selidas.blogg.se

Indira, en av skolans anställda, bor bara några hus bort. Igår kväll bjöd hon in oss, Sucheta och Ramji till kvällsmat. Indira är änka sedan ca 10 år tillbaka. Hon bor i ett illgrönt hus med två plan. Även tre av döttrarna, en son och ett barnbarn bor i huset. Äldsta dottern, Tusla, är gift och har en son som är ett år men hon bor trots detta hemma hos sin mor. Tuslas man är lantbrukare och bor i Pokhara. När vi kom blev vi inviterade till Indiras rum. I rummet fick vi sitta på sängen samt några pallar. Där fanns även en TV och ett bord där bla barnbarnets leksaker stod. Indira hade sagt att hon skulle bjuda på "ricepudding". Det visade sig vara som vår risgrynsgröt men med hackade bitar av kokosnötter i. Till detta serverades kryddiga kokta grönsaker. Vi åt först grönsakerna och sparade gröten till sist. Kändes lite konstigt med söt god gröt tillsammans med kryddiga grönsaker. När vi skulle äta placerades ett lågt bord framför oss, där vi kunde ställa tallriken. Nästan alltid är glas och tallrikar av metall, och tallrikarna är nästan stora som våra brickor. Som regel får man sked och gaffel men nästan aldrig kniv. Vi hade intressanta diskussioner med dottern Tusla, då hon pratade bra engelska. Både hon och hennes syster har gått på syskolan. Tusla är 26 år och hon berättade att detta är hennes andra äktenskap. Hon har gift sig av kärlek och träffade sin nuvarande man på jobbet. Första giftermålet var när hon var 15 år och det var ett giftermål som bestämts av hennes föräldrar. Mannen var 12 år äldre och äktenskapet höll i två år. Tusla vill bara ha ett barn, men berättade att det är vanligt att en familj har två barn. När man föder barn på sjukhuset får mannen inte komma dit. Tusla nämnde att hennes syster hade varit med henne på sjukhuset när sonen föddes och systern var nu så "avskräckt" och ville inte ha några barn. Hon är extramamma till sin systerson istället. När pudding och grönsaker var uppätet tyckte Sucheta att vi skulle gå hem, men innan dess bjöd Indira på te.

Igår av det ingen undervisning i skolan igen. Kunskapens och vishetens gud, Saraswati, skulle firas. Temba sade att i Nepal har man något att fira varje dag om man vill, och det verkar nästan stämma. På morgonen blandades röd "gegga" till tika (märket i pannan). Eleverna tände rökelse och offrade frukt eller blommor vid skolans lilla tempel. Gerd var klädd i den röda sarin som vi fått vid bröllopet och Lasse bar den mössa som han fått i gåva vid samma tillfälle. En av skoltjejerna kom på morgonen och hjälpte Gerd att drapera sarin, samt att stuka till Lasses hatt och smycka honom med vår julklappsbrosch och tyglängd. Under sarin bar Gerd en röd underkjol av bomullstyg samt sin röda T-shirt. T-shirten hissades upp under behån för man skall visa magen. Sedan kom Ramji med en svart traditionell väst och Lasse fick låna den. Vår klädsel väckte jubel bland elever och personal. Det blev många foton i olika konstellationer. Frukt och sötsaker hade skurits upp på fat som sedan stått vid templet och "välsignats" och det var gott som förmiddagsfika. Nu skulle det dansas och Shita satte sig på golvet på sina flip-flop och höll takten på trumman och det sjöngs. Vi och Gerds "syster" fick inleda dansen. Sedan dansade även andra. Ofta är det bara ett par eller max fem personer uppe och dansar samtidigt. Efter middagen med det vanliga riset, soppan och grönsaksröran kunde eleverna gå hem eller ta ledigt.

Vi tycker att eleverna har dåliga kunskaper i engelska och vill på något sätt lära dem mer men har svårt att komma på något enkelt och bra sätt. Nivån är helt nybörjare utom hos en elev som vi kan prata enkla fraser med och oftast göra oss förstådda. Gerd pratar engelska under stick- och virklektionerna, och i fredags tog hon även en del av Roliga timmen i anspråk. Då fick flickorna till rörelsesångerna 'Huvud, skuldra, knä och tå' samt 'Klappa händerna' in några nya engelska ord. Det var mycket uppskattat. Vi fortsatte sedan med rörelsesången 'Ram sam sam' och även den var omtyckt. Det blev många önskerepriser. Därefter fortsatte "timmen" med trumspel och dans. Alla fick dansa och en grupp av flickor sjöng. Vissa danser var riktigt akrobatiska kosackdanser. Shita höll glatt takten på "bongotrumman". Hon satt på golvet med knäna i vinkel och med tårna uppåt där trumman vilade. När eleverna var trötta på dansandet tog de fram stickningen och fortsatte med sina dockor eller hundar. Gällande engelskan sker enkel undervisning på skolan, men det innebär att eleverna får skriva av olika planscher med tex räkneord, färger, djur och dess läte mm. När vi besökte Nito fick vi se i den engelskbok som hon läst i tidigare i skolan, och har läraren gått genom alla kapitel i boken och haft prov på detta borde hon ha kunskaper motsvarande våra sjundeklassare. Vi förstår att här inte finns många turister i Odari, men om skolan vill ha hit volontärer, tycker vi det är viktigt att eleverna (och personalen) kan bättre engelska för ett rikare utbyte. Vi tar gärna emot tips på enklare undervisning i engelska språket!

