selidas.blogg.se

Dagarna i Puri ägnades mest åt avkoppling, men Felix hade sina vandringsturer. Läsning, korsord eller sudoku i skuggan, bad i hav eller pool. Det är så roligt att se de indiska damerna när de skall bada. Fullt påklädda i sari. De yngre kvinnorna/tjejerna har ofta leggings och T-shirt och sedan baddräkt utanpå.

Nattåget från Puri till Kolkata. Denna gång fick vi över- resp. underslafen i gången. Låg i tågets färdriktning, och överslafen var rätt snålt tilltagen i höjd eftersom tåget "sluttar" inåt. Men det gick....

Lördag morgon framme i Kolkata och tog taxi till flygplatsen. Lasse tog vid lunchtid flyget till "huvudstaden" Port Blair på ögruppen Andamanerna. Gerd fick vänta fram till halv nio på kvällen innan det var dags för planet mot Delhi att lyfta. Seg väntan. Kort övernattning på hotell nära flygplatsen, innan det var flyg hem till Kastrup via Helsingfors. Allt flöt på bra och i Danmark mötte snö och modd. Nu skall Gerd åka till "Byen" några dagar med kulturtjejerna och gå på Operan.

Lasse är utan internetuppkoppling och telefon och tar sig runt på öarna i Andamanerna. En ögrupp som drabbades hårt av tsunamin 2004, men som lär vara fantastisk. Förhoppningsvis kan han ägna sig åt snorkling och lite vattensport innan han kommer hem den 4 december.

 

Givetvis var det jätteroligt att komma till underbara Nepal igen. Men samtidigt blev vi illa berörda av skador som jordbävningen åsamkat gamla kulturbyggnader, och då har vi inte varit i de drabbade bergsbyarna. Att få möjlighet att träffa tjejer, personal och styrelse på flickskolan igen var enormt roligt. Nu hoppas vi att det går bra för flickorna i deras fortsatta liv!

Vi har haft intressanta dagar i Indien. Ett stort land som är väldigt svårt att få grepp om och vi har bara besökt den norra delen. Har sett och upplevt mycket och vi har tappat räkningen på alla världsarv som vi besökt. Har träffat lika många trevliga som "icketrevliga" indier. När man är i Indien skall man slå av alla lukt- och hörselorgan. Alla odörer och stanker och smuts och skit och föroreningar, allt liv och myller och tjatter; ja visst kan det vara charmigt en kort tid, men efter en månad är man rätt trött på det! Och hela tiden får man vara på sin vakt för visst blir du lurad och bedragen!

Men åk och upplev Indien för det är ett fantastiskt land!

I Kolkata kan man färdas på många olika sätt; spårvagn, metro, buss, tåg, taxi, motorricksha, cykel ricksha och springricksha. Vi har testat alla utom bussen. Det är lätt att vandra runt i stan och här finns bra trottoarer. Måste ha varit vackert här för 100 år sedan när alla underbara byggnader var i bra skick. Nu är de flesta grådaskiga och nästan förfallna. Många saknar fönster. 

Gerd tillbringade några dagar på hotellet och skötte om diarren, medan Felix gått runt i stan och letat efter Samsungs service ställe samt beundrat gamla byggnader. 

Tillsammans åkte vi till Kumartuli, krukmakarnas kvarter. Här tillverkades stora statyer. Först virades en stomme av halm. Därefter kletades lera på och slutligen målades figuren. Ofta var det stora gudabilder. 

Som alltid när man skall åka taxi eller någon form av rikscha dividerar vi med föraren om priset dit vi vill. Och nästan alltid när vi väl är överens om priset får chauffören fråga en kollega eller annan person redan från början om vart han skall köra. Hur kan han veta vilket pris han skall ta när han inte vet hur långt det är? ....... men vi betalar väl så bra så han kan köra en lång sträcka för vår summa. 

Nattåg till Puri. Puri är ytterligare en vallfartsort för hinduer. Här finns ett Jagannathtempel dit bara hinduer är välkomna. Vi promenerade dit och såg tempeltopparna utifrån. Folk stod i långa köer i "boskapsfållorna" av bambu; jfr Disneyland. Längs huvudgatan i Puri såldes mycket religiöst krimskrams. Vi är trötta på alla ettriga försäljare som erbjuder allt från kläder till marihujana. Speciellt Lasse tillfrågas om droger.

