selidas.blogg.se

Först ett TACK till alla er som hjälpt till med att leta efter bilder och manualer för symaskinerna. Imorgon skall vi sätta oss i lugn och ro och se om vi får någon ordning på maskinerna....

 

I söndags var det marknad i byn Kampi ya moto ca 4 km bort. Vi promenerade dit, men kom på att innan marknaden kunde besökas behövde vi få i oss lite mat....

Lasse hade hört att på baksidan av bensinmacken skulle det vara en servering där man kunde få bra kött. Vi hittade stället och slog oss ner i en mysig hydda. Blev serverade öl och läsk och damen undrade om vi ville äta också...ja, tack svarde vi. Hon skulle då be en annan person komma och ta beställning.  

Mannen kom och på menyn stod get eller biff, "roasted" eller "fried". Vi skulle även tala om hur många kg vi ville ha..Vi tyckte att ett halvt kg biff kunde vara lagom, men mannen tyckte vi skulle ta ett kg. När vi hörde att det kostade ca 40 kr för ett kg tyckte vi det var OK. Beslutade även att köttet skulle vara "fried" och föreställde oss stekt entrecote. 

Sedan kom den första utmaningen: Vi ville ha chapati och tomatsallad till förrätt och ris tillsammans med köttet.... vet inte hur många ggr vi försökte förklara att vi ville inte ha chapatin till köttet eller tomatsalladen bara. Till slut lyckades det och det var gott med förrätten. När det gått ca en timme frågade vi efter köttet, och det skulle strax vara klart. Glömde berätta att mannen gick till slaktaren och fick skuret ner vårt kött. Efter ytterligare en stund kom en tallrik med köttgryta. Inte riktigt vad vi tänkt oss....men det smakade gott; som Osso Bucco. ...men vi fick inget ris...damen tillkallades och efter en stund kom ris, men det var kallt, dock kokt under dagen. De hade glömt att koka något till oss...sedan kom den stora utmaningen!  Vi hade inga tallrikar och endast en gaffel och en sked. Bad att få detta, men efter många om och men och lång väntan kom en sked och en gaffel till men inga tallrikar.  Nu var vi så hungriga,  så vi bestämde oss för att vi delar upp lite mat av varje i upplägningstallrikarna, och någon äter med sked och någon med gaffel. Vi fick kött, det smakade bra, men blev inte riktigt som vi tänkt!

 

Nu hade vi krafter till att gå på marknaden. Mycket kläder, second hand, säkert sådant som är skänkt från Europa. Fanns även en del husgeråd och grönsaker. När vi gått en stund hade vi nog femton barn i släptåg och en vuxen karl som var väldigt efterhängsen. Vi köpte lite grönsaker och Felix köpte för säkerhets skull en gaffel....

Många vilke ta i hand, bli fotograferade och vi hörde ropen mzungo (vit person). En del karlar vi träffade på var berusade...tragiskt...tydligen är alkohol en bidragande orsak till att kvinnorna lämnar männen här; de blir aggressiva och slår sina fruar. 

Vi avslutade med att köpa kakor på bageriet och gick hem för att äta dessa.

 

I måndags morse hörde Lasse någon som gnydde; vi visste inte var det var eller vem, så vi gick för att leta..... Vi hörde att det kom från närheten av stallet och att det måste vara Poppy. Stackars lilla hundvalpen hade blivit inlåst i ved förrådet och försökt ta sig ut mellan baksidans plåtväggar. Han satt fast med huvudet och en tass ute mellan två plåtbitar. Lasse lyckades bända ut plåten och dra ur honomoch sedan fick Gerd trösta Poopy och bli irriterad på att personalen.  Det verkar inte som någon tar riktigt ansvar för Poppy. Nu har vi bestämt att nästa gång vi åker till stan skall vi köpa sele och koppel, tuggben och lite leksaker åt honom. När vi är vid gästhuset kan han då var med oss där.  Clara är allergisk,  annars kunde han bott hos oss.... 

 

Så till vår "honeymoon"...

Grannarna Wendo och Shaese erbjöd oss att bo hos dem en natt i deras B & B. De tyckte att vi nog behövde komma bort från barnhemmet och allt stök samt ha det lite bekvämare. Det var underbart att kunna duscha i varmt vatten, spola efter sig på toa, bli serverad god mat med öl och vin, äta stekt ägg och rostat bröd till frukost och ha trevlig samvaro. Det var verkligen en lisa för själen! De är helt underbara människor. Där fanns fem andra svenska tjejer boende hos dem, varav två tidigare volontärer på barnhemmet. Utsikten från deras veranda och från vårt rum är fantastiskt vacker. Vi vet bara inte hur vi skall kunna återgälda deras gästfrihet.....

