selidas.blogg.se

En tidigare volontär, Ulla, var på besök för någon vecka sedan och hon hade då med sig lite insamlade pengar från Sverige. Det bestämdes att barnen skulle få gungor och rutschkana vid förskolan.

Smeden kontaktades och han fixade till detta.

 

Här är ett foto från när rutschkanan var nygjord och stod utanför matsalen.

Idag åkte vi buss till Nakuru tillsammans med Beatrice, en av de äldre tjejerna. Hon skulle till frisören och få isatt "extensions" (löshår). Gerd hängde med till frisören och blev klippt...i efterhand kunde de gott klippt lite till..märktes knappt...Beatrice fick sitta många timmar hos frisören och hon hade huvudvärk när hon kom hem på kvällen, men det blev vädigt fint. Man tar en liten tuss av det egna håret, tvinnar in löshåret och flätar det sedan. 

 

Lasse gick runt i lite olika affärer i Nakuru, sedan sammanstrålade vi och åt lever till lunch.

Gick till Merica hotel och slöade lite i solstolarna. Träffade C och K och tre volontärer från Dandelion.

 

Vi hörde musik inifrån parken och några tält var uppställda där och nyfikenheten drev oss dit. Det visade sig att man bla kunde testa om man hade Hiv. Gerd nappade på testet, och det utföll negativt.

Frossade sedan i kakor på ett cafe. Vi delade på en äppelpaj, en morotskaka och en chokladfudgecake. Orkade ingen kvällsmat efter denna kakorgie!

 

Vi tog matatu hem. Nitton personer + konduktör + förare i en minibuss. Något trångt! Polisen hade lagt ut spikmattor på vägen hem, och vi fick stanna,  men tydligen var konduktören kompis med poliserna, för vi kunde köra vidare. När vi började närma oss Phyllis stannade bussen och släppte av två passagerare, men nu skulle vi ha med nya resenärer; en person och två får! Resväskorna plockades ut från bagageutrymmet och fick bindas fast på taket. Sedan fick fåren in i det trånga bagageutrymmet! Alla kan åka matatu tydligen....undrar om fåren betalar samma taxa som en personbiljett?

 

Ett tidigare inlägg publicerades aldrig, då internet strulade när vi var i Nairobi.

 

Gerd vill gärna berätta om Prayers day på Phyllis i början av november. Innan åttondeklassarna skulle ha sina nationella prov skulle vi be för att stärka dem inför proven. Det var sagt att evenemanget skulle starta halv tio, men inte en själ fanns på plats i matsalen när Klara och Gerd kom dit. Där var gjort jättefint i matsalen med blommor i fönstren, plaststolar på rad vid ena sidan och bänkar fint placerade vid andra sida. Längst fram var två honnörsbord för celebriteter framställda. Borden var täckta med vita dukar och tygremsor i Kenyas färger (grönt, rött och svart) var som girlander fästade vid borddukarna. Vaser med röda bouganvillor stod även på borden.

Vid kvart i elva hade prästen, skoladministrationen, kommunrepresentanter, lärarna och övriga "fina" gäster anlänt och det hela kunde börja. Några anhöriga till eleverna hade kommit, men fler droppade in efterhand. Det var väldigt glädjande att förstå att alla elever i årskurs åtta hade besök av någon anhörig.

Först fick övriga klasser hålla tal, spela pjäs eller uppträda med sång och dans. Det är helt underbart att höra när de sjunger; vilka röster de har! Det var givetvis framträdande med "religiös" betoning, men när en klass sjöng ex. "This little light of mine" eller "Lily of the valley" fick man "ståpäls". Även vi hade blivit ombedda att be en bön eller säga några ord, men insåg att vi kunde inga passande böner. Istället samlade vi klass 8 i en ring och stod där med händerna i varandra och skickade en handtryckning med "styrka och koncentration" inför testen. Rektorn och en del föräldrar och lärare höll traditionella tal på swahili. Avslutningsvis kom prästen och höll ett engagerande tal med mycket rörelser. Därefter gick elever i åttan, föräldrar, lärare och de övriga som kände för det fram. Händer lades på åttornas huvud och sedan bads det traditionella böner på swahili. Nu trodde vi att evenemanget var slut, men vi ombads bli kvar tillsammans med lärare, åttondeklassare, och celebriteter.  En av mammorna hade bakat tårta och den skulle vi smaka innan eleverna kunde tillbringa tid med sina anhöriga. 

