna huserar i en park och i denna park finns också många bokstånd. En motsvarighet till Seines boquinister. Givetvis säljs böcker av den lokala författaren och nobelpristagaren Gabriel Garcia Marqua.

 

Gick med på en guidad stadsvandring. Cartagenas äldre centrum är omgivet av en 13 km lång stadsmur.

Många slavar kom hit från Afrika och såldes vid ett speciellt torg.  En präst engagerade sig starkt i slavarnas öde och försökte köpa dem fria så snart han fick in medel till detta.

I staden finns på olika ställen plåtskulpturer som är gjorda av en inhemsk konstnär. Skildrar vardagslivet såsom herrar som spelar domino eller schack, creolska damer som säljer frukt, barberaren, mannen som sitter i gungstolen och njuter av musik osv. Rostiga men vackra. Ibland i naturlig storlek, ibland lite mindre, ibland lite större.

På husdörrarna kan man utifrån dörrkläpparna utröna vilken yrkeskategori som ursprungligen huserat där. Fisken var inte så svår att förstå. Flera hade iguaner som symbol. Dessa var kännetecken för högre ståndsmän. Dörrkläpparna var ofta 30 cm stora och vackert utformade.

Colombias flagga har färgerna gult, blått och rött i horisontell följd.

Många gator här är bilfria eller enkelriktade.

På en bit av en trottoar är samtliga Miss Colombia porträtterade. 2014 -2015 års modell var bara "miss" i fyra minuter för det visade sig direkt efter kröningen att hon härstammade från Filippinerna. En riktig Miss!

 

Glass till lunch. Här finns flera säljställen för "kulglass" och det svalkar i värmen. Guiden berättade att Cartagena har två temperaturer; på morgonen är det "hot" och resten av dagen "horrible hot". Det blåser ofta här och det tycker vi gör att det är lite drägligare.

 

På em gick Lasse till "moderna staden" för att bada. Här finns många vikar där man kan ta sig ett dopp. Stadsdelen kallas "Little Miami". Såg även två pelikaner.

 

Till kvällen hade vi bokat bord på en "finare" restaurang där det skulle serveras genuin colombiansk mat och vara uppträde med lokala danser. Inte så stort ställe men det vimlade av personal. Vi delade först på en varm förrättstallrik med inhemska specialiteter och till huvudrätt blev det skaldjursplatta.

Yucca, serverad på olika sätt, är vanligt förekommande. Ofta är maten panerad och sedan friterad. Kokosmjölk används som smaksättare. Flera ggr har vi fått ris som kokats i kokosmjölk. Man kan även förnimma koriander som krydda. Friterade matbananer blir som chips också till huvudrätt. Skaldjuren här är räkor, scampi, hummer, krabba och bläckfisk. Krabborna är små, 12 - 15 cm i skalstorlek men välsmakande. 

Det som smakade bäst till förrätten var "cheesefingers", smördegsvirade oststicks. Sämst till huvudrätten var panerade och hårt friterade calamares.

En man och en kvinna dansade för oss. Skildrades männens uppvaktning av bondflicka, afrikansk stamdans, salsa mm. De hade en himla energi!

 

 

Igår em tog vi bussen till Cartagena, en stad som ligger längre västerut längs kusten. Det är både en modern industristad med hamn och en stad med gamla kolonialbyggnader innanför en stadsmur. Bussfärden skulle ta fyra timmar, men den blev sex. Tidsangivelser och uppgifter om vägsträckor har vi insett att vi inte skall lita på; varken från lokalbefolkningen eller guideboken. I och för sig tog bussresan lite längre tid igår, för vi passerade orten Baranquilla där karnevalen började igår.

Här bor vi i den "poshiga" stadsdelen Getsemanie på ett boutiquehotell. Speciellt inrett och vi fick börja med att plocka bort alla kuddar från sängen och möblera om i rummet. Här från entren.

I Bogota och Villa de Leyva har vi upplevt det mycket välorganiserat och rent i och omkring orterna. Vid karibiska kusten är det mer "likgiltigt" och smutsigare. Längs landsvägarna och även inne i orterna ligger mycket skräp såsom plastpåsar, tomflaskor, papper mm.

När vi på spanska säger att vi kommer från Sverige missuppfattar ofta lokalbefolkningen oss och tror att vi kommer från Schweiz. Men om vi samtidigt säger Zlatan förstår många att vi är från Sverige. Zlatan är världskändis!

Vid någon långfärdstur med buss blev vi filmade av polisen strax innan avfärd. Poliser har också åkt med några bussträckor. 

Bouganvilla, hibiskus och blomman för dagen slingrar utanför husmurarna. En härlig färgprakt! Privathusen har ofta höga järnstaket. Troligen är detta för att skydda mot oinbjudna gäster.

Når vi åkt långfärdsbussarna har vi även färdats genom "skogar" av lövklädda högre växter samt även genom kaktusskogar. I nationalparken promenerade vi genom skog av fiolfikus. 

Vid färderna på landsvägen ser vi flera glänsande dragbilar. De är av "amerikanskt" stuk och väldigt välpolerade. Inte så många "vanliga" större lastbilar. Ett alternativ för de mindre transporterna är häst- eller åsnekärra.

Direkt när ni kom tillbaka till Santa Marta efter turen till nationalparken letade vi upp bussen till byn Minca. Minca är en liten by 600 m upp i bergen Sierra Nevada. Ett ställe för ryggsäcksturister som vill koppla av eller gå på vandringsturer.

Minibussen kunde inte köra hela vägen fram för bron lagades. Fick akta oss för svetsloppor när vi promenerade över bron. Vandrade runt i byn och letade efter logi. Byn är av format "lite liten" men här finns flera hostels och mindre hotell. På kvällen gick vi för att äta på "Lazy Cat". Passande för oss kattälskare tyckte vi!...och vi såg även någon katt på restaurangen.

Här vid karibiska kusten ser vi många lösspringande hundar och katter. Detta fanns inte längre söderut. I Bogota fanns det tamhundar som sällskapsdjur och de hölls i koppel. På några ställen i stan passerade vi hundrastgårdar och vi såg även några personer som var ute och gick med fem eller sex hundar av olika raser i koppel, så vi misstänkte att de var "dagpassare".

I Minca finns flera vattenfall och vi tog en tidig morgonpromenad till ett av dessa; Port Azul. Det var grusväg uppför, uppför, uppför. Och när vi sen såg skylten som markerade att vi skulle vika av från vägen tänkte vi; Yes, nu är vi strax framme. Men icke! Nu gick det nerför på en mindre väg, men slutligen nådde vi vattenfallet. Fyra ungdomar badade där, men vi tog oss inget dopp. Inte alltför imponerande vattenfall.

När vi ätit frukost åkte vi jeep tillbaka till Santa Marta. Besökte guldmuseet på väg till hotellet. På guldmuseerna finns vackra fynd av både guld och lera. Där är näsringar, bröstplattor, penisskydd mm av guld. Intressanta ting. Hämtade resväskorna och sedan tog en taxi till bussterminalen för att åka till Cartagena.