Parents day
Igår fick vi åka med på besök till Solai:s gymnasium. Här studerar ca 500 elever och alla är pojkar, samt alla bor på internatet.
Barnhemmet har fem elever där, varav två går fjärde året som är avslutningsåret.
Veckan som kommer skall de ha slutprov med examen. Det gäller att klara alla prov för att lyckas få sina betyg, annars dröjer det ett år till nästa gång man kan skriva testen. Som vi förstod det på killarna är det sju ämnen de tenterar i.
En av eleverna berättade att han stiger upp klockan fyra för att börja plugga och slutar studerandet vid nio på kvällen. Skolan har som regel lektioner mellan åtta och fyra. En annan kille berättade att han går upp redan två på natten för att läsa...Vet inte om det bara är Phyllis elever som är så flitiga eller det gäller alla!
Vi åkte på skumpiga vägar och givetvis fick sig bilen några törnar och vid ett tillfälle fick bilen köras av vägen och Felix samt Gerry promenerade tillbaka längs vägen där vi kört, för en motorcyklist stoppade oss och sade att något lossnat från bilen. De hittade inga lösa delar, men det skramlade i bilen.
Det värsta med att åka på så dåliga vägar är att man blir så trött i nacken. Vet inte om man spänner sig och sedan är oftast rutorna nervevade, så det kan förstärkas med vinddrag.
Naturen när vi närmade oss Solai var annorlunda. Mycket grönare och frodigare, kallare klimat och vi såg även kaffebuskar som växte längs vägen. Vi åkte vid Mnengai kratern och hade vacker utsikt över högsta toppen. Vid kraterns botten sker geotermiska borrningar.
När vi kom fram till gymnasiet var både elever och besökare samlade i en stor sal. En militärklädd man var uppe på scenen och pratade högt och ivrigt. Det visade sig att det var en präst som bad böner för att studenterna skulle lyckas väl vid examen....Det mesta talades på kiswahili och ärligt talat var samtliga framträdanden rätt tråkiga....Det var flera talare, däribland lärarna, elever och rektorn. Alla bad om Guds välsignelse så att studenterna skulle lyckas i examen.
Där var en man i vita "doktorsbyxor" och "doktorsskjorta" (men utan stetoskop) som pratade i minst en timme. Det visade sig vara rektorn!
Felix sov igenom den största delen av talen....
Där var två studenter som sprang runt med en läskback och bjöd gästerna dricka. En av killarna torkade av flaskan medan den andra var ansvarig för kapsylöppnaren.
När väl alla böner var avslutade kunde besökare och elever umgås.
Vi hade med två stora kastruller med ris och gryta, bröd samt juice från barnhemmet. Grytan var riktigt god och innehöll getkött, morötter, ärtor, lök mm. Detta kunde vi haft någon vanlig dag på menyn! Vi dukade upp tallrikar, glas och skedar och avnjöt måltiden tillsammans med "våra" studenter.
Joel, en av tredjeårsstudenterna, skulle åka med hem i bilen, så Auntie Rachel, fick ta bussen hem.
Joel är även musiker och sjunger gospel. Han och hans bror har spelat in en skiva som vi köpt, men ännu inte lyssnat till. Han gav oss dock ett smakprov när han var på besök i gästhuset, och vi tyckte det lät som han rappade även om texten handlade om att prisa Gud.
Clara och jag hade diskussioner med Joel om Gud och han var helt förfärad över att vi inte är troende. Böner, Gud och tro är oerhört viktigt här bland de vi träffat.
Vi får hoppas att bönerna kan stärka studenterna inför examen.