Publicerad 2015-10-31 12:17:00 i Allmänt,
Åkte på morgonen till Amberfortet. Jaipur blev huvudstad i Rajasthan 1727, innan dess bodde härskarna i Amber. Fortfarande finns här ett palats som nuvarande kungapar använder emellanåt. Fortet ligger vackert uppe på krönet av en höjd och omgärdas av en flera mil lång mur. Ovanför fortet finns ytterliggare ett fort som skulle skydda kungabostaden och nedanför ligger en sjö där det förr fanns krokodiler som skulle stoppa angriparna. Amberfortet var mycket "luftigare" och trivsammare än de tidigare fort vi besökt. Här finns vackert målade portar och ett rum med pyttesmå speglar som förr kunde reflekteras vackert i oljelampornas sken. Här fanns även ett rum med finurlig ac där rinnande vatten hjälpte till att kyla luften. Kungen hade 12 olika rum för sina privata hålldamer och de bevakades av eunucker.Lämpliga vakter! Här finns även vackra områden med planteringar och dessa är stjärnformade och uppkallade efter saffranskrokusen eftersom det odlades här förr. 27 olika rum var ämnade för kungens ämbetsmän. Givetvis fick inte hovkvinnorna visa sig utan här fanns många täckta balkonger och genombrutna fönsterskärmar de kunde titta ut genom och se vad som försiggick på innergården. Nästa stopp var Hava Mahal, vindarnas palats. Det är en fasad som är ett rum brett och fem våningar högt med 20 cm tjocka väggar. Byggnaden har fönster och burspråk med genombrutna skärmar och här fick de beslöjade haremskvinnorna sitta och betrakta gatulivet i Jaipur. Tur det är lite annorlunda nu i alla fall!
Besökte Palatsmuseet. Om man betalade 325 kronor per person kunde man få komma in i en del av den byggnad där det nuvarande kungaparet bor, men därtill var vi för snåla....räckte med att betala inträde till palatsets olika gårdar och se vad där fanns. Många målningar och olika klädedräkter som använts av kungarna. En vacker port i marmor hade ståtliga elefanter på var sida om ingången. Någon tidigare kung var duktig i polo och vann medalj i VM. En annan kung var religiös och drack bara vatten från Ganges och när han skulle åka på besök till London tillverkades två jättelika silverurnor som han tog med vatten i. Urnorna är med i Guiness rekordbok som världens största silverföremål. Senaste kungen dog 2011 och eftersom han endast har en dotter avvaktar man nu att hennes son blir klar med sin utbildning som han läser i UK så att han sen kan krönas. Nytt besök både hos textilindustri och smycketillverkare. Metron går strax utanför hotellet och Lasse tog sig en tur i em. Man köper en polett i en maskin som sedan läggs på ett vändkors och man kommer in på perrongen. När resan är avslutad stoppar man poletten i vändkorset för att komma ut. Vi har sett att de bygger ut metron här i staden.
Publicerad 2015-10-31 11:18:00 i Allmänt,
Resandet har nu tagit oss till Jaipur, den rosa staden. Husen här i centrum är byggda i sandsten och målade i gammalrosa färg.Det var "kort" körsträcka igår, endast femton mil, så vi var framme till lunch. Längs vägen passerade vi flera marmorbrott och marmorn härifrån användes för att bygga Taj Mahal. I yttersta körfältet står lastbilar parkerade på rad. Oftast sker transporterna under nattid, så på dagen vilar chauffören. Vid vägtullarna är där inga tjusiga staket eller ramper, utan oljefat avskärmar de olika filerna. Ofta är det ett farligt tutande från lastbilarna som står i kö. Vet inte om de övar på någon "horn"symfoni. Vi gav chauffören fritt för dagen när vi kom till Jaipur och gav oss ut på promenad. Alla guideböcker säger att i triangelområdet Dehli-Jaipur-Varanasi vistas huvuddelen av alla turister som besöker Indien och det vimlar av försäljare, guider m fl som erbjuder sina varor och tjänster. Staden har totalt 3,5 miljoner invånare, så visst är det mycket trafik och folk. Här blandas en himla massa odörer; urin, avgaser, djurbajs, sopor, ja allt möjligt. Man märker det tydligt när man går på gatorna. Gamla stan omgärdas av en stadsmur och gatorna här är verkligen rätvinkliga. Man går in i centrum genom ståtliga portar. Både mur och portar är rosamålade liksom många byggnader. Något vi saknar i gamla stan är fikaställen och restauranger, så du som är hågad för en ny business starta upp något här! Västerländska turister hade säkert gillat Espresso house. En motor ricksha erbjöd oss en liten tur till fast pris och vi hoppade in i tuc-tucen. Åkte till vattenpalatset Jal Mahal som reser sig upp ur vattnet. Våning 1-3 ligger helt under vatten, medan man ser 4-5. Här tillbringade kungen varma sommardagar för här gavs svalka. Fortsatte vidare in i mogulkvarteren och här fick vi se elefanternas nattkvarter. Några var hemma på gården och vi lyckades även krama en elefantsnabel, dock ej så hårt, eftersom den var lerig och man ville inte bli allt för smutsig. Jaipur är känt för dels sin textilindustri, dels produkton av ädelstenar och tillhörande smycken. Vi besökte en mindre fabrik där det just då handtrycktes bordsdukar åt den spanska kedjan "Sara home". Här utfördes även tjänster åt Ikea. Olika formpressar skärs ut i teak och sedan kan man trycka med olika färger i sju olika lager. Såg hur man lade på färger i fyra omgångar till en elefant på en tygbit som vi senare fick.Det gäller att parera rätt så de olika färgerna hamnar där de ska. När tryck sker på siden är formarna av gummi. Alla färger är från växtriket, och inga kemikalier nyttjas. Det vimlar av mindre och större textiltillverkare här och det var lite lustigt att vi hamnade hos den som Ikea nyttjar. Kände inte för att gå hem i trafikröran med alla avgaser, utan tog en motorricksha. Denna var lite öppnare och drevs med el. Miljövänligare!
Publicerad 2015-10-30 14:18:48 i Allmänt,
Så var vi då i Pushkar. Det är en vallfartsort med en sjö, många badtrappor och över 400 tempel. Det är en liten ort med ett tusental invånare, men vid den årliga kamelmarknaden kommer minst 250.000 besökare. Främsta templet här är ett Brahmatempel. Lite ovanligt att denna gud tillägnas. Det var ett vackert rödfärgat tempel. Vi såg även Rangjitemplet som har mer än 360 gudabilder i porten. Här fick endast pilgrimmer komma in i själva templet. På flera andra tempel har det varit så att vissa områden har endast pilgrimmer tillträde till, ej turister. Var även inne i flera andra tempel, och ett av dessa var prytt med vackra glasmosaiker. Gjorde även ett besök i ett sikhiskt tempel. Här fick man passera vattenbad för fötterna innan trapporna till templet och man ombads även tvätta händer och ansikte.