 

Lasse hade inte tillfälle att delta, utan han var vattenbärare till murarna. Vatten hissades upp med hinkar från cisternerna, fylldes i 50-liters mjölkkannor som placerades i bagaget på Toyotan och med bakluckan öppen kördes flera turer från matsalen till skolan. .....bärandet resulterade i ryggskott!

 

 

 

 

 

 

 

Gerd här. Nu är jag "hemma" igen i Kenya. Vi har sålt lägenheten på Sunnanväg, därför åkte jag hemom till Sverige för att fixa kontrakt och utrymma lägenheten. Framöver är ni välkomna till oss i stugan!

 

Det känns bra att vara på barnhemmet igen. Flygresan flöt på, och jag hade turen att sitta bredvid ett österrikiskt par som bygger hus någon mil från barnhemmet. De erbjöd mig skjuts till Phyllis och efter diskussion med Lasse tackade jag ja. Skönt att slippa åka matatu (buss) med två stora resväskor och två tunga handbagage och kunna få skjuts fram till grinden.

Lasse hade åkt till Nairobi för att möta mig och övernattat där, men nu tog han matatu själv hem istället. Vi sammanstrålade dock alla i Nakuru och åt gemensam lunch på Midland hotel.

Under dagen i Nairobi besökte Lasse järnvägsmuseet, Kenya conference center och åkte upp i skyskrapan. Vandrade även i olika parker. Många glassförsäljare, men inget lockande i deras kärror.

Vägarna kantas av lila blommande jakarandaträd. Vackert! Här finns även många bouganvilla.

 

Fortfarande är det problem med ved till spisarna..Några av killarna fick klättra upp i träden och ta ner grenar, men det är ju inte så lyckat med färsk ved.

 Så här ser det ut när Boss är trädklättrare...

 

Flera av barnen besöker sina släktingar nu när de har lov, så här är inte så många barn kvar på barnhemmer. Igår gick vi några kilometer till grannbyn Rafiki och bjöd på fika på ett cafe. Barnen bytte om till finkläder. Några (även av de äldre barnen) hade aldrig varit i grannbyn. De yngsta barnen fick åka bil. Här väntar "bilbarnen" på "promenixarna" utanför cafeet.

 

 

Igår hade Clara köpt in råvaror så att vi kunde bjuda alla på kvällsmat, nästan 100 pers.

 

 

 

 Nu har det varit en vecka som varit olika mot tidigare. Skolan har varit stängd för åttornas examensprov. Lärarna har peppat dom in i det sista. Det har varit prov i 8 ämnen, samma prov över hela Kenya. Det är väldigt seriöst, proven är inlåsta på olika polisstationer och distribueras under poliseskort. Det ska finnas en kontrollant på plats hela dagen. På kvällen transporteras frågorna och svaren tillbaka till polisstationen. Det är ca 800 000 elever över hela Kenya som gör dessa prov. Det tar minst en månad innan resultatet blir offentligt. Proven avslutades på torsdagen och idag fredag hade man skolavslutning. 

Vi har också kommit framåt med vattenprojektet. Murarna har gjort klart tornet. Gidraff har organiserat pojkarna till att gräva för vattenledningen. Ett drygt jobb, mer än 400m och minst 60 cm djupt.

Vi 3 volontärer var i Nakuro på torsdagen och badade i hotell Mericas pool. Det var väldigt skönt. Vi åkte Matatu dit och hem. Det står att dom får ta 14 passagerare i en sådan minibuss som tar 8 passagerare hemma. Här var vi 20 st på hemresan, folk satt i dubla lager och konduktören utanför.