Har unnat oss ett lyxigt hotell med härlig pool, bra service och stranden precis utanför. Varnas för undervattenströmmar i havet, men vi har badat i Bengaliska viken. Vågorna går höga här. En hel del folk rör sig på stranden, och många fotografer vill ta bilder. Här finns även kameler eller hästar för en tur i vattenbrynet. 

Några kilometer bort längs strandvägen är det full kommers på kvällen. Här säljs allt från husgeråd till smycken, och inte minst mat. Fisk och skaldjur grillas eller steks i en wokpanna. Serveras i papper eller enkel engångstallrik. Stå upp och äta eller sitta på muren mot stranden. Felix testade större räkor och det blev till att äta skalet också. Vi såg några fiskare på stranden, men dess fångst var i princip noll. Igårkväll åt vi jättegoda skaldjur på hotellets restaurang. Blev serverade utomhus vid poolkanten. Delade på en portion grillade jätteräkor och en portion stekta tigerräkor. Ett fantastiskt skirat limesmör och grillade grönsaker därtill. Felix drack öl, medan Gerd (som vanligt) saknade vinet! 

Calcutta är den tidigare huvudstaden i Brittiska Indien och var så fram till 1911 då huvudstaden flyttades till New Dehli. På 1960-talet började Calcutta förfalla men har nu hämtat sig igen. På 70-talet fanns här en miljon hemlösa medan det nu är nere på en tiondel. 

Gick längs Kolkatas största gata där det finns många kontorsbyggnader och hotell. På båda sidor av trottoaren fanns även marknadsstånd där det såldes kläder, böcker och även enklare mat erbjöds. 

På andra sidan gatan ligger ett gigantiskt parkområde som heter Maidan. Olika företag har sponsrat med "småparker" på området samt här finns kapplöpnings- och polobana. Maidan är en omtyckt plats och här har man picknick, spelar cricket, har politiska möten, gör morgonyoga mm.

Inne på området finns även Victoria Memorial. En mycket pampig byggnad till minnet av drottningen. Byggnaden har en mäktig kupol som kröns av en sex meter hög segerängel i brons. Vit marmor från samma område som Taj Mahalmarmorn är byggnadsstenar. Invändigt är det ljust och vackert. Längs andra våningens balustrad finns målningar som visar olika händelser i drottningens liv och stående mitt på golvet under kupolen ståtar en vit marmorstaty av en ung Victoria. Utanför byggnaden finns en inte fullt lika vacker staty av  en äldre drottning.

Här finns även många målningar och andra föremål. I Calcuttagalleriet finns många tavlor och då främst landskapsmålningar från Indien av konstnärer vid namn såsom Daniell och Zoffany.

Lasse gick ytterligare en runda i parken, medan Gerd tog en gul gammal Hindustan tillbaka till hotellet.

Idag har Lasse besökt Birlamuseet. Det är ett naturvetenskapligt upplevelsemuseum. Birla är en framstående köpmansfamilj som ursprungligen kommer från Rajasthan. Deras företag tillverkar allt från tv-apparater och bilar till verktyg och kläder. Kolkataborna har tagit familjen till sitt hjärta eftersom de inte bara byggt museum utan även sjukhus, planetarium, tempel, inomhusskridskobana, konstmuseum osv. 

Från Kurseong hyrde vi taxi och åkte på snirklande dåliga smala vägar med branta stup till "Selim Hill Tea Estate and Retreat". Vägarna här i bergsområdena är inget för de som har anlag för åksjuka eller höjdskräck men alla andra kan njuta av fantastiskt vackra vyer över grönklädda kullar. Vi som båda är teälskare såg mycket fram emot vistelsen på Selim, men det visade sig tyvärr vara en flopp. Teet smakade inte något vidare, ingen visning av plockning eller produktion, personalen kunde/ville inte kommunicera med oss, dåliga engelskkunskaper, förhållandevis dyrt, bungalowerna behövde underhåll, ja listan kan göras lång.

Selim låg väldigt vackert högt på en bergskulle och vi hade underbara vyer när vi gick en runda på stigar bland tebuskarna. Förstår inte hur personalen lyckas att stå på branterna för att plocka de färska ljusgröna bladen. Kanske spikskor till hjälp?

Området kring Kurseong är känt för att producera världens dyraste te; vitt silverte.

