selidas.blogg.se

Tren a las Nubes är den tredje högsta tågbanan i världen....och den fick vi ju testa!

Men för att komma till tåget fick vi först åka buss genom hänförande landskap. Kala berg som skiftade i mörkgrönt, mint, vinrött, terrakotta, beige, brunt och vitt.

Kaktusskogar som klättrade uppför bergen. En kaktus växer 1-2 cm per år, så vi konstaterade att vissa av växterna måste vara 500 år gamla.

Slingrande vägar där bussen fick ta det så nätt när där var vattensamlingar. Vulkaniska stenar och stäpplandskap omgav oss. 

Med våra begränsade fotokunskaper och resurser är det svårt att få med färgskiftningar och djup i bilden, men här är lite foton.

 

Salta är en stad i norra Argentina med ca 500.000 invånare. Här finns många fina byggnader från kolonialtiden.

Centrum cultural de america; välkommen in!

 

 Iglesia San Fransisco

Igår steg vi på bussen vid tretiden på eftermiddagen i San Juan och sedan var detta fordon "vårt hem" till klockan sju i morse då vi kom fram till Salta. Alla "bra" säten var slutsålda så vi fick ta sittsäten som kunde fällas lite grand. Ingen höjdartur precis; och så satte konduktören på filmer som Jurassic Park och Tillbaka till framtiden och ljudnivån var hög. Blåste även kallt från ventilationen så det var tur Felix hade plockat fram fleecen och Gerd filten.

 

På färden såg vi bla uttorkade saltbottnar.

I området kring San Juan finns flera vinproducenter. Det är Argentinas näst största vinområde. Tulum Valley vid foten av Anderna har ett fördelaktigt mikroklimat med varma klara molnfria dagar,  låg fuktighet och svala nätter. Detta ger fylliga viner med hög fruktighet och mjuka tanniner.

I San Juan på gågatan hade de vackert målade krukor för plantering av växter. Några stycken följer.....

 

Börjar bli vana vid att förflytta oss med buss, men det är betydligt bekvämare än i Skånetrafikens fordon. Rejäla säten och fotstöd samt toalett på bussen.

Turen gick norröver idag i ca två och en halv timme till staden San Juan. Staden grundades på 1500-talet men förstördes vid en jordbävning 1944. Nu är den en av Argentinas modernaste städer.

 Vinodlingar; området räknas som nästa stora vindistrikt efter Mendoza.

Idag ägnade vi oss lite åt praktiska saker såsom letade upp lavanderia (tvättinlämning) och Lasse besökte pelequeria (frisör). Gerd tog även tillfället i akt att ha fotbad i hotellets lilla pool på tionde våningen.

Gillar Mendoza som stad då den har en väldigt avslappnad atmosfär. Besökte Saluhallen och strosade runt i stan. Här är lite foton av det vi såg.

 

Kulturcentret

Tog metron 16 km söderut till orten Maipu som är känd för att här finns många vinproducenter och olivodlingar. Efter lång väntan kunde vi hyra cyklar (som båda pajade och fick ersättas; höll inte luften).

Efter 500 m nådde vi Bodega Lopez. Här var det gratis rundtur och test av två sorters viner. Vet inte hur många liter vin de producerar men där var åtskilliga tunnor och tankar.

 

Den största vintunnan är på 557 hektoliter

 

Inte heller så liten; gäller främst tunnan.

 

Rejäla ståltankar.

 

Här har druvorna lastats av och processas.

 

Överblivna rester.

 

Nästa besök var hos Cecchin, en organisk odlare. Italienare som kom hit och nu driver tredje generationen vingården.

 

Rose och två röda viner testades.

 

Lite tips på vad uttjänta tunnor kan användas till.

 

Här cyklade vi verkligen bland vinodlingarna. Stora olivodlingar såg vi också.

 

Sista stopp var hos Trivento som också hade det bästa vinet. En vit Chardonnay, en röd Malbec och en bubbel ingick i provningen.

 

 

De vanligaste druvorna är Malbec och Cabernet Sauvignon, och alla druvor härstammar från Frankrike. Här är ju också ökenlandskap och torrt, så druvorna vattnas med flöde från bergen.

 

Tillbaka efter cykelturen.

 

Mendoza är egentligen en ökenstad, men det märks inte för här är bevattningskanaler och flera fontäner i staden.

Vi hade planerat att åka till Atacamaöknen men avstår, då flera vi pratat med berättat att där varit häftiga åsk- och regnväder med översvämningar och andra problem. 10 cm vatten stående på den plats som skall vara en av de torraste i världen lär nog kännas lite konstigt.

 

Lite mindre bevattningskanal...

...och lite större.

  

Parken San Martin är på 432 hektar och en grön lunga för invånarna. Här kan man köra bil genom parken och det finns en liten sjö. På området finns även stadion och ekopark. Berget La Gloria är 1.000 m högt. Vi gick till parken och vandrade även uppför berget; minst 20 km promenad.

 

Porten till parkentreen. Grindarna hade egentligen först beställts av en turkisk sultan,.

