Lurade i Indien
Birgitta är hemma i Sverige, men med övernattning i Malmö då planet fick gå ner och tanka i Dehli. Missade då anslutningsflyget från Istanbul till Köpenhamn och även sista båten till Ven.
Vi andra landade en och en halv timme försenade i Dehli. Hade bokat hotell med upphämtningsservice på flygplatsen, men ingen mötte oss. Bad då taxiservice ringa hotellet, men de meddelade att ingen transport var beställd. Fick då anlita taxiservicen, men Gerd ilsknade till när de ville ha 420 kronor för att skjutsa oss till hotellet 14 km bort. En kille från taxiservicen kom och sade att det var ett missförstånd och att vi skulle betala 80 kr. Den som begärt det högre priset schappade och den andra killen från taxiservicen fixade ny bil och följde med oss in till stan. Vi meddelade hotellets namn, men ingen kände till det, och på vår bokning stod det att det skulle vara 150 m från järnvägsstationen. När vi närmade oss, ringde killen telefonnumret som hotellet angivet, men de meddelade då att vi hade ingen bokning och när Lasse pratade med dem och han skulle fråga om vi kunde bo där, avlutades samtalet. Killarna i taxin föreslog att vi skulle köra till turistbyrå för att få hjälp med adress. Chefen var och fikade men skulle strax komma och kunde då berätta var hotellet låg. Under tiden erbjöd en annan tjänsteman oss dricka och började diskutera en rundresa i Indien med oss. När chefen kom med andan i halsen, så fortsatte han erbjudandet om rundresa, men vi var trötta och ville bara till hotell. Gerd var bara trött, besviken och ledsen, samt även Lasse var sliten, och då erbjöd turistbyrån att taxi kunde skjutsa oss till ett hotell för lite vila och så kunde vi träffas senare under kvällen. Antog erbjudandet och kom till ett hyfsat hotell. Åt sen lunch där och sedan frågade vi efter karta och wifi i receptionen, men inget kunde de tillhandahålla. Gerd lade sig för att vila medan Lasse gick ut en sväng. En kort stund efter det att Lasse gått ringer de från receptionen att vi har besök. Gerd går ner och där står chefen från turistbyrån. Klockan var sex och vi hade avtalat sju, men han påstod att receptionen ringt honom för att Lasse ville åka någonstans. Gerd gick upp på rummet igen och upprörd Felix kom dit strax för sju. Under tiden hade han kommit att prata med inhemska på gatan och det visade sig att hotellet där vi bodde kallades "taxiaccident". Resebyråer tog dit folk de fått kontakt med på samma sätt som vi råkat ut för och krävde dem sedan på flera hundra dollar per natt. Likaså lät de inte gästerna ringa eller använda internet. Lasse hade även fått skjuts med mc till en annan resebyrå och fått förslag på rundresa i Rajasthan. Hur göra nu? Vi bestämde oss för att gå ner och få ett förslag från "resebyrån". Killen ville vi skulle åka med till kontoret, men vi vägrade och föreslog att vi slog oss ner i receptionen istället och gick igenom turen. Fick prisförslag och det var dubbelt så dyrt som det förslag Felix fått. Bad att få förslaget på mail och så skiljdes vi. Vi var besvikna, ilskna, ja, många olika känslor. Försökte sova inatt och på morgonen åt vi frukost och sedan väntade vi på att resebyrå nr två skulle hämta oss kl åtta. Ingen dök upp och Lasse gick ut på promenad. Senare kom en chaufför och bad oss följa med, men nu var vi misstänksamma. Vi hade bestämt oss för att checka ut och hade flera ggr frågat både i receptionen och "chefen" vad vi skulle betala men inte fått något besked. Chefen sade att det var gratis, så vi tog vårt pick och pack och försökte ta en taxi. Efter många oklarheter och förväxlingar fick vi klart att en av chaufförerna utanför kom från resebyrå två, men aldrig fått komma in på hotellet och kontakta oss. Nu var vi slutligen på väg till den resebyrå Felix fått förtroende för, och där gjorde vi upp en resplan och kom överens om ett acceptabelt, men dyrt, pris. Puh en sådan pärs och start i Indien! ...och så lättlurade vi var!