Publicerad 2019-04-02 10:54:49 i Allmänt,
Nu har vi varit hemma i drygt en vecka, och jag har varit slö och inte skrivit om de sista dagarna i London.....
Felix fortsatte sin Londonsightseeing med besök bla i St Pauls Cathedral, medan Gerd drack cappucino och kollade på folk. Gerd har besökt London flera gånger medan Lasse upptäckte staden för första gången.
Nere i kryptan i St Martin in the Fields finns ett cafe och vi tog klassisk Afternoon Tea där.
Besökte tillsammans även National Gallery och på kvällen var det konsert med Operaklassiker i kyrkan St Martin in the Fields. Mycket vackert!
Nere i centrum vid Westend har hemlösa slått upp sina tält.
När vi skulle åka hem på lördagen blev det lite tidspress, för vissa tunnelbanesträckor var avstängda, men vi vet inte om det berodde på den stora Brexitdemonstrationen som ägde rum, eller vad som var orsaken.
Hann dock med planet till Köpenhamn, och efter att vi tagit tåget över bron var vi hemma i Lund igen på kvällen.
Sydamerika fortsätter att vara ett av våra favoritresemål och vi har haft en resa fyllt med många olika upplevelser. Längtar dock inte tillbaka till Uruguay, men återser gärna Argentina och Chile!
Publicerad 2019-03-22 14:48:37 i Allmänt,
Efter 13 timmars flygresa från Buenos Aires landade vi på Gatwick i London kvart över tre på natten mellan tisdagen och onsdagen. Kändes vemodigt att lämna Sydamerika! Flygturen var lång men vi hade turen att vardera få ett "tre-säte" så vi hade gott om utrymme och kunde ligga ner och vila.
I London var våren på gång. Påskliljor och körsbärsträd i full blom.
Felix döljs inne blad blommorna.
Under onsdagen gick, gick, gick och gick vi runt i staden. Och sen gick vi och tittade på skelett och andra fynd på Natural History Museum. På kvällen var vi trötta och möra både i kropp och knopp.
Igår gick vi också en del....började dagen med att se på "Changing The Queens Life Guard Horse Parade".
Sedan besökte Lasse dels Westminister Abbey, dels Tower Bridge. Gerd väntade, fikade och kollade folk.
Den senaste som begravts i kyrkan är fysikern Stephen Hawking.
Klaffbron
På kvällen var vi på musikalen "Rip it up". Egentligen mer som en show med härlig medryckande 60-talsmusik, häftig scenografi, underbar koreografi och enormt duktiga dansare.
Publicerad 2019-03-22 10:21:52 i Allmänt,
Åkte ca 9 mil utanför BAs för att besöka en farm. Ägaren, herr Silvano, har ca 380 hektar mark, men livnär sig på att arrendera ut den största delen av arealen, samt att ta emot turister på gården.
Vi blev väl mottagna med empanadas och vin, och fick senare under dagen en lektion i att man enkelt i 99 % av serveringstillfällena kan se vilken fyllning empanadan innehåller. Dels ser man det på formen, dels på hur "kanten" är vikt.
Anledningen till besöket var främst att Gerd ville rida på Pampas och det blev en "promenad" på ägorna för häst och ryttare.
Fick även en tur runt i vagn med gauchon Lukas.
Drickande av mate är en stor grej i Sydamerika och vi fick en ingående lektion i denna "sociala" företeelse. Givetvis även smakprovning!
Mycket mat under dagen! Till lunch var det olika sorters grillat kött, pommes, sallader och vin är libitum. Blev underhållna med musik och dans under middagen.
Sedan fick vi tangolektion och det gick hyfsat för oss. I Buenos Aires har vi tre kvällar besökt La Viruta som är en "dansklubb ". Där var även milongas (danslektioner) men vi tittade bara på. Är en fröjd att se de som kan dansa!
Nu var det dax för gauchosen att visa vad de kunde. John förklarade när de andra uppträdde.
Här gäller det att med en penna fånga en liten ring som är fastsatt i pinnen.
Ringen ges till den dam man vill fria till och hon måste kyssa ryttaren....
...medan mannen får kyssa hästen.
Här gäller det att hålla balansen.
På estancian fanns även övernattningsmöjligheter.
En "turistig" men trevlig dag trots allt.
Ägarbostaden
Publicerad 2019-03-19 14:38:43 i Allmänt,
Äntligen fick vi komma in på Teatro Colon. Teatern invigdes 1908 och är byggd i fransk renässansstil. Teatro Colon rankas som ett av världens främsta operahus och är berömd för sin utmärkta akustik. Tror den rymmer flest åskådare efter operahuset i Sydney. Upptar ett helt kvarter.
Vi var på konsert kl. 11 på fm och lyssnade till ett brassband som med gästartister framförde tangomusik av bla Gardel och Piazzola. Ett par dansade även till musiken. Så vackert de förde sig över scenen!
Satt på första balkong i en loge tillsammans med ett annat par. Vacker entré till logen.
Därefter åkte vi till en stadsdel som ligger en bit utanför Buenos Aires, Mataderos. På söndagarna har man marknad där och lite uppträdande.
Allt möjligt säljs. Leksaker gjorda av skumgummibitar.