Varje gudfruktig hindu skall göra en pilgrimsfärd till Pushkar för att tvätta bort sina synder vid badtrapporna för att därefter förtjäna en plats i himlen. Tydligen skall detta bad utföras tidigt på morgonen, för vi gick runt sjön och framåt lunch såg vi inte någon pilgrim som badade. Tidigare var där flera damer som gick ut med sari på sig i vattnet. Vi träffade även på en naken helig man som gick kring med stav och håret uppsatt i knut. Givetvis tyckte indierna att både Lasse och Gerd skulle rena sig, och vi fick slänga ut blomblad i vattnet och upprepa en massa ord och rörelser. Inte på samma plats eller med samma man, för det gav dålig karma. Vi skulle även ange vad vi ville donera, och då reste sig Felix och gick, medan Gerd fullföljde ceremonin under förutsättning att hon donerade samma summa som Lasse. När mannen väl hörde att vi endast donerade en liten slant ( inga 100 eller 200 euros) fick vi höra att det var mycket dålig karma för oss, så nu får vi se vad som händer i våra liv framöver!
Publicerad 2015-10-30 13:52:44 i Allmänt,
Vi bad Khan stanna till i Ajmer. Här finns Indiens främsta muslimska helgedom, Dargah Sharif. För att nå det kupolkrönta grav monumentet i marmor fick man gå längs en gata ca 500 m där folk trängdes med tiggare. Tiggarna var ofta missbildade människor, men även äldre och yngre människor bad om pengar till mat. Sedan skulle man även värja sig för alla försäljare. Många sålde näsdukar, då man inte får gå in i den muslimska helgedomen utan att ha täckt sitt huvud, och flera besökare hade näsduksklutar på knoppen. Även axlar och knän måste vara täckta. Att komma in på gården till helgedomen var en chock; här kändes det verkligen som månglarnas tempel och inte alls en plats som skulle vördas. Vi fick rätt fort nog och gick för att leta efter en moske. Det visade sig att vi missförstått var den låg, så totalt under dagen gick vi "tiggargatan" fyra gånger. Hittade mosken som nu är en ruin. Heter Adhai-Din-ka-Jhonpra, men kallas även "två och en halv dagars huset" eftersom en marknad brukade pågå här så länge. Byggnadens fina skärmfasad med sju olika valv var mycket vacker. Flera utsmyckningar på både valvet och kolonnerna.
Publicerad 2015-10-30 03:41:00 i Allmänt,
Först vill vi berätta att av den senaste jorbävningen i Afghanistan, Pakistan och Indien har vi inte märkt av. Enligt Khan var Indien lindrigt drabbad. I Udaipur började vi dagen med att besöka stadspalatset. Det ligger vackert vid Picholasjön och någon har beskrivit palatset som "en slät kaka med fantastisk glasyr". ...och här finns en massa olika balkonger, kupoler och torn. Någon del av palatset är idag lyxhotell. Egentligen är det flera olika palats som byggts samman under 22 maharadjors styre mellan 1500 -1900 talet. Här fanns utsökta glasmosaiker. Därefter vandrade vi kring i "hovfröknarnas trädgård". En drottning hade 48 hovfröknar och de vistades ofta här. Fanns flera fontäner och bla en lotusdamm. Eftersom Udaipur är sjöarnas stad fick vi givetvis åka båt. Denna tur blev på norra sjön och där stannade vi till för promenad på ön Nehru. I Picholasjön ligger ett palats på en ö som ofta nyttjas vid filminspelningar bla James Bonds "Octopussy". Nästa anhalt var Ahar där det finns ståtliga gravar över 19 mewarkungar. Verkade som vi var de enda turisterna på väldigt länge. Gravtemplen var inte så välskötta, och kor gick kring och betade av gräset inne på området. Våra skor och tofflor är snart helsvarta invändigt efter alla gånger vi får ta av fotbeklädnaden så fort vi skall besöka ett tempel. Lasse besökte ett bilmuseum där kungarnas bilar var utställda. Bilarna var inte i höjdarskick och hade behövt putsas en hel del. Njöt åter av den vackra utsikten över sjön från hotellet på kvällen. Enda kruxet med hotellet är att vi fått väcka personalen på morgnarna. De ligger och sover på madrasser i fönstersmygar, vid trappavsatser, på soffor osv och detta till efter halv åtta när frukosten skall serveras!
Publicerad 2015-10-27 03:17:00 i Allmänt,
De senaste två kvällarna har vi känt det som vi varit i "riktiga" Indien. Gick en runda i gamla stan samt marknaden vid klocktornet i Jodphur med Khan och då upplevde vi det "kaotiska" folklivet. Vindlande trånga gränder där mycket folk rör på sig och högljutt tutande mc vill komma fram blandat med kor som helt oberörda står eller ligger still. Det gäller att ha ett öga ner på gatan annars är det lätt att klafsa i en nysläppt koskit! Många små affärer säljer silver, och Jodphur är känt för antikviteter och kryddor. Flera män har rödorange hårfärg och det visar sig stt de färgar det med henna. Även många män bär turban, och vi trodde först att här var ovanligt många sikher, men det visar sig att här i Rajasthan är det en gammal sed att männen bär turban som "prydnad". Det finns åtskilliga sätt att vira tygstycket på, men "rajasthaniernas" turbaner är mer platta på höjden och bulliga på sidorna än sikhernas. En sikh bär högre och kantigare turban.
Lång körsträcka även idag; vi färdas ca 30 mil om dagen på större eller mindre vägar. På de lite bättre vägarna får man betala tull, men det brukar röra sig om ca 5 kronor. Dieselpriset ligger kring 7 kr litern. Vi ser många mc både på vägarna samt i städer och byar. Sällan att någon färdas själv på den, utan ofta är där en eller två medpassagerare. Men vi har även sett mc med tre eller tom fyra passagerare! .....och givetvis saknar alla hjälm. Ibland är herrn eller sonen i huset ute och skjutsar fru eller mor på mc. Sarin fladdrar och det känns som att tygstycket vilken sekund som helst kommer att fastna i hjulet. Inte helt säkert! Eller som när pappa är ute och kör och har sin treårige son framför sig i sätet och femåringen sitter bakpå och försöker hålla tag med sina små armar runt pappans breda rygg. Men vi har (ännu) inte sett några tillbud eller olyckor.
