Prayers day
Ett tidigare inlägg publicerades aldrig, då internet strulade när vi var i Nairobi.
Gerd vill gärna berätta om Prayers day på Phyllis i början av november. Innan åttondeklassarna skulle ha sina nationella prov skulle vi be för att stärka dem inför proven. Det var sagt att evenemanget skulle starta halv tio, men inte en själ fanns på plats i matsalen när Klara och Gerd kom dit. Där var gjort jättefint i matsalen med blommor i fönstren, plaststolar på rad vid ena sidan och bänkar fint placerade vid andra sida. Längst fram var två honnörsbord för celebriteter framställda. Borden var täckta med vita dukar och tygremsor i Kenyas färger (grönt, rött och svart) var som girlander fästade vid borddukarna. Vaser med röda bouganvillor stod även på borden.
Vid kvart i elva hade prästen, skoladministrationen, kommunrepresentanter, lärarna och övriga "fina" gäster anlänt och det hela kunde börja. Några anhöriga till eleverna hade kommit, men fler droppade in efterhand. Det var väldigt glädjande att förstå att alla elever i årskurs åtta hade besök av någon anhörig.
Först fick övriga klasser hålla tal, spela pjäs eller uppträda med sång och dans. Det är helt underbart att höra när de sjunger; vilka röster de har! Det var givetvis framträdande med "religiös" betoning, men när en klass sjöng ex. "This little light of mine" eller "Lily of the valley" fick man "ståpäls". Även vi hade blivit ombedda att be en bön eller säga några ord, men insåg att vi kunde inga passande böner. Istället samlade vi klass 8 i en ring och stod där med händerna i varandra och skickade en handtryckning med "styrka och koncentration" inför testen. Rektorn och en del föräldrar och lärare höll traditionella tal på swahili. Avslutningsvis kom prästen och höll ett engagerande tal med mycket rörelser. Därefter gick elever i åttan, föräldrar, lärare och de övriga som kände för det fram. Händer lades på åttornas huvud och sedan bads det traditionella böner på swahili. Nu trodde vi att evenemanget var slut, men vi ombads bli kvar tillsammans med lärare, åttondeklassare, och celebriteter. En av mammorna hade bakat tårta och den skulle vi smaka innan eleverna kunde tillbringa tid med sina anhöriga.
Lasse hade inte tillfälle att delta, utan han var vattenbärare till murarna. Vatten hissades upp med hinkar från cisternerna, fylldes i 50-liters mjölkkannor som placerades i bagaget på Toyotan och med bakluckan öppen kördes flera turer från matsalen till skolan. .....bärandet resulterade i ryggskott!