selidas.blogg.se

Sitter på flygplatsen i Doha, Qatar. Vi har sju timmars väntan här innan planet lyfter till Köpenhamn. Åkte från Kilimanjaro via Dar-es-salaam i förmiddag. Har inte haft tillgång till internet eller telefon på länge. Varit på lyckade safaris i nordvästra Tanzania. Bott i "tält" med fantastisk utsikt över Lake Manyara samt på olika lodger i Serengeti. Hade även en vidunderlig utsikt när vi bodde 600 m ö h vid kanten av Ngorongongs krater. Blandat landskap med slätt, savann, skog och sjö. Kroppen har tagit stryk av alla skumpiga vägar. Sett mycket djur och fångat in "The big five". Gnuernas migrering fångade Lasses intresse och Gerd smälte när det dök upp fem små lejonungar. Antiloper, gaseller, zebror och gnuer i mängder. Några geparder och noshörningar. Olika fåglar, varav en rovfågel dök ner och tog lunchkycklingen ur Gerds hand. Strutsar och flera varianter av storkar. Flera lejon och elefanter i olika åldrar. Hyenor, schakaler och gamar bevakade bytena som rovdjuren lämnade efter sig. Babianer, markattor, silkesapor och andra aparer klättrade vilt i träden eller strosade lugnt på vägen. Flodhästarna frustade i vattnet och några krokodiler fanns också på land och i vatten. Ståtliga giraffer mumsade på gröna träd. På ett av hotellen vimlade det av hyrax, apor och färggranna små ödlor. En natt blev Lasse exalterad av att två flodhästar letat sig fram till lodgen och lugnt betade utanför vårt fönster. Vi har aldrig upplevt så många djur tillsammans under tidigare safaris; där fanns exempelvis inte ett lejon, utan på de olika platserna var 5-15 lejon samlade. Nu ser vi framemot att komma hem för att se om några av djuren fastnat på foto!

Idag har vi åkt mycket bil på skumpiga vägar. Tre timmars bilresa från staden Morogoro där vi bor finns en by, Duthoumi, där Lions hjälpt till med vattenförsörjningen. Har en förlängd Toyota Land Cruiser som rymmer nio personer som vi åker runt i. Bilen har fyrhjulsdrift och det underlättar vid körningen. I byn besökte vi sjukhuset samt både grundskola och gymnasium. Igår var vi på besök i en närliggande by som heter Mlela. Där besökte vi också sjukhus, skola och en katolsk mission. Barnen i skolorna är underbara och väldigt nyfikna när vi kommer. Det blir lite samspråk med eleverna, dock är det svårt att få svar på frågor då de inte är så bra på engelska. Idag när vi kom grundskolan kom barnen ut och omringade oss totalt. Bibbi och Gerd sjöng och "lekte" fågeldansen samt små grodorna. De klämde glatt i med koackackack och när vi skulle ge oss av höll de händerna vid öronen och viftade. På missionen igår finns även ett barnhem. Där är totalt 27 barn i åldrar från 3 månader till 15 år. I ett rum satt ca 15 barn i 2-4 årsåldern och tittade på video. När vi kom in var där ett av barnen som omedelbart ville klättra upp i Bibbis knä. Ett annat barn kom och tog Gerd i handen och ville inte släppa henne när vi skulle gå. Det känns både bra och dåligt att de söker kontakt........ Vid de sjukcenter som vi besökt har Lions organisation stöttat med att bygga något som kallas "theatre". Skulle vilja kalla det operationssal med tillhörande för-och efterbehandlingsrum. Tanken är främst att operationer som berör ögonvård samt förlossningar skall utföras, men andra operationer genomförs också. Lions Rent Vatten har sett till så att där finns vatten och att vattnet är rent. Det som jobbas mycket med är information om att gravida mödrar skall gå på kontinuerliga kontroller innan födslen och när det är dax skall kejsarsnitt kunna utföras om det behövs. På ett av sjukhusen passerade vi ett rum där bl a en moder som var gravid i fjärde månaden låg. Hon hade malaria och nu skulle man försöka se till så att både moder och foster kunde överleva. Vi besökte även ett rum där mödrar med nyfödda barn vistades. Gud så söta de små är! Vi besökte flera olika vattenanläggningar och fick se hur dessa var uppbyggda. Lasse kunde klättra högt i ställningar och kolla vattentankar. Visst har/hade Lions också problem med entrepenörer, konsulter o andra involverade som inte gjort rätt eller inte hållt vad som bestämts. Här fanns också sneda ledningar. I måndags når vi kom