Igår var vi på besök hemma hos Nito, en elev på skolan. Hon inbjöd oss dagen innan och vi skulle komma mellan 11 o 12. Vi cyklade dit, det är knappt 2 km. När vi kom dit presenterades vi för hennes far och mor samt två yngre systrar där den äldsta, ca 15 år, var den som var bäst på engelska. På plats fanns även två bröder och en systerson, 2 år. Vi bjöds på te och kex samt efter en stund lite snacks. Familjen bor i ett murat hus i ett plan. Ett rum är för fadern, modern sover i korridoren samt Mito och en syster delar ett rum. Två bröder delar ett annat rum. Den yngsta systern sover troligen hos de större systrarna. I tjejernas rum fanns inga sängar utan där var två madrasser på golvet. Övrigt i rummet var två hyllor där kläder, shampo och annat låg. Köket finns i ett eget hus (skjul). Där fanns två gaslågor och  två stora leramforor till att förvara ris i samt några hyllor att ha kryddor och husgeråd på. Där var även två öppna eldplatser vilka användes för att laga till den mat som vi bjöds på senare. Vi gick och tittade på familjens odlingar som nu är oljeväxter på det stora fältet som är ca 3000 m2. Det finns även små lotter för grönsaker och potatis. Grönsakerna är vitkål, blomkål, bönor, lök mm. Oljeväxterna kallar dom mustard (senap) och det är lågväxande som senap. På andra ställen har vi sett mer högväxta sorter men det är betydligt tunnare bestånd än i Skåne. Oljeväxterna stod nu i blom och ska skördas om drygt en månad. I maj planteras ris på detta fält. Monsunen börjar i juni så riset får bra med väta fram till slutet av augusti. Riset skördas i oktober. De kan alltså ta två grödor på ett år. Nitos familj har också en buffelko med en halvstor kalv. Boskapen stod bundna vid ingången när vi kom. Fadern gick iväg med djuren så att de kunde beta på en dikesren någonstans. Fadern kom inte tillbaka mer under vårt besök, så de gick kanske långt iväg. Modern och Nito frågade om vi ville ha ris, vilket vi tolkade som att de ville bjuda på mat och vi tackade ja. Dom började laga maten och Gerd hjälpte till. Först gjordes "risbullar". Kokt ris blandades med lite mjöl till en deg som formades till små runda bullar ca 2 cm i diameter samt till längder ca 1 cm i diameter och 8 cm långa. Bullar och längder lades i en korg som sattes som lock på en gryta med kokande vatten och sedan fick de ångkokas under ca 30 minuter. Vi fick även traditionellt kokta grönsaker (lök, potatis och blomkål) som var starkt kryddade med chili, men det behövdes till dom smaklösa risbullarna. Det tog lång tid innan maten var klar men Lasse njöt i solen. Endast vi och en av systrarna åt. Kändes lite dumt.... Under tiden gjorde Mito skålar. Hon tar först "stråstickor" ca 1 mm i diameter och buntar ihop dem till ett knippe på 8 mm. Runt detta knippe virar hon färgglada plast- och staniolremsor från tomma förpackningar för tex kex eller tvättmedel. Först gör  Nito en ring vilken blir botten för skålen och sedan sättes successivt fler stickor i knippet så att det håller sin längd medan skålen skapas. Varv efter varv sys ihop med färgade eller vita  plastremsor från säckväv. Det tar ca en dag att göra en skål. Skålarna säljs på marknaden för 20 rupies, mindre än 2 kr. Det var intressant att få besöka ett "hem" under några timmar. Trots att vi var där fortsatte familjen med sina vanliga aktiviteter; klädtvätt, diskning, hårkammning mm.

Detta är fjärde försöket att lägga upp nytt material på bloggen. Mycket strul pga elavbrott, dåligt WiFi och nät. I fredags var vi på bröllop i ett hem några hundra meter bort. Det började redan i onsdags då det hördes musik hela natten. Nästa dag såg vi att där satts upp tält och portaler framför huset. Fanns även bananplantor vid vägen där rött band virats kring stammen. I torsdags tilltog musiken vid middagstid och efter en stund såg vi en procession på vägen. Vi, och flera grannar, ställde oss vid vägen för att titta och beundra följet. Först kom  bruden, mitt i följet kom musikerna och sist i procesionen kom två bussar med bröllopsgäster. Damerna bar färggranna saris och herrarna var klädda i kostym och traditionell hatt samt vissa bar blomsterkransar. Det dansades i klungan och även vi blev inbjudna att deltaga och tog några steg. Alla var på väg till brudens hem där vigselcermonin skulle äga rum. Framåt kväll hörde vi att följet kom tillbaka och festandet fortsatte i brudgummens hem. Även under fredagen pågick bröllopsfirandet och tillsammans med Sucheta och Indira gick vi dit vid lunchtid. Indira var klädd i sari. Vi gick genom portalen och in i tältet framför huset där musikerna satt. Musikgruppen bestod av fem medlemmar som hanterade olika trummor samt fem bleckblåsare. Några av blåsarna hade flera meter långa horn som dom plockade isär när dom inte spelade. Många gäster satt på stolar och lyssnade på musiken medan andra dansade. Det var ofta kvinnor som dansade mot kvinnor och män mot män. Alla verkade tycka att det var skoj att även vi dansade. Det blev lite buggsteg också... Efter en stund fick vi gå in i bostadshuset till ett litet rum där brudparet satt i en soffa. I rummet fanns också brudsängen. Vi gav dom våra presenter; pengar och ett "tittskåp" med blommor.   Satte sedan på brudparet tika (rött märke i pannan) och önskade dem ett långt lyckligt liv. Brudgummens mor gav oss tika och uttalade sina välgångsönskningar och sedan fick även vi presenter. Gerd fick en röd sari och Lasse fick en traditionell nepalesisk mössa. Vi fick även var sitt kuvert med en sedel (motsvarande 4 kronor). Sen skulle vi fotograferas med olika sammansättningar av brudpar och släktingar. Brudgummen är 26 år och bruden 23 år. Det är föräldrarna som kommit överens och arrangerat bröllopet. Brudparet har endast känt varandra i en månad. Nu skall de bo i det lilla rummet hos brudgummens föräldrar. Efter en stund fick vi gå ut i tältet där det blev mer dans. Där var även tre professionella danserskor som dansade för oss. Bakom huset var ytterligare ett stort tält uppställt där det serverades mat. Vi gick dit och fick sitta på plaststolar liksom andra gäster. Inga bord. Maten serverades upplagt på stora tallrikar och bestod av kyckling, get, ris med grönsaker och nötter samt det låg även färsk tomat, gurka oh rättika på tallriken. Till detta fick vi papadam (tunt sprött bröd). Dessert var kall "lös" risgröt. Till att dricka severades endast vatten. Utanför huset längs stora vägen stod många motorcyklar parkerade. Vi tror att det var kring 200 gäster på bröllopet, både stora och små. Vårt besök varade ca 1,5 timme. Detta var sista dagen av firandet och vi hörde ingen musik efter 8 på kvällen så det var lugnt på natten. Spännande att ha fått delta i nepalesiskt hinduiskt bröllop!

