selidas.blogg.se

Imorse gick vi på smågator genom staden ner till Lakeside. Hade bestämt oss för att besöka ett hinduiskt tempel som ligger på en ö i sjön Phew tal. En dam paddlade oss i en träkanot över till ön. Inte speciellt stort tempel, men många turister. Det var (återigen) fin utsikt över de snöklädda bergen under sjöturen. Sjön låg lugn och stilla. Många turister tar tillfället i akt att komma närmare bergstopparna; inte bara genom klättring. Här finns flera företag som erbjuder helikopterturer, flygturer med ultralätt plan eller paragliding. Vissa dagar kan man se 35-40 skärmar uppe i luften samtidigt. Givetvis är det väldigt väderberoende, men under vår vistelse har vädret varit bra. Efter båtturen gick vi för att hyra cyklar. Lasse tog en mountainbike medan Gerd valde en vanlig damcykel utan växlar och med enbart handbroms. Cyklade till 'International Mountain Museum'. Här kunde man läsa om och se klädesplagg samt "vardagsutrustning" för olika etniska bergsfolk. Det finns väldigt många olika folkgrupper i Nepal. De som vi i princip kände till sedan tidigare var sherpa, men det är bara en liten grupp. Kanske har man mest hört talas om dem eftersom de lever intill Mount Everest. På museet fanns också beskrivet olika höga bergstoppar, berömda bergsbestigare och dess utrustning, samt information om flora och fauna i bergsområden. En film visades om den röda pandan som är endemisk i Nepals bergsområde. Vidare fanns där en gel del geologisk information och naturligtvis lite olika teorier om snömannen. En avdelning tog också upp miljö/klimataspekten för bergen. Mount Everest är nu bevisligen det högsta berget, 8.848 m. ....och det "växer" lite varje år. Utanför museet fanns en klättervägg samt ett miniberg att bestiga.

Lasse hyrde cykel igår och gav sig iväg på en tur. Han hade lite abstinens.... Det bar uppför bergen till det högsta berget i närheten; 800 m upp över Pokharas nivå. Klart och fint väder och vacker utsikt mot de höga snöklädda bergen. Vägen var i dåligt skick på uppfärden och på berget. På hemvägen var det lååååång nerförbacke och en floddal följdes. Färden blev ca 6 mil lång. Gerd vågade sig inte på denna tur med mountainbike utan njöt av en helkroppsmassage. Det blev även lite shopping. Har handlat mer garn till skolan, då här finns andra kulörer än i Odari.

Igår morse tog vi bussen som skulle gå till den lokala marknaden. Vi hittade dock ingen marknad, men flanerade kring i "Old Pokhara". Där fanns en del hus i Newaristil. Newari är ursprungsbefolkningen. Husen var i rött tegel med vackert utskurna träluckor och andra trädetaljer. Mycket finarbete för snidarna! Passerade en del tempel. Det är lustigt för ofta är templen mitt i en gatukorsning. Mitt i en rondell kan man också se människor och kor som ligger och vilar. Korna går också fritt kring på stadsgatorna. Vårt mål var Gurkha museet och det besökte vi. Gorkhas, eller om man vill Gurkhas, har sitt ursprung i Nepal. Armen styrdes av kungen som bodde i palatset på berget Gorkha, därav namnet. Det hela startade i början av 1800-talet. Mycket intressant att läsa om soldaternas insatser i olika krig. Där fanns utställning av klädesplagg, vapen och medaljer. Varje bataljon hade sin egen utstyrsel. Numera finns bara bataljoner i UK och Brunei. I Indien finns en särskild falang av gorkhas. I senare tid har gurkhas bl a deltagit i Falklandskriget, Gulfkonflikten, på Balkan och i Afghanistan. Regementen driver även olika samhällsprojekt, där de hjälper till med bl a vatten och el världen över där utbildningsinsatser behövs. Där finns även speciella ålderdomshem för gurkhas. Ett låg alldeles bredvid museet. Bilden av gurkhas ändrades något efter besöket på museet; tidigare var det främst devisen 'hellre dö än att framstå som en fegis' som fastnat! Långt ner i en ravin rinner floden Seti genom staden. Vi besökte en plats där man kan få en glimt av vattenflödet. Där fanns även en liten anläggning för vattenenergiutvinnning. Tog bussen "hemåt". För ovanlighetens skull en buss som inte var knökfull! Annars är i princip alla bussar fullpackade med passagerare och gods. Några regler för max antal passagerare verkar inte finnas! Steg av vid "Lakeside". Mellan den 28 dec och 1 jan är det gatufestival. Det innebär att ett par gator är avstängda för motorfordonstrafik och restauranger samt affärer flyttar ut sin verksamhet. Strosade runt samt intog den sena lunchen där. Mycket folk i rörelse på kvällarna. Även lite musik och dansuppträde på vissa scener. Vi har inte sett många västerländska turister här. Vet att det räknas som lågsäsong, men vädret är perfekt nu tycker vi. Här är en del asiatiska turister. På kvällen fick Lasse stekt fisk, och Gerd kunde dricka ett respektabelt glas chardonny. Annars är det bara sött vin som finns här och det faller inte i smaken. Felix betar av de inhemska ölsorterna och har nu fastnat för Everest som inte heller har så mycket sötma.

Vi vill önska er alla ett riktigt gott slut och Gott Nytt År 2015! Nyår firar vi i Pokhara. Lasse och Gerd