Kläder för din hund!
Mat i olika former.
Inget som lockade; sockerlagsdoppade frukter med popcorn; nja!
Kanske lite fritidskläder ...
Till din mobil!
För Barbiedockan eller babyn.
Till grillkvällen.
Blommor.
På gatan dansades det tango och annat till live musik.
Stort område och vi tappade bort varandra, men hittade på var sitt sätt tillbaka till hotellet. Lasse åkte buss med vårt gemensamma kollektivkort och Gerd hade en ung tjej som förbarmade sig över henne och betalade bussen fram till tunnelbanan där Gerd plankade in och tjuvåkte.
Publicerad 2019-03-17 13:36:39 i Allmänt,
Ägnade oss åt att besöka olika parker igen.
Parque de 3 februari är på 370! hektar och på helgerna är gatorna avstängda så besökarna kan ägna sig åt att cykla, åka rollerblades, jogga eller bara strosa runt.
Hänger inte hunden med i ditt tempo får du ta den på axeln!
Rosedal är en del av parken med enorma planteringar av väldoftande rosor.
1967 öppnades en japansk trädgårdsdel, Jardin Japones.
Värmen och fuktan tar kål på Gerd!
Origami
Poppis att mata fiskarna; koi.....och vi såg välgödda exemplar 50 cm långa.
Publicerad 2019-03-17 02:57:35 i Allmänt,
Hade bestämt oss för att gå på tangomatinee, men när vi kommer dit är stället stängt på grund av reparation av lokalen.....var välkomna dit igen i september!
Utanför fanns anvisningar till hur argentinsk tango dansas.
Och vi fick ju pröva.
Ofta är tangoklubbarnas höjdpunkt kring klockan två på natten, men vi gamlingar pallar inte för det....och sedan håller det på till minst fem på morgonen. Flera ställen serverar frukost som man kan avnjuta innan man går hem.
Publicerad 2019-03-16 15:21:58 i Allmänt,
Så här fina gatubänkar har de i Buenos Aires.
De ser tygklädda och mjuka ut men är gjorda av betong. "Knapparna" är hål för vattenavrinning.
Vi har sett en del uteliggare och tiggare på gatorna och i tunnelbanegångarna men ingen som varit framfusig. Ofta hör vi "Cambio, cambio, cambio" skrikas och då är det personer som vill växla valuta svart. När inte tunnelbanetågen är knökfulla är det lite irriterande med alla " säljare" som går runt i vagnarna. Näsdukar, dagens bibelord, minialmenackor, sockar, godis, tuggummi, tändare, ja allt möjligt vill de sälja. Även musiker försöker tjäna en slant och häromdagen var det en kille på rollerblades som dansade, hjulade och slog volter till musik. Duktig men störigt!
Vi styrde kosan till Palacio de las Aguas Corrientes. Det är en byggnad som uppfördes i slutet på 1800-talet och svensken Carl Nyströmer var inblandad. Byggnaden upptar ett helt kvarter. Gissa vad detta ståtliga komplex är!
Jo, det är AySa; Vatten och Avloppskontoret i Buenos Aires. 1890 blev "Carlos" Nyströmer chefsingenjör för vatten och kloakväsendet i stan. Finns en stor järntank som innehöll 72.300.000 l vatten som användes fram till år 1978 och försåg invånarna med rent vatten. Del av konstruktionen.
I byggnaden finns även ett museum med koppling till vatten och sanitet.
Galerias Pacifico är ett shoppingcenter med "finare" butiker. Byggnaden är från slutet av 1800-talet och i stilen "beaux artes". Har en fin kupol med vackra målningar.
Eftersom vi besökte vita katten igår fick vi besöka svarta katten idag.
El Gato Negro är ett anrikt café och när dörrvakten släpper in dig strömmar dofter av olika kryddor emot dig.
Tog givetvis te med tårta. Många olika spännande teer och kryddor säljs här.
När vi strosade runt i stan kom vi plötsligt till ett museum för Beatles. En sydamerikansk privaperson, som enligt Guiness har flest Beatlesmemorablia, har startat ett museum i staden. Vi kände dock inte för att besöka museet. Finns även tegel från Cavern Club.
Tog vägen förbi Palacio del Congreso och där fann vi en del ungdomar med plakat. Det visade sig att de demonstrerade till stöd för Gretas klimatrörelse. Pratade med några och berättade att vi var svenskar, och de var väldigt tacksamma för att Greta Thunberg startat denna aktivitet.
Tjejen är inte svensk, men hon har skrivit sitt plakat på vårt språk.
Publicerad 2019-03-15 13:56:17 i Allmänt,
35 km från Buenos Aires finns ett delta med träskmarker. Vi tog buss, buss, tåg och tåg ut där; kändes som en lång tur. Man kan åka turer med olika båtar för att se hur människorna lever i deltat. Här har rika stadsbor sina sommarnöjen, medan övriga lever här året runt. Enda sättet att ta sig till sina hem är med båt. Namnet Tigre kommer ifrån att förr levde tigrar och jaguarer här. Vi tog "kollektivtrafiken" på vattnet.
Vattentaxin.
Vissa hus vilar på pålar.
