Segeltur till och kring San Blas
Så har vi varit ute på havet några dagar. Vi var elva passagerare samt skeppare Paul med flickvän Cindri som på kvällen den 8 februari äntrade fartyget Ave Maria. Behövdes flera turer med jollen från hamnen i Cartagena till båten för att vi alla och bagaget skulle komma med. Och sen blev det till att stuva in allt i diverse skrymslen och vrår och en av våra resväskor fick surras fast uppe på däck. Här var det trångt om utrymme och vi tror att fartyget egentligen bara var avpassat till sex personer...Inga separata hytter eller liknande men vi fick troligen bästa sovplatsen; dubbelbädden över matplatsen.
Kaptenen sade att det kommer att bli en "rough sailing" och det får man helt klart säga att det blev och om flera av passagerarna visst vad som väntat det närmaste ett och ett halvt dygnet framöver hade de aldrig gått ombord. Ihållande segling med 4 m höga vågor som andra natten kom från tre håll och vinden hade en fart kring 35 knop. Skepparen sade att detta var en av den tuffaste seglingen han haft under de åtta år han seglat sträckan. Sjösjuketabletter hade snabb åtgång och alla kastade någon gång upp över relingen. Vi klarade oss hyfsat bra, tack och lov!
Men när vi nådde San Blas fick vi belöning för mödan. Små paradisöar med palmer och vit sand. Ögruppen består totalt av 365 öar, så här finns en för varje dag om året. På några av öarna kan där finnas en trähydda som bostad, men flertalet är inte bebodda. Folket som bor här tillhör Kuna och området med öarna och en liten del av Panamas fastland ingår i området Kuna Yala som är ett autonomt distrikt i Panama. Vi fick därför betala 20 USD per person i någon slags avgift för att få vistas där.
Givetvis var vi de äldsta passagerarna, resterande var backpackande ungdomar kring 30 år. Två svenskar, två holländare, tre amerikanare och två från Argentina och så vi. Alla trevliga och lättsamma.
Hade hoppats på bra snorkling, men tyvärr blev det inte mycket av det för vår del. Blåste för mycket, så det var svårt att snorkla. Lasse såg en stor stingrocka och lite koraller, men tyckte vattnet var grumligt. Gerd hoppade inte så gärna i vattnet för hon orkade knappt dra sig upp för repstegen när vi skulle ta oss i båten igen. Men vi kopplade av, läste, löste korsord och sudoku mm.
Det var mest mulet väder och solen ville inte riktigt komma fram, men både på dagar och kvällar var det varmt både på båten och i vattnet.
Ofta byggde vi upp "Hammock city" på någon ö. Lastade i hängmattor i jollen och paddlade in till en ö och satte upp hängmattorna i träden och sedan kunde de som ville ville koppla av eller övernatta där.
Förflyttade oss under fm till olika ställen där vi ankrade och övernattade. Här fanns flera rev där man kunde se vågorna slå. Ofta gick vi med både segel och motor samtidigt. På turerna kunde flygfisk komma farande och ibland såg vi delfiner. Pelikaner vimlade det av.
Maten ombord var god. Någon dag köptes hummer direkt av män som kom paddlande i kanot och själv fångat dessa. En dag hade vi barbeque på stranden.
Efter två dagar slutade toan att funka, så det blev till att uträtta behoven i havet eller sittande på spann som sedan sköljdes i havet. Och allt organiskt avfall kastades bara överbord; matrester, papper, bomullskläder mm. Någon dusch fanns inte ombord, så all tvättning fick ske i havet eller med våtservetter. Färskvatten fanns för dryck och tandborstning mm.
Då det fortfarande var krabb sjö, kunde vi inte gå till den ursprungliga destinationen Portobello inatt utan vi tog imorse en typ av motorbåt till Panamas fastland och därefter Landcruiser genom djungeln till Panama city där vi nu är.
Segelturen blev inte som vi trott, men vi kom från Colombia till Panama och vi har haft avkopplande dagar.