På kvällen hörde vi musik och sång när vi vilade i vårt rum. Gick ner på verandan och där var åtta äldre flickor som musicerade. De var klädda i traditionella dräkter och gick kring från hus till hus och uppträdde. Detta beror på att det är den stora helgen Diwali och denna dag gick damer runt och sjöng, medan det nästa dag skulle vara herrarnas tur. Givetvis fick de en slant för sitt uppträdande. Efter en kort stund kom tre tonårstjejer som sjöng ballader till gitarrackompanjemang. Sedan kom en mamma med två flickor ca 5-6 år och de var också vädigt charmiga och duktiga i sitt framträdande. Där var även fyra yngre damer som kom på besök, men de var knappt sångkunniga och vi fick intrycket av att de var berusade. Livade upp oss och övriga fyra gäster att det blev lite kvällsunderhållning här ute i "ödemarken".

Tillbaka i Kurseong försökte vi få tag på tågbiljetter till Kolkata (Calcutta), men alla avgångar var fullbokade de närmaste dagarna. Bestämde oss då för att ta flyget från Bagdogra istället senare på em. När vi landade i Kolkata mötte oss 31 graders värme; lite skillnad mot bergsstationernas kyla. Hade kommit i samspråk med en dam på tefarmen som bodde i Kolkata och hyrde ut rum. Verkade intressant att få bo privat, så vi kontaktade henne och bodde där. När vi kom i taxin såg vi att strax utanför höll människor på att pynta ett flak och där var även en gudabild uppsatt. Lite senare på kvällen hörde vi musik och stoj. Felix gick ner och kollade och en uniformerad orkester spelade och strax därefter gav sig följet med människor och "gud" iväg. Vi kunde någon timme därefter höra att sällskapet återkom. Denna aktivitet är också en del av Diwali firandet. Flera hus, affärer, ja till och med hundar är smyckade med orange tagetes. En krans runt halsen, girlang över dörren eller liknande. Just tagetes och speciellt i orange färg, men även i gult är hinduismens blomma och Diwali är en hindusik högtid. 

Inte heller detta privata boende motsvarade våra förväntningar till det pris vi betalade, så imorse flyttade vi till ett centralare och fräschare hotell i Kolkata. Men även om man betalar 600 kronor för ett rum får man inte så hög standard och framförallt får man mögellukta innan man bestämmer sig!

Vid transporten mellan boendena färdades vi i en gul gammal Morris Ambassador. Trodde knappt vi skulle komma fram utan att bilen skulle rasa samman. Dessa gamla bilar kör kring som taxi och det är ett under att de håller ihop och motorn går.

 

 

Vi promenerade förbi en byggnad som vi trodde var ett lyxhotell....men det visade sig vara en privatskola. Såg ut som ett stort grått brittiskt herrgårdshus med flera torn och tinnar och hade en stor fin swimmingpool. Killar i kavaj och antingen shorts eller byxor och tjejer i helveckade kjolar och pullover. Fick inte gå in på området. I Darjeeling finns flera "bra" privatskolor, men de lär vara dyra. Hörde i Nepal att många där sparar pengar och låter barnen studera här.

Fyra på morgonen gav vi oss iväg för att åka till Tiger Hill. Det är en utsiktspunkt där man vid klart väder kan skåda Everest. Vi såg en vacker soluppgång, rödfärgad och mäktig, och lite senare kunde vi även se Indiens högsta berg. Kanchenjunga är 8.586 m högt och den tredje högsta toppen i världen. Everest och K2 är högre. Något Mount Everest kunde vi inte se, men hade väldigt klar sikt över Kanchenjunga.

Besökte även ett buddhistkloster på tillbakavägen. Vackra, färgglada interiörer och gudabilder. I ett rum satt yngre killar, kanske tio år gamla, och läste sina mantra. 

Åkte vidare till något som heter Batasia Loop. Detta är en plantering med minnesmärke över 65 personer från trakten som stupat i strider under årens lopp. En hög stay med en man hållande ett gevär och en stor stod med alla stupades namn. Här fanns järnvägsspår runt området för "Toy train" passerar här och  det är en stigning, därav "rundfarten". Tidig morgon var tågspåren belamrade med olika varor som försäljare vill sälja till besökare.

Nu var det dax för oss att åka med "leksakståget". Här var det mesta bokat på sträckan Darjeeling till Kurseong så vi fick hålla till godo med andra klass; hårda plastbänkar. "Leksakståget" går till olika bergsstationer på smalspårig räls och körs med ånglok eller dieseldriva lok. Det går inte speciellt fort och rälsen ligger ofta längst ut på vägbanan och korsar den vanliga vägen lite här och där. Inga bommar eller andra varningar, bara ett enkelt tut. Vår färd tog ca 3 timmar och var ca 3 mil. Kom fram till Kurseong som liksom Darjeeling är en bergsstation men på lägre höjd.