Frukost på balkongen i strålande solsken. Gick ner mot sjön Phew tal och strosade längs med den lilla strandpromenaden. Här går det att hyra rodd- eller pedalbåtar om man vill ta sig en liten tur på sjön. Vattnet låg helt stilla. Sjön ligger vackert med de underbara snöklädda bergen åt ena hållet. Hade klar sikt över bergstopparna. Den högsta toppen i Annapurnamassivet är över 8.000 m. Längs strandpromenaden träffade vi en av många tibetanska flyktingar. Runt Pokhara finns flera "läger" för dessa flyktingar. Flyktingkvinnan var 38 år och född i Nepal, men hade inget medborgarskap. Många exiltibetaner försörjer sig på att tillverka och sälja hantverk. Intressant att prata en stund med henne om familjens livsöden. Letade oss fram till en stig som skulle leda upp till World Peace Pagoda. Vi ser denna stupa från vår balkong. Träffade på en kille som varnade oss för att gå genom djungeln då många blir rånade där och killen kunde givetvis visa oss en säkrare väg mot betalning. Men lite spänning skall man väl ha? Klättrade uppför, och uppför, och uppför bland träden och tänkte att när vi kommer till den toppen måste vi vara framme och ute ur djungeln, men ack nej! Nya toppqr och höjder! Vi var ju inte alltid helt säkra på att vi var på rätt stig, men slutligen tog träden slut och vi kunde se vårt mål, även om det var en bit bort. Hade fin utsikt från pagoden och där fanns vackra statyer. Så det var värt klättringen! Det roliga var att när vi gått en bit på vägen gick killen som varnat oss förbi (på den stig där vi gick) tillsammans med en vandrare som nappat på hans guidning! Så på något sätt hade vi kommit in på den "säkrare" vägen. Vi ville inte klättra ner samma väg, utan hittade en dålig grusväg så vi tog oss ner på andra sidan berget. När vi gått en bit, kom fyra barn i skoluniformer, tre tjejer och en kille, springande. Trodde barnen var 6-7 år, men de visade sig vara 7, 9 och 10 år. Barnen slog följe med oss och en av flickorna pratade bra engelska. De visste en genväg och då det var brant, smalt och stenigt, tyckte tjejerna att Gerd skulle hålla dem i handen, så att de kunde stötta henne. Rart! Barnen nådde snart sina hem och vi fick själva fortsätta traska nerför serpentinvägen. Efter många förfrågningar lyckades vi hitta Devis fall. Ett vattenfall som säkert är betydligt mer imponerande efter monsunen. Nu var där lite vatten. Egentligen skall det heta Davis fall, då legenden säger att det var några schweizare som skulle bada där och omkom. Hu!

Igår tog vi bussen till Pokhara. Gick och ställde oss vid vägen i Odari tio i sex i morgonmörkret för bussen skulle gå sex, och vi ville inte missa den. Ramji, Sucheta och Ghita var så omtänksamma att de gjorde oss sällskap i vår väntan. Klockan sju kom bussen och då hade Sucheta ringt till bussbolaget ett flertal gånger. Förmiddagens åkande var tradigt med många stopp, kiss- och rökpauser samt skumpiga vägar. Efter lunch hade vi fascinerande vyer med både grönklädda kullar och snöklädda berg. Åkte längs en flod med branta stup. Vi satt mestadels framme vid föraren på de smala sätena eller på 'fyrkanten' för att ha bra utsikt. På en kort sträcka var där apor på vägen. Framme i Pokhara vid fyratiden. På med ryggsäckarna och så började vi promenaden mot vårt boende. Tröttnade snart och när en taxi erbjöd sina tjänster nappade vi på det. Chauffören fick ringa hotellet och sista biten hade vi motorcykeleskort. Vi hade nog aldrig hittat själv. Det bar in i smala gränder och uppför kullen. Nybyggt lähenhetshotell som varit öppet i en månad. Det visade sig att vi inte alls skulle bo där taxin lämpat av oss, utan nu började en trappklättring! Gerd flämtade mer och mer för varje steg, men innehavaren bara skrattade och sade att det var bra övning! Vi bor bra med balkong och fin utsikt över Pokharas hustak, men vi kan även se sjön och de snöklädda bergen om vi "vänder" oss. Pokhara ligger på 1.300 m höjd och klimatet är behagligare. Kvällsteet intogs på balkongen iklädd T-shirt och likaså morgonens frukost. Härligt att slippa kylan och fuktan en tid. ....och inte minst att kunna duscha i VARMT vatten! Skolans kalla duschvatten gör i och för sig att man verkligen vaknar till.....

Vi har nu firat jul här på skolan. Dagen började som vanligt med morgonsamling; gympa och nationalsången. Sedan klädde vi ett barrträd med ballonger samt stjärnor som skurits ut i frigolit. Köksbordet med stol ovanpå fick bli stege och Felix prydde granen. Därefter samlades vi i symaskinssalen för att se en utställning med de virkalster som eleverna åstadkommit. Alla önskade varandra GOD JUL.....och vi fick ett överflöd av julklappar! Varje elev gav oss minst ett paket. Vi blev helt överväldigade! Det var korgar de själv tillverkat i olika storlekar och designer, sydda broscher, fina teckningar, dukar och bonader. Några hade varit och köpt små tittskåp med blommor, hus eller gudar. Flera hade gjort traditionell nepalesisk bordsprydnad som är hård hålväv som broderats och sytts samman. Av Indira fick vi var sin tavla. Alla är så rara och omtänksamma, men nu vet vi inte om vi kan få med allt hem till Sverige och det känns inte bra att lämna något. Elever och personal fick av oss en utfärd med picknick som vi tänkte göra i januari. Vi tänkte först att vi alla skulle åka på bio och se Bollywoodfilm, men Sucheta tyckte det var bättre med picknick. Utomhus togs gruppfoto och sedan fick vi känna oss som riktiga kändisar! Det skulle fotas med elevernas mobiler och det skulle vara tillsammans med olika elever i olika grupper av olika elever. Till slut kändes leendet påklistrat! Därefter blev det snacks med godis och KLENOR! Sedan samlades vi på innergården, dator och högtalare sattes ut och CD med julringdanser spelades. Blev många skratt när vi dansade runt till bla Räven raskar över isen. Karusellen och raketen var önskerepris. Barnen som bor i de närliggande husen blev inbjudna och gjorde en miniring där även nallen var med. Alla hade roligt. Nu har vi ätit den vanliga lunchen 'Dal bat' dvs soppa, ris och grönsaksröra. Strax är det dags för lekar.