 

Idag skall Felix (förhoppningsvis) få hem material till att börja bygga vattentornet. Bygget skall starta imorgon.  Spännande! Det ser ut som att finansieringen kommer att fixas via bidrag från en stödförening till barnhemmet och Lions. Tack alla ni som ställt er positiva till att hjälpa oss! Vi återkommer om mer hjälp behövs.

Trummor och sång ljuder från matsalen där barnen har mässa. Det är lagom ljudnivå att sitta i gästhuset 80 m bort och lyssna. Varje lördag kväll och söndag förmiddag har de mässa några timmar. Barnen sjunger, läser ur bibeln eller så kommer det en predikant hit och håller i mässan. Förra söndagen var fyra damer här och predikade. Det hörs precis som de är väldigt arga när de talar/skriker....och vi förstår inte vad de säger då det mesta är på swahili.

Idag är här en man och tre damer som predikar. Alla är välklädda; mannen i mörk kostym och kvinnorna i ceris eller turkosa kavajer med matchande mönstrade färggranna kjolar. 

 

 

Igårkväll hade vi disco. Vi körde igång vid åtta och det slutade halv tio. Clara hade gjort en fin affisch som vi satte upp i matsalen. När kvällsmaten var uppäten hade barnen själv röjt undan borden så där var en stor öppen yta som vi kunde dansa på. Sammy hjälpte oss med musik, och ungdomarna tyckte att ljuset skulle vara släckt i matsalen.  Vi släckte, men efter en stund kom Auntie Rachel in och sade att ljuset skulle vara  tänt. Nu blev det avbrott i skrivandet men mer om det sen....När ljuset tänts var det inte så många som dansade, men flera var fortsatt flitiga. Lasse och Gerd buggade och då slutade de andra dansa och stod i ring och klappa händerna....och det kunde vi väl bjuda på! Några ville att vi skulle hämta ett rep, så vi tog ett hopprep och sedan var det dax för limbo. De små barnen var jättetrötta och satt nästan och sov, medan lilla Shiro låg i Gerds famn. Discot var uppskattat och det var väldigt enkelt att ordna.

 

När Gerd satt och sydde igår kom hon i samspråk med en av lärarna. Han nämnde då att där finns symaskiner på barnhemmet!  Nycklar fixades fram och det visar sig att där finns två fina elektriska symaskiner och två hederliga trampmaskiner. När vi hittat rätt pedal testade vi en av de elektriska och den funkade. Nu finns de båda elektriska i gästhuset,  och vi skall köpa trådrullar så vi kan testa och se så de funkar. Det blir i så fall betydligt enklare att lappa och laga....

Det visar sig att ingen vet hur symaskinerna fungerar,  därför använder man inte dem. Typiskt Afrika! 

 

Nu till skrivavbrottet: 

En av ungdomarna kom och ville att vi skulle följa med till stallet.  Igår hade en kalv fötts.  Den var jättefin i pälsen och hade brun och vit teckning. Både Mamma Mu och kalven såg ut att må bra. Eftersom kalven är en hon, föreslog jag att den skulle döpas till Clara efter volontären. 

När vi var vid stallet gnydde hundvalpen,  så vi fick ta ut Poppy och leka med honom. Han har lagt sig till med en ful ovana och vill bita oss vid anklarna och det måste vi se till att vänja honom av med.....

Igår besökte vi förskolan och var med på deras lektioner. Har nu fått klarhet i att det finns tre olika förskoleklasser: babyclass för de yngsta, middleclass, och slutligen topclass för de äldsta. Lasse besökte topclass och Gerd var med på babyclass. Även de yngsta lär sig engelska; nu var det siffror 1-10 som gällde. Eleverna fick skriva var sin siffra på svarta tavlan. Killen som skulle skriva 9 fick inte rätt på det, utan vände på siffran och fick det till ett P hela tiden....inte lätt när man är tre år; men de är jätteduktiga. Varje gång någon elev svarar på en fråga ljuder en vers från de andra eleverna "Well done, good boy/girl". De klappar takt till versen och röstresurser finns det.

När skolan var slut för dagen och vi skulle gå till matsalen för lunch, en promenad på 200 m, är det kamp om att hålla Auntie och Uncle i handen....synd man bara har fem fingrar på varje hand!

 

Häromdagen var vi på picknick med de fem yngsta barnhemsbarnen. Det är lite svårt att kommunicera på swahili, men ordet picknick förstod de och sken upp. Auntie Sarah följde med som tolk och trevligt sällskap. 

Vi gick en bit längs grusvägen och barnen traskade glatt på. De är inte utanför barnhemmets område så ofta, så de blev väldigt glada när de får gå en sväng.

När vi gått en stund såg vi en stor orm i en buske! Vilken tur att den var död! Ormen var ca 1,5 m lång, 10 cm bred, gul i bottenfärgen med svart mönster. Det är tydligen vanligt med ormar här som håller till i majsfälten.