Du bara ställer dig på din brygga så stannar båten.
Hade fått tips om att Gato Blanco (Vita Katten) var den anständigaste restaurangen i deltat. Vacker utsikt.
Gerd valde sallad och vin...
...medan Lasse fick en gigantisk Sirloin stek på minst 400 g och en liter öl.
Olika färdsätt i deltat.
Segelbåt
Kanot
Liten motorbåt
Kollektivtrafik
Och så var där vissa som rodde och katamaraner som körde tutistturer.
Publicerad 2019-03-14 02:45:42 i Allmänt,
Nu är vi "hemma" igen i Buenos Aires. I förmiddags tog vi katamaranen från Colonia i Uruguay över floden Rio de la Plata till hamnen Puerto Madero i BA i Argentina.
På eftermiddagen besökte vi stadsdelen La Boca. La Boca är en arbetarstadsdel och dess ursprungliga invånare härstammade främst från Genua i Italien. Lite ruffig miljö här i hamnkvarteren och flera har varnat oss för att åka dit när det är mörkt....men här finns gatan El Caminito som nog är BA:s mest fotograferade turistmål. Gatan är berömd för sina färgglada hus och som tangons födelseplats. Mycket turister, affärer och restauranger.
Shoppingsugen?
På El Caminito kan du för ca 25 kronor bli fotograferad med ett gäng hundar. Tidigare gathundar är omhändertagna och för att få ihop pengar till mat och dylikt samlar man ihop pengar på detta sätt. Tycker inte att det är OK att låta hundar vara "utklädda" och utstå detta!
I stadsdelen finns också La Bombonera, hemmaarena för fotbollsklubben C A Boca Junior. 1905 startade fem italienska emigranter klubben. Klubbens färger är sedan 1907 blått och gult. Tidigare spelade man i lite olika färger och var osams om vilka färger som skulle gälla. Man enades då om att välja färg efter det första fartyg som anlände dagen därpå och det var en svensk lastbåt, därför färger efter svenska flaggan.
Stadion som invigdes 1940 är byggd på klubbens ursprungliga spelplan. Diego Maradona har spelat i Boca Junior.
Bro över floden Riachuelo. Floden är extremt förorenad, och man vågar sig inte på sanering eftersom stora mängder miljögifter riskerar att frigöras från botten.
Publicerad 2019-03-13 12:53:28 i Allmänt,
Den äldsta staden i Uruguay är Colonia del Sacramento.
Staden grundades av portugiser 1680, men sedan har den växlat mellan att vara i spanjorers eller portugisers ägo. De historiska delarna av staden finns på Unescos världsarvslista. Staden ligger nästan mittemot Buenos Aires med Rio de la Plata emellan.
Den äldre delen är "turistisk" men gemytlig med kullerstensgator.
Fyren; som ligger inuti ruinerna efter ett kloster.
Bastionen
Felix går på plankan...
Fanns många bilar av äldre snitt och ett populärt sett att ta sig runt i stan var att hyra en golfbil.
Kataplanträd
Tidigare stadsporten
Under regnvädret fick vi njuta av öl och vin samt superb skaldjurspaella.
Publicerad 2019-03-12 21:24:16 i Allmänt,
Bussfärden gick genom ett platt landskap. Utsikten var att vart tredje fält hade majsodling, vart tredje sojaodling och vart tredje var betesmark för nötkreatur, men nu har vi kommit till
Uruguay har ca 3,6 millioner invånare och ca hälften av dessa bor i huvudstaden Montevideo. Här är utsikt över del av staden, från en "mirador", 22 våningar upp.
Vi promenerade längs huvudgatan en bra bit för att komma till Plaza Independencia. Här ser vi till vänster palatset som numera används av presidenten som kontor.
Uruguays nationalhjälte general Artiga syns här på sin häst. Han deltog i början av 1800-talet i frihetskriget.
Artigas aska förvaras numera i ett maosuleum under statyn.....
....och vaktas av två soldater i uniformer från krigstiden. Inte en min rörde killarna.
Egentligen skall man väl gå in till torget Independencia genom den tidigare porten till citadellet som låg här.
Här syns Teatro Solis. En spansk navigatör med efternamnet Solis var den förste europeen att sätta foten i det som nu är Uruguay och blev kort efter det mördad av indianerna. Till minne av Solis döptes operan efter honom.
Vacker fontän.
Hyrde cyklar och gav oss iväg längs "Ramblan".
Inte många människor på stranden vid Rio de la Plata även om det är kring 26 grader varmt.
Fyren Faro de Punta Carretas
Längs Ramblas finns även elscooters att låna. Samma system som många städer har med cyklar. Du har en app och när signalen ger klartecken är det bara att ta fordonet och åka iväg.
Cyklade till den ståtliga regeringbyggnaden Palacio Legislativo
Trodde vi kunde komma in på fotbollsarenan Estadio Centenario, men vi kunde knappt ta foto på den för alla träd runtomkring.....
Uruguay vann olympiska spelen i fotboll 1924 och 1928. FIFA startade då en ren fotbollsturnering och Uruguay erbjöd sig att hålla i första turneringen 1930 och bygga en stadio. VM finalen spelades här 1930 mellan Uruguay och Argentina och hemmalaget segrade med 4-2.