Vi vill passa på och tacka för alla mail och kommentarer och önska er alla GOD JUL! Det har varit "vanlig dag" här med borrningar och lektioner. Nu på kvällen värmde vi var sin mugg överbliven "glögg" som vi drack på rummet i stearinljusets sken. Hälsningar Lasse och Gerd

Igår åkte vi till Butwal tillsammans med Sucheta. På ditvägen hade bussen sju fulla mjölkkannor, ca 50 l, stående i mittgången. Behövdes lite gymnastiska övningar för att kunna slå sig ner i ett säte! Köpte symaskinsdelar som behövde bytas ut samt besökte kökstillverkaren där Lasse och Pemba varit tidigare för att se på arbetsbänkskiva. Sucheta gillade inte alls de träskivor som herrarna sett på tidigare, utan vill ha bänken i rostfritt. På kontoret fanns en karl som påstod sig kunna leverera detta, men vi ville då se arbetsprov. Tillsammans med honom gick vi iväg till två möbeltillverkare, men allt var i trä och på ett ställe hade de spikat på en aluminiumskiva. Inget vi gillade! Visade Sucheta en kyldisk hos en slaktare och den såg väldigt välgjord ut men hade tillverkats i Katmandu. Så nu får vi se vad som händer framöver med köksbänken.... Åt god lunch på en "riktig" restaurang med dukar på borden. Sucheta ville sedan att vi skulle gå till en utställning med hantverk och vi travade iväg. Det visade sig vara utomhus och där fanns olika försäljare av skor, hälsokost, kakor, snacks, kläder, leksaker, böcker mm. Ett stort område som även innefattade nöjesfält med karuseller för både stora och små. Mässan är öppen en vecka och det kostade 2 kr i inträde. Tidigare på dagen hade vi även köpt några kilo fyllnadsvadd, men ville inte trava runt med den stora packen. Då det började bli sent och det var risk för att sista bussen skulle gå hemåt, tog Gerd och Sucheta en ricksha för att hämta fibret. Vi åkte sedan jeep till Jeetpur. Tre i framsätet, fyra i baksätet, åtta längst bak och konduktören hängde utanför. ....och taket var fullastat med packning som bla levererades till en restaurang längs vägen. En av personerna längst bak stod dubbelvikt den mesta sträckan. Det har varit kallt idag. T-shirt, tröja och dunjacka. Felix är glad för att halsduk och mössa är med och investerade på mässan i ett par stickade vantar med thinsulate. Om vi tittar på väderrapporten skall här vara kring 15 grader, men det känns betydligt kyligare. Även valparna har det kallt och ligger och skakar....

Igår åkte vi till Butwal tillsammans med Sucheta. På ditvägen hade bussen sju fulla mjölkkannor, ca 50 l, stående i mittgången. Behövdes lite gymnastiska övningar för att kunna slå sig ner i ett säte! Köpte symaskinsdelar som behövde bytas ut samt besökte kökstillverkaren där Lasse och Pemba varit tidigare för att se på arbetsbänkskiva. Sucheta gillade inte alls de träskivor som herrarna sett på tidigare, utan vill ha bänken i rostfritt. På kontoret fanns en karl som påstod sig kunna leverera detta, men vi ville då se arbetsprov. Tillsammans med honom gick vi iväg till två möbeltillverkare, men allt var i trä och på ett ställe hade de spikat på en aluminiumskiva. Inget vi gillade! Visade Sucheta en kyldisk hos en slaktare och den såg väldigt välgjord ut men hade tillverkats i Katmandu. Så nu får vi se vad som händer framöver med köksbänken.... Åt god lunch på en "riktig" restaurang med dukar på borden. Sucheta ville sedan att vi skulle gå till en utställning med hantverk och vi travade iväg. Det visade sig vara utomhus och där fanns olika försäljare av skor, hälsokost, kakor, snacks, kläder, leksaker, böcker mm. Ett stort område som även innefattade nöjesfält med karuseller för både stora och små. Mässan är öppen en vecka och det kostade 2 kr i inträde. Tidigare på dagen hade vi även köpt några kilo fyllnadsvadd, men ville inte trava runt med den stora packen. Då det började bli sent och det var risk för att sista bussen skulle gå hemåt, tog Gerd och Sucheta en ricksha för att hämta fibret. Vi åkte sedan jeep till Jeetpur. Tre i framsätet, fyra i baksätet, åtta längst bak och konduktören hängde utanför. ....och taket var fullastat med packning som bla levererades till en restaurang längs vägen. En av personerna längst bak stod dubbelvikt den mesta sträckan. Det har varit kallt idag. T-shirt, tröja och dunjacka. Felix är glad för att halsduk och mössa är med och investerade på mässan i ett par stickade vantar med thinsulate. Om vi tittar på väderrapporten skall här vara kring 15 grader, men det känns betydligt kyligare. Även valparna har det kallt och ligger och skakar....

Lasse fortsätter med sina kabeldragningar och borrar genom väggar och golv. Fick åka till smeden i Odari för att förlängt ett borr så det gick att ta sig genom golvet. Nu har han lyckats borra sig ner till sysalen. Behöver tjockare kabel innan omkopplingar kan ske. Felix har även gjort ritningar till en arbetsbänk i köket, och förhört sig hos "kompis" smeden om de kan tillverka stativet. Gerd har lektioner i virkning varje dag med ett pass på fm och ett på em. Mössor är påbörjade och några börjar bli färdiga. Många timmar ägnas åt förberedelser av lektioner och att reda ut garnhärvor. Garnet köps i härvor och sedan får vi själva nysta upp det. Inte helt enkelt med alla tilltrasslade trådar! Vi går lite promenader här ute på landsbygden. En dag visade det sig att vi hamnade utanför en av skolelevernas hem. Givetvis plockade hon fram två trädgårdstolar av plast och bad oss sitta ner utanför huset. Pappan satt utanför på gårdsplanen och värmde sig framför en liten brasa där halm eldades....det var mest rök.....Eleven höll på att göra en korg. Gamla tomma staniolpåsar virades först med en tråd runt strån. Sedan lades dessa i en ring och syddes samman. Flickan hade en bror och fyra systrar. Hon, liksom ca hälften av eleverna, bor inte på skolan utan cyklar fram och tillbaka varje dag. Nu har vi kennel här på LWSTC! Det visar sig att här nu är åtta valpar. Tenji berättade på kvällen att där skulle inte bara vara fyra valpar, utan ytterligare en tik med två valpar, och det såg vi senare att där fanns. Men idag var där helt plötsligt åtta valpar som diade hos en tik. Valparna är en månad nu och jättesöta, lekfulla och tillgivna. Gerd har börjat anamma skolans fotbeklädnad nu. Det är sockar i flip-flop! Här finns inga skoluniformer. Tjejerna går ofta klädda i den traditionella tunikan med tillhörande byxor. De har även på sig rutiga korta trenchcoatkappor eller täckjacka, sjalar och mössor, och sedan går de i flip-flop med eller utan sockar. Ytterplagg och mössor har man på sig under lektionerna. På marknaden såg vi att reservdelar till flip-flop finns till försäljning!