Ranakpur är ett jainisttempel som vi besökte. Jainismen är en speciell gren inom hinduismen. Gandhi levde efter dess "icke-vålds-regler". Templet är en enormt fin byggnad av vit marmor med åtskilliga små figurer av gudar och djur. Det sägs att här finns över en miljon uthuggna bilder. "Skogar" av pelare bär upp templet. Givetvis får man ta av skorna innan man träder in i templet samt även täcka knä och axlar, men man får inte heller ha något av läder med sig eller på sig, inte heller bära med sig mat eller dryck. En sann jainist får inte döda, stjäla, ljuga, vara otrogen, eller hysa för mycket kärlek till materiella ting utan skall dela med sig. De lever mycket asketiskt. På området fanns fyra mindre och ett stort tempel. Ranakpur ligger vackert vid en bergskulle.
Omgivningarna har nu ändrats och vi har kunnat se odlat landskap, kört genom mindre byar samt även färdats i lite lägre bergstrakter. På några ställen längs bergsvägarna har vi sett apor. Dessa var grå och svarta och satt lugnt och tittade när vi körde förbi.
Framåt kväll nådde vi Udaipur, orten vid sjöarna där vi skall vara två nätter. Gick en runda i gamla staden och även här myllrade det av liv. Här vimlar det också av juvelerarbutiker. På en gata stod 6-7 stora järngrytor utställda och det eldades med ved under dessa. Starka yngre killar rörde runt med stor träklubba och det tillagades linssoppa inför en ny festlighet som nu stundar. Liksom i Nepal verkar det till att vara fest varje dag här i Indien.
Hotellet vi bor på ligger vackert vid sjökanten. Igårkväll satt vi på uteserveringen och kunde njuta av upplysta palats/hotell samt fyrverkerier. Nu på morgonen såg vi en utter på gräsmattan vid strandkanten.
Publicerad 2015-10-25 16:24:00 i Allmänt,
Innan vi lämnade Jaisalmer igår fm gick vi en runda med guide. Började med att besöka fortet. Stor byggnad i gyllenglänsande sandsten. Det som är unikt med fortet är att det bor ca 4.000 invånare inne i fortet. Bostäderna går i arv. Numera finns det rinnande vatten installerat i fortet men tyvärr medför det att sandstenen vittrar sönder på grund av fukt. Besökte även några havelis (köpmanshus). Av husens storlek och vackra utsmyckningar verkar det till att ha varit en lukrativ business att syssla med siden och opium längs traden. Ett av husen hade fem angränsande lägenheter för köpmannens söner, och där fanns 66 balkonger. Ett av havelin innehades av en illasinnad finansminister. Efter lunch fortsatte vimed bil fem mil ut i Tharöken. Här skulle vi tillbringa kvällen och natten. Kamelerna sadlades och vi fick rida ut i öknen. En ryttare på varje, och det blir ett ryck när kamelen reser sig. Felix tyckte sadelstoppningen var för tunn, medan Gerd inte hittade något bra ställe att hålla sig i i början, men efter några minuter kunde vi vagga med öknens skepp. Uppför sanddynerna och vi fann en avskild plats där vi inväntade solnedgången, men tyvärr försvann solen ner i molnen. Tillbaka på kamelens rygg till "hotellet" där det blev musik och dans och sedan middag. Vi är nu vana vid att nästan alla måltider är vegetariska; ofta är det helvegetariska fina restauranger på hotellen. Under tiden vi avnjöt middagen lastades "metallturistsängar", madrasser och täcke på en flakkärra som spänts efter en kamel. Sedan fick vi sex gäster (även par från Frankrike resp. Argentina) klättra upp på madrasserna och sitta där medan kamelen travade ut med oss i månskenet till nattläger i öken. Det var friskt och skönt att sova under bar himmel och uppleva soluppgången i Tharöken. Nu var det dags för fem timmars biltransport till nästa resmål Jodhpur, orten som även kallas den blå staden eftersom husen är målade i indigo. Längs färden såg vi flera stora stenbrott och åtskilliga vindkraftparker. De flesta av vindmöllorna var dock inte igång. Vid vägkanterna kan vi se små vallar av sand som skrapats bort, då sanden blåser ut över vägen och kan hindra framkomligheten. De flesta personbilar är vita till färgen, medan några är grå. Vanliga märken är Toyota och Suzuki. Lastbilarna är ofta Tata. Även Mahendra finns. Landskapet är väldigt platt och enformigt där vi färdats. Ofta långa sträckor innan någon by dyker upp. ....men vi nådde Jodhpur. Besökte först Mehrangarhfortet. Det reser sig 125 rakt upp på ett berg. Ett fint palats, men just idag var där många besökare eftersom det var olika musikuppföranden på de innergårdar som finns. Lite svårt för oss med våra audioguider att höra informationen om olika rum och sevärdheter för musiken överröstade hörlurarna. Men vi tittade bla på de vackert formade utsmyckningarna i sandsten. Att hålla ordning på alla namn på olika kungar/maharadjor och årtal släppte vi redan första dagen, men det är märkligt att tänka på alla olika riken som funnits fram till dess att britterna lämnade Indien 1947 och furstarna förlorade sina titlar och apanage 1971.