till Morogoro behövde vi ha mat i magen efter drygt två timmars bilresa från flygplatsen stannade vi vid "bensinmacken" och åt engelsk frukost. Fick träffa två Lionsmedlemmar från Morogoro som är engagerade i vattenprojektet. Besökte även sjukhuset i stan och sedan blev det en tur på marknaden. Under dagarna har vi gått runt och försökt fixa så vi kunde ha ett fungerande tanzaniskt telefonkort. Inte enkelt! Wifi fungerar ibland på hotellet. Gårdagskvällen åt vi Lionsresenärer gemensam middag på en lokal restaurang. Kocken grillade kyckling och hade även grillspett med kycklinglever. Det smakade gott och de hade även gott vin. Ölet här som är populärast heter Kilimanjaro. Mats hade berättat om en musikklubb och vi gick alla dit. Lasse tyckte ljudvolymen var allt för hög och gick hem till hotellet. Vi andra dansade lite till det lokala bandet. Det var 6 killar som spelade och en som sjöng. Lokalbefolkningen frotterade sig med oss västerlänningar. Drog oss hemåt rätt snart för även om vi dansade var ljudet högt. Musiken var lite "steelband" inspirerad.

Vi kom med planet i lördags och via Nairobi och Zanzibar landade vi äntligen i Dar-es-salaam halv tio på kvällen. .....och vi flög från Lilongwe halv två. Annat än en timmes direktflyg! Väntade på flygplatsen i Dar och vid två på natten kom Lions Mats gående från hotellet och vid fyratiden på morgonen landade övriga Lions Bibi, Staffan och Marianne från Sverige. Så nu är alla samlade. Skriver mer när vi får tid!

Får se om vi kommer iväg till Dar-es-salaam idag.... Igår morse tog vi taxi kl 6 till flygplatsen. Vi hade bokat direktflyg med Ethiopian till Dar med avgång kl 8. Incheckningen hade inte öppnat när vi anlände; konstigt då man egentligen skall vara där två timmar före avgång...Frågade en i personalen och han bad oss kontakta Malawian Airlines. Vi fick då reda på att flyget var inställt! Gerd hade inte kunnat sova på natten då intuitionen sagt att vi inte skulle komma med något flyg under dagen och dessvärre besannades farhågorna. En kines, två damer från Barcelona och vi stod där olyckliga. Kinesen kunde boka om sin biljett till att flyga via Addis Abeba och landa kl två på natten i Dar. Spanjorskorna kunde flyga direkt till Nairobi istället och fortsätta sin bestämda rutt därifrån. Återstod vi två svenskar som skulle bli upphämtade kl 12 på flygplatsen i Dar-es-salaam av Lionsmedlemmen Mats Bucht. Nu började det riktiga tjafsandet. Vi hade bokat flyget via internet och fått både bokningsbekräftelse och bekräftelse på betalning och kunde se att pengar var dragna från kontot men hade inte fått något mail med biljetter. Var lite oroliga för detta och mailat Flyhi men inte fått svar. Tänkte att vi kan ju bevisa att vi betalt och har bokningsnummer så förhoppningsvis fixar det sig....men icke! Flygplatspersonalen kunde se att vi fanns bokade på flyglistan, men hade "cancelled" oss då de kunde se att inga biljetter var utställda. Besvikelse, frustration, ja de flesta känslor kom fram. Vi hade sett framemot att bo vid kusten i Dar... Vi fick leta ny biljett och den som passade bäst med kortast flyg och transfertid blir vid lunch idag via Nairobi och vi skall vara i Dar ikväll. Håll nu tummarna för att det klaffar! Har glömt att berätta varför flyget var inställt: Tidigare har Ethiopian flyget direkt från Lilongwe till Dar, 1 timmes flygning, men sedan igår skulle Malawian ta över denna sträcka. Ansökningar om alla tillstånd var inskickade, men i fredags vid sju-tiden på kvällen saknades ännu ett tillstånd och beslut togs då om att ställa in flyget. TIA! Vi tog taxi tillbaka mot stan och hade sikte på ett hotell, men chauffören tipsade om ett annat som vi först tittade på, men det var fullt. Kollade lodgen bredvid, och vi stannade där. Garden lodge är som en privat villa med liten trädgård. Lasse gick några promenader på em, medan Gerd behövde vila. På kvällen åt vi buffe med barbecue på ett närbeläget "finare" hotell. Det smakade bra och det var trevlig miljö. Bor nära kongresscentret och just nu pågår en konferens, SADC, där de sydligaste afrikanska länderna för diskussioner. Många besökare och vi hoppas att de kan fatta kloka beslut.