Namnet på stadion, Centenario, syftar på att Uruguay firade 100 år som självständig stat 1930.
Genom en liten glipa kunde vi kika in.
Vi har i flera affärer sett vita rockar även i små storlekar och inte riktigt förstått vad syftet med dessa är men nu vet vi. Det är skoluniformer för barn i åldern 6-12 år. Stackare! Killarna har haft svart sammetsrosett och tjejerna mörkblå. En "rock" kostar ca 150 SEK, som bekostas av familjen, annars är skolgången kostnadsfri.
Publicerad 2019-03-10 15:34:09 i Allmänt,
I Paraguay finns rester kvar av gamla jesuitmissioner. Spanien ville på 1500-talet ta över och etablera sig här i denna del av världen. Urinvånarna, Guarani, blev inte så väl behandlade och stred på olika sätt mot spanjorerna. När väl påven sände jesuiter till området för att kristna folket blev guaranis vänligt inställda till jesuiterna. Inget skriftspråk fanns bland urinvånarna, men jesuiterna fixade detta och byggde även upp en samhällsstruktur i byarna. Att man införde lagar och regler och utbildade guaranis hade stor betydelse för Paraguays framtida utveckling. Guaranis var egentligen nomader men nu bildades byar med 2.000-3.000 invånare. Jesuiterna startade ca 30 missioner i området. Två är nu med på Unescos världsarvslista, Jesus de Tavarangue och La Santisima Trinidad de Parana. Vi besökte först Tavarangue. Här verkade jesuiterna bara i nio år och missionen blev aldrig helt färdigställd.
Lite bilder från Tavarangue.
Ligger väldigt vackert på en kulle med fält runtomkring.
Den andra missionen, Trinidad, vi besökte såg ut så här.
Missionen i Trinidad verkade i 40 år. Anledningen till att missionerna inte fortsatte var att den spanske kungen fördrev jesuiterna då kungen tyckte att de fick för mycket makt. Är du utbildad har du lättare att ställa krav! Till denna mission kom senare dominikan-och fransiskanmunkar men de behandlade inte guaranis väl, så folket flydde.
Vi hade haft regnstänk under missionsbesöken, men på hemvägen till Argentina öppnade himlen sig rejält och där var störtfloder längs vägen.
Väderutsikterna gjorde att fortsätta planer grusades och på natten tog vi bussen från San Ignacio söderut till Concordia. När vi kom fram fick vi vänta några timmar på bussen mot Salto så vi tog en promenad i staden. Lasse träffade på Mafalda som är en populär figur i Sydamerika. Mafalda, som är en liten flicka med stora insikter om världen, är en tecknad serie av en argentinare.
Därefter åkte vi över Rio Uruguay till Salto i Uruguay. Bron över floden går över en kraftverksdamm, Salto Grande.
I Salto skulle finnas många varma källor man kunde bada i och vi tog sikte på Termas del Dayman. Det är bara det att det är som friluftsbad med bassänger och inte vad vi tänkt. Nu väntar vi på bussen mot Montevideo, ca 8 timmars busstur.
Publicerad 2019-03-09 14:52:00 i Allmänt,
Vi åkte på utfärd i privatbil med chaufför tillsammans med en fransk dam. Som tur var förstod hon spanska och kunde tolka åt oss. Gränsen mellan Argentina och Paraguay går i Paranafloden, så vi fick ta liten färja över. Argentinasidan.
Här kan man enkelt köra av rakt ner i floden under överfarten. Paraguaysidan.
Argentinas blå-vita flagga och Paraguay röd-vit-blåa.
Har sett buskar när vi åkt men inte visst vad det var...chauffören gav oss svaret nu. Det är växten yerba-mate.
Mate påminner om te i smaken och dricks ofta ur en kalebass genom ett rör som kallas bombilla. De torkade bladen läggs i "muggen" och varmt vatten hälls på. När det är uppdrucket hälls bara mer vatten på. Här syns olika muggar och bombilla.
Bombillas som står i muggarna.
Fortsättning följer...bussen kommer...
Publicerad 2019-03-09 00:13:00 i Allmänt,
Nu har regnet kommit. Många invånare säger att det varit ovanligt torrt den senaste månaden.Vi åkte buss söderut från Punto Iguazu till San Ignacio.
San Ignacio ligger i ett område med många ruiner från tiden när jesuiterna verkade här. Jesuiterna var utsända av påven för att sprida den kristna läran. De började år 1609 i området och verkade fram till år 1768 då de fördrevs av den spanska kungen.
Vägen var ofta spikrak i flera km men backig. I tvåvåningsbussen hade vi platser längst fram och högst upp.
Mellan regndropparna på kvällen tog vi en tur till missionen på orten. Rödfärgade ruiner av sandsten.