Publicerad 2015-10-23 14:48:00 i Allmänt,
Idag har vi åkt drygt 30 mil västerut med stäpp på båda sidor om vägen. Innan vi lämnade Bikaner tog vi en sista blick på det vackra fortet i röd sandsten. Igår var det avslutning på hinduiska helgfirandet Daisira. På fotbollsstadium såg vi flera pappersdockor uppställda som skulle brännas. Det var även fyrverkerier på kvällen. Längs dagens rutt såg vi på några ställen odlingar av linser, oljeväxter, majs och bomull. Bomullen plockades nu. Vi kunde se många buskar längs vägen ca en meter höga som påminner i bladställningarna om kärleksörten som vi har hemma. Getterna äter av dessa blad och de innehåller en vit mjölkig vätska. På några platser såg vi stora ställverk med solcellsparker. Vi mötte inte många personbilar, men däremot motorcyklar och lastbilar. Lastbilarna är rikt färgglatt dekorerade och de trailerbilar som kör här med "containers" är betydligt längre än de vi ser hemma. På vägarna färdas även motorrickshas. Ofta är dessa i färgerna gult och svart. I Dehli var de målade i gult och grönt. Några gånger möter vi kameler som drar träjiggar med flygplansdäck. Vi passerade även några järnvägsövergångar. Vid vissa är där bommar, medan det vid andra placeras ut kedjor när tåget kommer. När tåget inte får köra längre på rälsen spänns ett tygskynke, som troligen varit rött men nu bleknat, upp. Vi har sett grupper av människor, 3-10 personer i varje, som vandrat längs vägen och burit på mindre röda vimplar. Det visar sig att det är "pilgrimmer" på väg till tempel i vissa fall 30 mil bort. Pakistan ligger ca 10 mil bort och här finns flera stora militärförläggningar. 75 % av den indiska armen är förlagd i området härikring. Såg att de troligen skulle ha övningar för stridsvagnar stod uppställda på stäppen. Tror att regementets kameler var ute på vift, för vi såg en stor klunga om minst 100 stycken. Noterade även överkörda hjortar, en lite mindre och en stor, och ute på stäppen finns detta vilt. Hjortarna får bara jagas av militären som då kan avnjuta gott kött. Vår chaufför har det inte lätt med att parera de tjurar, kor, kalvar och hundar som rör sig fritt på vägarna. Khan har sagt att en bilförare behöver "Good brakes, good horn, and good luck" och det viktigaste är "Good luck". Här är vänstertrafik. På em nådde vi Jaisalmer, den gyllene staden. Namnet har den fått eftersom byggnaderna är i gul sandsten. Vi checkade i på ett hotell med pool och tog oss snabbt ett dopp. Temperaturen här är under dagtid kring 30 grader, men med låg fuktighet. Nu njuter vi av att "sittligga" på hotellets takterass och beundra utsikten över fortet.
Publicerad 2015-10-23 05:10:00 i Allmänt,
Nu har vi varit på tur i två dagar. Har hyrt bil med chauffören Khan för att ta oss runt i Rajasthan. Började dock med lite sevärdheter i Dehli. Besökte ett hinduiskt tempel tillägnat guden Laxmi. Här är gudarna "riktiga" människogestalter och är klädda i tygklädnader och rikt dekorerade i skarpa färger. Templet hade dominerande gula och bruna färger samt marmor invändigt. Åkte vidare mot regeringsbyggnaderna och presidentpalatset, men där blev vi stoppade för en delegation med presidenten var på ingång. Även här är byggnaderna rödbruna. Såg även India Gate som är minnesmärke efter de som stupat i kriget. Sedan påbörjade vi vår färd västerut mot Mahadew. Det var drygt fem timmars färd på både motorvägar och små dåliga lokalvägar. På motorvägen kunde man stöta på all världens transporter; traktorer, överfulla bussar, kärror dragna av åsnor eller kameler mm....och ibland körde de mot färdriktningen! På vissa ställen var där 15 filer i en riktning! Och sedan fick man se upp för alla lösspringande kor och hundar. Inte så bekväm färd och det mörknar vid sextiden här och vi var inte framme förrän halv tio på kvällen. Bodde i ett gammalt palats som var vackert i vit färg med fina målningar. Inatt har vi även bott i i ett tidigare palats. Detta är i rödbrunt i färgen med marmortrappor. Innan vi lämnade Mahadew gick vi en tur i stan för att se på 'havelis'. Dessa är gamla köpmanshus, de flesta mer än 150 år, men vissa ännu äldre. De rika köpmännen som gjorde affärer med silke längs traden här byggde imponerande hus i tre våningar med plats för familj och släkt samt tjänare. Husen dekorerades med vackra målningar föreställande både kamelkaravaner, engelska damer och herrar, varor som byttes till sig mm. Nu är några av husen öppna för allmänheten, medan andra är bostäder och flera får tyvärr förfalla då dess ägare bor i Kolkata eller Mumbai. Ny lång färd igår på vägar av varierande kvalite. Längs vägen såg vi att det skördats säd av något slag, men vi börjar närma oss öken och det är väldigt torrt. Är i Bikaner och vi började med att besöka fortet. Imponerande byggnad och inomhus fanns en vacker gunga som maharadjan nyttjat. Han hade även en säng där han kunde ligga med fötterna placerade i golvet för att snabbt kunna komma upp och försvara sig om så behövdes. I ett av rummen fanns en stor matta som vävts av fångar i fängelset. Åkte vidare till en kamelfarm som även är ett forskningscenter. Finns fyra olika arter av kameler, och de har skilda egenskaper. Några ger bra med mjölk, medan andra är bra springare eller dragdjur. Här föds mer än hälften av Indiens kameler upp och man förser även kamelregementet med djur. Fanns ca 300 kameler i varierande ålder på plats och vi lärde oss att kamelmjölk är väldigt nyttigt!
Publicerad 2015-10-22 05:12:49 i Allmänt,
Birgitta är hemma i Sverige, men med övernattning i Malmö då planet fick gå ner och tanka i Dehli. Missade då anslutningsflyget från Istanbul till Köpenhamn och även sista båten till Ven.