När skolan var stängd för undervisning var det trots allt full aktivitet. Flickorna bor tre-fyra elever i varje rum. Varje månad sker omflyttning så de får nya kompisar. Lite gråt och gnissel, men på så sätt lär de känna sina studiekamrater bättre. Dammen som finns här ser inte speciellt fräsch ut och vi har inte kunnat se några fiskar senaste tiden. Inte heller sköldpaddan har synts till. Nu rustade sig Sucheta, Birro och några tjejer med spannar och klev ner i dammen. Vatten östes ut på ängen med hjälp av spannarna, och se sköldpaddan hittades och den levde! Några fiskar följde ibland med "slaskvattnet" ut på ängen och då fick flickorna ta tag i stjärten och släppa ner dem i ett vattenfyllt kar. Fiskarna ser ut till att vara en typ av mal och är ca 20 cm långa. Nu är dammen fylld med nytt vatten, men trots det syns inte så mycket av fiskarna. Det var marknad i Odari och då passade vi på att bli klippta. Satt på en plastsäck på marken och sedan tog den gamle mannen och använde sig av sax och rakblad. Vi blev båda klippta och Lasse rakades; allt till ett pris av under 10 kronor. Givetvis blev det en säck med garn på marknaden och igår var vi i Gajehada och köpte en säck. Gårdagens lektioner i stickning kunde hållas på taket då det var solsken. Nu har de börjat sticka hundar. Felix har kopplat in sänglampan i gästrummet och satt samman diskhon. Nu får skolan bestämma var den skall placeras.

Skolan var stängd igår också. Nu skulle det vara med anledning av Losar, det tibetanska nyåret. Vi tog en cykeltur då det var fint väder. Styrde kosan mot ett tegelbruk, Sona. Här fylldes träformar med lera av både män och kvinnor. Troligen var det herr och fru, för flera barn fanns i de olika parens närhet. På fabriksområdet fanns även små, låga hus ( givetvis av tegel), som var arbetarbostäder. Vi träffade på platschefen och han guidade oss runt. Tegelfabriken ägdes av indier och hade ca 140 anställda. För varje tegelsten som producerades fick arbetaren 1 rupie i lön. Det brukade bli 2000-3000 tegelstenar om dagen, ca 160-240 kronor i dagslön. Verkar väldigt bra ersättning! De nygjorda lerblocken fick torka utomhus i sju dagar innan de staplades i högar i väntan på bränning. En rejäl yta för att placera alla stenar fanns där och skorstenen till ugnen var 140 fot hög. Om ca en månad skulle ugnen startas för en bränning och då brändes stenarna i 24 timmar. Intressant!

Nu är vi tillbaka på skolan. Igår lämnade vi Bardia kvart över sex på morgonen och var i Odari vid tre på em. Bussfärderna är ingen njutbar upplevelse; trångt, stökigt, dragigt, högljutt, skumpigt och obekvämt i stora drag.....och det tar sådan tid! Det skall ofta spelas hög musik och bussen igår hade tv så då skulle musikfilmer vara igång. Gerd brukar ryta till och be dem sänka volymen och säga ifrån att vi är varken på disko eller bio. Brukar resultera i att de stänger av "skräpet". På skolan har nu två arbetsbord i rostfritt stål anlänt med busstransport från Katmandu. De står i köket och personalen säger att de används redan. De två sista eleverna anlände igårkväll efter sin ledighet, så nu skall alla vara på plats. Valparna har växt bara under de dagar vi varit borta. Lasse månade om Jini i morse. Felix skall fortsätta att måla stativet till diskhon samt sätta upp och koppla läslampa över sin säng i gästrummet. Gerd skall strax ha lektioner i stickning. De flesta flickorna har stickat klart den lilla dockkroppen, så idag får de fyllas med fiber och få hår och ansikte. Enligt uppgift har en ny strejk börjat idag och skall vara i tre dagar. Vi har inte hört någon trafik nu på morgonen.

Sista dagen i Bardia var vi på "River Rafting". Färdades med jeep till brospannet över Karnali river. Solen sken, men det var blåsigt och kyligt. Två guider pumpade upp båten och sedan fick vi alla hjälpas åt att bära den nerför stenbacken till floden; vägde några modiga kilo. Flytvästar på och sedan klev vi i båten och satte oss på relingen medan guiderna tog paddlarna där bak. Kände på vattnet och det var nog 13-14 grader. Den assymetriska kabelbron är imponerande. 500 m lång, 10 m bred och det längsta spannet 325 m. Byggdes 1994. Floden är väldigt bred och vi flöt mest lugnt på den. Några ställen var där lite fors, och botten var mest stenar. På vissa ställen var vi "på grund" vid forsens början, men ofta hjälpte det om vi "gungade" fram i båten och vid något enstaka tillfälle fick guiderna kavla upp byxorna, kliva i vattnet och dra loss oss. På två ställen fick guiderna "jobba". På ett ställe där floden går över i kanalen var där ett uppbyggt cementfall och då fick vi lägga oss på båtbotten och de fick dra oss fram över slänten. Vid ett annat ställe blockerade en tjock rasad trädstam floden. Den låg över hela flodbrädden. Lasse och guiderna klättrade upp på stammen och med Gerd liggandes på båtbotten (och mycket skratt) lyckades de dra över jollen och färden kunde fortsätta i kanalen i princip hela vägen hem till lodgen. Vi hade då färdats ca 25 km. Letade även idag efter tiger, och när vi gick iland för lunch såg vi tydliga fotavtryck och följde dessa, men djuret lyste med sin frånvaro. Under färden såg vi hjortar, apor, fåglar, utter och en arbetselefant. På flera ställen var där uppdämt med stenvallar för att styra flodvattnet in i kanalen. Vallarna får byggas om varje år, för monsunen raserar dessa. Vi hade intressanta diskussioner med guiderna om dels äktenskap, dels rädsla vid safariturer. Båda killarna, knappt 30 år gamla, hade inte gift sig "av kärlek", utan deras föräldrar hade arrangerat bröllopet. Nanu hade aldrig sett bruden innan bröllopet, medan Santa träffat henne en gång. Nu var båda stolta fäder till vardera två barn. Vi ställde frågan om de var rädda när de var ute på vandringssafari och de berättade då om olika tillfällen då de eller andra guider varit skraja. Nanu vet vår ålder, och på fullt allvar sa han att de är rädda när de är ute med sådana gamlingar som oss!