Tågresan gick bra, men framme i NJP, New Jalpaiguri, eller Silguri som staden också kallas stötte vi på patrull. Felix hade sett framemot att färdas på smalspårig järnväg med ånglok vidare till Darjeeling, men det visade sig att ca halva första sträckan var avstängd. På turistbyrån rekommenderade de oss att åka jeep de drygt åtta milen upp i bergen till Darjeeling. Vi kände inte för att klämma in oss med totalt 10 personer i en jeep, utan "lyxade till det" och hyrde en egen. När vi knappt kommit utanför stadsgränsen fick vi plötsligt byta jeep, för den första hade "däckproblem". Såg flera teodlingar längs vägen och även ett stort militärområde. När stigningen började var det smala snirkliga vägar och mycket tut i svängarna för att förvarna. Oerhört vackert med gröna berg. Någon påstod att det är som i Schweiz, men här är betydligt mer njutbart. Darjeeling ligger på 2.128 m höjd. Bebyggelsen klättrar på en klipphylla. Britterna började på 1800-talet anlägga en kurort här vid Himalaya. Vi är norr om Bangladesh i Västbengalen. När det var varmt under sommarmånaderna flyttade regeringen för Bengalen hit och fortfarande finns här en pampig regeringsbyggnad som används emellanåt. Här finns flera kyrkor och även byggnader som visar spår av kolonialtiden.

Det är mycket backiga trånga gator och vissa vägar är enkelriktade för att trafiken skall ha någon chans att komma fram. Både när vi kom med jeepen och när vi färdats med taxi har det blivit stopp, för bilar har problem stt mötas. Från vårt hotellfönster ser vi snöklädda bergstoppar och grönt, grönt, grönt av teodlingar på sluttningarna.

Besökte zoo. Här finns många alpina arter från Himalaya, såsom snöleopard, röd panda, sibirisk tiger, jak, asiatisk svartbjörn. I anslutning till zoo låg även Himalayan Mountaineering Institute. Här fanns modeller av Everest, föremål från olika bergsbestigningsexpeditioner mm. Tenzing Norgay Sherpa verkade vid institutet i många år och ligger även begravd här. Han var den första att bestiga Everest tillsammans med Edmund Hillary år 1953.

Promenerade till stadens nordvästra hörn för att åka med Indiens första linbana. Den tar ca 40 min och bjuder på fin utsikt över bergen och teodlingarna längs dalsidorna och dalbotten. Inte det allra klaraste vädret, men hyfsad sikt.

Kände för afternoontea och hade läst om ett anrikt hotell, Windamere, som serverade det åt sina gäster. Även vi var välkomna mot betalning och kunde avnjuta klassiskt brittiskt te med snittar, scones, och kakor. Inget fancy utan helt traditionellt i en speciell miljö som andades mycket gammal kolonialtid. En brasa sprakade och värmde oss. Här är kallt i bergen och Gerd fick köpa två polotröjor idag och vi har flera lager kläder på oss. Hotellrummet har ingen uppvärmningen, så det gäller att hålla sig under värmande filten!

 

Igår morse var vi uppe i ottan för att färdas på Ganges. Roddaren hämtade oss och vi steg i båten på badtrappan nedanför hotellet. Det började dagas när vi gav oss av och senare såg vi solen gå upp, även om dimman låg tjock.Längs ghaten badade folk, tvättade kläder, borstade tänder mm. Förstår inte hur de villl göra det för floden är verkligen inte ren! I och för sig har vi också "badat" i Ganges. All vatten försörjning i Varanasi kommer från floden. Vatten pumpas upp i tankar och renas där för att sedan distribueras ut. Mellan badtrapporna ser vi även vattentankar på sina ställen. 

Fiskare färdades på floden och vi såg hur de tog upp näten. Floden blir djup omedelbart utanför trapporna. Båtturen tog en dryg  timme. 

Efter frukost promenerade vi längs med de olika badtrapporna. Bufflarna badar i Ganges, och även nu såg vi människor som tvättade sig eller sina kläder i floden. Besökte ett tempel och en brahma vägledde oss i vilka olika mantra vi skulle säga vid varje gudabild samt vilka tecken vi skulle göra. Inne i templet var det så vått och skitigt på golvet av alla flytande vätskor som offras, samt folk som är blöta på fötterna efter att ha varit i Ganges. På slutet av rundvandringen tyckte prästen givetvis att vi skulle donera pengar där hälften skulle gå till offergåvor och hälften skulle gå till mat till hans familj.  När vi inte ville detta utan sade att vi inte var "troende" blev han sur och undrade varför vi överhuvudtaget besöker ett tempel. Tycker inte att det är någon sund inställning av en brahmapräst! 