Vi andra landade en och en halv timme försenade i Dehli. Hade bokat hotell med upphämtningsservice på flygplatsen, men ingen mötte oss. Bad då taxiservice ringa hotellet, men de meddelade att ingen transport var beställd. Fick då anlita taxiservicen, men Gerd ilsknade till när de ville ha 420 kronor för att skjutsa oss till hotellet 14 km bort. En kille från taxiservicen kom och sade att det var ett missförstånd och att vi skulle betala 80 kr. Den som begärt det högre priset schappade och den andra killen från taxiservicen fixade ny bil och följde med oss in till stan. Vi meddelade hotellets namn, men ingen kände till det, och på vår bokning stod det att det skulle vara 150 m från järnvägsstationen. När vi närmade oss, ringde killen telefonnumret som hotellet angivet, men de meddelade då att vi hade ingen bokning och när Lasse pratade med dem och han skulle fråga om vi kunde bo där, avlutades samtalet. Killarna i taxin föreslog att vi skulle köra till turistbyrå för att få hjälp med adress. Chefen var och fikade men skulle strax komma och kunde då berätta var hotellet låg. Under tiden erbjöd en annan tjänsteman oss dricka och började diskutera en rundresa i Indien med oss. När chefen kom med andan i halsen, så fortsatte han erbjudandet om rundresa, men vi var trötta och ville bara till hotell. Gerd var bara trött, besviken och ledsen, samt även Lasse var sliten, och då erbjöd turistbyrån att taxi kunde skjutsa oss till ett hotell för lite vila och så kunde vi träffas senare under kvällen. Antog erbjudandet och kom till ett hyfsat hotell. Åt sen lunch där och sedan frågade vi efter karta och wifi i receptionen, men inget kunde de tillhandahålla. Gerd lade sig för att vila medan Lasse gick ut en sväng. En kort stund efter det att Lasse gått ringer de från receptionen att vi har besök. Gerd går ner och där står chefen från turistbyrån. Klockan var sex och vi hade avtalat sju, men han påstod att receptionen ringt honom för att Lasse ville åka någonstans. Gerd gick upp på rummet igen och upprörd Felix kom dit strax för sju. Under tiden hade han kommit att prata med inhemska på gatan och det visade sig att hotellet där vi bodde kallades "taxiaccident". Resebyråer tog dit folk de fått kontakt med på samma sätt som vi råkat ut för och krävde dem sedan på flera hundra dollar per natt. Likaså lät de inte gästerna ringa eller använda internet. Lasse hade även fått skjuts med mc till en annan resebyrå och fått förslag på rundresa i Rajasthan. Hur göra nu? Vi bestämde oss för att gå ner och få ett förslag från "resebyrån". Killen ville vi skulle åka med till kontoret, men vi vägrade och föreslog att vi slog oss ner i receptionen istället och gick igenom turen. Fick prisförslag och det var dubbelt så dyrt som det förslag Felix fått. Bad att få förslaget på mail och så skiljdes vi. Vi var besvikna, ilskna, ja, många olika känslor. Försökte sova inatt och på morgonen åt vi frukost och sedan väntade vi på att resebyrå nr två skulle hämta oss kl åtta. Ingen dök upp och Lasse gick ut på promenad. Senare kom en chaufför och bad oss följa med, men nu var vi misstänksamma. Vi hade bestämt oss för att checka ut och hade flera ggr frågat både i receptionen och "chefen" vad vi skulle betala men inte fått något besked. Chefen sade att det var gratis, så vi tog vårt pick och pack och försökte ta en taxi. Efter många oklarheter och förväxlingar fick vi klart att en av chaufförerna utanför kom från resebyrå två, men aldrig fått komma in på hotellet och kontakta oss. Nu var vi slutligen på väg till den resebyrå Felix fått förtroende för, och där gjorde vi upp en resplan och kom överens om ett acceptabelt, men dyrt, pris. Puh en sådan pärs och start i Indien! ...och så lättlurade vi var!
Publicerad 2015-10-20 04:37:08 i Allmänt,
På flygplatsen i Katmandu. Planet mot Istanbul har redan lyft, så Birgitta har startat färden hem mot Sverige. Vi skall flyga till Dehli. Det har varit strul och osäkerhet med buss- och flygresor i Nepal, därför har vi valt detta alternativ. Att det inte levereras drivmedel över gränsen ställer till det med busstrafiken. Överfulla bussar och inställda avgångar. Flygen är fullbokade då det är den stora hinduiska festivalen.
Gårdagen tillbringade Gittan och Gerd med att strosa runt i staden, lite småshopping samt avkopplande läsning. Lasse hade cykelabstinens och hyrde mountainbike och tog sig till "sömniga" små byar söder om staden.
Jordbävningen har satt sina spår och som vi nämt tidigare har många äldre fina tempel, stupor och andra sevärda byggnader skadats. Turismen har minskat mycket om vi jämför med förra gången vi var här. Där vi har rört oss har vi inte sett så mycket skador på bostadshus. I Katmandu såg vi ett stort tältläger där människor nu bor då deras hus förstörts. Det lustiga är att detta tältläger ligger precis intill flotta hotellet Hyatt Regency. Kontraster! Vki har även sett tält som nu är tillfälliga undervisningslokaler då skolor skadats. Nepals invånare är nedstämda och ledsna över det som hände i april, men samtidigt säger de: Vi lever, vi har mat på bordet och tak över huvudet.
Publicerad 2015-10-19 06:55:53 i Allmänt,
Kände för att vandra och i guideboken fanns ett förslag som vi följde igår. Efter många turer hittade vi en lokalbuss som kunde ta oss till templet Gokarna Mahadev. Det var en "lång" och stökig färd även om det bara var ca en mil. Åka i en fullpackad lokalbuss är ingen njutning, men vi hade turligt nog sittplatser. Med i bussen var även en man som köpt två levande hönor. Dessa transporterades i en plastkasse där man gjort två hål för att sticka ut hönornas huvud. Det är en stor hinduisk helg nu, Dasain, och den varar i femton dagar. Flera bussar transporterar getter på taket och djuren kommer att slaktas till en festmåltid. Inte bara getter åker på taket, utan även många passagerare sitter där uppe på de överfulla bussarna.
Templet Gokarna Mahadev ligger vackert vid floden Bagmati. Templet är i tre våningar med rött tegel och fina sniderier, men här finns även vackra stenskulpturer runt templet. Skulpturerna föreställer olika gudar från A-Z. Promenerade på en mindre väg/stig och hade vacker utsikt i soldiset över Katmandu. Hittade en lokal familjerestaurang som låg fint. Här var två vanliga matbord, annars fick man "ligga" till bords i enskilda bås. Små kyffen var utplacerade på tomten. Menyn erbjöd många rätter, men när vi väl skulle beställa visade det sig att de endast kunde servera momos och dal bat. Förstod inte riktigt om det berodde på brist på gas och el, men troligen var det så. Lång väntetid men momosen smakade bra. Momos är en traditionell rätt och är ångkokta degknyten med färs eller grönsaksfyllning. Påminner om dumplings. Den andra rätten, dal bat, är basfödan här i Nepal. Ris som serveras med grönsaksröra samt linssoppa. Allt "geggas"samman och äts oftast med fingrarna eller med sked. Vi fortsatte promenaden på asfalterade vägar, små grusvägar, klättrande uppför stigar eller balanserande på stigar längs bergskanten. Passerade flera kloster, och trodde vi nått vårt mål, men tji fick vi, för de tog inte emot besökare. Visade sig dock att vi skulle gå ytterligare en bit till och här nådde vi Kopan, det buddhistiska klostret. Mycket vackert belägen på en bergskulle och väldigt välskött. Enormt fint dekorerade stupor, samt en vacker trädgård. Här kan turister hyra in sig för retreat eller kurser i filosofi. Munkar i olika åldrar gick kring i sina vinröda klädeplagg med orange skjortor under. Gick vidare till en av de största stuporna i Asien; Boddnath. Gerd och Lasse blev illa berörda för den var svårt skadad. Naturkatastrofer ställer till förödelse!