Publicerad 2019-03-08 23:34:00 i Allmänt,
Buss ut ur Argentina och in i Brasilien för att besöka världens största kraftverksanläggning Itaipu. Den ligger på gränsen mellan Brasilien och Paraguay. 1965 undertecknades ett avtal mellan länderna att bygga en anläggning, och bygget påbörjades 1975. Fler än 100.000 människor var engagerade i bygget och under tiden dog 138 personer i byggolyckor. Dammen i Paranafloden var klar 1982 och när vattnet i reservoaren var fylld startades elproduktionen i maj 1984. Eftersom det är ett samarbete mellan två olika länder är det också så att hälften av de anställda är brasilianare och hälften från Paraguay. Vi åkte en guidad teknisk tur och där var väldigt mycket faktauppgifter. Dammen är 196 m hög och där finns 20 turbiner med generatorer på 700 MW vardera.
Här rinner vattnet i rören. Tilloppet till turbinerna.
Vår eminente guide Ivori; vi fick specialguidning då Lasse och Gerd var de enda som ville prata engelska. Här är det mesta bara på spanska.....
Såg ner till den lägre nivån i dammen.
Kontrollrummet
Lasse vid turbinaxeln
Locket till en generator, minst 10 m i diameter.
Pelarna är spindlarna för att öppna och stänga för vattnet till varje turbin.
Spillvattenrännorna. För närvarande torra.
Del av dammen med generatorturbinhus.
Metallkonst
Idag har varit i tre länder; Argentina, Brasilien och Paraguay.
Publicerad 2019-03-07 12:57:40 i Allmänt,
Åkte till nationalparken Iguazu igen och den argentinska sidan. Denna dag började vi med att gå en längre sträcka genom djungeln. Macacu är en stig som inte är så väl underhållen som övriga. Såg fina fjärilar fladdra kring, en "ekorre" och en orm rasslade i snåren.
Målet med stigen är att klättra ner vid ett vatten fall där en pool bildats som man får lov att bada i.
Gerd hade fotbad för sina illa åtgågna hälar.
Var inte speciellt imponerade av poolen och vandringen var lite enformig, men vi fick motion.
Hade försökt få platser till "speedboaten" och vid klockan ett var där tre återbud. En kille från Japan som , förutom vi, fick köpa en av biljetterna blev så glad så han grät för han ville verkligen åka med båten.
Fick först åka på öppet lastbilsflak genom djungeln i ca en halv timme innan vi efter flera trappor ner kunde gå ombord på båten.
Körde mot fallen och stannade för foto innan båten satte full fräs in mot vattenfallet och vi blev överhöljda av vattenmassor och blöta. Flera nya turer in i fallen och övriga passagerare jublade, medan vi mest kände oss som vi åkte en attraktion på Tivoli. Hade hoppats att det skulle vara mer fokus på att "se" fallen än att det skulle vara "häftigt". Men nu har vi upplevt detta....
Tog än en gång tåget till Djävulsfallet för att se på det utan de stora folkhopar som var där under gårdagen. Just nu är där inte så mycket vatten, då det regnat lite, så vi bestämde oss för att nöja oss med de fina minnen vi haft från Argentinasidan och inte se fallen från brasilianska sidan.
Publicerad 2019-03-07 02:41:35 i Allmänt,
De flesta turister som kommer till Iguazu åker nog hit för att besöka nationalparken och se ett av världens största vattenfall jämförbart med Niagara och Victoria fallen.
Vi tog lokalbussen, ca 20 km, till parken och löste entrébiljett för den argentinska delen av parken. Liksom i Afrika betalar landets invånare ca 10% av vår biljettkostnad. Längs vägen är där varningsskyltar, men inte som i Sverige för hjortar och älg, utan här är det tapirer och näsbjörnar som korsar vägen.
Parken är på ca 500 kvadratkilometer och här finns över 2.000 olika arter från florans värld och ca 80 från faunans och mängder av insekter. Klimatet är fuktigt och subtropiskt.
Vi började med att gå en kort stig och sedan gick vi det som kallades "lower trail". Blev väldigt svettiga, men inte på grund av ansträngning utan för att det är minst 30 grader varmt och hög luftfuktighet. Bra metallspångar att vandra på.
Mötte näsbjörnar, och sedan insåg vi att det vimlar av sådana djur i olika åldrar i parken.
Träffade även på apor av arten cappucino.
Och sedan såg vi en kajman.
Parken lär ha 275 olika vattenfall och plötsligt såg vi ett och sedan dök allt fler upp,
Mycket folk då det är långhelg...
Ofta kan man se att det bildas regnbågar vid fallen.
Nere till vänster ser man en höghastighetsbåt som turister kan åka med. Fallen är formade som en hästsko.
Gick ytterligare en stig som kallades "upper trail" , och som namnet säger gick högre upp.
Tog lilla tåget för att kunna gå ytterligare en stig.
...och så nådde vi "Garganta del Diablo" vilket betyder Djävulens gap. Ett 80 m högt fall ner i en ravin.
Här dånade och brusade det.
Själva ravinen med gapet längre till höger. Vänster sida om floden är Argentina och den högra är Brasilien.
Vattnet forsade ner och "stänkte upp" så man var blöt när man stod och beundrade fallet.
En dag då vi gått mycket , haft underbara vyer och sett imponerande vattenfall.
Publicerad 2019-03-06 12:25:57 i Allmänt,
Vi har det bra men dålig internetförbindelse. Har vandrat i nationalpark och sett apor och tvättbjörnar och inte minst imponerande vattenfall.