Igår sade vi farväl till kypare Isac och Madame och lämnade Malawisjön. Vi har trivts väldigt bra på Mimiza hotell. Hade gjort upp med några "strandraggare" (sr) att de skulle skjutsa oss tillbaka till Lilongwe. På kvällen fick vi erbjudande om skjuts av Madame till staden Salima, ca 2 mil bort. Tänkte OK då åker vi med henne den biten, och resten av sträckan, ca 10 mil, tar vi minibuss. Tidig morgon träffade Lasse en av sr och meddelade att vi fixat annan transport. När Gerd senare gick längs stranden kom två av sr och meddelade att snart var det dax för avfärd. Hon sade då att vi löst transporten på annat sätt. Gerd skulle kolla några saker på internet och då kommer en av sr till det hotell där vi kan nyttja wifi och börjar tjata om transporten och att de redan köpt bensin för "egna" pengar och vill ha någon ersättning för detta. Till slut går han iväg så Gerd kan avsluta sina ärenden och återvända till Mimiza då bestämd tid för avfärd närmar sig. Under tiden har tre av sr kört med bilen till hotell Mimiza och sagt till Lasse "Här är vi!". Lasse sade ånyo att vi hade annan transport bestämd. Sr började då även argumentera om bensinen. Felix tröttnade och sade att vi måste först prata med Madame. Gerd blev väldigt förvånad när hon kom till Mimiza och såg sr där med bil, och ännu mer förvånad när Madame säger att "maken" föredrar att åka med sr. Madame försvinner och Lasse som befinner sig i rummet för att kolla så inget är glömt hör inget av detta. Vi diskuterar och ger slutligen upp och anlitar sr. Tydligen har sr själv gått iväg och pratat med Madame och ljugit och sagt att vi skulle åka med sr. TIA! (This is Africa) På färden behövde vi stanna i Salima för kontantuttag vid ATM. Under kötiden kom en kvinnogrupp, ca 25 st, sjungande och dansande på vägen. Det var ett av inslagen i "womans prayers day". Härligt! Längs vägen gjorde vi flera fotostopp av landskapet. Checkade in på samma hotell som tidigare, Kiboko, i Lilongwe. Gick en sväng på marknaden och Lasse köpte sig ett par sandaler och Gerd en schal/tygstycke. Grönsakerna var säljande upplagda; fint staplade och i vackra färgkombinationer. Såg inte mycket frukt. Det hade vi gärna köpt, för vi är speciellt sugna på läskande apelsiner, melon, ananas eller annat, men tydligen är det inte säsong. Var på apoteket och köpte tabletter mot bilharzia (maskar som man kan få in under huden när man ex badat i Malawisjön. Antalet tabletter man skall ta sex veckor efter senaste badet i sjön styrs efter kroppsvikten, och vi fick var sin liten påse med 4 resp. 6 tabletter. Nu får vi bara komma ihåg att sätta kryss i almanackan! Lasse köper även sina malariatabletter i Afrika. Billigare än i Sverige och inget recept behövs. På kvällen fick vi så möjlighet att träffa Lotta. Kompis Lillemas dotter jobbar för danska Röda Korset här i Malawi. Lotta tog sig tid att äta middag med oss på en italiensk restaurang mellan personalfest och 30-årskalas. Det var jätteroligt att se och prata med henne. Hon är alltid glad, trevlig och väldigt rar. Vi jämförde lite av våra erfarenheter mellan Kenya och Malawi. Lotta berättade även att man funnit olja i Malawi sjön och nu är det en stor fråga hur detta skall hanteras. Något som även diskuteras här i Malawi är "sjukhusskandalen". Kylen i bårhuset hade lagt av och den hade ej reparerats, så liken stank. Steriliseringsutrustningen hade gått sönder och inte heller den var lagad. Förhoppningsvis slipper vi råka ut för detta i Sverige!