I förrgår sen em kom stabilisatorsleverantören med sina elektriker. Lasse visade där det var fel och påtalade att de fick fixa kopplingarna så det blev rätt. De funderade länge innan de kom fram till var det blivit felkopplat...När felet väl rättats till blev spänningen korrekt till alla symaskiner. Någon manual lyckades leverantören inte få fram, men vi betalade den överenskomna summan, då de utfört mer än vad som var beställt. Så nu verkar det fungera som det skall och stabilisatorerna sköter sig. Felix tog en cykeltur till Taulihawa igår. På vägen dit besöktes ett tegelbruk. Allt arbete utförs manuellt. Här finns minst fem tegelbruk inom 10 km radie. Cykelfärden gick genom en hel del småbyar och i varje by fanns minst en moské. Efter en god lunch med fårkött, ris, grönsaker och ÖL gick färden hemåt igen. Igår fick vi en konstig middag...Soppa som vanligt till förrätt. Huvudrätten var friterad blomkål, chips och vanliga hederliga KLENOR! Vi försökte förklara att dessa kakor äter vi hemma i Sverige till jul, och de får gärna baka en sats då. Vi sparade klenorna till teet. Maten här är välsmakande vegetarisk kost. Idag är det "köttdag" och då var det ris samt stekta kycklingbitar med sötsur sås. Mums! Vi får kött en dag i veckan. Till dessert brukar vi få färsk frukt. Maten är väldigt mycket "med ägg och mjöl". Till frukost får vi pannkakor, omelett, toast, fattiga riddare, fruktsallad eller corn flakes. Till detta kan det vara jordnötssmör, marmelad, kokt ägg, kolanutella eller andra sötsaker. Kockarna försöker alltid variera menyn. Här finns ingen ugn, utan all matlagning sker på två fristående gaslågor. Tryckkokare används ibland till riset. Skärsliparen var här igår. Saxar, knivar, hackor och annat slipades. En karl med två medhjälpare kom hit och plockade fram saker på gräsvägen utanför skolan. Utrustningen är hopbyggd av cykelkedjedrifter med en stor slipsten. Medhjälparna vevar på tramporna så skivan snurrar. Givetvis satt både sliparen och "vevaren" på marken. En av pappkartongerna som stabilisatorerna levererades i har fått en ny funktion. Den har blivit hem år fyra små valpar! Imorse var Lasse nyfiken och gick bort vid norra staketet och tittade där det var utlagt lite halm och en minipresenning var uppspänd. Det visade sig vara en "hundkoja" åt en tik med valpar. Bedömer det som att valparna är ca 6 veckor. Givetvis smälter Gerd inför de små liven. Här är ett flertal hundar som springer kring på området och skolan sätter ut matrester till dem, och vi har förstått det som att hundarna inte tillhör någon. Valparna fick även en skål med ris, så vi får hoppas att de klarar sig framöver.

Idag har vi varit i Butwal, en stad 33 km härifrån. Från skolan åkte vi fullpackad buss de första km till Jeetpur. Svårt att beskriva, men framme vid chauffören är det bänksäte längs med sidofönstret samt bänksäte tvärs över bussen där framme och bakom chaffisen. Sedan är det "traditionella" säten. Gerd hade först ett litet barn i knät, sedan blev även ett ytterliggare barn placerat hos henne, då mödrarna fick stå i busstrappan, och det inte var så lyckat att ha en liten parvel i en schal på ryggen i all trängsel. I Jeetpur fick vi byta till mindre jeep. Vi två fick sitta fram tillsammans med chauffören och inga dörrar fanns i jeepen, utan man kan lugnt säga att där fanns aircondition. Vet inte hur många som satt bakom oss, men sedan var det "en hel hög" allra längst bak. På en kort vägsträcka var där många rödpälsade apor sittande och springande på vägen och i vägrenen. Som tur var flyttade de sig när bussen tutade. Chaufförer och konduktörer är väldigt tålmodiga och tjänstvilliga när passagerare skall av eller på. I Sverige hade de kört iväg långt tidigare.... Gerd fortsatte promenaden häromdagen. Det är mysigt att se och uppleva allt längs vägen; höns med små duniga kycklingar, getter som bräker, stolta kor med kalvar, komockor liggande på broarna till tork, kvinnor som skördar gräs med skäror eller samlar ved i stora högar som elegant bärs på huvudet. Husen är väldigt färgglada. Rosa och mintgrönt är vanliga kulörer. De är ofta byggda i två plan. De yngre ungdomarna vill gärna prata engelska, men det blir ofta samma fraser: What is your name? Where do you come from? Do you like Nepal? ...sedan blir det tyvärr inte mycket mer. När man säger Hello! eller Namaste! till äldre får man ibland svar, ibland tittar de bara. En dag kom en mc i relativt hög fart med en tjej i burkha på bönpallen. Ovanlig syn! Igår cyklade vi till marknaden i Odari igen. Roligt att gå kring och titta. Hönsförsäljarna hade precis kommit. En lång bräda bakpå mc:n, hönsen sammanbudna två och två i fötterna och upphängda över brädan. Grisarna styckades på plats och precis när vi kom höggs huvudet i mitt itu. Det är väldigt mycket fett när man ser på styckena. Inga Piggham här! Idag gick Gerd till en marknad strax utanför Jeetpur. Ny säck med garn inhandlades. Vet inte hur många kilo vi köpt och burit hem. Pennskrinen är klara nu, och på söndag skall vi börja virka mössor.