Häftigt med regnbågen!
Publicerad 2019-03-05 03:39:00 i Allmänt,
Tog igår lilla flyget från Salta österut till Puerto Iguazu, orten som ligger precis där Brasilien, Paraguay och Argentina möts.
Vi hade gjort hotellbokning på internet via "booking" till hotell Nora. På flygplatsen såg vi att det fanns möjlighet att åka med minibuss direkt till hotellet. Köpte biljett och nämnde att vi ville av vid Residencial Nora och det var inga problem. Bussen åkte ca 2 mil mot centrum och vi hade djungel på båda sidorna om oss. Chauffören släppte av passagerare och som näst sista fick vi stiga av där det fanns en stor skylt med Nora. Såg lite halvskumt ut och vi hittade ingen reception men knackade på en dörr och en man kom ut. Han gick och kallade på innehavaren och efter lång väntan kom en dam som bara pratade spanska, så mannen fick tolka på svårförståelig engelska. Vi förstod efterhand att boendet numera var privatbostad och de hyrde ut vissa rum på längre kontrakt och det var inget stort hus. Nora hade flyttat för fyra år sedan och boendet skulle inte alls ligga ute på "booking". Jaha, vad göra när det var kväll och som vi sett var de flesta hotell bokade nu under karnevalen om vi inte ville betala 17.000 för en natt....efter lite diskuterande med boendet hade hon ett rum vi kunde får se på. Inget vi föll för direkt och det var på baksidan, men vi skulle bara betala 15 USD för en natt, så vi sade till slut att det var OK. Rummet var inte sunkigt, men handdukarna var slitna, örngott och lakan alla i olika mönster, toaletten spolade bara när vi förde på flottören, väldigt dåligt tryck i kranen till handfat och dusch osv. Sov dock gott under natten.
Morgonen efter gick vi nerför trappan med packningen och mannen från dagen innan pekade på en dörr där vi förstod det som att kvinnan vi skulle betala till skulle vara. Knackade på och ropade "Hola" och efter en god stund kom en annan man. Vi hade bara 20-dollarssedel så vi sade att vi kunde få tillbaka de 5 dollarna i lokal pesos. Då skulle mannen kolla med innehavaren och därefter kommer han tillbaka och säger att det är 50 dollar vi skall betala. Vi protesterar och även mannen från gårdagen blir involverad och till slut ger vi 20 dollar till mannen och går därifrån.
Bokade ett annat hotell i centrum och det är OK för 45 dollar natten. Billigaste login på hela resan. Så kan det gå....
Men fördelen med Nora var att Gerd drack gott rött vin och Felix fick enlitersflaska med öl i ishink på en restaurang när vi lade upp strategin och sedan kunde vi gå till den närliggande karnevalen och få "titt" på paraden.
Lite bilder från förberedelserna till karnevals paraderna. Vi gick aldrig in på själva området.
Publicerad 2019-03-03 19:16:46 i Allmänt,
Det märks att det är karnevalstider, för mycket är stängt nu i helgen. Argentinarna är lediga även på måndag och tisdag. På vägen hem från tågfärden stannade bussen vid två lokala byar där karnevalsfirande pågick. I Salta skulle det vara karnevalsfirande från tio på kvällen till fyra-femtiden på morgonen men det var inställt då det regnade. Där skulle det vara mer av parader och sambamusik.
I San Antonio de Loscobres firade man med mycket utklädnader.
Besökarna bjuds på en dryck som kokar över en eld här.
Tror det är en häxblandning av vin, starksprit och läsk.
Gerd blev uppbjuden till dans
Musikerna som spelade
I Santa Rosa invigdes karnevalen.
Publicerad 2019-03-03 15:35:00 i Allmänt,
Tren a las Nubes är den tredje högsta tågbanan i världen....och den fick vi ju testa!
Men för att komma till tåget fick vi först åka buss genom hänförande landskap. Kala berg som skiftade i mörkgrönt, mint, vinrött, terrakotta, beige, brunt och vitt.
Kaktusskogar som klättrade uppför bergen. En kaktus växer 1-2 cm per år, så vi konstaterade att vissa av växterna måste vara 500 år gamla.
Slingrande vägar där bussen fick ta det så nätt när där var vattensamlingar. Vulkaniska stenar och stäpplandskap omgav oss.
Med våra begränsade fotokunskaper och resurser är det svårt att få med färgskiftningar och djup i bilden, men här är lite foton.
Frukost på 2.700 m höjd. Byborna i El Farcito hade fixat te och kaffe och så fick vi en påse med vars två små matbullar och två kakor, varav en med dulche de leche fyllning (kondenserad mjölk). Allt som är sött i smaken faller argentinarna för.
Efter drygt 4 timmars bussresa nådde vi San Antonio de los Cobres på ca 4.200 m höjd där vi fick stiga på tåget. På bussen och tåget fanns hela tiden sköterskor utrustade bla med syrgastuber eftersom det var risk för höjdsjuka. En ambulans följde oss även under bussfärden.
Landskapet var kargare under tågresan
Passerade en övergiven gruva och även varma källor som kurerat reumatism men som nu inte användes.