När vi fann en liten gräsplätt vid vägkanten bredde vi ut filten och barnen satte sig vackert på rad. De fick var sin Fanta, ett sugrör och några kex. John tyckte det var så lustigt att dricka när kolsyran rann ner i magen....

När vi fikat plockade vi fram hopprep, och de var jätteduktiga på att hoppa. Rekordet var nog att kunna hoppa 21 gånger i följd. Både vi och barnen uppträdde även för varandra med en sång. Scenen och lekplatsen var vägen. Några bilar och motorcyklar kom och vi fick gå in till sidan. Gerd hade tagit med garn och virknål och virkade armband till alla. När vi vandrade hemåt var lilla Shiro trött, och det var tur att vi inte gått längre... Picknicken var uppskattad och kostade max 30 kr.

Väl hemma fick Gerd fortsätta virka både halsband och ringar. Barnen ville gärna försöka sig på virkning, men det är inte så lätt att lära ut...

 

Lasse fortsätter med möten inför vattenprojektet och han blir emellanåt frustrerad på Gary som är "dumsnål" och som inte ser till vad som är mest prisvärt. Hoppas nu bara Lions kan stötta oss med pengar så vi inte behöver bygga något "halvdant"...

 

Gerd fortsätter med sin systuga och det är synd att vi inte räknat hur många plagg som lagats. Åtminstone ett femtiotal.... Barnen kommer nu självmant med kläder och ber om hjälp, eller så kollas de plagg som hänger på tvättlinan. Det värsta att fixa till är skjortkragar som är uppslitna. Det som man bara har svårt att förstå är varför ingen kontinuerligt lappar och lagar....

 

 

Nu ska Lasse berätta lite om vattenprojektet. Jag började med att konstruera ett torn för en 10 m3 vatentank utgående från stålbalkar som finns på europeiska marknaden i  mm-mått. Detta skulle gå bra enligt en tillverkare jag talat med. Här är det så att det är brukligt att beställaren köper in materialet för leverans till verkstaden. När vi skulle köpa önskat material fanns deta inte at få tag på, fick nu göra om konstruktionen med material i tum-dimmensioner. Jag ville då också veta vilken stålkvalitet som dom kunde leverera men det var stört omöjligt, dom flesta begrep inte vad jag ville veta, en som förstod frågan kunde inte koppla materialet till någon för mig känd norm. Vi fick in priser på material i önskade dimmensioner, men det tyckte Gerry blev för dyrt. Efter diskussioner beslutade vi oss för att titta närmare på att placera tanken på områdets högsta punkt, nära skolan, detta kräver långa ledningar men det kan vara en bra investering om vi vill ansluta vatten till skolbyggnaden.  Nu väntar vi på att få in offerter på detta.

Tänk vad vi har användning för de petflaskor som vi haft vatten i....

Avskuren tiolitersdunk blir perfekt tvättbalja medan femliters blir papperskorg på toa. Enlitersflaskorna används till dricksglas, bestickställ, tandborstglas mm.

Vi känner oss lite afrikanska när vi återanvänder!

Barnen tar CocaColaflaskorna, monterar på två plastlock till hjul och vips har de en bil. Gärna ett snöre i så de kan springa med "bilen" efter sig.

 

Idag lyxade vi till det och åkte till hotell Merica i Nakuru och köpte entre till poolen. Vad fint och rent där var och till och med varmvatten i duscharna. ....och så kunde man beställa ett glas vin i baren...och det vita vinet var kallt....Det kändes underbart lyxigt, men samtidigt "främmande". 

Felix hann med dopp, men sedan hade han som vanligt möte med rörmokare, vattenministeriet mm.

Vi avnjöt även hotellets buffe med stort urval av rätter. Vår dyraste måltid hitintills dock kostade den bara kring 150 SEK per person. Det bjöds bla på soppor, grönsaker, ragu med biff, panerad fisk, wokade nudlar med kyckling samt kocken skar upp stekt gris. Som avslutning kakor och frukt. Vad vi njöt! Här kan det bli fler besök! 

 

Clara och Gerd strosade runt och kollade masaiernas marknadsstånd. Fina saker med täljstensskålar, schalar, halsband av papper, tavlor av bananblad, läderbokmärke mm. Givetvis gick de inte tomhänta därifrån. 