Vid en kremeringstrappa var där aktivitet. Ett lik hade ännu inte brunnit upp, ett annat väntade på att antändas. Bränne underst, liket i vit svepning, och sedan mer bränne överst. Konstigt nog luktar det inte svett kött vid kremeringsplatserna.

Lämnade badtrapporna och gick runt i basarkvarteren. Trånga gränder med mycket folk. Rätt som det var märkte Gerd att något buffade henne i ändan och där var en  ko som hade brått fram. Letade efter en moske och ett tempel, men kände inte för att gå in.

Letade sedan upp ännu ett av Man Jhangs observatorium. Samme kung som byggt observatoriet i Jaipur har byggt liknande instrument på 4 andra platser. Detta var inte så välbevarat eller skulpturellt som det i Jaipur, men vi tittade på alla de "häftiga" skapelserna.

 Likväl som vi gärna fotograferar indierna får vi ofta frågan om de kan fota oss. Trodde inte det var så ovanligt med västerlänningar på de platser där vi vistats. Givetvis ställer vi upp på foto! 

Idag besökte vi först Dhurgatemplet. Här fanns en stor damm och templet är rödmålat. Gick sedan till "aptemplet". Apor klättrade kring här både utanför och innanför tempelområdet. Vi har sett mycket lösa apor i Varanasi. De är rödpälsade och klättrar kring på bostadshus och andra byggnader. Väldigt viga och duktiga på att hoppa långa sträckor mellan hustaken.

Drog oss mot universitetsområdet och besökte även templet där, samt satte oss och läste en stund på ytterområdet. Nu är vi på järnvägsstationen i Varanasi och skall ta tåget 22.25 österut mot NJP där vi är framme vid lunchtid imorgon. Sitter på en bänk, men det vimlar av råttor här, så vi lär väl få se om vi får med oss en fyrfoting som gnagt sig in i resväskan! Felix sa i em om Varanasi; Här är så j-kla skitigt, trångt, mycket folk och luktar f-n.

Varanasi är den heligaste staden i Indien för hinduer, men alla religioner vallfärdar hit för att bada i Ganges eller enbart vörda floden. Staden kallas även Kashi eller Benares. Här finns mängder av "ghats" -badtrappor längs en stäcka på 6 km av Ganges västra strand. Staden lär vara över 3000 år, och mycket kretsar kring guden Shiva. Här finns även ett stort universitet som grundlades i slutet av 1800-talet. Promenerade dit och byggnaderna är gulmålade med röda detaljer samt här är en hel del planterade träd. Lär finnas mer än 120 fakulteter. Området är över 10 kvkm. Finns även flera hostel där studenter kan bo. Kom sedan ut "på landet" och såg ett tempel som vi besökte. Några blyga flickor 8-9 år var på väg till skolan och vi följde efter. Fick träffa rektorn och fick även besöka en klass. Detta var en allmän skola med ca 300 elever i olika åldrar. Tyckte att vi gått långt nog och tog en tuc-tuc. Ett dividerande om priset och även om vi prutar har vi förstått att vi som turister betalar ofta tio gånger mer än de inhemska för en färd...och här hittade inte chauffören till hotellet utan frågade sju-åtta gånger och vi hade ändå med oss hotellets visitkort med namn och karta.

Längs dagens tur har vi förstått att komockor är en stor industri. På flera platser låg nyformade mockor till tork. De var halvcirelformade och stod upp för att torka. Runda mockor låg direkt på marken för att torka, men längs med en lång mur satt även mockor fastkletade på muren. Det fanns en större innergård där det låg torkade mockor staplade som vedhögar. Mockorna används sedan till att elda med.

Efter en massa strul med en guide som inte kom och tjafs om bokning av guidad tur, kom slutligen en bil med engelsktalande chaufför som skulle ta oss runt i Varanasi. Vi körde genom universitetsområdet och besåg även templet inne på campus. Därefter satt vi i seg kö för att komma fram till kvällsbönen i skymmningen vid Ganges. Präster sjunger heliga mantran, böner bes, oljelampor offras, det rings i klockor; ja, allt för att hedra floden och be om fred. Var faktiskt en fin ceremoni! Givetvis vimlar det av heliga män och andra tiggare samt försäljare och flera går runt och vill ge dig tika (rött märke i pannan) mot ersättning. Ceremonin hålls samtidigt på två olika badtrappor.