För att se Bardia ur ett annat perspektiv gav vi oss en dag ut på "ridtur". Den 35-åriga elefanten Shanti bar oss runt under två timmar. För att komma på elefanten fick vi klättra upp i ett torn med plattform. Elefanten backade in och vi fick kliva på ryggen och satt sidledes i en enkel träställning. Föraren satt framför på en jutesäck. Som "ratt" hade han en enkel pinne som han höll upprätt ner i elefantens panna beroende på vilken riktning vi skulle färdas i. Det var varierande natur vi red genom och färden var något gungande och stötig. Det var inte att tänka på att se i kikare eller ta foto samtidigt som Shanti vandrade genom djungel, på slätter, i högt gräs eller längs flodbädder. Vi red kring där vi senast sett tiger, men utan resultat av någon randig figur. Såg flera hjortar, apor samt olika fåglar och några ståtliga örnar. När vi var i parken passade vi även på att besöka krokodilcentret och den blinde noshörningen igen.

Den 15:e var det en hindusik högtid som kallas Pongal eller Makar Sankranti. Enligt guiden firas denna högtid med att man tidigt på morgonen går till floden för att bada och sedan går man till templet samt runt och besöker släktingar. Därefter samlas man och äter och dansar. Dricker även alkohol och blir berusad. Häromkvällen hade ca 20 personer samlats vid infarten till hotellet. En eld var tänd, människorna stod i ring, någon spelade trummor, någon en plåtvariant av kastanjetter och ytterligare en flöjt. Kvinnorna sjöng och emellanåt dansade någon i ringen. Gerd deltog lite i dansen. Vi har hört mycket musik och ljud från en marknad och ett nöjesfält i byn. Gjorde besök där igår. Det är ett större event här med många marknadsstånd där det säljs tyger, skor, kläder, krimskrams och leksaker. Flera matstånd och många säljer sötsaker eller tobak. Bland aktiviterna fanns 6-7 karuseller med flera typer av pariserhjul. Gerd testade ett. Alla karusellerna drevs av mankraft. Två personer "pushade" på. Där fanns även tält där olika dansgrupper uppträdde. Något som verkar populärt är spel om pengar. Man kan kasta ringar om brickor med sedlar, satsa pengar på olika tärningskombinationer, en typ av roulette, lyckohjul, kasta bollar för att träffa burkar mm. Antingen vinnar man pengar eller cigaretter. Förstår inte var alla människor kommer från! Byn är liten, men troligen har alla släktingar kommit på besök. Marknaden skall pågå i fyra dagar. Under vandringen dit såg vi mycket boskap. Här finns grisar i alla de färger; rosa, bruna, svarta, fläckiga. Kor, sebu och bufflar. Flera av bufflarna har horn som växer på "fel håll" och Lasse tycker att då ser de inte friska ut. Här finns getter och även får. Får ser vi inte ofta, vilket är lite underligt med tanke på alla plagg av ull här finns. Husen är med strå- eller plåttak och gjorda i gulaktig lera. Utanför huset finns vanligen en "säng". Sängen är fyra tjocka slanor som bundits samman och sedan är där repbotten. Här samlas familjen. Ibland är där en brasa framför. Det är oftast inte eld, utan mest rök från fuktig halm. Upplever folk som mycket vänliga här och det är enkelt att få kontakt med de yngre barnen.

Efter frukost igår morse gav vi oss iväg en kort sträcka i jeep till nationalparksentreen. Vi var i sällskap med fyra engelska turister och två guider. Började vår vandring i parken. Lite kittlande att promenera så här för dagen innan var tre gäster och en guide ute och gick och de blev attackerade av en noshörning på några ton. Guiden fick hornet i ryggen och enligt vår guide hade bla unikaboxen av stål minskat personskadorna då hornet träffat ryggsäcken just där boxen låg. Guiden hade tagit sin tillflykt upp i ett träd. Vi vandrade över öppna grässlätter, längs både steniga och sandiga flodbädder, i subtropisk djungel, bland buskar och träd och på djurens stigar bland högt gräs. Fick vada över floder, både i flip-flops och hoppande på stenar. När vi började gå fick vi alla var sin käpp både som hjälp vid vandringen och som vi kunde använda om vi stötte på någon "fiende". På em skulle vi över en flod på en fruktansvärd träbro. Bron var ranglig, utan räcken, flera saknade bräder, sned och vind. Ca 50 m att gå och 10 m djup ner till vattnet med krokodiler. Mitt på bron fick Gerd ett sammanbrott och fick lägga sig ner precis där det saknades flera bräder. Egentligen skulle vi gå en och en över bron men vi hade gått tillsammans och Lasse fortsatte nu. Efter en stunds återhämtning kunde Gerd fortsätta med eskort av de två guiderna. Puh! Vi gick några timmar innan vi kom till en flodkrök där vi satt och väntade flera timmar. Vi såg krokodiler, en noshörning som tog sig över floden till andra sidan från där vi satt. 3-4 ton muskedunder 100 m från oss. När vi satte oss för lunch kikar plötsligt en tiger fram ca 300 m bort. Alla blir exalterade och tigern bli misstänksam och försvinner in i vassen igen. Strax efter det att noshörningen simmat över, såg vi även tigern simma över långt borta. Vi hoppades få se tiger igen och väntade dels vid utsiktsplatsen, dels när vi vandrade på em. Såg flera spår samt färska lämningar efter tiger, men inget djur visade sig. Tyvärr! Kom till en sandig flodbädd och där var krokodiler; 20 m från oss. De gled lugnt ner i vattnet och vi såg även uttrar som simmade. Under dagens promenad såg vi även flera olika fåglar, apor samt hjortar. På hemvägen besökte vi även ett krokodilcenter där det bla fanns omhändertagna skadade krokodiler. Där fanns ett "noshörningcenter" med en stackars blind hane. Den hade ofredat ortens befolkning och byborna kastade sten i ögonen därav blindheten. Noshörningen hade även dödat en man. Det var en trevlig safari, men vi hade hoppats se flera djur.

