Tefarm, Diwali och Calcutta
Från Kurseong hyrde vi taxi och åkte på snirklande dåliga smala vägar med branta stup till "Selim Hill Tea Estate and Retreat". Vägarna här i bergsområdena är inget för de som har anlag för åksjuka eller höjdskräck men alla andra kan njuta av fantastiskt vackra vyer över grönklädda kullar. Vi som båda är teälskare såg mycket fram emot vistelsen på Selim, men det visade sig tyvärr vara en flopp. Teet smakade inte något vidare, ingen visning av plockning eller produktion, personalen kunde/ville inte kommunicera med oss, dåliga engelskkunskaper, förhållandevis dyrt, bungalowerna behövde underhåll, ja listan kan göras lång.
Selim låg väldigt vackert högt på en bergskulle och vi hade underbara vyer när vi gick en runda på stigar bland tebuskarna. Förstår inte hur personalen lyckas att stå på branterna för att plocka de färska ljusgröna bladen. Kanske spikskor till hjälp?
Området kring Kurseong är känt för att producera världens dyraste te; vitt silverte.
På kvällen hörde vi musik och sång när vi vilade i vårt rum. Gick ner på verandan och där var åtta äldre flickor som musicerade. De var klädda i traditionella dräkter och gick kring från hus till hus och uppträdde. Detta beror på att det är den stora helgen Diwali och denna dag gick damer runt och sjöng, medan det nästa dag skulle vara herrarnas tur. Givetvis fick de en slant för sitt uppträdande. Efter en kort stund kom tre tonårstjejer som sjöng ballader till gitarrackompanjemang. Sedan kom en mamma med två flickor ca 5-6 år och de var också vädigt charmiga och duktiga i sitt framträdande. Där var även fyra yngre damer som kom på besök, men de var knappt sångkunniga och vi fick intrycket av att de var berusade. Livade upp oss och övriga fyra gäster att det blev lite kvällsunderhållning här ute i "ödemarken".
Tillbaka i Kurseong försökte vi få tag på tågbiljetter till Kolkata (Calcutta), men alla avgångar var fullbokade de närmaste dagarna. Bestämde oss då för att ta flyget från Bagdogra istället senare på em. När vi landade i Kolkata mötte oss 31 graders värme; lite skillnad mot bergsstationernas kyla. Hade kommit i samspråk med en dam på tefarmen som bodde i Kolkata och hyrde ut rum. Verkade intressant att få bo privat, så vi kontaktade henne och bodde där. När vi kom i taxin såg vi att strax utanför höll människor på att pynta ett flak och där var även en gudabild uppsatt. Lite senare på kvällen hörde vi musik och stoj. Felix gick ner och kollade och en uniformerad orkester spelade och strax därefter gav sig följet med människor och "gud" iväg. Vi kunde någon timme därefter höra att sällskapet återkom. Denna aktivitet är också en del av Diwali firandet. Flera hus, affärer, ja till och med hundar är smyckade med orange tagetes. En krans runt halsen, girlang över dörren eller liknande. Just tagetes och speciellt i orange färg, men även i gult är hinduismens blomma och Diwali är en hindusik högtid.
Inte heller detta privata boende motsvarade våra förväntningar till det pris vi betalade, så imorse flyttade vi till ett centralare och fräschare hotell i Kolkata. Men även om man betalar 600 kronor för ett rum får man inte så hög standard och framförallt får man mögellukta innan man bestämmer sig!
Vid transporten mellan boendena färdades vi i en gul gammal Morris Ambassador. Trodde knappt vi skulle komma fram utan att bilen skulle rasa samman. Dessa gamla bilar kör kring som taxi och det är ett under att de håller ihop och motorn går.