Man kan väl inte ha varit i Varanasi utan att se likbränningen, så vi hyrde en båt som i mörket rodde oss till de trappor där kropparna eldas upp. När du är gammal och skall dö är det allra bästa om du drar din sista suck på denna ort. Dag såsom natt brinner likbålen vid kremeringstrappan. Kroppen bärs hit på en bår av bambu och liket är täckt med vita skynken. Ofta är blommor utströdda på båren. Den döde doppas i Ganges vatten innan den läggs på elden. Efter kremeringen rakas askan samman och flyter ut i Ganges. Nu är du befriad från återfödelse.

När vi roddes tillbaka satt folk vid badtrapporna och chauffören pekade på en man som såg mörk ut och som han benämnde "Black man". Vi fick berättat för oss att kring midnatt letar denna man efter människospillror och äter dessa och det är en väldigt "stark man" som har hög aktning. Huvaligen om det är sant!

Känner att vi rör inte speciellt mycket på oss, så i samband med avfärd från Khajuraho bestämde vi oss för att bli upphämtade i byn. Promenerade ca 5 km från hotellet längs flygplatsen in till "nya" byn och Felix favoritrestaurang. På vägen fick vi sällskap av två killar i 20-årsåldern som ville träna sin engelska och vi diskuterade lite av varje. Till lunch blir det ofta tomatsallad, kanske vårrullar eller grönsaksröra och Lasses standard är 'masala papad'. Detta är ett tunt friterat tallriksstort chips av ris eller vete som därefter toppas med finhackad lök, tomater, chili och koriander. Efter lunch blev det knappt fyra timmars färd i bil på urusla vägar till Santa. Hastigheten var ofta bara 20 km och 10 mil tog oss så lång tid. Förhoppningsvis blir det bättre väg så småningom för vi såg asfaltering och anläggningsarbeten på vissa sträckor. Färdades längs med Panna nationalpark och det vi kunde se av vilt var några apor. Här finns också ett känt vattenfall med det var mest torrlagt. Monsunen har inte varit så stark i år vilket lett till vattenbrist, och bla bönderna har problem med dålig skörd.

I Santa skulle vi åka med nattåget till Varanasi. Avfärd 19.30 och vi yrade kring på perrongen en god stund för på skärmarna kunde vi inte se vårt tågnummer. Hoppade även på fel tåg i tron att det stämde hyfsat med avgångstiden. ....men till slut löste det sig även om tåget var försenat ca 45 min. När vi förflyttade oss mellan perrongerna och skulle över spåren via gångbro kan man nå den via trappor eller ramper. På ramperna promenerar även de heliga korna och kalvarna lugnt och fridfullt. Även på gator och vägar är korna helt oberörda av bilars eller mcs tjutande och människors vrålande. 

Denna gång åkte vi i en kupe med plats för fyra personer. Här fanns även skynken man kunde dra för. Vi hade tur och hade enbart sällskap av en indisk tjej 27 år. Hon jobbade på bank och berättade att hon skulle snart gifta sig med en kille i Varanasi. Även om det var ett arrangerat bröllop hade de träffats tidigare och de tyckte om varandra. Vi skulle anlända i Varanasi 4.40, men vi börjar bli vana vid förseningar och var framme kring kl 6. En bil hämtade för transport till hotellet direkt beläget vid Ganges strand. 

Från Agra testade vi att åka nattåg. Tåget skulle inte gå förrän tio över elva och vi var tidigt på plats och Felix kunde utforska stationen och tågen. På spåren sprang råttor och hundar och folk kastade en massa skräp. Om man har "lite bättre" biljetter har man tillgång till särskild väntsal. Inget speciellt, utan några vanliga stolar och bänkar bara, men man slipper från allt stök och bök som är ute på perrongen och så finns här air condition. Där finns även särskilda väntsalar för kvinnor, liksom att vissa tågvagnar är reserverade för detta kön. Tåget var långt och blåmålat och vi hade inte helt lätt att finna vår vagn. Sovvagnarna var med bäddplatser i tre våningar på båda sidor kupen och sedan var där även två sovplatser i tågets längdriktning på andra sidan gången. Inga skynken att dra för, och du fick själv bädda. Två lakan, en filt och en kudde med örngott. Toa fanns inte i kupen, utan man fick gå ut i vagnen och det var enbart ståtoa med hål rakt ner på spåret. 