Efter drygt en timmes färd med tåget nådde vi bron Viaducto la Povorilla.
Här fick vi stiga av och överfölls av idoga säljare av hantverk. Kyligt!
Ett par passade på att gifta sig och det var andra gången i tågets historia som passagerarna var med om bröllop. Skymtar bröllopsportalen i bakgrunden.
Tågbanan går egentligen hela vägen till Salta och används någon gång i månaden för frakt och godstransport.
Det var en lång men trevlig dag.
Publicerad 2019-03-03 13:54:27 i Allmänt,
Salta är en stad i norra Argentina med ca 500.000 invånare. Här finns många fina byggnader från kolonialtiden.
Centrum cultural de america; välkommen in!
Iglesia San Fransisco
Linbanetur till berget San Bernardino
Vi besökte även ett intressant museum MAAM men fick inte ta några foton där. Museet kom till 1999 då man på vulkanen Llullaillaco, 6.793 m, fann tre mumifierade barnkroppar från Inkacivilisationen. Barnen har offrats vid speciella ceremonier och begravts levande tillsammans med olika smycken och ministatyer. Ett av barnen ställs ut, roterar var sjätte månad, i speciell glaskapsel där temperaturen är minus 23 grader och låg syrehalt. Väldigt välbevarade för att vara över 500 år, men de blev väl frystorkade....
Publicerad 2019-03-02 01:47:00 i Allmänt,
Igår steg vi på bussen vid tretiden på eftermiddagen i San Juan och sedan var detta fordon "vårt hem" till klockan sju i morse då vi kom fram till Salta. Alla "bra" säten var slutsålda så vi fick ta sittsäten som kunde fällas lite grand. Ingen höjdartur precis; och så satte konduktören på filmer som Jurassic Park och Tillbaka till framtiden och ljudnivån var hög. Blåste även kallt från ventilationen så det var tur Felix hade plockat fram fleecen och Gerd filten.
På färden såg vi bla uttorkade saltbottnar.
Och som vanligt mycket gröna stora vidder. Argentina är verkligen ett till ytan stort land!
Publicerad 2019-03-01 13:18:00 i Allmänt,
I området kring San Juan finns flera vinproducenter. Det är Argentinas näst största vinområde. Tulum Valley vid foten av Anderna har ett fördelaktigt mikroklimat med varma klara molnfria dagar, låg fuktighet och svala nätter. Detta ger fylliga viner med hög fruktighet och mjuka tanniner.
1896 kom Don Juan Carlos Graffigna från Italien till Argentina och började i sann pionjäranda att producera vin. Juan Carlos fick 13 barn (med samma fru) och tre av hans söner fortsatte med vinproducerande och sedan har detta gått vidare i generationer. Till för en vecka sedan ägdes Graffigna av Pernod-Ricard, det franska bolaget som även äger Absolut i Åhus. Ägandet har nu gått över till ett chilenskt bolag. Vi guidades runt i museet och såg lite av produktionen. Nu är det bråda tider för vinodlare för plockning och skörd har börjat!
Byggnaderna är uppbyggda igen efter jordbävningen 1944
Don Juan Carlos släktporträtt med de 13 barnen
Moderna ståltankar
Åsså fick vi prova ett vitt chardonnay och ett rött
Vi hade 4 km promenad till museet och passerade då detta minnesmärke över de som deltog i Falklandskriget.
Sedan tidigare har vi konstaterat att där kan inte finnas någon bilbesiktning i Sydamerika, och skulle det finnas godkänner de många skraltiga vrak.
Publicerad 2019-03-01 12:43:16 i Allmänt,
I San Juan på gågatan hade de vackert målade krukor för plantering av växter. Några stycken följer.....
Publicerad 2019-02-28 03:07:03 i Allmänt,
Börjar bli vana vid att förflytta oss med buss, men det är betydligt bekvämare än i Skånetrafikens fordon. Rejäla säten och fotstöd samt toalett på bussen.
Turen gick norröver idag i ca två och en halv timme till staden San Juan. Staden grundades på 1500-talet men förstördes vid en jordbävning 1944. Nu är den en av Argentinas modernaste städer.
Både i Chile och Argentina är det vanligt med jordbävningar och vi har även sett tsunamivarningar på flera platser.
Bussresan gick genom ett mycket flackt landskap. Hela tiden såg vi bergen i väster och på vissa ställen var det snöklädda toppar.
Vinodlingar; området räknas som nästa stora vindistrikt efter Mendoza.
Skrotupplag
Lite hus med busshållplats
Stäpp
Torget 25 Mayo
Minnesmärke
Urtidsdjur (dock inte Lasse) vid turistinformationen. Finns en grotta cirka tio mil bort med lämningar av dinousarier och fossiler
Publicerad 2019-02-26 23:08:00 i Allmänt,
Idag ägnade vi oss lite åt praktiska saker såsom letade upp lavanderia (tvättinlämning) och Lasse besökte pelequeria (frisör). Gerd tog även tillfället i akt att ha fotbad i hotellets lilla pool på tionde våningen.
Gillar Mendoza som stad då den har en väldigt avslappnad atmosfär. Besökte Saluhallen och strosade runt i stan. Här är lite foton av det vi såg.