Igår var vi ute på långpromenad. Först vandrade vi en bra bit längs stranden. Skönt att gå barfota i sanden i vattenbrynet. Efter många förfrågningar fann vi stigen till byn där det skulle finnas en lokal marknad. Sträckan från stranden och upp i byn var kuperad och när vi kommit fram till en "bar" slog vi oss ner i korgstolarna och tog en öl och läsk. Fanta ananas har blivit vår favorit. Gick vidare och fann marknadsplatsen. Under tak men annars öppet såldes grönsaker, medan andra ting mer var i små skjul av cement. Där fanns kläder, skor, husgeråd, ägg och annan mat som såldes. Lasse tog sig även chansen att få en grillad majskolv och båda åt var sin söt, torr friterad degklump. Inget inhandlades, men det är alltid intressant att se utbudet. Här fanns vackra tygstycken, både tryckta och i batik. De var i härliga färger. Lasse språkade med en kille och han berättade att på vägen tillbaka vårt hotell skulle finnas en krokodilfarmen. Vi valde därför att gå tillbaka längs vägen istället för stranden. Varmt och inte mycket skugga. Vi frågade och några sade att det var en kort sträcka dit, medan andra sade att det var långt. Efter några kilometer var vi "hemma" på hotell Mimiza igen och vi hade inte hittat några "krockodriller". Varma, trötta i fötterna och törstiga lockade ett bad insjön. Pratade med kypare Isac och han sade att krokodilfarmen låg bortom hotellet, men att man kunde gå längs stranden en bit och att det var ca 15 minuters promenad totalt. Nåväl, varför ge sig? Efter att vi fått i oss vätska promenerade vi längs stranden igen, men gick sedan upp genom ett hotell och försökte fråga oss fram. Fick flera divergerande svar. Slutligen följde vi staketet och gick genom leriga risfält och majsodlingar och nådde äntligen farmen. En guide visade oss runt. Där fanns 16.500!!! krokodiler i olika åldrar. Den äldsta var 60 år och 6-7 m lång. Häftigt med inhägnader där hundratals krokodiler fanns. Skinnet såldes mest till italienska handväskor medan kineserna älskade köttet. Vid 6-7 års ålder avlivades krokodilen. Äggen lades i september, så alla var kläckta nu. De "avelsdjur" som fanns i separata inhägnader var imponerande maffiga. De djur som skulle slaktas hade inga tänder kvar utan de drogs ut efterhand. Tänderna såldes till smycken. Då de yngre krokodilerna inte kunde äta hela kycklingar, mixades köttet med pellets. Varannan dag fick de denna illaluktande mix. Även om vi var trötta efter promenaden var det väl värt att leta efter farmen. Intressant!

