Ranakpur och Udaipur
De senaste två kvällarna har vi känt det som vi varit i "riktiga" Indien. Gick en runda i gamla stan samt marknaden vid klocktornet i Jodphur med Khan och då upplevde vi det "kaotiska" folklivet. Vindlande trånga gränder där mycket folk rör på sig och högljutt tutande mc vill komma fram blandat med kor som helt oberörda står eller ligger still. Det gäller att ha ett öga ner på gatan annars är det lätt att klafsa i en nysläppt koskit! Många små affärer säljer silver, och Jodphur är känt för antikviteter och kryddor. Flera män har rödorange hårfärg och det visar sig stt de färgar det med henna. Även många män bär turban, och vi trodde först att här var ovanligt många sikher, men det visar sig att här i Rajasthan är det en gammal sed att männen bär turban som "prydnad". Det finns åtskilliga sätt att vira tygstycket på, men "rajasthaniernas" turbaner är mer platta på höjden och bulliga på sidorna än sikhernas. En sikh bär högre och kantigare turban.
Lång körsträcka även idag; vi färdas ca 30 mil om dagen på större eller mindre vägar. På de lite bättre vägarna får man betala tull, men det brukar röra sig om ca 5 kronor. Dieselpriset ligger kring 7 kr litern. Vi ser många mc både på vägarna samt i städer och byar. Sällan att någon färdas själv på den, utan ofta är där en eller två medpassagerare. Men vi har även sett mc med tre eller tom fyra passagerare! .....och givetvis saknar alla hjälm. Ibland är herrn eller sonen i huset ute och skjutsar fru eller mor på mc. Sarin fladdrar och det känns som att tygstycket vilken sekund som helst kommer att fastna i hjulet. Inte helt säkert! Eller som när pappa är ute och kör och har sin treårige son framför sig i sätet och femåringen sitter bakpå och försöker hålla tag med sina små armar runt pappans breda rygg. Men vi har (ännu) inte sett några tillbud eller olyckor.
Ranakpur är ett jainisttempel som vi besökte. Jainismen är en speciell gren inom hinduismen. Gandhi levde efter dess "icke-vålds-regler". Templet är en enormt fin byggnad av vit marmor med åtskilliga små figurer av gudar och djur. Det sägs att här finns över en miljon uthuggna bilder. "Skogar" av pelare bär upp templet. Givetvis får man ta av skorna innan man träder in i templet samt även täcka knä och axlar, men man får inte heller ha något av läder med sig eller på sig, inte heller bära med sig mat eller dryck. En sann jainist får inte döda, stjäla, ljuga, vara otrogen, eller hysa för mycket kärlek till materiella ting utan skall dela med sig. De lever mycket asketiskt. På området fanns fyra mindre och ett stort tempel. Ranakpur ligger vackert vid en bergskulle.
Omgivningarna har nu ändrats och vi har kunnat se odlat landskap, kört genom mindre byar samt även färdats i lite lägre bergstrakter. På några ställen längs bergsvägarna har vi sett apor. Dessa var grå och svarta och satt lugnt och tittade när vi körde förbi.
Framåt kväll nådde vi Udaipur, orten vid sjöarna där vi skall vara två nätter. Gick en runda i gamla staden och även här myllrade det av liv. Här vimlar det också av juvelerarbutiker. På en gata stod 6-7 stora järngrytor utställda och det eldades med ved under dessa. Starka yngre killar rörde runt med stor träklubba och det tillagades linssoppa inför en ny festlighet som nu stundar. Liksom i Nepal verkar det till att vara fest varje dag här i Indien.
Hotellet vi bor på ligger vackert vid sjökanten. Igårkväll satt vi på uteserveringen och kunde njuta av upplysta palats/hotell samt fyrverkerier. Nu på morgonen såg vi en utter på gräsmattan vid strandkanten.