Kulturcentret
Staty i parken San Martin
I Saluhallen säljs spädgris...
...charkuterier...
...fisk...
...tårtor...
...grönsaker...kolla superpumpan!...
...gryn och bla strössel; se längst ner till vänster
Rakt över gatan fanns en "saluhall" med textilier och skor.
Parque Central
Från museet i Parque Central
Hjälp oss med vad detta är för växt.
Kyrkan Convento y Basilica de San Fransisco
Här finns relikerna av general San Martin
Publicerad 2019-02-26 13:44:00 i Allmänt,
Tog metron 16 km söderut till orten Maipu som är känd för att här finns många vinproducenter och olivodlingar. Efter lång väntan kunde vi hyra cyklar (som båda pajade och fick ersättas; höll inte luften).
Efter 500 m nådde vi Bodega Lopez. Här var det gratis rundtur och test av två sorters viner. Vet inte hur många liter vin de producerar men där var åtskilliga tunnor och tankar.
Den största vintunnan är på 557 hektoliter
Inte heller så liten; gäller främst tunnan.
Rejäla ståltankar.
Här har druvorna lastats av och processas.
Överblivna rester.
Nästa besök var hos Cecchin, en organisk odlare. Italienare som kom hit och nu driver tredje generationen vingården.
Rose och två röda viner testades.
Lite tips på vad uttjänta tunnor kan användas till.
Här cyklade vi verkligen bland vinodlingarna. Stora olivodlingar såg vi också.
Sista stopp var hos Trivento som också hade det bästa vinet. En vit Chardonnay, en röd Malbec och en bubbel ingick i provningen.
De vanligaste druvorna är Malbec och Cabernet Sauvignon, och alla druvor härstammar från Frankrike. Här är ju också ökenlandskap och torrt, så druvorna vattnas med flöde från bergen.
Tillbaka efter cykelturen.
Publicerad 2019-02-26 12:46:40 i Allmänt,
Mendoza är egentligen en ökenstad, men det märks inte för här är bevattningskanaler och flera fontäner i staden.
Vi hade planerat att åka till Atacamaöknen men avstår, då flera vi pratat med berättat att där varit häftiga åsk- och regnväder med översvämningar och andra problem. 10 cm vatten stående på den plats som skall vara en av de torraste i världen lär nog kännas lite konstigt.
Lite mindre bevattningskanal...
...och lite större.
Fontän vid Plaza Indepenzia.
Parken San Martin är på 432 hektar och en grön lunga för invånarna. Här kan man köra bil genom parken och det finns en liten sjö. På området finns även stadion och ekopark. Berget La Gloria är 1.000 m högt. Vi gick till parken och vandrade även uppför berget; minst 20 km promenad.
Porten till parkentreen. Grindarna hade egentligen först beställts av en turkisk sultan,.
Fanns många palmer och plataner
Stora bougainvillas
Sjön i San Martin
Huemuler; fanns även andra hjortar och getter.
Kaktusar på vår väg uppför berget
San Martin var en general som stred på 1800-talet för Argentinas frigörelse från spanjorerna. På bergstoppen finns ett gigantiskt monument för honom samt ett för armeen.
Utsikter över Mendoza från Cerro la Gloria
Publicerad 2019-02-24 02:57:21 i Allmänt,
Tog i morse bussen från Santiago i Chile till Mendoza i Argentina. Ca 8 timmars bussresa, men det inkluderar även tull och passage över gränserna. Ibland en omständlig procedur, ibland något smidigare. Här var ingen utreseceremoni från Chile men in i Argentina röntgades även resväskorna från bussbagaget. Har inte någon utresestämpel från Chile men hoppas att de inte efterlyser oss.
När vi varit i Chile har vi haft ett inresedokument som inneburit att vi ej behövt betala moms och skatt på hotellövernattning. I Argentina behöver man ej heller betala moms och skatter på logi om vi betalar vistelsen med något utländskt kreditkort och i USD. I Chile är det även så att på restaurangnotor läggs automatiskt på 10 % dricks. Inget som är tvunget att betala, men alla kypare utgår från att gästerna betalar detta påslag.
Bokade "bästa säten" i bussen och de var breda läderklädda fällbara sitsar. 3 i bredd totalt med två säten vid en sida och ett vid den andra. Fick även kudde och filt.
Färden var över bergen och emellanåt på hisnande serpentinvägar. Kunde bara ta kort genom fönsterrutan. Svårt att fota den mäktighet och färgrikedom bergen utstrålar. En fin färd med vackra vyer.
Här syns lite av turens kringelikrokvägar.
Mot slutet passerade vi två sjöar.
Några mil innan Mendoza såg vi flera vinodlingar.
Drack ett gott vin från Trapiche ikväll. Malbec är druvan som gäller här. Delade en flaska till grillad entrecote och vinet kostar ungefär samma på restaurangen som en flaska på systemet i Sverige.
I Chile har det varit (lite tråkiga) Gato Negro och Casillero del Diablo med Cabernet Sauvignon. Till lunch igår fick Gerd dock ett gott vin på druvan Carmenere.
Lasse dricker helst öl och i Chile var det vanligt med flaskor på en hel liter.