Det har inte regnat så mycket, utan det har varit mycket sol.

 

 

 Nu har det varit en vecka som varit olika mot tidigare. Skolan har varit stängd för åttornas examensprov. Lärarna har peppat dom in i det sista. Det har varit prov i 8 ämnen, samma prov över hela Kenya. Det är väldigt seriöst, proven är inlåsta på olika polisstationer och distribueras under poliseskort. Det ska finnas en kontrollant på plats hela dagen. På kvällen transporteras frågorna och svaren tillbaka till polisstationen. Det är ca 800 000 elever över hela Kenya som gör dessa prov. Det tar minst en månad innan resultatet blir offentligt. Proven avslutades på torsdagen och idag fredag hade man skolavslutning. 

Vi har också kommit framåt med vattenprojektet. Murarna har gjort klart tornet. Gidraff har organiserat pojkarna till att gräva för vattenledningen. Ett drygt jobb, mer än 400m och minst 60 cm djupt.

Vi 3 volontärer var i Nakuro på torsdagen och badade i hotell Mericas pool. Det var väldigt skönt. Vi åkte Matatu dit och hem. Det står att dom får ta 14 passagerare i en sådan minibuss som tar 8 passagerare hemma. Här var vi 20 st på hemresan, folk satt i dubla lager och konduktören utanför.

Det har inte regnat så mycket, utan det har varit mycket sol.

 

 

 

 

 

 

Här är huset...

Toalett är längst bort till vänster, sedan kommer fönster och turkos dörr till "tjejernas sovrum". Fönstret i det murade partiet är till vardagsrummet. "Killarnas sovrum" är längst till höger och har fönster mot gavel.

 

 

 

Nu är det igång! Här tas första spadtaget till vattentornet.

 

Idag dök muraren och hans hantlangare upp. De kom givetvis senare än bestämt, men de kom...

Allt sker med handkraft; grävning, slagning av sten, formning av armering, lastning och lossning av sand mm.

 

Muraren var inte nöjd med stenarnas storlek, men det fixar sig nog...

 

Lasse övervakar så de gör ett bra jobb. Cementen förvaras nu i rektorns rum, och armeringsjärnen ligger på snedden i en skolsal...vet inte riktigt vem som skulle vilja stjäla detta, men nu är materialet förhoppningsvis i tryggt förvar.

 

I förmiddag var lille John i gästhuset och vi försökte muntra upp honom genom att lägga 100-bitars pussel och spela memory med Nalle Puh motiv. John är grym på memory och vi fick flera leenden och skratt. Under eftermiddagen hade han piggnat till ännu mer och ville nu leka med sina kompisar. Tråkigt att drabbas av malaria.

Vi har fått några myggstick, men numera sover vi inte under myggnät, då det är sällan som vi ser eller hör myggor.

 

I förmiddag trodde Clara och Gerd att den minsta valpen inte skulle klara sig.... Gerd såg den svag och darrig på benen, och pratade med Auntiesarna som berättade att den inte ätit något igår eller idag. Givetvis tog Gerd och lyfte upp den och försökte ge den lite omsorg, men den var apatisk och kändes helt kraftlös. Till slut bad hon Maurice om lite gröt, men inget kom och när Clara anslöt gick Gerd slutligen och stack ner fingret i diskgrytan och tog upp lite gröt. Valpen började efter en kort stund slicka på fingret och vi gladdes. Sedan fick vi en klick gröt där vi hällde på mjölk, och nu lapade valpen glatt i sig. Vi har döpt den till Dogge Doggelito...Efter en stund i famnen kunde den till och med stå på benen och kissa. Resten av dagen släppte vi inte valpen utan såg till att den var i vår närhet eller famn. Den har druckit mjölk två gånger till. Nu ikväll när husse Samson väl kom hem från gymnasiet, har vi krävt att han lämnar tillbaka Dogge till tiken, så får vi hoppas att hon "återtar" sitt barn. Arg och irriterad över hur lättvindigt djuren behandlas. Vi har haft långa samtal med personalen om detta....