 

Igår satte sig Gerd i matsalen för att skriva kort, men det dröjde inte länge förrän hon var omringad av barn som ville skriva och rita. Det fick bli att riva ut några sidor ur anteckningsboken och dela ut de pennor som fanns. Barnen var duktiga på att rita och ofta ritade de en sak och skrev bredvid på engelska vad det föreställde. Lilla Shiro som är ca 3 år ritade och efter varje sak var det "Auntie look" och så visade hon sina streck och var jättestolt! Andra ritade porträtt av Gerd och sedan rev de ut konturerna. En fråga som ofta kommer upp är varför hon inte rakar av sig håret...och de lite äldre barnen diskuterade Gud och skapelsen...Tjejerna har ofta rakat håret och är jättefina. Givetvis är killarna också rakade.

 

På eftermiddagen blev det improviserad sångstund med de mindre barnen. De sjöng en sång på swahili så fick Gerd sjunga en sång på svenska, men till sist blev det mest "Små grodorna" och "En kulen natt, natt, natt" på svenska.

 

Hundvalpen Poppy får stå ut med mycket. Igår hade någon hittat ett engångsplastglas i sophögen och skurit upp det lite i kanterna och så skulle valpen ha det på huvudet som en krona och vara kung. Vidare tyckte barnen att valpens fötter så lätt blir smutsiga, så kan inte Gerd köpa ett par små skor till den eller sy ett par?...

Poppy fick senare vila ut i Gerds knä!

 

Igår fick vi åka med på besök till Solai:s gymnasium. Här studerar ca 500 elever och alla är pojkar, samt alla bor på internatet.

Barnhemmet har fem elever där, varav två går fjärde året som är avslutningsåret.

 

Veckan som kommer skall de ha slutprov med examen. Det gäller att klara alla prov för att lyckas få sina betyg, annars dröjer det ett år till nästa gång man kan skriva testen. Som vi förstod det på killarna är det sju ämnen de tenterar i.

En av eleverna berättade att han stiger upp klockan fyra för att börja plugga och slutar studerandet vid nio på kvällen. Skolan har som regel lektioner mellan åtta och fyra. En annan kille berättade att han går upp redan två på natten för att läsa...Vet inte om det bara är Phyllis elever som är så flitiga eller det gäller alla! 

 

Vi åkte på skumpiga vägar och givetvis fick sig bilen några törnar och vid ett tillfälle fick  bilen köras av vägen och Felix samt Gerry promenerade tillbaka längs vägen där vi kört,  för en motorcyklist stoppade oss och sade att något lossnat från bilen. De hittade inga lösa delar, men det skramlade i bilen.

Det värsta med att åka på så dåliga vägar är att man blir så trött i nacken. Vet inte om man spänner sig och sedan är oftast rutorna nervevade, så det kan förstärkas med vinddrag.

 

Naturen när vi närmade oss Solai var annorlunda.  Mycket grönare och frodigare, kallare klimat och vi såg även kaffebuskar som växte längs vägen.  Vi åkte vid Mnengai kratern och hade vacker utsikt över högsta toppen. Vid kraterns botten sker geotermiska borrningar. 

 

När vi kom fram till gymnasiet var både elever och besökare samlade i en stor sal. En militärklädd man var uppe på scenen och pratade högt och ivrigt. Det visade sig att det var en präst som bad böner för att studenterna skulle lyckas väl vid examen....Det mesta talades på kiswahili och ärligt talat var samtliga framträdanden rätt tråkiga....Det var flera talare, däribland lärarna, elever och rektorn. Alla bad om Guds välsignelse så att studenterna skulle lyckas i examen. 

Där var en man i vita "doktorsbyxor" och "doktorsskjorta" (men utan stetoskop) som pratade i minst en timme. Det visade sig vara rektorn! 

Felix sov igenom den största delen av talen....

Där var två studenter som sprang runt med en läskback och bjöd gästerna dricka. En av killarna torkade av flaskan medan den andra var ansvarig för kapsylöppnaren.

När väl alla böner var avslutade kunde besökare och elever umgås. 

 

Vi hade med två stora kastruller med ris och gryta, bröd samt juice från barnhemmet. Grytan var riktigt god och innehöll getkött, morötter, ärtor,  lök mm. Detta kunde vi haft någon vanlig dag på menyn! Vi dukade upp tallrikar, glas och skedar och avnjöt måltiden tillsammans med "våra" studenter.

 

Joel, en av tredjeårsstudenterna, skulle åka med hem i bilen,  så Auntie Rachel, fick ta bussen hem.

Joel är även musiker och sjunger gospel. Han och hans bror har spelat in en skiva som vi köpt, men ännu inte lyssnat till. Han gav oss dock ett smakprov när han var på besök i gästhuset, och vi tyckte det lät som han rappade även om texten handlade om att prisa Gud.

Clara och jag hade diskussioner med Joel om Gud och han var helt förfärad över att vi inte är troende. Böner, Gud och tro är oerhört viktigt här bland de vi träffat. 

Vi får hoppas att bönerna kan stärka studenterna inför examen.