Framme på morgonen i Khajuraho drygt en timme försenade. Bil hämtade och vi kunde ta igen oss en stund innan vi skulle lära oss mer om Kama Sutra. Khajuraho är känt för sina tempel med erotiska motiv. Templen uppfördes någon gång kring 800- 900- talet, men när Chandelahärskarnas makt tog slut på 1200-talet övergavs templen. De låg sedan gömda och glömda till en engelsman av en tillfällighet hörde talas om dem 1838. Nu finns här tre olika områden man kan se tempel på och det västra har de mest betydelsefulla. Man kan se 25 tempel, men här lär ha funnits 85. Templen är uppförda i sandsten och mycket vackra. Utanpå är de täckta med olika utkarvade figurer av gudar och gudinnor, bestar, djur, dansare mm. Kvinnorna har alltid klotrunda bröst, men de kan spegla sig, göra makeup, dansa, ja alla möjliga skulpturer finns. Templen låg vackert i en parkliknande miljö och vi gick runt en god stund för att beskåda dessa konstverk.

Khajuraho är inte stort men är uppdelat i nya och gamla byn. Den nya byn har växt upp kring västra tempelområdet och här finns mest affärer, restauranger och annat lämpat för turister. Vi ville se gamla byn och en guide tog oss med på promenad. Här finns fortfarande kastsystemet med fyra kast och du kan inte gifta dig med någon från en annan kast. Flera är lantbrukare, men marken finns en bit bort från bostadshuset. I området fixades och donades det för fullt med att få husen fina inför den kommande helgen Diwali. På husen såg vi att där var målat flera datum och årtal. Det visar sig att läkare går runt i byn och ger barnen vaccin mot polio, malaria mm och då skriver de datum på huset när detta har skett. Besökte ett hus där det bodde en mycket helig man. Han var gift och hade barn, men ett av rummen var fullt med bilder av olika gudar och där var ett litet "offeraltare".  

Träffade även på rektorn som visade oss skolan. Här gick ca 300 elever i åldern 4-13 år. Skolan drevs genom sponsring av en holländsk välgörenhetsorganisation och bidrag från privatpersoner. Skolan hade just fått bidrag till tre cyklar, men behövde 17 cyklar till. De elever som har långt till skolan får låna dessa cyklar. Ett fåtal lärare var avlönade, medan flertalet gjorde tjänst där på frivillig basis. Rektorn hade ingen lön utan ett annat jobb vid sidan av. Skolan hade börjat sin verksamhet genom att undervisa barnen utomhus under presenningar och har efterhand kunnat bygga undervisningslokaler. Fem lektionssalar hade nyligen tagits i bruk. Just nu behövdes bidrag till skolböcker och pennor samt rektorn har en framtida önskan om att kunna servera daglig lunch åt eleverna.

Fick även se ett stenhuggeri där man gör kopior av de figurer som man kan se på templen. Givetvis produceras allt för hand. Förstår bara inte vem som vill ha en bildstod drygt en x en meter med en danserska eller ett par som har samlag. Var placerar man dessa?

De senaste hotellen har inte haft några restauranger som varit någon höjdare; trasiga och smutsiga dukar, dålig service, ingen trevlig miljö, bristande engelskkunskaper när man vill ha något förklarat i menyn och flera gånger har det blivit missförstånd. Men vi skall inte klaga, för när vi väl stått på oss och fått rätt mat har den smakat bra. ...men häromkvällen var måttet rågat när vi väntat 20 minuter på vår beställning och kyparen kommer och säger att det visar sig att de har skickat en mc för att köpa kyckling och detta skulle ta ca 30 minuter, och sedan skall det tillagas. Då betalade vi för drickan och ringde efter tuc-tuc och åkte in till centrum och gick till samma plats där vi intagit vår lunch. En våning upp finns ett större övertäckt rum av bambo där man kan sitta och njuta av utsikten över upplysta tempel och få bra service och god mat. Det enda Gerd saknar är ett glas vin, medan Lasse dricker lokala ölen Kingfisher.

Så var det dax för en dag med lång resväg. Det är lite segt med bilåkandet. Naturen inte så varierande; odlingslandskap eller slätt och inte så många byar som åks igenom. Vi passerade dock ett område med flera tegelfabriker. Såg att de gjorde tegelstenar som låg på tork och även många skorstenar för bränning. Lastbilar eller traktorer med släp hade tegellaster och det såg inte allt för betryggande ut när de körde. Högt lastade och stenarna låg utanför kanterna. För ett avbrott i bilresandet bestämde vi oss för att besöka ödestaden Fatephur Sikri. Denna grundades av kung Akbar i slutet av 1500-talet och var huvudstad i 14 år i mogulriket men övergavs sedan. Anledningen till flytten var vattenbrist! Akbar var lite speciell; han hade en kristen, en muslimsk och en hinduisk hustru. Byggnaderna här var till största del i röd sandsten och utsmyckningarna efterliknar träsniderier. På en av innergårdarna var en spelplan ritad/utskuren och här brukade hovets damer spels pachisi som påminner om fia. 