Fanns många palmer och plataner

Stora bougainvillas

Sjön i San Martin

Tog i morse bussen från Santiago i Chile till Mendoza i Argentina. Ca 8 timmars bussresa, men det inkluderar även tull och passage över gränserna. Ibland en omständlig procedur, ibland något smidigare. Här var ingen utreseceremoni från Chile men in i Argentina röntgades även resväskorna från bussbagaget. Har inte någon utresestämpel  från Chile men hoppas att de inte efterlyser oss.

När vi varit i Chile har vi haft ett inresedokument som inneburit att vi ej behövt betala moms och skatt på hotellövernattning. I Argentina behöver man ej heller betala moms och skatter på logi om vi betalar vistelsen med något utländskt kreditkort och i USD. I Chile är det även så att på restaurangnotor läggs automatiskt på 10 % dricks. Inget som är tvunget att betala, men alla kypare utgår från att gästerna betalar detta påslag.

 

Bokade "bästa säten" i bussen och de var breda läderklädda fällbara sitsar. 3 i bredd totalt med två säten vid en sida och ett vid den andra. Fick även  kudde och filt.

Tog bussen från Santiago två timmar västerut till kusten och Vina del Mar. Orten är känd för sin långa fina sandstrand och kallas även Blomsterstaden. Vi trodde att den var mer av turistort och inte så mycket verksam stad...

 

Stranden

Ville se mer av Santiago så vi tog metron till centrum. Metro är ett effektivt transportsätt även om det oftast är trångt med alla passagerare. Här köper du ett kort och sedan laddas detta med pengar och så kan flera personer resa med ett kort om man åker samtidigt.

 

Först besökte vi Nationalbiblioteket. Det är inrymt i ett tidigare kloster och en mycket vacker byggnad.

Tog nattbussen, 12 timmar, till Santiago. Köpte "bästa sätena" och dessa kunde fällas helt. Där var draperier att ta för fönstren, så förutom skumpiga vägar var det en helt OK tur. Kom fram vid 8 på morgonen. Hade sätena längst fram på andra våningen.

Natti, natti!

Även om vi inte såg vulkanen Osorno klart, bestämde vi oss för att köra runt sjön. I området härikring finns flera sjöar och vulkaner. En av vulkanerna hade utbrott så sent som 2015.

 

Vulkanen Osorno i olika skepnader under dagen. Toppen är 2661 m ö h.

Mycket bilkörning och båtturer för att ta sig tillbaka till fastlandet. Inte lätt att hitta bensinstationer så det blev 5 mils extra körning för att fylla på tanken.

Målet för dagen var orten Puerto Varas. Den ligger i en dal i sjölandskapet och vid klart väder kan man se två vulkaner. Kring år 1850 kom drygt 200 tyskar hit och bosatte sig. Mycket turister!

 

Kyrkan ligger högt upp på en backe.

Åkte längre ut i skärgården med bilfärjan och kom till ännu en ö. Här fanns många många av de Unescolistade kyrkorna. I trä eller belagda med spån och ljus och vacker inredning. Känns inte så sakralt och tungt.

Bestämde oss för att besöka ett vattenfall. Ingen vidare bra grusväg dit och när vi kom fram till ingången visade det sig att vi gick vänta 20 minuter innan vi kunde köra in i parken då de inte öppnat ännu. Gerd bestämde sig för att backa och ställa bilen snyggt på vägen men det bar sig inte bättre än att där var en grop och när vi sedan med gemensamma försök skulle få upp bilen blev det bara värre och den "hängde" sig. Hade inte sett några människor under vår väntan, men sen kom damen som öppnade till parken körandes och hon bara pratade på spanska när vi bad henne dra upp oss. Till slut förstod vi att hon ringde någon och vi trodde att hjälp var tillkallad. Lasse väntade vid bilen medan Gerd gick in i parken. Till slut kom "någon" och drog loss bilen!

 

 

 

Vi fick bedriva botaniska studier när vi väntade.

Vi hyrde bil och tog färjan över till Chiloe. Det är den största ön i arkipelagen och här bor inte chilenare utan chiloter. Ön är ca 19 mil lång och 6 mil på bredaste stället. Känns som att tiden stått still och en speciell atmosfär. Jesuiterna var här tidigt och det finns många kyrkor av trä kvar från 1700-talet. 16 kyrkor finns på Unescos världsarvslista. Vägarna är som att åka berg och dalbana; raka men backiga och vi har fått mycket träning på gruskörning.

 

Färjan till Chiloe

Puerto Montt är hamnstaden som vi kom till. Den mötte oss grå, trist och kylig men vid lunch slog det om och blev sol och ca 25 grader.

Bor flott och centralt i staden och bestämde oss för att promenera ut till hamnområdet igen och hade fått tips om en bra restaurang.

På gatorna i staden var det full kommers.

 

Ostförsäljare

Här har vi nu huserat under fyra nätter. Vi hade tur och fick en egen hytt med fyra bäddar. Toa och dusch i korridoren. Fanns olika kabiner, men även bäddar i två plan ute i gångarna.