I förrgår påbörjade vi en promenad efter lunch, men när vi kommit en liten bit såg Lasse två mc med passagerare och stora lådor med texten Mustang närma sig. Det visade sig vara leverans av spänningsstabilisatorerna så Felix vände om. De hade glömt att leverera kablar och inga verktyg hade elektrikerna med. Kablar åkte de iväg och handlade och de fick använda skolans verktyg. Generatorn kopplades om och går nu på tre faser mot tidigare två. Spänningsstabilisatorerna, tre plåtlådor i storlek ca 50x50x30 cm, planerades i en trappvrå bredvid det altare/tempel som finns på skolan. Stabilisatorerna skall göra att det blir jämnare spänning vid leverans av el från nätet. Det är ibland bara 112 volt och skall vara 220 volt. Från generatorn är det mycket jämnare tillförsel. Ca 100 m kabel har använts. Ledningar drogs om till sysalen. Igår handlade Lasse säkringar och kopplade in en. Han upptäckte då en koppling i skåpet som såg mystisk ut.....När sedan de elektriska symaskinerna skulle köras på el från nätet och Felix mätte, var spänningen allt för hög och det började osa bränt i sysalen. Aj, aj, aj; inte bra! Som tur var har vi inte betalt leverantören hela summan, men det berodde på att manual saknades. Sucheta ringde och klagade och elektrikerna skall komma idag. Idag åkte vi tillsammans med Ramji till Butwal för att klaga hos leverantören, men varken chefen eller någon av de som varit på skolan vid installationen var på plats. Nu får vi se vad som händer framöver!

Nu är korten postade! Vi skrev adress på kuverten och stoppade i vykorten och Lasse cyklade iväg till postskjulet i Pipihara. Men tro inte att det var så enkelt som att man skulle sätta på ett frimärke bara....Kassörskan ville att avsändarens namn och adress stod på framsidan bredvid mottagaradressen, så det blev till att skriva "Lasse, Odari". Sedan fick Felix köpa frimärke (lite dyrare än vanligt porto) och det klistrades över förslutningsfliken på baksidan. En stämpel över baksidans frimärke och nu får vi hoppas att korten kommer fram till Sverige. Adressen hit till skolan är Lions Womans Skill Training Centre, Hathusa, Odari, Kapilavastu, Nepal om någon har lust att testa postgången hit.

Idag håller Ghita lektion i "drawing" uppe på taket. Eleverna lär sig mönsterkonstruktion och det ser ut som de gör kläder till små pappersdockor. Solen strålar och i morse kunde man klart se lite berg i norr. Nu kanske vår tvätt kan torka...den har hängt ute i de senaste dagarnas regn och stänk. Lasse fortsätter med sina elmätningar och kopplingar. En spänningsstabilisator är beställd men ännu ej levererad. Felix är snart välkänd hos handlarna i Odari och Jeetpur för det blir många cykelturer dit när det skall handlas eller kompletteras material. Gerd är (än en gång) väldigt tacksam för att virkningen blivit populär. Imorse stod tjejerna i små grupper på balkongerna och virkade före frukost. Rörd när man kan att det första som eleverna gör när de kommer innanför grindarna är att visa varandra sina alster. Igår sen eftermiddag efter skolan breddes det ut bastmatta på taket och flickorna hade "virkjunta" och vi satt och sjöng. Det är inte alltid lätt att förklara med teckenspråk....igår cyklade Lasse iväg för att köpa frimärke och posta kort. När han efter förfrågningar i Jeetpur trodde sig ha funnit posten visade det sig vara en affär som sålde stämplar! Felix visade vykorten och pekade där frimärket skulle sitta...Nåväl varför ge sig; nya förfrågningar och en möjlighet är att posten ligger 3 km bort. Hittade slutligen ett litet skjul som kunde tänka sig vara post; men nya utmaningar! Kassörskan ville tvunget att korten skulle vara i kuvert! och det kunde man inte köpa hos henne. Nästan "hemma" igen fann Lasse en affär som kunde förse oss med kuvert, så nu får vi väl pröva igen hos postkassörskan och se om vi kan få iväg kort till Sverige.

Vi har problem med internetuppkoppling fastän vi köpt eget SIM-kort till plattan. Det vill sig inte alltid, därför kan det dröja lite innan vi skriver ibland..... Cykelturen igår gick till Tilaurakot. Där ligger det palats därifrån Buddhas familj härskade över distriktet Kapilavastu. Prinsen Siddharta Gautama levde i palatset fram till dess att han var 29 år då han bara gick därifrån och lämnade fru, barn och övrig familj för att senare bli Buddha. Av palatset återstår endast ruiner. Vi träffade på en student som skulle guida en malaysisk journalist och vi fick gärna hänga på. Gav lite mer än att bara själv gå runt bland tegelstenarna. Vid det lilla templet fanns träelefanter i olika storlekar som var offergåvor. Cyklade vidare till orten Taulihawa. Här var det faktiskt lite skräpigt, något vi inte upplevt tidigare. Flera muslimska damer i burkha, och vi såg även en skylt på ett hus att det var islamiskt bibliotek. Tittade in i ett tempel och strosade runt på gatorna. Kände för lunch och hittade ett "lite större hål i väggen" som hade sittplatser innanför. Det blev samosas, nudlar och potatisbullar. Fanns även "kakor" så vi delade fyra olika konfektbitar. Sött, men inte så hemskt som många andra godsaker. Lasse tyckte vissa smakade julgodis. Restaurangen hade en vit råtta som husdjur. Köpte mer garn; tycker vi köpt jättemycket garn, men det blir så klart fort volymer för 54 elever och två lärare.....men det är väldigt glädjande att eleverna tycker det är roligt att virka och även vill göra det utanför lektionstid! På hemvägen stannade vi till vid Ashokanpillar. En pelare med inskription som är 2000 år gammal. Längs vägen när vi cyklade såg vi många fåglar. De vi kände igen var vanlig häger, kohäger och maraboustork. Där fanns även någon sorts rovfågel, en art av fågel i storlek som skata men helt svart och med lång kluven stjärt. Utanför vårt fönster hade vi på morgonen en vacker fågel, storlek kråka, i färgerna turkos, grönt och rost. Lasse tycker den liknade törnskatan. Vi komner nog snart att orsaka trafikkaos; många mc- och skoterförare samt cyklister vänder sig om och tittar på oss och fokuserar inte på vägen. Det är endast ett fåtal bilar som vi ser på vägarna. Oxkärror och traktorer samt bussar är andra färdmedel. De belagda vägen är inte speciellt bred och det som kan kallas vägren är ingen höjdare att cykla ut på. Gerd blir så förbaskad på alla trafikanter som "tvingar" cyklisterna ut på vägrenen.

