Tågfärd till molnen
Tren a las Nubes är den tredje högsta tågbanan i världen....och den fick vi ju testa!
Men för att komma till tåget fick vi först åka buss genom hänförande landskap. Kala berg som skiftade i mörkgrönt, mint, vinrött, terrakotta, beige, brunt och vitt.
Kaktusskogar som klättrade uppför bergen. En kaktus växer 1-2 cm per år, så vi konstaterade att vissa av växterna måste vara 500 år gamla.
Slingrande vägar där bussen fick ta det så nätt när där var vattensamlingar. Vulkaniska stenar och stäpplandskap omgav oss.
Med våra begränsade fotokunskaper och resurser är det svårt att få med färgskiftningar och djup i bilden, men här är lite foton.
Frukost på 2.700 m höjd. Byborna i El Farcito hade fixat te och kaffe och så fick vi en påse med vars två små matbullar och två kakor, varav en med dulche de leche fyllning (kondenserad mjölk). Allt som är sött i smaken faller argentinarna för.
Efter drygt 4 timmars bussresa nådde vi San Antonio de los Cobres på ca 4.200 m höjd där vi fick stiga på tåget. På bussen och tåget fanns hela tiden sköterskor utrustade bla med syrgastuber eftersom det var risk för höjdsjuka. En ambulans följde oss även under bussfärden.
Landskapet var kargare under tågresan
Passerade en övergiven gruva och även varma källor som kurerat reumatism men som nu inte användes.
Efter drygt en timmes färd med tåget nådde vi bron Viaducto la Povorilla.
Här fick vi stiga av och överfölls av idoga säljare av hantverk. Kyligt!
Ett par passade på att gifta sig och det var andra gången i tågets historia som passagerarna var med om bröllop. Skymtar bröllopsportalen i bakgrunden.
Tågbanan går egentligen hela vägen till Salta och används någon gång i månaden för frakt och godstransport.
Det var en lång men trevlig dag.