Öken och Jodphur
Innan vi lämnade Jaisalmer igår fm gick vi en runda med guide. Började med att besöka fortet. Stor byggnad i gyllenglänsande sandsten. Det som är unikt med fortet är att det bor ca 4.000 invånare inne i fortet. Bostäderna går i arv. Numera finns det rinnande vatten installerat i fortet men tyvärr medför det att sandstenen vittrar sönder på grund av fukt. Besökte även några havelis (köpmanshus). Av husens storlek och vackra utsmyckningar verkar det till att ha varit en lukrativ business att syssla med siden och opium längs traden. Ett av husen hade fem angränsande lägenheter för köpmannens söner, och där fanns 66 balkonger. Ett av havelin innehades av en illasinnad finansminister. Efter lunch fortsatte vimed bil fem mil ut i Tharöken. Här skulle vi tillbringa kvällen och natten. Kamelerna sadlades och vi fick rida ut i öknen. En ryttare på varje, och det blir ett ryck när kamelen reser sig. Felix tyckte sadelstoppningen var för tunn, medan Gerd inte hittade något bra ställe att hålla sig i i början, men efter några minuter kunde vi vagga med öknens skepp. Uppför sanddynerna och vi fann en avskild plats där vi inväntade solnedgången, men tyvärr försvann solen ner i molnen. Tillbaka på kamelens rygg till "hotellet" där det blev musik och dans och sedan middag. Vi är nu vana vid att nästan alla måltider är vegetariska; ofta är det helvegetariska fina restauranger på hotellen. Under tiden vi avnjöt middagen lastades "metallturistsängar", madrasser och täcke på en flakkärra som spänts efter en kamel. Sedan fick vi sex gäster (även par från Frankrike resp. Argentina) klättra upp på madrasserna och sitta där medan kamelen travade ut med oss i månskenet till nattläger i öken. Det var friskt och skönt att sova under bar himmel och uppleva soluppgången i Tharöken. Nu var det dags för fem timmars biltransport till nästa resmål Jodhpur, orten som även kallas den blå staden eftersom husen är målade i indigo. Längs färden såg vi flera stora stenbrott och åtskilliga vindkraftparker. De flesta av vindmöllorna var dock inte igång. Vid vägkanterna kan vi se små vallar av sand som skrapats bort, då sanden blåser ut över vägen och kan hindra framkomligheten. De flesta personbilar är vita till färgen, medan några är grå. Vanliga märken är Toyota och Suzuki. Lastbilarna är ofta Tata. Även Mahendra finns. Landskapet är väldigt platt och enformigt där vi färdats. Ofta långa sträckor innan någon by dyker upp. ....men vi nådde Jodhpur. Besökte först Mehrangarhfortet. Det reser sig 125 rakt upp på ett berg. Ett fint palats, men just idag var där många besökare eftersom det var olika musikuppföranden på de innergårdar som finns. Lite svårt för oss med våra audioguider att höra informationen om olika rum och sevärdheter för musiken överröstade hörlurarna. Men vi tittade bla på de vackert formade utsmyckningarna i sandsten. Att hålla ordning på alla namn på olika kungar/maharadjor och årtal släppte vi redan första dagen, men det är märkligt att tänka på alla olika riken som funnits fram till dess att britterna lämnade Indien 1947 och furstarna förlorade sina titlar och apanage 1971.