Efter det att Lasse haft besök av smeden här på plats känner han att han slutligen "vet" hur han vill göra med vattenprojektet, så idag blev det nya ritningar och kostnadsberäkningar. Nu gäller det bara att Lions kan stötta oss i penningfrågan. Bara materialkostnaden till stativet uppgår till den summa som vi fått med oss.

 

Gerd fortsätter med sin systuga och lagar främst skolkläder. Idag fick hon försöka fixa till en helt ny krage på en skjorta och nu tynar det med tråd samt knapparna är helt slut. Verkar som ett evighetsuppdrag......

 

Gerd närvarade vid  tre lektioner, matte och engelska, som årskurs sju och åtta hade idag. På mattelektionen stod läraren vid svarta tavlan och hade en stor linjal,  passare och gradskiva och här räknades fram vinklar i trianglar.  Eleverna får skriva av allt i sina räknehäften. I mitten av nästa månad är det nationella prov och det känns lite uppjagat inför detta. Phyllis Memorial har gott rykte och flertalet elever klara proven utmärkt.  När Lasse var och klippte sig häromdagen hos frisören någon by bort berättade tom han att han hört att det är bra undervisning här. Roligt!

 

Dagarna får numera struktur med att vi hjälper till i köket med att hacka "grönkål" på förmiddagen,  rensa bönor eller sy på eftermiddagen. Ibland kan vi leka med de yngre barnen när de slutat skolan. 

 

Matsedeln ser ut såhär: 

Frukost serveras vid sju och består av en kopp chai och en majsbulle.

Förmiddagsfika serveras vid halvelva och är en kopp majsvälling.

Lunch serveras vid ett och brukar vara majskorn och bönor som kokt tillsammans och det blir lite som en tjockare soppa.

Middagen serveras vid sju och är hård majsgröt med kokt kål.

Ugalin=majsgröten, är ingen höjdare. Vi försöker ta lite te, macka, och skivad tomat i gästhuset på kvällen. Har vi tur kan vi komplettera med någon färsk frukt vi köpt. Likaså gör vi svart te på morgonen o äter bullen i gästhuset.

 

Även om vi inte skriver så mycket om det, vill vi att ni alltid skall ha med i minnet att barnen är underbara och personalen fantastisk. 

 

Vi har fått husdjur; en liten jättego hundvalp och fem kattungar.  Kattungarna är inte speciellt söta; magra och långbenta. De kan inte ta upp konkurrensen med Selma, utan då är det förr hundvalpen Poppy som fångar Gerds intresse. Idag hade vi dock problem med Poppy...han letade sig ner till gästhuset och Clara är allergisk. Gerd gick iväg med valpen tre gånger, men den följde givetvis efter igen. Lasse tog då och fäste några tomma äggfack med elstrips i grinden så den inte skall ta sig in ...om vi kommer ihåg att stänga grinden... i eftermiddag letade sig en kattunge in, och emellanåt har vi besök av höns. Tuppen och hönorna brukar slå sig till ro under ett träd strax utanför huset.

 

Häromdagen promenerade vi till Kabarak University. Där finns en pool dit tidigare volontärer bruka bjuda barnen. Vi har också tankar på detta och ville se hur det såg ut. Poolmannen var en underlig figur och det pris han ville ha betalt för besöken var dubbelt så mycket som vi vet att andra betalt. Vi dividerade lite, men samtidigt kände viför bad och dusch, så vi betalade det högre priset och fick en välbehövlig tvagning. När vi startade promenaden hemåt (ca 5 km) började det regna och strax vräkte det ner samtidigt som det blåste. Så snart vi såg ett fik blev det stopp där. Ryggsäck, kläder, ja vi var dyngsura. Vi fick en god fika med läsk, samosas och mandasi till ett billigt pris. Regnet avtog och vi traskade hemåt. Felix gjorde stopp hos frisören. Frisören klagade på att hans hår var blött och att det därför var svårt att klippa; klippningen kostade ca 7 kronor. Prisvärt och vi tjejer godkände frisyren.

 

 

Gerd är tårögd efter att ha läst den andra volontärens blogg. Clara skriver helt underbart och har även lagt upp bilder, så titta gärna på www.underafrikassol.blogg.se . Ett författarämne!

 

I söndags var vi hembjudna på lunch till grannarna Wendo och Shaese. Vi hade sett grinden till farmen och tänkte att dit går vi på max en kvart. Men när vi väl kom innanför grinden gick och gick och gick vi och inte hittade vi något bostadshus. Stora betesmarker och några herdar som vi frågade men som antingen inte förstod engelska eller visade oss fel riktning. Till slut fann vi en person som vi kunde tro på, och efter en kort stund kom Shaese körande. De tyckte att det var "osvenskt" att vi inte kommit i tid och han åkte ut för att leta efter oss... Vi var bara en dryg timne försenade.