 

I eftermiddag när vi var vid skolan och eleverna hade "fri tid" såg vi säkert Kenyas framtidshopp inom häcklöpning och höjdhopp...

Två killar stod och höll en tunn "slana" mellan sig och andra hoppade över den. Flera kunde enkelt hoppa högre än sin egen höjd. Några killar tog även sats och slog volter och det var flera gånger hjärtat var långt uppe i halsgropen av rädsla för att de skulle landa fel och skada nacke eller rygg,

Tjejerna övade på sång med rörelser och de sjunger jättevackert. Allt utomhus...

 

Pratade även med en av lärarna. Hon är förfärad över att vi inte går i kyrkan eller ber. En stund trodde vi att hon skulle vända på klacken och sluta prata med oss....

Vi kom till att diskutera löner och hon berättade att hon har 8.000 KSH i månaden, ca 640 SEK. Om hon hade jobbat i Nakuru hade hon haft 30.000-50.000 KSH i månaden, beroende på vilken utbildning hon haft. Så hon sade att även om hon trivs bra, kan hennes arbete här på barnhemmet ses lite som "volontärjobb" ....

 

Idag var vi iväg med 12 pojkar och badade i poolen på Kabarak University.  Killarna går i klass 4-8, men det var endast 3 av dem som kunde simma. Vi hittade simringar och armkuddar i en kasse i gästhuset som vi hade med oss. Här räckte det inte med en simring, utan de flesta tog 3 stycken vardera....vilket ju inte underlättade när de skulle ta simtag.... men de verkade att ha roligt och det var det viktigaste! Något som är sorgligt är att alla har tydligen inte badbyxor, utan killarna fick bada i oqmgångar och låna av varandra. Gerds mor hade tiggt och köpt fem par surfshorts, men när vi lämnade dessa till barnhemmet tyckte de att de var för fina att bada i; inte så lätt att argumentera emot, nu när man sett skicket på andra kläder...

Vi hade hyrt skolbussen med chaufför, och när det började regna och killarna inte fått så lång badstund, stannade vi på hemvägen och bjöd på fika. En läsk och en chapati. Även detta uppskattades.

 

Igår eftermiddag ville vi göra något för boarders,  då detta är deras sista helg innan de åker hem för långlov. Vi hade satt upp lapp i matsalen där vi bjöd in dem till tävlingar på fotbollsplanen. Inte så många boarders dök upp, däremot en del "vanliga" elever. Vi bestämde att alla fick vara med och efter lagindelning skyndade vi oss att börja tävlingarna, då vi såg mörka moln närma sig...

När andra tävlingsomgången precis börjat öppnade sig himlen och barnen sprang iväg och sökte lä. De tog säckarna som vi skulle ha till säcklöpningen som skydd över huvudet när de löpte iväg, och även vi lämnade kubb och boule liggande på planen. Regnet sköljde över fötterna när vi tog oss ner till gästhuset, och Felix tog tvål och schampo och duschade i regnet....vi var redan blöta, och kläderna var dyngsura och leriga som det stänkt när vi gått/sprungit. Efter en stund var det fint väder igen, men vi återupptog inte tävlingarna. 

 

På kvällen var det discodax igen. Clara har laddat ner musik från Spotify, men de gillar bäst att dansa till "Ugandamusik". Hopprepet hämtades och det blev limbo.

 

Ytterligare en hundvalp kom igår. Det visar sig att det skall vara en av de äldre eleverna, Samson, som skall ha denna. Den var så rädd och skygg och är väldigt liten, så vi tror att den fått lämna tiken allt för tidigt. Gerd tog den och satt och hade den i sitt knä, och var mycket upprörd över hur djuren hanteras. Den lugnade sig och skakade och gnällde inte mer efter en kort stund. Vi frågade Auntie Maggie, och tydligen är det OK att eleverna har husdjur....men de tar inte hand om dem....Förbaskad! Här ser ni när Gerd hade valpen i förmiddag: 

Lasse hade beställt leverans av stenblock, småsten och kross till onsdagen. På onsdagen visade det sig att skolan hade inga pengar att betala med...och inget material kom.....

