Tayrona nationalpark
Inte lätt att hitta var bussarna avgår....skulle åka till Tayrona nationalpark och visste att bussarna skulle gå vid någon saluhall. En bit att gå i stan och vi yrade runt innan vi hittade rätt. Bussar till olika orter har olika hållplatser. Åkte österut till Zaino där huvudingången till parken finns. Fick inte köpa entrebiljett utan att man lyssnat på information från guide och sett film. Tog en minibuss några km in i parken och därefter är det antingen ridning på häst eller apostlahästarna som gäller. Vi tyckte att hästarna såg ut att vara i dåligt skick och väl magra, så vi valde att gå.
Parken är mest känd för att här finns över 300 olika fågelarter. Totalt är parken 12.000 hektar på land och 3.000 hektar i havet. Vi vandrade över spångar, klättrade över stenar, gick på stigar eller i sanden och på grus. Det var uppför och nerför, genom snårskogar, över eller längs med myrparader, öppet längs stranden, hoppa över grova trädrötter, undvika hängande "rotlianer" osv.
Varmt och solen gassade. Inte konstigt att vi tyckt det varit varmt de andra dagarna eftersom det visar sig att det varit 35 - 38 grader.
Kom fram till en trevlig restaurang där vi kunde äta sen lunch och få lite nya krafter. Snirklade oss vidare till ett ställe där vi bokat tält för övernattning. Hade tänkt oss att bo i stuga, men allt var fullbokat, så det blev till att ligga på ca 5 cm tjocka madrasser med ett lakan. Fanns även möjlighet att sova utomhus i hängmatta om man föredrog detta, men någon vi pratade med sade att det var jättekallt på natten. Vi hade det hyfsat i tältet.
Morgonen därefter tog vi ett tidigt dopp. Man får bara bada i ett fåtal vikar då här finns mycket undervattenströmmar och varningsskyltar ville inte att vi skulle öka på olycksstatistiken där över 100 människor drunknat. Dax för frukost. Till frukost erbjuds som regel stekt eller scrambled eggs, kaffe eller varm choklad samt toast. Har man tur får man även färsk frukt och då är det ofta papaya och melon. Te är det dåligt med och ofta är det i så fall kamomillte.
Vandrade samma stig tillbaka till parkeringen. Nu kändes det inte alls så ansträngande, men det kan ju också bero på att det var lite tidigare på dagen och inte alls så varmt. Sträckan är utmärkt till 4 km, men det kändes betydligt längre. I parken såg och hörde vi flera fåglar, såg en silvrig apa, flera mindre ödlor och mängder av myror. Tror också att det var bibon som vi såg som omringade trädstammar. På något ställe varnades det för alligator och på en strandremsa brukar sköldpaddor lägga ägg på hösten.
Lokalbussen tillbaka till Santa Marta. Här norröver längs karibiska kusten känns det "sjavigare" och är smutsigare längs vägarna. Tyvärr!