I förrgår väntade vi igen på bussen utanför skolan. Busstrejken skulle vara slut och vi hade sikte på att åka västerut till nationalparken Bardia. Väntade en timme på att lokalbussen skulle ta oss 7 km till Jeetpur, men ingen buss dök upp. Vi såg minst tre bussar på motsatt håll. Slutligen stannade en mc och erbjöd en person skjuts. Gerd åkte iväg och strax efter fick även Lasse skjuts med en annan mc och susade förbi Gerds ekipage. Direktbussen till Bardia hade redan åkt. Vi hoppade på en buss och det blev en skumpig färd i många timmar. Hade dock tur och fick sittplats men längst bak och det innebar att huvudena slog i vid guppen. Förstår inte varför det skumpte så våldsamt på asfaltvägen! Bytte buss i Kohalpur och denna buss var i ett bedrövligt skick invändigt. Lasses ryggsäte gick inte att ha i upprätt skick utan vilade i bakomvarande passagerares knä. Men vi var även här glada att vi fick sittplats....kom till en ort strax före slutdestinationen och där fick vi besked på att vi fick byta buss igen. En (redan) fullproppad buss tog oss sista biten till Ambossa. Här mötte oss hotellets jeep och körde oss de sista 13 km. Vi bor strax utanför nationalparksgränsen. I området finns en etnisk minoritetsgrupp som heter Tharu. Hotellet är byggt som deras hus med lerväggar och stråtak. Vi bor bra och njöt av en VARM dusch. Var rätt medtagna efter den segdragna och obekväma resan som varat från sju på morgonen till fem på kvällen, så direkt efter kvällsmaten kallade sängen.

Söndag morgon meddelade Sucheta oss att skolan kommer att hålla vinterlov tisdag-lördag. Dels beror det på att här är så himla kallt och rått, dels är det en hinduisk helg den 15:e. Högtiden firas med att släkten träffas och äter god mat. Nu blev det så att lektionerna ställdes in redan efter måndagens lunch och de elever som bor i närheten cyklade hem. Internateleverna fick även ge sig av, men kruxet är att bussarna strejkar. Flera blev hämtade av bröder eller fäder som kom med motorcykel, vespa eller vanlig cykel men tolv elever är kvar. Vi gick upp tidigt i morse och tänkte ta bussen västerut till en nationalpark och spendera lovet där, men Sucheta ringde en vän i Taulihawa och denna meddelade att idag fortsätter bussstrejken och affärer är stängda. Snopet! När vi meddelade lodgen att vi inte kunde komma pga inställda bussar sade receptionisten att bussarna går som vanligt! Vet inte vem vi skall tro på, men vi tyckte att det blev allt för sent att ge sig av när fick veta detta. Anledningen till strejken lär vara missnöje med regimen. Det var val för fyra år sedan, men "no result". Om ett år skall det troligen vara val igen. Nu får vi satsa på att gå eller på något sätt ta oss 7 km till Jeetpur imorgon och hoppas att bussen till Bardia går då. Vi såg några traktorer och ett fåtal lastbilar samt mc på vägen igår, annars ingen trafik. Idag har vi hört lite traktorer. Det är så dimmigt, så vi ser inte vägen. Efter frukost kom grannflickan på besök. Hon hade med sig sitt husdjur; ett rådjurskid. Det är 3 månader gammalt och hade på något sätt irrat sig fram till deras hus. Nu föds den upp på mjölk, ris, grönsaker och gräs. Kidet blev väldigt ompysslat av flickorna här och alla ville ha det i famnen. Stackars lilla kid! Lasse har fortsatt reparera bord samt målat stativet till diskhon och Gerd stickar vidare med eleverna.

Så har det även varit teoretiskt prov. Eleverna fick några mattetal att lösa, skriva veckans dagar på engelska samt rita upp hur man lämpligast placerar mönsterdelar till klädesplagg på en tygbit för att få minst spill. Kan inte svara på hur pass svåra mattetalen var då de var skrivna med nepalesiska siffror. Nepalesisk skrift är väldigt sirlig och vacker. Felix har snart lärt sig alla siffror. När vi åker buss kollar han på avståndangivelserna längs vägkanten. Orten och avståndet står skrivet på en stenstod. Ibland står orten med både nepalesisk och västerländsk skrift. Igår fick Lasse agera inbrottstjuv. Dörren till vårt rum stängs genom en regel där ett rör förs in i väggen och sedan läggs en läm över. Vi har ett hänglås som vi sedan sätter i lemmen. Egentligen vet vi inte riktigt varför vi låser, för alla här verkar väldigt ärliga....Felix höll under gårdagen på att reparera en del bord som han hittade trasiga i "skräprummet". Husbocken hade gått hårt åt bordsbenen. Gerd hade sina lektioner i stickning. Vi hängde nyckeln inomhus på gångjärnet, medan hänglåset var kvar utomhus. Lasse sprang ut och in i rummet för att hämta kompletterande verktyg och en gång råkar han då stänga till hänglåset. Och då var vi utelåsta! Bågfilen kom fram och sedan blev det till att såga i stålet, och se det lyckades att få loss ett fäste till lemmen! Kocken Tenji lämnade skolan igår. Tenji är en mycket omtyckt, positiv, glad och skojfrisk man. Han har varit på skolan i åtta år. Det blev hastigt bestämt och både personal och elever var nedstämda. Ghita var så upprörd och ledsen så hon kunde inte hålla några lektioner. Tenji skall nu jobba i Tjeckien! Det är sagt att det bara skall vara under tre månader, men Sucheta tror han kommer att bli kvar där. Vi kommer att sakna Tenjis goda mat, men andrekocken Birro är en värdig ersättare. Vid gårdagens promenad träffade vi för andra gången en ung man som är lärare i engelska på en internatskola i närheten. Första gången stannade han och frågade mycket artigt om han fick ställa lite frågor till oss och vi samtalade en stund. Denna gång tyckte han att vi skulle följa med och se hur han bodde, och det nappade vi på. Ett litet tegelhus var bostad för honom och hans mor. Fadern var avliden. Just nu var även hans syster med sin sexårige son där. Läraren hade en syster och en bror. Alla tre är lärare. Vi fick sitta på en säng i ett rum där det fanns två breda sängar. Ovanför ena sängen fanns en hylla där det bla stod en TV. Givetvis ville de tvunget bjuda på något så det blev te (med mycket socker i) och kex. I Nepal säger gästfriheten att ingen besökare skall lämna huset innan de bjudits på något om så bara ett glas vatten. Läraren berättade att de som är anställda i privata skolor har lägre lön än de som är anställda av staten. På internatskolan betalar eleverna en avgift på 25-35 kr per månad. Vidare får de själv bekosta skoluniform och läromedel. Det var inte helt enkelt att konversera på engelska, även om killen var lärare i engelska för högre klasser i grundskolan. Trots att vi inte är språkgenier förstår vi nu varför/om eleverna inte pratar så bra engelska när en lärare besitter så bristfälliga kunskaper. Vissa fraser är väl inövade, men när vi ställer enkla frågor förstår vi att det missuppfattas ibland.....eller så är det vi som är otydliga! Killen och systersonen följde oss en bit på hemvägen, då de skulle gå och mjölka geten så att lillkillen fick näring.