Nu har vi varit vid Malawisjön några dagar och har lyckats hitta internet. Vi åkte med privatbil/svarttaxi hit. I Lilongwe tänkte vi bara ta taxi till busstationen,  men vi förhandlade med chauffören och för 32.000 kwacha (ca 500 SEK) kunde han köra oss till sjön, så vi nappade på det. Längs färden såg vi flera majs- och tobaksodlingar. Vid några hus såg vi även att de hängt upp tobaksbladen för torkning. Landskapet var grönt och frodigt, men det fanns stora områden som inte var uppodlade. Små byar med hus av lera och stråtak passerades. Husen var både runda och rektangulära. En del hus var putsade och målade, en del även dekorerade. Det ser betydligt prydligare ut än i Kenya. Vägarna är helt OK, inga hålor eller skador. Flera poliskontroller längs vägen. Hade inte bokat hotell vid sjön, utan åkte till Senga Bay. Såg reklam för ett ställe, men det var fullbokat, men strax var där villiga killar som visade oss ett annat hotell. Tyckte det verkade OK, så vi checkade in. Tegelbyggnader med små rum. Gick en promenad på stranden. Vi såg att en del sand var svart och var oroliga för om det var olja, men det visar sig vara speciella stenar som finns i sjön och som slipas ner till sand. På stranden fanns även en flock med getter och en flock med kor som dagligen går till sjön för att dricka. Många kvinnor tvättade kläder vid sjön. En resväska med tvätt eller en balja med tvätt bars elegant på huvudet ner till stranden. Hur man sedan kan bre ut kläderna på sanden för att torka är svårt att förstå...men sanden är inte "klibbig" så det går kanske bra att skaka av kornen... I Malawi är det kontanter som gäller. Valutan heter kwacha och 1000 kwacha är cirka 16 svenska kronor. Bankomater finns på större orter, men man får maximalt ta ut drygt 600 SEK varje gång, så det är kruxigt med betalning för oss av tex hotell. Den högsta valören för sedlar är 1000, så det blir en rejäl bunt. Lasse hade gått en runda och besökt hotell längs stranden, då vi kände oss "instängda" där vi bodde. Rummet var litet och husen låg tätt och vi hittade ingen bra plats att sitta utomhus. Solstolar existerar inte här. Tro nu inte att hotellen är stora komplex som på Kanarieöarna, utan det är mindre ställen med 10 rum kanske och en liten restaurang med få rätter på menyn. Lasse fann ett bättre alternativ och morgonen efter flyttade vi till Mimiza, där vi trivs jättebra. Anlitade två killar som bar våra resväskor på huvudet längs stranden då detta var kortare sträcka än längs vägen. På hotellet finns en jätterar kypare som är väldigt tjänstvillig och månar om oss. Han fixar tomatsallad till förrätt och bananer till dessert. Frukosten serverar han på den lilla uteplatsen vid vårt rum. Vi behövde mer kontanter och Lasse tog sig in till staden Salima, ca 20 km bort, där närmsta bankomat var. Först fick han gå en bra sträcka till en större väg; tog en halv timme i rask takt. Här visar sig bussen vara pickuper där man sitter på flaket. Prata om trafiksäkerhet! När han väl kom fram fungerade inte bankomaten,  men efter ca 20 minuter gick det bra att få ut pengar. Rundvandring i stan och på marknaden för att försöka finna shorts och sandaler, men nitlott! Hemfärd med överlastad pickup och senare promenad över berg och dalar. Fiskebåtar (större ekor) hade kommit in längs stranden. Fisken hade fångats med nät och nu satt tonåringar och redde ut näten. De större fiskarna såsom chambo och smörfisk såldes hela till restauranger. Mindre fiskar snittades, kryddades med curry och las på träställningar för att torkas och senare under dagen rökas. Lasse testade den rökta fisken, men det var mest en massa ben. De inhemska äter hela den rökta fisken med huvud och allt. En dag åkte vi ut med en båt för att snorkla. Modell större eka med motor. Motorn stannade allt som oftast och då fick snöret fram och den drogs igång igen. Målet var en ö "Lizzard Island" och vi såg några små ödlor där. Snorklingen var fin med flera mindre fiskar, dock var fiskarna inte så färggranna som de vi sett i saltvatten. Såg även en "Fish Eagle" som dök och tog en fisk med klorna. I närheten finns en fiskfarm som föder upp akvariefiskar för export. Malawiciklider är en känd art. Vi har delat ut lite leksaker såsom små bilar, dockor och kramdjur till de barn som är längs stranden och badar. Isac, vår kypare, fick en kasse med kramdjur, kritor och block hem till sina två barn. Känns roligt att kunna glädja dem. Igår när Gerd gick längs stranden kom en av de små killarna upp ur vattnet och visade sin bil och sade tack igen. Annars ägnas dagarna mest åt bad, läsning och kortspel. Avkoppling!