Idag försökte vi visa Luciafirande för elever och personal. Hade på oss vita lakan som vi fixat till med lite systygn och säkerhetsnålar. Tog med glitter från Sverige som Gerd hade i håret och till skärp och vi gjorde stjärngossemössa av vitt papper till Lasse. Musik på CD. Bjöd på glögg och pepparkakor. Pepparkakor med från Sverige liksom glöggkryddor. Glöggen blandades av två flaskor nepalesiskt rött vin, 5 liter vatten, 5 pkt glöggkryddor och en näve socker. Verkade uppskattat med alltsammans...... Lasse kollar kablar och elskåp för fullt. Flera dagar har där varit en ödla i ett av skåpen och han har även funnit ägg som han tror kommer från ödlor. Lizzy som ofta visar sig i vårt rum har ibland med en kompis som vi döpt till Bizzy. De är nästan vita till färgen. Gerd fortsätter med virklektioner och Sucheta berättade att när hon tittade in i sovrummen vid tiotiden på kvällen satt tjejerna och virkade. Roligt om de gillar det! Igår cyklade vi till en annan marknad mellan lektionerna. Upplevde den som större än Odaris, men med liknande utbud. När man cyklar längs vägen är det lite av folkvandring när man närmar sig marknaderna. Många är nyfikna på oss västerlänningar och vissa ställer sig och riktigt "tittar" på oss, dock inte på något otrevligt sätt. En dag blev vi ifattkörda av en motorcyklist som hade fru och barn med, och de saktade ner och följde oss och var väldigt nyfikna. Synd att vi inte kan kommunicera mer än med tecken! Inte många här kan engelska, men en dag när Lasse cyklade fick han sällskap flera km av en man som är lärare på skolan i byn Odari. De hade en trevlig konversation, men läraren ville gärna åka till Dubai och jobba för att tjäna mer slantar, liksom många andra nepaleser. Skolan slutade vid lunch idag och imorgon när det är lördag är det inga lektioner. Tjejerna sitter på gräset och virkar sina hårprydnader eller till och med egenkomponerade små väskor. Jätteroligt att se. Under em cyklade vi till Odari. Lasse blev rakad med kniv hos barberaren och av samna man fick Gerd ansikts- och huvudmassage. För Felix kostade det 4 kronor, medan det var dubbelt så dyrt för Gerd. Cyklade runt lite på måfå kring byn. Kom till en stor gräsplätt, som tydligen var byns fotbollsplan, där en stor samling killar lirade. Flera av husen har några getter eller en eller två kor som står bundna nära intill. Djuren ser välmående ut. Vart och vartannat hus verkar även ha lite försäljning av snacks och läsk. Ser inte många som röker här, men syläraren tog en dag upp en liten staniolpåse som verkade vara snus, och han försökte förklara att det var istället för "smoke". På marknaden har vi sett att tobak säljs i lösvikt. Vädret har varit fint idag med sol även om det varit disigt. Vi har tagit tillfället i akt och vädrat rummet ordentligt.

Idag cyklade vi till Odari. Byn ligger 5 min bort och varje onsdag kommer försäljare dit för att sälja frukt och grönsaker, textil, fisk och kött samt husgeråd på marknaden. Där såldes även fröer så man själv kan odla sina grönsaker. Frukten var mest clementiner och bland grönsakerna framträdde blomkål, potatis, auberginer och vitkål. Bland textil fanns kläder, tyger och garn. Där var flera olika sorters fiskar. Någon som liknade lax, andra som såg ut som någon slags mal. Fläskkött fanns till försäljning men det såg väldigt fett ut. Vid ett stånd slaktades och plockades höns. Vi frågade om priset och för en höna ville de ha knappt 20 kronor. Då de flesta här är hinduer säljs inte nötkött; det vore som att äta din mor. När försäljarna delar fisk använder de en skära som sitter fast på en träbit. Försäljaren sitter på marken med skäran framför sig och "gnider" fisken mot eggen. Ser lite underligt ut! På marknaden fanns även skärslipare, skomakare, barberare och lite små matställen. Vi prövade något som såg ut som kringlor. Jättesöta! Det var deg som först friterades i olja och sedan doppades i honung. Rena sockerbomben. Man kunde även få lite nudlar och annan förtäring. Hos barberaren kunde man bli klippt eller rakad. De satt under ett träd och hade en liten säck utlagd på marken där kunden skulle sitta. Först fick kunderna ta av sig skorna. Det kostade 40 rupies att bli klippt och 20 rupies att bli rakad. I svenska pengar är det motsvarande 4 och 2 kronor. Felix hade tänkt bli rakad, men tyckte det verkade jobbigt att sitta på marken...givetvis sker rakningen med kniv. Idag sålde skolan sitt ris. Liten traktor och vagn kom för att hämta säckarna. Vet inte exakt när riset blivit skördat, men det förvarades i säckar på taket. Riset är oskalat. Tjejerna tog obekymrat och bar en säck på huvudet som kunde innehålla ca 40 kg. Bars tre våningar ner från taket och lastades på vagnen. Skolan odlar lite sallad, pumpa, och kryddor just nu. Valutan här är rupies. Vi har bara sett sedlar men det lär finnas mynt. Sedlarna finns i valörerna 5, 10, 20, 50, 100, 500 och 1000. För 800 Sek får man ungefär 10.000 rupies. Här finns bankomater och dessa använder vi oss av, men i vissa har vi max kunnat ta ut 10.000 och i andra 35.000.

Nu har Felix börjat sitt "jobb" med elundersökningar på skolan. Med jämna och ojämna mellanrum mäter han spänning och faser. Generatorn väcker också stort intresse...Igår var här elektriker som bytte strömbrytare. För att kolla om där gick fram någon el i kontakterna hade de en glödlampa och kabel vilken de skalade med bara tänderna. Här är problem me spänningsfall och fasobalans. Idag åkte Temba och Lasse till en närliggande större stad som heter Butwal för att kolla upp utbudet på spänningsstabilisatorer och omkoppling av faser. Verkar lovande! Gerd höll sin första lektion igår. Virkning stod på schemat. Klasserna delades upp, så det var två grupper med drygt 25 elever. Tjejerna verkade tycka att det var roligt och fich virka armband , halsband och blommor. Ca 10 st kunde virka luftmaskor sedan tidigare och en elev var mycket duktig och påbörjade en väska. Eleverna kom och frågade om de kunde fortsätta efter lektionerna och även nu ikväll är där tjejer som kommit och frågat efter garn och nålar. Idag tittade solen fram en kort stund och det är så mysigt att se personal och elever spela badminton, volleyboll, tärningsspel och brädspel på innergården.