Häromdagen var det "examen" i en del av symaskinsskolan. Eleverna hade på en uppritad bit grovt tyg fått sy raka steck, böljor, cirklar och lite andra figurer. Lärarna, Sucheta och Tenji satt sedan och bedömde tygstyckena. Såg tidigare att någon elev satt och sprättade upp det som sytts, för att göra ett nytt försök. Gonggongen (en hammare slås mot en tom gasflaska) ljuder flera gånger om dagen. Först klockan sex på morgonen till väckning, sedan vid halv åtta för frukost. Klockan tolv är det dax för lunch och fyra eftermiddagsfika samt halv åtta kvällsmat. Klockan nio på förmiddagen ljuder den till morgonsamling och därefter börjar lektionerna. Lördagen är helt skolfri och på fredagen är det lektioner mellan nio och tolv. Övriga dagar, söndag till torsdag, är det lektioner i två olika pass; 9-12 på förmiddagen och 13-16 på eftermiddagen. De elever som kommer cyklande till skolan får ge sig hemåt när de intagit eftermiddagsfika vid fyratiden, men på fredagen får de lämna skolan först klockan ett efter lunch. Eleverna är uppdelade i två grupper. Ena gruppen har praktiska lektioner på fm medan den andra har teoretiska. Sedan skiftar man på em. Verkar inte finnas några kursböcker, utan eleverna noterar i sina skrivböcker efter lärarens anteckningar på whiteboarden. De praktiska lektionerna tillbringas i sysalen. Där klipps och sys. Vid de teoretiska lektionerna lär sig eleverna mönsterkonstruktion och här räknas även formler för dimensionering av olika storlekar. Under vår vistelse har vi inte upplevt några lektioner i naturkunskap, engelska eller datakunskap men denna undervisning lär även ske. På fredagarna är det "roliga timmen", dvs. lekar, spel, frågesport eller liknande. På rasterna, liksom på morgnar och sen eftermiddag spelar elever, och även personal, gärna badminton, volleyboll, brädspel eller kinaschack. En dag tog Lasse ett parti vanligt schack med hjälpkocken Birro. Numera har det även tillkommit att eleverna virkar eller stickar under lediga stunder. Några av eleverna har mobiltelefon, men den får de hämta ut på fredag eftermiddag och lämna på söndag morgon. Sucheta förvarar dem under skoldagarna. Vissa elever får besök under lördagen och det har även hänt att några elever haft syskon med under lektionerna. Eleverna har köks-, städ-, och grindtjänst enligt ett upprättat schema. De hjälper till att förbereda, laga och servera dagens måltider, sopa och hålla rent i skolsalar och gångar samt öppna grinden för besökare eller de elever som kommer cyklande. För tillagning av maten finns det två gasbrännare och diskning sker utomhus på den gjutna plattan. I matlagning används bla ingefära, och den krossas under en stenkavel på en stenplatta. Den enda gång vi sett elever ge sig iväg från skolan är när de besökte Odari under marknadsdagen. Enligt Sucheta får de gå till marknaden någon dag i månaden. Ibland följer någon elev med kocken Tenji när han skall göra inköp. Här finns en TV och när det är "eltid" sitter eleverna och tittar på något program. Annars verkar de tillbringa kvällarna på sina rum och sitta och prata. Eleverna bor tre eller fyra i samma rum.

Vi hade två dagar med sol i veckan och vad vi njöt! Nu är det som vanligt igen med dis, fukt och kyla. Det är ungefär samma temperatur både inom- och utomhus. I och med att det är rått hjälper det ofta inte hur många lager kläder vi än tar på oss. Igår hade Felix långkalsonger, tjocka byxor, två par strumpor, fem lager på överkroppen med fleece ytterst och för säkerhets skull halsduken virad runt magen. Även de tjocka stickade vantarna och mössan var på. Ändå lyckades han inte få upp värmen...och termometern visar 15 grader här i rummet. På sen eftermiddagarna försöker vi gå en runda för att hålla cirkulationen igång inför kvällen. Har hittat flera turer där vi går ut på landsbygden. Det är roligt med promenaderna för där är alltid någon som vill "prata" samt vi kan samla på oss nya intryck. På flera ställen samlas en liten grupp människor kring en brinnande halmhög. Ibland sitter de mitt på vägen. Barnen vill gärna göra "high five" eller att vi snurrar dem runt i "helikoptern". Oljeväxterna blommar och nästan alla risfält är skördade nu. På flera fält på platsen där riset tröskats spelar ungdomarna volleboll nu. Andra barn trixar med hopvirade gummisnoddar. Gubbar och gummor som kommer cyklande är insvepta i filtar eller stora schalar, men oftast bara fötter i flip-flop. Många är ute och vallar sina getter eller nötkreatur. Vi ser både sebu och traditionella nötraser. Inne på rummet tänder vi stearinljus, för vi tycker att det "jagar" bort den råa luften. Problemet är bara att den fuktiga luften gör att tändstickorna är svåra att få fyr på. Tvätten torkar inte fastän de hängt en vecka både inom- och utomhus. Vi tvättade innan vi åkte på semester och plaggen fick hänga ute under dagen och sedan var de inne i rummet under vår bortavaro, men de hade inte torkat. De dagar det är sol och fläktar går det bra. Synd att det inte är oftare! Asken med Läkerol är helt igenklibbad, och även om vi förvarar knäckebröd och crostini i täta påsar mjuknar de fort. Märker också att pappersblad och böcker blir fuktiga och vill "krulla" sig. På nätterna sover Lasse under två tjocka täcken samt en fleece. Gerd ligger med fleecen i sovsäcken och har skidunderställ på sig. Konstigt nog kan vi inte känna att rummet luktar mögel, men när vi känner på väggarna är de fuktiga. De dagar det är sol sätter vi tvärdrag för vi känner det som att vi då torkar upp luften och tingen inomhus. Troligen luktar våra kläder muggigt även om vi inte känner det.... Vi var inte inställda på att klimatet skulle vara så rått och fuktigt här. Tittade på olika temperaturkartor hemma och det verkade behagligt, men vi missade nog att kolla upp luftfuktigheten! Men vi trivs jättebra här på skolan!