Vi hade fått reda på att föreståndaren eller rektorn skulle ha pengar till att betala materialet, men icke sa nicke.

Så på torsdag morgon fick vi be skolbusschauffören att köra oss till Nakuru så vi kunde ta ut kontanter av våra Lionspengar. Stadda i kassan med en stor bunt 500- och 1000- sedlar i KSH. Kändes lite oroligt att ha så mycket kontanter. I stan passade vi även på att äta en bit. Stekt lever, samosas, och pommes frites. Levern var jättegod liksom köttfärsknytena. 

Under tiden vi var i Nakuru hade en lastbil lämnat stenblock och småsten....men inget kross...På kvällen kom chauffören och ville ha betalt. Lasse klagade då på att vi inte fått full leverans och vi betalade då för det material som levererats, men endast halva transportkostnaden. 

Igår eftermiddag kom kross och då ville den föraren dels ha betalt för kross, dels för sin transport. Vi betalade på inrådan av skolans rektor.

Imorse ringde den första chauffören och vill ha betalt för resterande transport, men vi kommer endast att betala en del, då vi skulle haft kross tillsammans  med den första transporten... får se hur han ställer sig till detta när/om han dyker upp i eftermiddag...

 

Muraren skulle kommit i torsdags först, men då inte material kom på onsdagen bestämdes istället att han skulle börja igår. Ingen murare dök upp....

Nu har Lasse blivit afrikaniserad och brydde sig inte om att ringa under gårdagen, utan det får vänta till på måndag....

...så när projektet verkligen går igång vet vi inte....

 

I veckan var det i princip tomt i vattentankarna. Även om det oftast regnar lite varje dag, räcker det inte. Borran sattes igång och sedan fylldes mjölkkannor, baljor och annat. Under matsalen finns en reservoar och en slang kopplades dit, så där pumpades i lite vatten. Nästa dag fortsatte det att pumpas....så ett fungerande vattensystem behövs verkligen!

 

Häromdagen ville några elever i topclass att Gerd skulle vara med på deras lektion. Det visade sig då att läraren var iväg i stan och eleverna var själva. En annan lärare hade skrivit engelska alfabetet och vissa ord på engelska där en bokstav skulle fyllas i på svarta tavlan. Eleverna skulle själv agera lärare, men efter en stund reste Gerd sig och ställde sig vid katedern, för hon tyckte att det var väl stökigt... Kort därefter kom en annan lärare in, och hon frågade då om Gerd kunde tänka sig att stanna och ha mattelektion. Givetvis ville hon det! Tal 1-30 och addition. Det var roligt att göra en insats, men varför kunde de inte frågat någon av oss tidigare om hjälp?

Personalen hör ber oss inte gärna om hjälp, utan vi får hela tiden fråga. Igårkväll satt Gerd och pratade med föreståndaren och vi hoppas att de framöver inte är så rädda för att be oss hjälpa till där vi kan.

 

Skolan har en buss som varje morgon med start klockan fem och varje dag när skolan är slut halv fem kör och hämtar respektive lämnar elever och lärare.  Bussen är avsedd för 25 personer men som regel är där nog dubbelt så många i den. 

En dag följde Gerd med när bussen skulle lämna passagerarna.  Bussen körde totalt ca 3 mil och gjorde säkert 30 stopp. Vid vissa ställen där bussen stannade kunde man inte se någon bostad i närheten, men det fanns där förmodligen. Turen tog ca 90 minuter. Vissa av vägarna var mycket skumpiga då där fanns stora hål. Det är givetvis bekvämt för eleverna att kunna åka en bit, för vissa hade haft mycket långt att gå annars.