Publicerad 2015-10-19 06:13:47 i Allmänt,
I morse fick vi äta frukost inomhus. Tre apor satt uppe i trädet ovanför "vårt" bord och spottade kärnor på oss. Lustigt att apor klättrar kring inne i centrala Katmandu. Trädets frukter ser ut som moreller.
Häromdagen tog vi taxi till ännu ett världsarv som heter Patan. Patan har varit ett av kungadömena i dalen. Utanför palatsets torg finns många tempel, stupor och gumpor. Området är känt för sin konst och vackert hantverk. Flera av templen hade dessvärre skadats i jordbävningen. Strosade runt och gick även kring vid bakgatorna. Om man går in i en smal gränd och genom en låg port kommer man ofta fram till ett vackert tempel eller en fin stupa. Templen har fina träsniderier eller metalldekorationer. Ofta är de i två eller tre våningar och förutom snidda träpelare är de byggda i rött tegel. Stuporna är vita och med Buddhas allseende ögon. De kan ha tegelbas, men är sedan putsade i vitt. Åkte elfordon en bit hemåt. Ser ut som en tuc-tuc, men har plats för ca åtta personer. Här i Katmandu är det ett miljövänligare alternativ. Annars är det en stad med mycket föroreningar. Stannade till vid Ratna park. Inte så mycket att promenera i och inte heller så mycket växtlighet. Blommor är ofta planterade i lerkrukor och nu var här gula samt orange tagetes, dock i större storlek än vad vi är vana vid.
Publicerad 2015-10-18 14:56:59 i Allmänt,
Sedan fredagkväll är vi tillbaka i Katmandu. Fick "skjuts" med minibussen som styrelsen hyrt, men trots det tog bussresan hela dagen. Styrelsen hade fått tag på drivmedel på "svarta" marknaden som tur var. Det är bra att ha kontakter. Någon busschaufför som vi pratade med berättade att turistbussarna kör inte till orten Lumbini, för där är det risk för att bussar sätts i brand. Vi har även sett flera bussar som saknar fram ruta och Temba berättade för oss att det är politiska aktivister som krossat rutorna för de vill inte att bussarna skall köra. Det är strul med busstrafiken här och det beror troligen inte enbart på bränslebristen.
Publicerad 2015-10-17 05:54:00 i Allmänt,
Det fixades och fejades för fullt på skolan för i torsdags var det dax för denna omgång elever att avsluta skolgången. Presenningar sattes upp som solskydd på innergården, soffor, bänkar och stolar ställdes fram, lösa stenar plockades undan så en presenning kunde läggas på marken och nyttjas som scen.
Avslutningsceremonin var tänkt att börja klockan 10, men hedersgästen kom först vid halv tolv och då inleddes programmet. Den vi väntat på var "landshövdingen" och han anlände med tre uniformerade säkerhetsvakter. Styrelse och skolan var stolta över att guvenören tog sig tid att närvara. Där var ca tio andra gäster förutom styrelsen och vi. Det var olika lokala "honoratiores" såsom socialchef och dylikt. Samtliga gäster fick små krokarder och välkomstscarfar. Flickorna sjöng och dansade och gästerna höll tal. Det delades ut certifikat till studenterna och Gerds Lionsklubb överlämnade penninggåva. De tre bästa eleverna fick stipendium samt några elever erhöll symboliskt en trampsymaskin. Lions distrikt 101SV sponsar varje elev som fullföljt utbildningen med en symaskin, så att de får en bra start vid hemkomst. Efter alla uppträdanden var det gemensam middag med traditionell nepalesisk mat. På eftermiddagen var det fullt sjå när eleverna skulle lasta sina symaskiner på cyklar, motorcyklar eller någon enstaka bil. Det var tre tunga stora paket per person. Symaskinen, benställningen med trampor samt bordskivan. Morgonen efter bar flera elever sina paket till bussen för att ha dem med som bagage. De var uppe före klockan fem för att packa. Flickorna var glada att nu kunna åka hem till sin familj eller släkt och vi försökte på alla sätt att säga till dem att vara stolta över sina inhämtade kunskaper/utbildning. Vi kan märka att flickorna mognat mycket under de månader vi varit borta och vi hoppas innerligt att de framöver får ett bra och värdigt liv.
Publicerad 2015-10-15 05:38:00 i Allmänt,
Onsdag är marknadsdag i vår närmaste by, så det blev ett besök där. Här säljs det mesta, till och med reservdelar till flipflopskor. Köttet delas och huggs på en kubbe och där är gott om fett på de olika delarna. Har bara sett griskött. Fisk finns både färsk och torkad och det ser väldigt lustigt ut när den färska fisken skall delas; försäljaren sitter på marken och håller ena foten på handtaget till en skära som står rätt upp. Sedan karvas fisken mot skäran. Grönsakerna ser fina ut och just nu verkar det vara säsong för lök, blomkål och gurkvarianter. Kryddor finns både färska och torkade samt bönor, ris och linser säljs i lös vikt och vägs på balansvåg. Fina tyger och kläder hittar nya ägare. Här säljs även tobak i lös vikt. Om du bara vill ha en portion går detta bra. Då mixas tobaken och läggs på ett löv eller blad, och sedan häver du det in i munnen. Tobaken är inte till för att rökas, utan används mer som snus.
Lasse var med de andra manliga styrelsemedlemmarna på en "restaurang" på marknaden. Kött inhandlades av en själv hos köttförsäljaren, sedan tillagades grillspetten på matstället. Till detta dracks risbrännvin. Innan hade de varit och ätit friterad matbanan och druckit mjölkte. Karlar kan!
Som avslutning på marknadsbesöket passade vi alla tre på att klippa oss och Felix rakades med kniv. Ingen bekväm stol att sitta i, utan här tar man av sig skorna och sedan får man slå sig ner på en plastsäck på marken. ....men billigt är det; all service kostade 16 kronor!
Publicerad 2015-10-15 05:17:11 i Allmänt,
Vi var ute och gick "lilla rundan" igår. Kunde se att några hus målats och att riset började mogna. Riset bär vippor och på få ställen hade det skördats. Givetvis sker skörden manuellt och det huggs av med en liten skära. Tegarna är inte stora, kanske 30 x 30 m.
I de små åarna ligger grodorna på vakt och väntar på att en lämplig insekt kommer som de kan fånga och inmundiga. Komockor ligger på tork för att sedan eldas och ge värme. På vissa hustak ser vi stora vita meloner som gror. Papayan är grön och snart ätbar. Några halvmeterhöga plantor som ser ut som en korsning mellan banan och majs misstänker vi är ingefärsplantor.