Diskning, tvätt av kläder och även hårtvätt samt "kroppstvätt" sker på en gjuten platta utomhus där grundvatten tas direkt från kran. Där finns flera duschrum på andra våningen, men oftast vill elever och personal hellre använda sig av kranen utomhus då vattnet är varmare där. Lasse har nu påbörjat ett arbete med tillverkning av en disk/tvättho som skall placeras på plattan. Smeden i Odari har tillverkat ett stativ där en färdig rostfri ho kan placeras. Stativet är gjort i järn och Felix har borstat sönder en stålborste i sin frenesi. Tanken är att måla stativet för att det då inte skall rosta så lätt. Det är "nepali quality" både på hon och stativet; lite buckligt och ojämnt, men förhoppningsvis fullt brukbart. I en manufakturaffär blev vi tillfrågade om vi ville ha "good quality" eller "nepali quality" ....... Häromnatten hade vi oönskat besök. Lasse gick på toa och ser då en råtta i ena hörnet. Lite jordnötsskal ligger där. Råttan gömmer sig och sedan börjar jakten beväpnad med en kabellist. Bland garnsäckar och under sängen, men sedan smiter odjuret troligen ut under dörren i ett obevakat ögonblick. Dagen efter blir det storstädning med hjälp av Indira. Råttfälla inhandlas liksom hängare. Vi försöker nu ha ett minimum av saker på golvet. Har även barrikaderat rummet med en träbit under dörrglappet för att inget nytt besök skall ske det hållet. Hu för råttor! De senaste två dagarna har det varit vackert väder. Vi njuter! Solsken mitt på dagen och lite dis bara morgon och kväll.

Lektioner i stickning har nu påbörjats. Ca 10 elever kunde sticka sedan tidigare, men inte alls på samma sätt som vi gör därhemma. Men det finns ju inget rätt eller fel, huvudsaken att där blir maskor som håller samman! Det har producerats hjärtan samt rosor med blad olika storlekar. På söndag börjar vi med små dockor. Liksom med virkningen samlas tjejerna i små grupper på taket eller gräsmattan och stickar utanför lektionstid. Jätteroligt att även stickningen verkar uppskattad! När vi kom tillbaka från semestern konstaterade Lasse att en av de tre spänningsstabilisatorerna inte fungerade. Några dagars väntan, sedan bytte leverantören den felande apparaten. Så nu funkar det igen. Eltillförseln är ett problem här. Åtta timmar om dagen stängs strömmen från nätet av. Timmarna fördelas på två pass under för- respektive eftermiddag/kväll. Inte alls bra med tanke på undervisningen, då de elektriska symaskinerna inte kan användas när el saknas. Här finns drygt 15 eldrivna symaskiner och ca 10 trampmaskiner. Någon gång startas generatorn vid strömavbrott för att hålla undervisningen igång....men vi har räknat fram att det är ca 50 % dyrare per kilowattimme med diesel till generatorn än att få el från nätet. Drivmedel (el, diesel till generatorn och gas till köket) är en dryg kostnad för skolan. Ofta äts kvällsmaten till skenet av en ficklampa. Här finns tre små bordslampor som är solcellsdrivna. Vi har även investerat i en liten soldriven lampa som vi har på rummet. Som ni förstår påverkar elavbrotten även kyl/frys i köket.

Vi har lite olika djur på skolan, både sådana som är välkomna och icke. Igår hade tjejerna jätteroligt under jakt på möss som tagit sig in i förrådet. Lasse var också engagerad. Först fångades en mus och sedan två till. Lite senare lyckades de ta till fånga två små möss. Flickorna jagar mössen och får dem fångade under sin fot och är vädigt raska till att trampa ihjäl dem med sina flip-flop. Sedan tas mössen enkelt i svansen och kastas långt ut på åkern. Inget tjafs alls! Husbockarna mår gott i vårt rum. Vi hör gnagandet och ser trämjölshögarna liggande under sängarna. Många hål i sängarnas trävirke. Får se vilken säng som förlorar racet och faller ihop först! Våra ödlor Lizzy och Bizzy ser vi i princip varje dag. De stör oss inte och lär hålla efter mygg och flugor, så dem har vi gärna. Ofta är de i taket eller gömmer sig bakom ett lysrör som vi inte använder. Fönstersmygarna är också poppis. Någon dag när solen och värmen varit här har vi sett bi som svärmat och då gäller det att hålla sig undan. När det är kallare kan vi se döda bin liggande i trappan eller på marken och taket då de inte överlevt kylan. Kanske ett framtida projekt att se om skolan kan producera egen honung.... Hundvalparna springer kring och skolan förser dem med mat. Det senaste tillskottet, en liten svart valp, hittades bara en dag av kocken. Just nu är fälten översvämmade och de lite större valparna har fått bostad vid generatorn och den lille är i en hörna på innergården. Eleverna leker gärna med valparna och hundarna verkar må bra. Valparna springer fritt på innergården men får ej vistas i kök, matsal eller skolsalar. Enda nackdelen är att valparna ibland bajsar på innergården och då blir det mycket skratt om volleybollen råkat slå ner i en liten plutt. Sköldpaddan togs av eleverna med tillbaka hit efter skolans utfärd till den konstgjorda sjön. Vi har inte sett den de senaste dagarna. Enligt personalen kröp den ner i dammen för någon dag sedan och därefter har ingen sett till den. Vi har tittat emellanåt, men vattnet är så skitigt att det inte går att se något överhuvudtaget. Ser inte heller till fiskarna de har i vattenhålet.

