selidas.blogg.se

 

 

Nu är det igång! Här tas första spadtaget till vattentornet.

 

Idag dök muraren och hans hantlangare upp. De kom givetvis senare än bestämt, men de kom...

Allt sker med handkraft; grävning, slagning av sten, formning av armering, lastning och lossning av sand mm.

 

Muraren var inte nöjd med stenarnas storlek, men det fixar sig nog...

 

Lasse övervakar så de gör ett bra jobb. Cementen förvaras nu i rektorns rum, och armeringsjärnen ligger på snedden i en skolsal...vet inte riktigt vem som skulle vilja stjäla detta, men nu är materialet förhoppningsvis i tryggt förvar.

 

I förmiddag var lille John i gästhuset och vi försökte muntra upp honom genom att lägga 100-bitars pussel och spela memory med Nalle Puh motiv. John är grym på memory och vi fick flera leenden och skratt. Under eftermiddagen hade han piggnat till ännu mer och ville nu leka med sina kompisar. Tråkigt att drabbas av malaria.

Vi har fått några myggstick, men numera sover vi inte under myggnät, då det är sällan som vi ser eller hör myggor.

 

I förmiddag trodde Clara och Gerd att den minsta valpen inte skulle klara sig.... Gerd såg den svag och darrig på benen, och pratade med Auntiesarna som berättade att den inte ätit något igår eller idag. Givetvis tog Gerd och lyfte upp den och försökte ge den lite omsorg, men den var apatisk och kändes helt kraftlös. Till slut bad hon Maurice om lite gröt, men inget kom och när Clara anslöt gick Gerd slutligen och stack ner fingret i diskgrytan och tog upp lite gröt. Valpen började efter en kort stund slicka på fingret och vi gladdes. Sedan fick vi en klick gröt där vi hällde på mjölk, och nu lapade valpen glatt i sig. Vi har döpt den till Dogge Doggelito...Efter en stund i famnen kunde den till och med stå på benen och kissa. Resten av dagen släppte vi inte valpen utan såg till att den var i vår närhet eller famn. Den har druckit mjölk två gånger till. Nu ikväll när husse Samson väl kom hem från gymnasiet, har vi krävt att han lämnar tillbaka Dogge till tiken, så får vi hoppas att hon "återtar" sitt barn. Arg och irriterad över hur lättvindigt djuren behandlas. Vi har haft långa samtal med personalen om detta....

 

I eftermiddag när vi var vid skolan och eleverna hade "fri tid" såg vi säkert Kenyas framtidshopp inom häcklöpning och höjdhopp...

Två killar stod och höll en tunn "slana" mellan sig och andra hoppade över den. Flera kunde enkelt hoppa högre än sin egen höjd. Några killar tog även sats och slog volter och det var flera gånger hjärtat var långt uppe i halsgropen av rädsla för att de skulle landa fel och skada nacke eller rygg,

Tjejerna övade på sång med rörelser och de sjunger jättevackert. Allt utomhus...

 

Pratade även med en av lärarna. Hon är förfärad över att vi inte går i kyrkan eller ber. En stund trodde vi att hon skulle vända på klacken och sluta prata med oss....

Vi kom till att diskutera löner och hon berättade att hon har 8.000 KSH i månaden, ca 640 SEK. Om hon hade jobbat i Nakuru hade hon haft 30.000-50.000 KSH i månaden, beroende på vilken utbildning hon haft. Så hon sade att även om hon trivs bra, kan hennes arbete här på barnhemmet ses lite som "volontärjobb" ....