Lite badmintonspel med elever och personal på morgonen. Därefter cyklade vi iväg i dimman tillsammans med Sucheta (skolföreståndare) och Ramji (sylärare). Målet var en konstgjord sjö som används för bevattning. Rikt fågelliv och de som vi kunde identifiera var doppingar och änder. Grönfärgade långsmala fåglar flög kring och vi fick höra att det var papegojor, men vi är tveksamma till detta....Fanns en stig så man kunde cykla runt dammen. Trevligt! Stannade till och promenerade ut på en bank i sjön och där fanns stora snigelskal. Cyklade en annan väg hem och en sträcka var en smal stig mellan åkertegar. På de små fälten plöjdes med oxar och odalmannen sådde vete. Roligt att cykla genom småbyar och se vardagslivet. Många sysslor sker utomhus. Fikade på ett cafe i Odari och Lasse fann en ny favorit i små snacks som smakar ungefär som struvor. Dimman har hållt i sig hela dagen och fukten gör att det är ruggigt och känns kallt. Vi konstaterade att vi har packat fel kläder... I vårt rum har vi husdjuret Lizzy, en ca 25 cm lång ödla. Håller sig hitintills bara på väggarna. Vi hör även ett gnagande och misstänker husbock som livnär sig på våra sängar. På en hylla finns lite böcker som lämnats kvar av tidigare volontärer och när Lasse skulle ta en av dem var där ett tjockt "lager" med det som vi misstänker är skalbaggsbon. Här finns flera bisamlingar, men de lär inte stickas. Enorma "klumpar" som hänger från taket på andra våningen....och bina sitter lugnt där. Tidsskillnaden är lite underlig. Nu är vår tid i Nepal 21.11 och då är den 16.26 hemma i Sverige. Den nepalesiska almanackan skiljer även. Det är den 20 augusti 2071. Nepalesisk skrift är väldigt vacker och liksom hemma läser man från vänster till höger. Idag ville tjejerna att Gerd skulle lära sig prata nepali och nu kämpar hon med att komma ihåg hur man säger "Jag heter Gerd"....

Igårmorse blev det först minitaxi med allt vårt bagage och fyra personer till busstationen. Pemba var vårt ressällskap. Dessvärre kunde den minibuss där Pemba bokat plats inte ta med vårt bagage; max 2 kolli per person. Vi hade tre vardera och våra mindre ryggsäckar. Det blev till att åka vidare och leta efter en "vanlig" buss istället...Betalade för två extra säten där vi lastade in våra väskor och kassar. Här kör bussarna när alla platser är fyllda, så det blev till att vänta på avfärd till fler passagerare raggats upp. En lång bussfärd längs underbara naturscenerier. Höga trädklädda kullar, häftiga raviner, ringlande floddalar; ja, jättevackra vyer. Inget för höjdrädda eller åksjuka passagerare. Det tutades vilt i kurvor, men alla trafikanter tog väldig hänsyn till varandra på de smala vägarna. Sista biten till skolan åkte vi rejäl stor taxi. ....och vilket mottagande vi fick på LWSTC. Flickorna stod på rad och välkomnade oss, vi fick blomsterkransar, enskilda blommor och vackra teckningar. På kvällen hade de gjort välkomstprogram med sång och olika danser. Fantastiska tjejer och vi blev väldigt rörda! Här är hög luftfuktighet i Odari och morgon/förmiddag är dimmig och råkall, liksom att kvällarna är ruggiga. På dagen är det härligt och kring 20 grader. Idag presenterade vi och tjejerna oss för varandra. Här finns drygt 50 elever och ungefär 30 bor på skolan, resterande cyklar till och från. Åldern på eleverna varierar från 15 till 28 år om vi uppfattat det korrekt. Vi fick lite olika frågor om Sverige, bla vilka fågelarter där finns och om vi har träd. Tittade in både på sylektionen och när det var "lek". Fredagarna slutar skolan tolv, och på lördagen är det ingen undervisning, annars går de i skolan mellan 9 och 16. Dagen börjar med lätt morgongymnastik utomhus och därefter sjungs nationalsången. Sedan har hälften av eleverna praktiska lektioner och andra hälften teori. Kocken är underbar! Han lagar jättegod mat åt oss, så det lär inte bli någon bantningskur här. Stekta ägg och pannkakor till frukost, ris och grönsaker till lunch, soppa, pommes och momos till middag var dagens meny. Och allt är mycket välsmakade. I fm tog Pemba och vi en cykeltur till byn Odari. Hamnade mitt i en begravningsprocession. Liket låg på en bår, insvept med blomster strött över sig. Båren bars och folket följde efter. En gång stannade följet och lade ner båren, samt hade en liten ceremoni innan liket lastades på en vagn efter traktor. De sörjande männen skulle åka med till en flod och där bränna liket och kasta askan i floden så den kom ut i Ganges. Intressant! På em tog vi ensamma ytterligare en cykeltur. Riset har precis skördats och nu tröskas det. En traktor kör intensivt på stråna, sedan lyfter man upp detta framför en fläkt. Kornen faller till marken och sopas samman i säckar. Säljs sedan till spannmålshandlare som säljer vidare. Här odlas även vete, majs, och raps har vi sett. .....men små tegar och mycket manuellt arbete.