Wendo och Shaese är ett helt underbart medelålders par. De har tre söner 13-21 år och lilla charmtrollet Isma knappt två år. Killarna bor på internat och kommer bara hem på helgerna.

Shaese förvaltar farmen, med mycket mark och 600 kor. Vi såg jättegoa kalvar och besättningen såg välmående ut. Korna mjölkas för hand två gånger om dagen.

Wendo driver en organisation som heter Dandelion (Maskrosbarn). De har till syfte att främja entreprenörskap, och ge sexualundervisning. Många tjejer har inte bindor att nyttja vid menstruation och detta innebär att de missar totalt två månaders undervisning; något organisationen vill råda bot på. De "räddar" även tjejer från omskärelse ex. En stor del ägnas även åt att informera om "säker sex" och Aids. Entreprenörskapet främjas genom system med "table banking" . Ute i byarna samlas man och lägger upp den summa pengar man har på bordet. De som vill låna pengar för att ex köpa en get kan få göra det. Nästa gång man ses betalar den som lånade pengar tillbaka den summan + 10 %. Detta är bara en del av vad Dandelion sysslar med. Där finns även svenska volontärer engagerade i projektet och vi träffade Lena och Driva.

Vi hade fantastisk utsikt över landskapet när vi satt på deras veranda och åt och kunde se små jordekorrar skutta fram på gräsmattan. 

Paret driver även bed and breakfast och det är jättefina rum med både separat toalett och dusch med rinnande vatten. ....så kom gärna ner och hälsa på så bokar vi boende åt er där!

Det visade sig att Shaese farfar kom från Afghanistan och åkte till Afrika för att bygga järnväg, så han är muslim. Wendo fick konvertera till islam när de gifte sig.

Vi hade en trevlig eftermiddag och ser framemot vidare samvaro.

 

Gårdagen tillbringades i Nakuru tillsammans med Gary. Lasse besökte olika leverantörer och Gerd strosade. Vi börjar bli vana vid att besöka bilreparatörer, och nu var det styrning och avgasrör som skulle fixas. Kollade in var biblioteket finns.

Gerd tog en fika med sin nya favorit, samosas, en typ av köttfärspirog. Det bar sig inte bättre än efter några tuggor följde även en tredjedel av en övre kindtand med.....Har inte ont och tänker försöka undvika att se hur tandläkare jobbar i Afrika....

Lasse är så frustrerad för när han går in en järnhandel och frågar efter priser river expediten av en liten gnutta pappet från ett A4 ark och börjar skriva, men Felix har många frågor och texten blir mindre och mindre och till slut oläslig.  Samtidigt brukar expediten betjäna ytterligare minst två kunder till... Varför inte börja överst på sidan? 

Har vi förresten nämnt att det är vänstertrafik i Kenya? 

Tillsammans med Gary skulle vi äta indisk curry till lunch. Det tog evigheter innan maten kom, men smaken på stuvningen var god. Felix valde med får o Gerd tog vegetariska varianten. Det vegetariska alternativet innebar stuvning med gröna ärtor o någon enstaka morotsstrimla. Åts tillsammans med chapati.

När väl bilen efter åtskilliga timmars väntan var klar kunde vi köra hem igen. 

 

Liksom i söndags har Gerd försökt lappa och laga skoluniformer.  De är i bedrövligt skick och när de hänger på tvätt linan kollar hon om något kan åtgärdas.  Nu är knapparna slut...

Felix fortsätter med vattenprojektet. Igår hade vi en lång diskussion med Gary om finansieringen som barnhemmet inte verkar ha fixat.  De anser att vi skall betala detta projekt.....Lions kan bidra med en slant,  men det räcker inte långt....så nu får vi sammanställa kostnader o ser vart det slutar....

 

 

 

 

 

Först vill vi framföra ett stort tack till alla som skriver kommentarer. Vi blir jätteglada över ert engagemang. Till alla er som på något sätt bidrar till den "svenskfest" som vi skall ha längre fram vill vi säga ASANTE SANA! Vi har pratat med förståndaren o festen skall vara i andra halvan av november då internateleverna har lov o är tillbaka på barnhemmet. Ni som skänkt pengar vill jag (Gerd) uppmana attmaila foto tillmig så vi kan visa bilder på er under festen. 

Vi är ej afrikaner ännu varken till hudfärg eller klädsel. Solen är inte stark här o ofta skymd av moln. Nästan varje dag kommer en regnskur på em eller kväll. Lagom temperatur. Inte någon tropisk afrikansk värme o vet inte om det beror på att vi är på 1600 m höjd. Här är väldigt rofyllt o under lektionstid är det endast tuppars galande, duvors kurrande, cikadors sång o någon hönas kacklande. När det är rast o matdags är det fullt liv när alla barnen leker eller står i matkö. Eventuellt hör vi också när kocken hugger ved till spisen. Lördag o söndag kväll ljuder techno o rapmusik från matsalen. Där finns en DVD som kan nyttjas vid dessa tidpunkter. 