Nu är vi tillbaka på skolan. Bussturen från Pokhara skedde i regn. Fick sätena bakom chauffören så vi hade bra utsikt, även om det regnade och molnen var lågt nere. Färden gick genom skogsklädda bergstrakter på slingrande vägar med branta stup. Många dramatiska vyer. På vissa ställen var vägen i dålig kondition och smal. Tutan användes i kurvor. Vi hade tänkt att stanna i staden Tansen som ligger fint i bergen, men då regnet inte verkade upphöra enligt meterolog Larsson fortsatte vi till låglandet. Flera passagerare steg av i Sunali som är gränsövergång till Indien. Vi steg av vid ändhållplatsen Lumbini. Resan hade då tagit 8 timmar för att färdas ca 19 mil, så det blev till att checka in på hotell och ta lite att dricka innan det var dax för kvällsmat. Lumbini är känt för att vara Buddhas födelseort. Här finns en gigantisk park med det gamla Maya Devi templet längst i söder, olika länders buddhistiska tempel och flera meditationscenter. Parken är 3 km lång och 1,5 km bred och en kanal löper mitt i från norr till söder. Maya Devi är Buddhas mor och bland tempelruinerna kunde vi beskåda platsen där Buddha fötts och även se dammen där modern badade innan nedkomsten. Vid Buddhas födelseplats offrade besökare pengar, frukt, halsdukar och annat. Några satt och mediterade i närheten. Då det var lite nederbörd hade vi en ricksha som tog oss runt på området. Templen är belägna i två olika områden beroende på vilken trosinriktning inom buddhismen som präglar länderna. Templen är alla byggda efter 1978 och vi såg flera som ännu inte var färdiga. Vi var inne i de franska, nepalesiska, kinesiska och lankesiska templena. Något svenskt finns inte. Åkte även till World Peace Pagoda och beundrade denna från bottennivån. Bredvid fanns en japansk bönehall. Här satt tre munkar och en turist och slog på trummor i olika storlekar samt läste mantra. Suggestivt! Nu skulle vi till tillbaka till skolan i Odari och kände inte för att åka med de fullpackade lokalbussarna. Bad vår hotellvärd om hjälp med taxitransport. Många taxi visste inte var Odari låg (40 km bort) och vi ville inte betala det pris de ville ha....men se efter lite diskuterande kunde hotellets chaufför köra oss i jeepen till det pris vi var villiga att betala, ca 200 kronor. In med bagage och iväg...trodde vi! Nä se nu skulle han ha med två kompisar. Förstod senare att en kille var med som vägvisare för vi skulle ta en genväg. Och denna genväg visade sig vara typ safariväg. Mycket skumpig och med mycket vatten i alla hålor. På ett ställe tänkte chaffisen även erbjuda fler personer skjuts, men då röt Gerd till. Det kändes bra att komma tillbaka till skolan. Här har blivit två nya invånare. Ytterligare en liten valp och en sköldpadda. Det har regnat och fälten runtomkring står under vatten...och då är det ändå inte monsun!

Igår hyrde Felix mountainbike och gav sig ut på upptäcktsfärd. Färden styrdes österut mot de två sjöarna Begna tal och Rupa tal. Sjöarna låg vackert i en omgivning som liknar de sjöar man ser i de österrikiska alperna. Vädret var dock inte helt till sin fördel med dis. Det bar tillbaka till Pokhara ige och där utforskades området norröver. Här fick cykeln ledas över hängbroar och bäras uppför trapporna. Troligen var detta ett område för välbeställda invånare, för husen var väldigt fina med stora trädgårdar. Dagen innan gick cykelturen till en tibetansk bosättning. Där fanns ett tempel med ca 200 munkar. Munkarna var allt från pojkar 5-6 år, unga män, vuxna karlar och gamla gubbar. På em var munkarna i templet och reciterade texter, slog på trummor och blåste i horn. Mycket suggestiv stämmning! De verkar hålla på i flera timmar. Flyktingarna verkar bo i vanliga hus; inga tält. Där fanns även ett hus med ca 10 vävstolar där mattor tillverkades. Dessa fanns sedan till försäljning i en stor hall. Byborna sålde även mycket hantverk och smycken. Runt Pokhara finns flera tibetanska flyktingläger.

Nyårsafton firade vi med att gå ut och äta fisk. Häromkvällen var vi på en restaurang som var ett riktigt bottennapp. Ville inte riskera detta igen, så vi gick till ett ställe där vi serverats god mat tidigare. Det blev även gott denna gång. Åt coleslawsallad samt tomat och löksallad till förrätt. Tar alla chanser att äta färska grönsaker när vi kan. Huvudrätten var stekt fiskfile med pommes, samt kokta och färska grönsaker. Kunde även njuta av gott vin och öl. Strosade runt på gatufestivalen. Det var mycket folk i rörelse. Nepaleserna firar inte nyår nu egentligen, men några gatuförsäljare tog tillfället i akt och sålde lysande diadem med texten "Happy New Year". Flera inhemska ungdomar hade nog tittat för djupt i glaset och ville gärna berätta att de valde att fira nyår med oss västerlänningar. Gick till "German Bakery" som blivit vårt dessertställe. Det blev te, äpplekaka och chokladtårta. Hemma hade vi utsikt över stan från vår balkong. Vid tolvslaget såg vi lite fyrverkerier. Troligen något hotell som valt att fira västerländskt nyår. Vi önskar er allt gott inför 2015!