Dagens sevärdhet var Swayambhunath, ett buddhisttempel som även det finns på Unescos världsarvslista. Templet kallas i folkmun "Monkey temple" då där finns många apor. Vi promenerade genom bostadskvarter, över en å där grisar och kor vattnade sig och sedan var det uppför innan vi nådde templet. Ligger på en höjd, och om det varit klart väder utan soldis och smog hade man sett ännu mer av Katmandu. Längs vägen var det mycket tvätt som låg utlagt till tork; och tvätten låg tex på en grusig idrottsplats, på en häck eller staket, eller hängde helt normalt på en tvättlina. Några killar spelade bordtennis på ett cementblock och istället för nät användes tegelstenar. Man tar vad man haver! Häromdagen lekte Gerd med några barn...två personer kastar ihopsnodda gummiband mellan sig med hjälp av var sin träplatta. Nu var vi vid templet och även inom området bar det mycket uppför i sällskap med aporna. De är inte stilla långa stunder när man skall försöka att fota dem. Tempelområdet var väldigt fridfullt och vackert. Stupan med Buddhas ögon som ser på en i alla väderstreck och alla fina småaltare var tilltalande. Det är intressant med de bönerullar som finns. Inne i ett tempel pratade vi med två munkar och den ena berättade att han bor på ett kloster i centrala Katmandu men går till Aptemplet varje dag. På tillbakavägen gick vi in på en skola. Skolan drivs med stöd från Tyskland och där finns 300 elever i olika åldrar. De yngsta var 2,5 år och hade matpaus när vi var där; en liten skål nudlar. Läraren berättade stolt att på menyn står ägg två gånger i veckan. Var och besökte några klasser. Barnen här har skoluniformer. De flesta som vi sett är klädda i blått, men idag såg vi även några elever med röd klädsel. Tjejerna behöver inte ha kjol, utan kan även använda långbyxor. Stannade vid en affär och köpte bomullstyg till skolan i Odari. På eftermiddagen läste Lasse lite på hotellets takterrass och Gerd passade än en gång på att få massage. Efter kvällsmat packade vi inför morgondagens resa till Odari. Skall bli spännande att komma till skolan.

Tur att vi inte var snabba på att komma iväg efter frukost, för vi fick besök av Temba från skolstyrelsen. En trevlig man som gjorde oss sällskap under fm. Det blev garninköp till skolan, inhandlande av mobiltelefon och lite allmän sightseeing i marknadskvarteren. Här kan man köpa tyg, kantband och ullfyllning för att själv göra sin madrass eller sitt täcke. Utanför en sådan shop såg vi flera män med ca 1,5 m höga trädoningar som vi trodde var ensträngade musikinstrument. Det visade sig att det är indiska män som erbjuder sig att med hjälp av sin "doning" töja ut ullfyllningen och gör den fluffig till täcket du vill ha. Garn är förhållandevis billigt här och vägs och kostar per kilo från 50 kronor och uppåt. Mobiltelefonen med inbyggd kamera och radio kostade ca 200 kronor. Vi får inte våra svenska telefoner till att fungera med nepalesiskt SIM kort...vet inte vad det beror på.... Inhandlade även sovsäck och windstopper med fleece, så vi fick gå till hotellet och lasta av. Här är stort utbud av fleece, dunjackor, sovsäckar, friluftsbyxor och liknande. Vet inte om det är "äkta", men North Face är ett vanligt förekommande märke. Eftermiddagen tillbringade vi i Garden of Dreams. En liten skön oas! Anlagd park med klassiska byggnader, dammar, labyrint och planteringar. I parken såg vi randiga små ekorrar, enormt raska och pigga. Vi tog även en vilostund vid amfiteatern. Där fanns dynor utlagda på gräset som man kunde koppla av på. Parken tillhörde ursprungligen sonen till en premärminister som inte bara var intresserad av växter utan även böcker. Palatset som är en vacker byggnad inrymmer Kaiser Library med många gamla volymer. Inte bara litteratur utan även uppstoppade djur och tavlor finns här. Styrde stegen mot ett kungligt palats som numera är museum, men snopet nog var det stängt idag. Får se om vi kan återkomma längre fram på vår resa.

Det här med bilder på bloggen får ni nog vara utan; tyvärr! Allt för trögt.... Dagen började med att gå en promenad som Lonely Planet rekommenderade. Strosade runt i gränderna där alla små affärsidkare höll till. Här finns det mesta till försäljning, allt från tyger till järngrytor. En hel del grönsaks- och kryddsäljare sökte sina kunder. Passerade och besåg många tempel och stupor. Fantastiska byggnader! Imponeras av de försäljare som dekorerar offerskålar och fina blomgirlanger som skänks till gudarna. Här är ett myller av människor, bilar i mindre storlek, och motorcyklar. Verkar som tutorna här har extra hög volym....och så skilligt motorcykelförarna navigerar! Mycket ljud, dofter och avgaser. Vid ett av templen vimlade det av duvor och där var ett evigt kuttrande. En stupa låg på ett torg och där var väldigt fridfullt med knappt något folk men många avslappnade hundar. Vi har kommit i samspråk med flera studenter och guider som gärna ville visa oss runt, men föredrog att gå själv. Nådde vårt mål Durbar Square, ett av Unescos världsarv. Här huserade tidigare kungen och palatset finns kvar. På området finns många intressanta byggnader såsom tempel och paviljonger. Idag var där ett stort event för bekämpning mot HIV på ett av torgen. Byggnaderna är mestadels från 1700- och 1800-talet, men flera har återuppbyggts efter den stora jordbävningen 1934. Intressant! Såg flera "heliga män" idag. Några satte rött märke i våra pannor. På promenaden kom vi även förbi där en äldre man hyllades med en ceremoni där kvinnor bar fram blommor, mat och dryck. Gerd fick skön? massage i em av en dam med hårda nypor. Ingen massagebänk utan en madrass på golvet...80 kronor för en timmes helkroppsknådning! Lila, presidenten i skolstyrelsen, besökte oss som hastigast på hotellet idag. Ikväll var vi på Thamel House. En restaurang i en typisk gammal Newari stil som serverar traditionell mat och även bjuder på dansuppvisning. Vi valde en fast meny med olika godsaker. Det serverades bönröra, speciell friterad potatis samt linssoppa till förrätt. Huvudrätten var ris, spenat, kokta grönsaker, linsgryta, fårstuvning, kycklingspett och stekt vildsvin. Vildsvinet var superbt! Som dessert serverades yoghurt mixad med nötter och vanilj. Inte alls tokigt! Upplevde det som att flera av danserna hade kinesiska influenser. Fyra kvinnor dansade i vackra dräkter. Framåt sen em blir det betydligt kyligare här. På dagen är det behaglig temperatur ca 20 grader. Skönt att fleece och dunjacka packats ner.