Det är väldigt varmt och fuktigt här. Någon nämnde 29 grader, men det känns betydligt hetare. När man duschat är man lika blöt minuten efter att det man torkat sig.
Lämnade den lilla grusvägen och de små stigarna och kom in i byn. Var törstiga och satte oss på "restaurangen". Där drack vi några limesoda. Förvarades i frysen och när vi skulle dricka ur flaskan stelnade allt och blev till en isklump! ....men det smälte snabbt. Gott med kall dricka, det är vi inte bortskämda med!
Publicerad 2015-10-14 17:00:12 i Allmänt,
Då får vi försöka igen...ingen bra wifi...Nu har vi varit på Lions Woman Skill Training Center i ett dygn. Anlände hit igår efter en hel dags bussresa. Började färden 8.30 och var framme i distriktet Kapilvastu 17.30. Liksom tidigare bussresor bjöds det på många fina vyer. Färdades på 1.000 m höjd och ibland kring 1.600 och 1.700 m. Det var snirkliga och kurviga vägar uppför och nerför backar och dalar. Flera medpassagerare mådde inte bra och busschauffören delade flitigt ut kräkpåsar. Vi tre klarade oss. Vid elvatiden stannade bussen i en uppförbacke. Dieseln slut. Väntade två sega timmar innan reservdunk kom. Efter att drivmedel slangats i tanken fortsatte färden. Skolans styrelsemedlemmar hade hyrt minibuss och vi sammanstrålade med dem i Butwal. De sista fyra milen till flickskolan kunde vi åka med i minibussen. Jätteskönt att slippa överfulla kollektivbussar! På skolan blev vi väl mottagna och behängda med fina blomsterkransar. Roligt att möta flickorn. och personalen igen. På kvällen var det lite "show" med uppträdande av eleverna. De älskar att sjunga och dansa!
Publicerad 2015-10-11 17:32:40 i Allmänt,
Vi hyrde mountainbikes och gav oss först iväg till "Mountain Museum". Birgitta besökte museet, medan Gerd och Lasse kopplade av i trädgården.
Väldigt varmt och tryckande idag. Efter lite test av klättervägg började vi färden uppför backarna. Pokhara stad är mycket kuperad. Fick göra drickapaus och matpaus på vägen mot vårt mål Tashi Palkhel. Detta är en tibetansk bosättning. Kring Pokhara finns tre större tibetanska "byar", men även på andra ställen i Nepal finns många tibetanska flyktingar. Flera har levt här i mer än 50 år och nya generationer har fötts i Nepal. Exiltibetanerna ägnar sig mycket åt olika hantverk som de säljer till turister. I en stor länga på området satt kvinnor och vävde mattor. Mycket vackra och undan gick det.
Vi besökte skolan i bosättningen. Förskola och upp till sjunde klass fanns. Totalt 150 elever. I förskolan börjar de vid ca 4 års ålder. Gerd berättade lite om Sverige för ettorna och sedan sjöng vi "head, shoulder, knees and toes" tillsammans.
Därefter var det dax för tempel besök. På området finns ett vackert målat tempel som betjänar ca 200 munkar. Åldern var varierande, men några såg inte ut att vara mer än 8-10 år. Böneceremonin startade strax efter halv fyra och skulle vara slut vid fem. Det reciterades en text till taktslag på stora trummor. Inte så meditativt utan det verkade mer som att det var en hejarklack som eggade fotbollsspelare. Snabb och högljudd läsning. Emellanåt slogs det på cymbaler eller blåstes i horn av olika längd. Två horn som nyttjades var säkert över två meter i längd. Munkarna satt på golvet och blåste i dessa. Några yngre munkar serverade sina medbröder varmt vatten som hälldes i muggar. Förstår att de behövde fukta struparna efter den intensiva recitationen som hölls. Det verkade mest som att det var de lite äldre munkarna som höll i läsningen. En av de yngre killarna hade nog nyligen fått ett armbandsur, för han tittade på klockan, tog av det och kollade på uret mm i ett. Vi gav oss av efter ca en halv timme då det var rätt enformigt.
Publicerad 2015-10-11 16:55:31 i Allmänt,
I augusti fick Nepal en ny konstitution efter att ha varit utan under ett tiotal år. Denna röstades igenom med 91 % positiva röster. Dessvärre har inte alla accepterat den nya konstitutionen. Inhemska nepalesiska människor med anknytning till Indien har förmått Indien att reducera/stoppa inflödet av gas och drivmedel. Nepal är beroende av import från Indien. Alla bensinmackar är utan drivmedel och vi ser långa köer till dessa både när vi transporterat oss runt och idag cyklat kring i Pokhara. Bilar, bussar, taxi, mc och lastbilar står parkerade på rad, men utan någon förare på plats. Turistbussarna går än så länge, troligen har de något drivmedelslager, men hur länge det räcker vet vi inte. Både här och i Katmandu är det nästan lite kusligt med så lite trafik och här är även lite turister. Troligen har jordbävningen påverkat turismen. Det vi märker är att många restauranger endast kan servera rätter som lagas över öppen eld. Överlag har vi inte sett så stora skador från katastrofen i april. Vi har ju inte heller rört oss i de värst drabbade områdena. Flera vi pratat med berättar om stor förödelse i olika bergsbyar i nordost. På några ställen i Katmandu kunde vi se tält som var uppställda inne på olika tempel/stupa områden och där bedrevs undervisning då vissa skolor blivit förstörda. Såg också att människor gjort nya temporära bostäder till sig genom att sätta upp en "metalltunnel" och sedan tygstycken i båda ändarna.
Publicerad 2015-10-10 17:22:00 i Allmänt,
Gårdagen gick mest åt till att vänta på bussen eller åka buss. Lämnade tältlägret på fm, men fick vänta två timmar innan vår turistbuss dök upp. Sedan började färden västerut till Pokhara. Denna ort är en härlig pärla som ligger omgiven av höga snöklädda bergstoppar. Många vandringsturer i massivet Annapurna utgår härifrån. Bussfärden var ca 100 km, men vi såg att 22 km tog ungefär en timme....går inte så fort att ta sig fram här med alla snirkliga smala bergsvägar; men det är vackra vyer!
Gick och tog en drink och sedan tänkte vi gå längs stranden vid sjön Phewa Tal men det började stänka så vi bestämde att det fick bli middag istället. När vi satt och åt, tilltog regnet och emellanåt var det riktigt skyfall med forsar från stuprör och på gatorna. Vi tyckte att regnet avtog och gav oss hemåt, men vi var dyngsura och fötterna blev verkligen överskjölda av forsande regnvatten på sina ställen.