Tidig morgon för att besöka Taj Mahal vid soluppgången. Genom "boskapsfållorna" för att komma till säkerhetskontrollen och in på området. Vid alla större besöksmål blir vi visiterade. Taj Mahal är en grav som uppfördes av stormugel Shah Jahan till minne av en av sina hustrur. Tog 12 år att bygga och 20.000 man arbetade med verket som var färdigt 1643. Så klart är det en imponerande byggnad! Vackert att se marmorgraven spegla sig i lotusdammen. Fin trädgård runtomkring med flera dammar. Runt graven finns fyra minareter och vid ingångsporten finns paneler med kalligrafi ur koranen som är finurligt skrivna och ger en optisk illusion av enhetligt böljande skrift. Utsmyckningarna på fasaden ser ut som ett juvelskrin med alla ädelstensinläggningar som ofta har formen av blomstermotiv.

Besökte även ett annat gravmonument som kallas "Baby Taj Mahal" -  Itimad-Ud-Dulahs grav. Här vilar mogulrikets finansminister och denna byggnad uppfördes av hans dotter och stod klar 1628. Graven är en blandning av vit marmor, färgad mosaik, inlagda stenarbeten och gallerverk. Även denna en väldigt vacker byggnad.

Taj Mahal ligger vid floden Yamuna och vi åkte även till andra sidan floden och beskådade verket. Här var tanken att kungen skulle uppföra en grav i svart marmor åt sig själv, men endast sockeln blev klar, sedan avslutades bygget.

Var även och såg en fabrik där man gör olika marmorarbeten med steninläggningar. Små bitar av ädelstenar slipas för hand till miniblomblad som med lim fästs där man gröpt ur plats i marmorskivan. Får torkas och slipas därefter. Givetvis sker allt arbete för hand.

 För att riktigt skåda ett av världens sju underverk besökte vi även Taj Mahal vid solnedgången. Nu betydligt fler besökare. 

Jantar Mantar är ett observatorium i Jaipur. Det ser nästan ut som en skulpturpark . 16 olika instrument finns här och är fortfarande i bruk för att beräkna hur varm sommaren blir, när monsunen kommer, risk för missväxt osv. En kung som var mycket intresserad lät bygga det kring 1730. Fantastiskt att man ännu kan nyttja dessa häftiga skulpturer! Finns ett solur som räknar ut tiden med max 20 sekunders felmarginal. Vi var där under kvällen och såg en ljud- och ljusshow där röster gav liv åt kungen samt instrumenten belystes på olika sätt.

Dagen därpå gav vi oss iväg till Sawai Modhupor, som är beläget just intill naionalparken Ranthambhore. Bodde på ett hotell med pool och vi tog oss ett dopp innan det var dags för eftermiddagens gamedrive. Åkte med en typ av förlängd jeep med plats för 20 personer. Inte det bekvämaste och speciellt inte på de skumpiga vägarna. Parken har en yta av 275 kvadratkilometer och var tidigare maharadjans jaktmarker men blev 1973 tigerreservat. Såg olika fåglar, orm, krokodil, apor, olika hjortar, mungo och läppbjörn. Hjortarna var som våra rådjur, samt en större variant som benämndes "red deer". Något rådjur hade fortfarande kvar "sammeten" på ståtliga hornkronor. Indiens nationalfågel, påfågeln, dök upp vid flera tillfällen.  Att se en läppbjörn hör inte till vanligheterna och den var svart i pälsen och vit på bröstet. Strax under en meter hög och kring 160 cm lång. Namnet har den fått av att den har förstorade läppar som saknar hår. Vi såg en björn som lufsade kring i gräset  men där var även en hona med två ungar, men de gömde sig mest bakom ett fort. 

Nästa morgon var det dax för en ny safaritur. Såg igen flera fågelarter, krokodiler, hjortar och antiloper, apor och TIGER! Målet för oss med dessa turer var att se kattdjuret och vi var glada åt att få ägna en god stund åt att studera tigern på 10 meters avstånd. Tigern strosade kring, pinkade revir, latade sig och gäspade; ja det var värt turerna på de skumpiga vägarna/stigarna!