Spahotellet ligger minst 2,5 timmars bilresa härifrån. I staden Nakuru, ca 30 minuters bilfärd härifrån lär finnas ett hotell där man kan betala avgift för att nyttja poolen, så det skall vi testa framöver. Barnhemmets grannar, Wendo o Shaese, 30 minuters promenad, har bed and breakfast och där finns duschmöjligheter.   

Monica Z har vi sett innan vi åkte. Gerd såg den tom 2 ggr...Klart sevärd!

I torsdags em pratade vi med Ruth som är föreståndare för att utröna ev. behov till barnhemmet. Det vi då fick till svar var att det behövdes skrivböcker, pennor samt skoluniformspullovers. Killarna har blå shorts, gul skjorta och blå stickad tröja. Vi skall kolla upp vad tröjorna kostar. I samband med JB Educations konkurs lär där finnas block mm hemma i Sverige som kan användas här, men det är frågan hur och om det är lönt att skicka hit. Barnen har inte block här utan "hederliga" skrivböcker. Som vi själv bedömer det saknad en hel del annat här, men det gäller att inte "trampa på tårna". Lasse var senast idag oerhört frustrerad när han skulle laga en gunga o i princip inga verktyg finns att tillgå. Nu får vi se om vi handlar något nästa gång vi är i Nakuru....

Här finns bara en valuta nämligen kenyanska shilling som även kallas rob, men inträde till tex nationalparker skall betalas i USD för turister. Givetvus försöker busschaufförer, marknadsförsäljare mm få ut ett högre pris från oss, men det gäller att pruta.

 

Lasse fokuserar på att finna material till vattenkiosken, inhämta prisuppgifter och göra ritningar.

Clara och jag har hackat sukumawaki (kan liknas vid kål), lök och tomater som blir en grönsaksröra som serveras till ris eller ugali. Grönsakerna odlas på barnhemmet. 

Vi har även varit med på en lektion för "nollor". Då hade de tidigare på dagen lärt sig kroppsdelar samt räkneord 1-10 på engelska. Detta knöts nu samman till att de skulle säga  och skriva exempelvis " I have got ten fingers". Det var mycket rörelse och aktivitet för alla skulle stå upp och räkna tår mm. Riktigt roligt och så duktiga barnen är på engelska!

Igår var vi på utfärd med Jacintas bror. Målet var en sodavattensjö Lake Bogoria. Vi fick börja med att köra till bilverkstan för att få fästa en del som lossnat och även fixa bagagelåset. Och när bilen var fulltankad styrdes färden norrut. Även om det är avsfaltvägar är de inte alltid i så gott skick och på landsvägarna har de "bumps". Passerade flera sisalodlingar längs vägen. En stor anläggning lär ägas av en grek.

Inträdet till nationalparken kostade 50 USD per person medan inhemska betalar ca 25 SEK. Vi såg många flamingos, några zebror och en struts. Höjdpunkten enligt Gary var att vi skulle koka ägg i varma källor. Vägarna var erbarmliga och de hade fått göra nya delar då flera sträckor var översvämmade. Slutligen fann vi några källor och kunde koka ägg till lunch. Samma dåliga vägar tillbaka ut ur parken. 

Vi var mer hungriga och stannade vid ett spa hotell där vi efter middagen kunde bada i både varma och "normaltempererade" pooler. Det var ljuvligt att få möjlighet att tvätta sig riktigt även om duschen inte hade supertryck. Apor och strutsar sprang vid poolen och många maraboustorkar huserade i trädtopparna på området. Sedan var det en lång hemfärd till stor del i mörker. Vi fick alla hjälpas åt att hålla utkik efter bumps. 

Idag har Lasse konstruerat samt gått en promenad i omgivningen. Gerd har tagit det lugnt då magen inte är helt OK.

Före kvällsmålet var det mässa som till del leddes av socialarbetaren. Barnen turas om att spela trumma och sedan sjunger de och läser bibelcitat. Vi fattar det som att den som känner för det gör sin stämma hörd. Hep Stars gamla slagdänga Malaika fanns på repetoaren.

 

 

När väl Selma katt kunde fångas in gick resan till barnhemmet bra. Vi visades runt på skolan och fick träffa en del lärare....och så träffade vi den underbara kocken Maurice. 

 Eleverna var väldigt drillade och svarade väl på frågor som läraren ställde. Alla elever är klädda i blå-gula skoluniformer. Ännu har vi inte helt koll på hur många elever här erfinns eller hur klasserna är uppdelade, men vi har kunnat utröna att det finns allt mellan förskolebarn till motsvarande vår årskurs 8.