På förmiddagen idag blev det en promenad längs stranden och även en bit in i stan. Det är varmt och solen skiner och det känns som luften står still, så det var lite vila och läsning på hotellet innan nästa gångtur.
På eftermiddagen blev det besök dels vid vattenfallet Devils fall, dels i grottan Gupteshwor Mahadew cave. Vattenfallet tros ha fått sitt namn felaktigt och att det skall vara Davids falls, då det var en schweizare med flickvän som drunknade där och dessa hette David. I grottan fanns inte så mycket att se, mest ett djupt fuktigt hål med en massa trappor. Birgitta efterliknande nepaleserna och bar paraplyet som solskydd.
Publicerad 2015-10-09 05:35:52 i Allmänt,
Igår hade vi en härlig dag. Raftade på Trishuli river. Tog turistbussen på morgonen från Katmandu. Dessa bussar kostar extra men man har ett garanterat säte, vilket inte är fallet på lokalbussarna. När vi åkt en kort stund blev det stopp pga trafikkaos med parkerade och stillastående bussar och lastbilar bussarna inte kunde komma förbi. Efter ca en timmes väntan kunde polisen dirigera förbi oss. Åkte drygt tre timmars effektiv tid innan vi fick stiga av. Såg många fina vyer med trädklädda berg och floder djupt ner i raviner. När vi steg av möttes vi av "kaptenen" och fick ta på oss flytvästar och hjälmar och sedan blev det säkerhets genomgång med stort fokus på hur vi skulle agera när (inte om) vi föll av flotten. Gittan och Gerd blev oroliga för vad turen skulle innebära....Lite mer luft blåstes i båten och vi placerade oss på relingen med paddlarna beredda. Fors nästan omedelbart, men vi fixade det....och gjorde så hela turen. Emellanåt kunde vi njuta i sel, för att sedan paddla i fors. Vi var ömsom uppe på vågorna, ömsom i vågdalen, ibland snurrade vi runt så vi hamnade mot färdriktningen, men redan efter en kort stund kände vi oss tillfreds och kunde koppla av och njuta och skratta när vi kom på en våg. Blöta var vi, men det berodde på vågorna som slog in, inte att vi föll i, och vi slapp dra nytta av all säkerhetsinstruktion. Floden var mellan 20 och 50 m bred där vi paddlade och emellanåt var där klippor på båda sidor. Vattnet är grönaktigt och grumligt, beroende på sand, stenar och mineraler. När raftingen avslutades fick vi gå uppför och längs med klippslänten på en smal stig. Åkte sedan "kollektiv" liten jeep där vi som mest var 17 personer som satt och hängde på bilen. Ena sidodörren var öppen och där satt resp. stod två killar på dörren. För att komma till vår övernattning fick vi gå över en hängbro och sedan längs strandkanten. Njöt av bad i poolen och på kvällen var det lägereld och barbeque. Bor i tält med halmtaksskydd.
Publicerad 2015-10-07 17:09:28 i Allmänt,
I förmiddag promenerade vi gemensamt till Swayambhunath, också kallat "Monkey temple" eftersom där springer kring många apor. Birgitta och Gerd gick uppför alla trappor till templet. Där finns en fin stupa med Buddhas allseende ögon i alla fyra väderstreck. Känns mycket fridfullt här högt uppe där man har en fin utsikt över Katmandu. På området var där flera offerceremonier. Några vi pratade med som stod i kö med sina "bladtallrikar" fyllda med vekar, ris och blommor skulle offra för en vän som var svårt sjuk. Aporna var roliga att studera och kom inte och säg att de är dumma; vi såg en som knyckte två vattenflskor från två turister. Apan skruvade av korken, hällde ut vattnet i en urgröpning i ett trappsteg och sedan drack han gott vatten. Lasse tillbringade tiden med besök på Nationalmuseum. Där fanns skulpturer av sten, trä mm, målningar och annat intressant. På em gick vi till "oasen" Garden of dreams. En trädgård/park som fältmarskalk Kaiser skapat. Han vann pengar på spel från sin far premiärministern. Kaiser hade under 1920-talet åkt runt i England och imponerats av deras edwardinska trädgårdar och därefter anlade han själv en hemma i Nepal. Intilliggande palatset inrymmer/inrymde ett bibliotek med bla antik reselitteratur, men efter jordbävningen är Kaiser Library stängt.
Publicerad 2015-10-07 16:49:19 i Allmänt,
Så är vi åter på plats i Nepal och Katmandu. På vägen från flygplatsenoch in till hotellet i turistdistriktet Thamel såg vi lite skador som jordbävningen orsakat. Bla var en del av gamla palatset skadat, men överlag var det väldigt lite åverkan på hus i staden. Promenerade till världsarvet Durbar Square som är det gamla palatsområdet. Där blev vi väldigt illa berörda. Sex tempel var rasade och på de andra fanns flera trästöttor. Vissa områden var avstängda. En person berättade att efter jordbävningen hade åtskilliga invånare hjälpts åt att röja på området och efter sex veckor kunde det öppnas för besökare igen. På hotellet är vi de första gästerna i nyrenoverade rum. Det visar sig dock att rörmokaren inte gjort något bra arbete. Toan spolar, men vattnet rinner inte ner. Vi fick då tillgång till rummet bredvid för att kunna nyttja toa där, men senare visade det sig att toan läcker här. Nu har rörmokare och andra varit här och fixat, brutit upp golvet och troligen lagat avloppet.....men det visar ånyo att där är läckage på ett annat ställe! Men vi har en toa som funkar...än så länge....
Publicerad 2015-10-04 21:13:10 i Allmänt,
Nu är det dags igen för en tur österut. Vi är incheckade på flyget och imorgon kring lunch åker vi (förhoppningsvis) från Kastrup via Istanbul till Katmandu. Skall vara i Nepal några veckor och sedan tänkte vi utforska Indien. I Nepal gör Lasses kusin Birgitta sällskap med oss. Någon returbiljett är inte bokad, men planerna är att antingen vara åter i Sverige kring den 22 november eller åtminstone till jul. Beror på hur vi trivs i Indien. Det skall bli intressant (men troligen sorgligt) att åter besöka vissa platser där vi var i vintras för att nu se vilken åverkan jordbävningen gjort. Sedan skall det bli jättetrevligt att träffa flickor och personal en gång till på skolan i Odari! Vi skall vara med på examen och Farewell party i mitten av månaden. Förhoppningsvis kommer vi inte att frysa så mycket på denna tur som vi gjorde i vintras!