Staden är mycket märklig. Uppdelad i olika "byar" med grönområden emellan. Vi bor i "Old town" och idag tänkte vi se lite på den nyare stadskärnan. På väg mot bussen var där givetvis killar som erbjöd oss taxi. Nappade på en som skulle kosta ca 20 kronor. Taxin körde oss till parlamentsbyggnaden. Den var uppförd 2009 och såg ståtlig ut. Tyvärr fick man inte gå in på området. Besökte förste president Bandas grav. Guiden berättade utförligt om att där finns inget släktskap mellan den nuvarande kvinnliga presidenten Joyce Banda och den förste presidenten även om de har samma efternamn. Malawi blev självständigt 1964, så i år kan det bli stort firande. Promenerade förbi ett stort kongresscentrum. Gick sedan mot det vi trodde kunde vara "city". Det är en så märklig känsla att promenera på vägen där det inte är trafikkaos, utan några enstaka bilar, minibussar och cyklar trots att vi är i en miljonstad. Såg rosenodling och då upptäckte vi att vi befann oss vid "Four Seasons". Vet inte om vi skall kalla det en park, plantskola, by, eller restaurangsamling.....Där var vackert och lummigt med växter och blommor där man fritt kunde gå runt. Fann ett ställe som var en skönhetsklinik. Gerd behövde klippa håret, så vi satte oss och väntade på att där skulle öppna. Fanns personal som i sin tur väntade på "nyckelkvinnan" så dörren kunde låsas upp. Vi tröttnade på att vänta och Felix fann solstolar på en gräsmatta där vi satte oss för att vila. Frisören kallade på Gerd och hon fick håret tvättat, klippt och fönat för 60 kronor. Lasse godkände resultatet av klippningen! Därefter tog vi en fika med samosas. Ingen köttfärsfyllning såsom i Kenya utan pirogerna var fyllda med kyckling alternativt ost och majs. Chokladmuffins var gott som dessert. Hade frågat flera efter presidentens hus, men fick olika svar om var det låg, så vi bestämde oss för att bege oss hem till hotellet. Började gå och snart kom en minibuss vi kunde åka med. Det kostade oss 6 kr. Väl hemma vilade Lasse på rummet och Gerd satt utomhus i soffan på hotellets loftgång.

I fredagskväll skjutsade Kickan oss till Sturup. Vägarbete vid rondellen till flygplatsen och planet till Arlanda försenat. Hade inte så lång tid på oss att byta plan på Arlanda, så det blev till att ta långa benet före. Hade bett SAS personal hjälpa oss med transport då vi skulle till annan terminal, men de var totalt ointresserade. När vi var på väg genom passkontrollen sade de att planet gått, men vi var de sista passagerarna ombord på planet till Addis Abeba. Hade tur så Lasse kunde ha ett 2-säte själv och Gerd lade beslag på ett 3-säte. Helt OK att flyga med Ethiopian Airways. Mellanlandning och ny flygtur till Lilongwe i Malawi. Lotta (kompis Lillemas dotter som jobbar för Röda Korset i Lilongwe) hade hjälpt oss att boka transport till stan, och Andrew skjutsade oss till stadens centrum. På flygplatsen väntade många orangeklädda människor. När vi var på väg ut från planet såg vi många ihoprullade röda mattor. Det visade sig att Malawis president kulle komma tillbaka efter besök i Kongo och de orangeklädda folket skulle ta emot henne. Hon bor i Lilongwe. Lilongwe är den näst största staden i Malawi med drygt en miljon invånare. Blantyre är störst, och totalt finns 16 miljoner invånare i landet. På vägen till hotellet fick vi intryck av att här är mycket grönt och flera majsodlingar. Vi bor på hotell Kiboko i "centrum" men det känns inte som man är i en miljonstad.