Vi bor tillsammans med volontären Clara, som anlände samtidigt som oss. En trevlig tjej 20 år från Västerås. Gästhuset år inget plåtskjul utan ett murat hus med tre rum. Lasse och en elev bor i ett rum och Gerd och Clara delar det andra. I vardsgsrummet står där flera stora soffor längs tre väggar och så finns där en gasspis.  Vidare finns där  en toalett med ett handfat, men inget vatten i kranarna samt även en toastol, men utan fungerande spolning. Det är till att hälla regnvatten i spann och försöka spola. Men vi skall inte klaga för i sovrummen finns träsängar med madrasser. Vi har hängt upp myggnäten och så sover vi i vårt lilla krypin.

Där finns en sovsal för flickor och en för pojkar och i dessa salar finns även krypin för den personal som bor på skolan. Sovsalarna är fyllda med våningssängar och varje elev har en låst metallbox där de kan förvara sina tillhörigheter.

Vi har hjälpt till med att servera mat, och sedan har vi lekt med förskolebarnen efter det att de slutat skolan på eftermiddagen. De slog kullerbyttor, hjulade, kapplöpte, red på våra ryggar och vi flög helikopter mm. Clara har långt lockigt hår och barnen tyckte det var spännande att känna på det och fläta håret eller göra så hon  liknade "Pippi". Uncle Lasse gjorde succe när han slog kullerbyttor. Här är vi Uncle och Auntie. På kvällarna är det läxläsning i matsalen och barnen är fantastiskt tysta och koncentrerade. Vi har gått runt och frågat om vi kan hjälpa till.

På vägen hit stannade vi i ett varuhus dels för att fixa telefonkort, dels för att köpa reservproviant. Ugalin (hård majsgröt) smakar absolut ingenting. Till detta får man kokr.t kål eller kokta bönor. Någon gång har det varit kokt ris eller kokt potatis i röran. Till frukost kokar vi svart te i gästhuset och äter macka. De andra får chai och någon sorts macka, tex formfranska. Vi har även köpt en del frukt och nötter som vi har för oss själv.

Lasse har börjat träffa en del personer för projektet med vattenförsörjning. Här finns en borrad brunn med pump och nu skall det fixas tank och förhoppningsvis även en vattenkiosk så vattnet kan säljas till andra och på så sätt bidra till inkomster för barnhemmet. Igår tittade vi på olika stativ och vattenkiosker.

Det känns inte som man är i tropiska Afrika. Första natten frös Gerd, men har nu letat upp en sovsäck. Tippar på att det är kring 15 grader nu halvniopå förmiddagen och kring 20 mitt på dagen. De senaste dagarna har det åskat och blixtrat och regnat. Våra fötter är jättesmutsiga liksom tofflor och skor. Dagens tvätt sker med några stänk vatten eller våtservetter. Vi köpte dunkar med vatten så vi kan borsta tänder hyfsat. Så man känner sig inte speciellt fräsch, men man vänjer sig väl...

Soporna får vi lägga i en grop bakom huset och sedan är det eldning som gäller.

Nu skall Lasse åka iväg med Jacintas (ägarens) bror och se mer ingående på en vattenkiosk och Gerd skall se om hon kan hacka kål samt besöka lektioner hos småklasserna.

..och det känns nästan konstigt att vi är så lugna så nära avresan och inget är packat ännu.

I stugan har vi tagit in ett extra bord där vi lagt fram en del "saker" som vi skall ta med. Det är mest brev och julklappar till barnen samt olika mediciner. Vi har hämtat ut alla "piller" vi skall ha med. Kostade en rejäl slant för Gerd, medan Lasse lyckades få malariatabletterna gratis. Varför vet vi inte riktigt...Bara adrenalinpennan (som kan ges om vi får någon allergisk reaktion på stick från exempelvis mygg) kostade 423 kronor, men det känns bättre att gardera sig och ta med vissa tabletter "utifallomatt".

Selma katt skötte sig bra när hon var på provboende, så det innebär att "Gammelmattarna" kommer att turas om att ha hand om henne. Känns tryggt för oss!

 

Felix har anammat den moderna tekniken och köpt en läsplatta som vi tar med oss. Nu skall vi bara hinna lära oss den hjälpligt och ladda ner e-legitimationer så vi kan fixa bankärenden.

 

Vi har mailat grannen till barnhemmet som har "transferservice" och som skall hämta oss vid flygplatsen när vi anländer. Känns skönt att ha någon som skjutsar oss direkt istället för att vi skall leta upp bussar och kånka på allt bagage.

 

Nu åker vi till stugan och skall försöka påbörja vår packning "på riktigt"!