selidas.blogg.se

I torsdags kväll landade vi på Kastrup och har nu börjat uppackning av resväskor med efterföljande klädtvätt. Dagen innan avresa tog vi "mikrobussen" tillsammans med Karma till en stadsdel som heter Budhanilkanta. Här besökte vi först ett speciellt tempel. Här ligger guden Vishnu och flyter kring i den kosmiska sjön. Statyn är 5 m lång och är från 700- eller 800-talet. Det är en stor svart sten i ett stycke. Mycket vacker. Sägen säger att ur naveln kom en lotusblomma och därifrån kom sedan Brahma som i sin tur skapade världen. Nästan inga besökare, men för en sann hindu är detta en plats som man "måste" besöka. Vi sammanstrålade med styrelseordföranden Lila. Lila är lärare i miljö på en internatskola och vi hade förmånen att få besöka skolområdet. Väldigt fridfullt och välrennomerad skola. Här går både pojkar och flickor. Det kostar en del att gå här, men många får stipendier för att studera. Kostnaden är ca 1.000 SEK i månaden och därtill kommer betalning för läromedel och skoluniform. Tog därefter en promenad i stadsdelen. Här ligger många fina villor, och det är mycket populärt att bo här, då dricksvattnet har god kvalite och det känns inte alls som man är i Katmandu. Luften är klar och bergen finns i bakgrunden. Tidigare premiärministern bor i området. Bjöds hem till Lila på middag, traditionell dal bath med kyckling som hans charmiga fru lagat. Lila berättade en del av sin livshistoria som är mycket gripande och intressant. Hans pappa och mamma dog vid tidig ålder och det slutade med att pojkarna i familjen blev gatubarn och tillbringade en del av uppväxten på ett barnhem. Därefter fick han en svensk "sponsor" som hjälpte honom med utbildning och nu har han fått många utmärkelser som den bästa läraren. Lila skriver även läroböcker inom miljöområdet. Vi har haft fina månader i Nepal och upplevt mycket. Människorna är jätterara och vänliga, fin natur med vandringsmöjligheter, mycket historia; ja, väl värt ett besök.

Idag har vi sett minst 50 olika tempel. Promenerade sydost om Kathmandu och vart mal var den gamla kungastaden Patan. Patan har varit ett eget kungadome; det vimlar av mindre gamla riken har i Nepal. Templen var av olika typer och tillagnade olika gudar. Fanns aven en hel del olika stupor. Flera tempel var i rott tegel och med jattevackra trasniderier. Ofta ar dessa i tre eller fyra vaningar. Ett var ett gyllene tempel, vet inte om det bara var bladguld utan aven massing. Andra tempel var av sten och i princip ett spetsigt torn. Vid det gamla palatset fanns ett stort torg med en stor samling av tempel. Patan ar klassat som ett varldsarv av Uneso och det ar mycket sevart. Lasse besokte tva olika museum medan Gerd kopplade av pa torget med lasning. Vi gick i manga sma grander och aven dar det fanns sma innergardar var dar tempel. Vi gick ca en mil under dagen. Igar promenerade vi till Bodnath nordost om stadens centrum. Det blev också en vandring pa minst en mil. I Bodnath finns Asiens storsta stupa. Stupa ar en "helgedom" for buddhister. Den ar alltid vit och har Buddhas tva seende ogon pa alla fyra sidor. Har fanns manga munkar, tibetaner, sherpas mm som gick runt stupan med sina bonerullar eller som snurrade pa bonehjulen. Man gar alltid runt tempel och stupor i samma riktning som klockan. 108 ar ett heligt tal och vid en del av stupan var det flera som mediterade och gjorde solhalsningen 108 ggr. Puh! Under dagen sag vi pa flera stallen hinduiska killar som genomgick manbarhetsriter. En pojke/man skall genomga tre olika steg. Forst vid tioarsaldern, sedan vid femtonarsaldern och sista steget ar vid giftermal. Pojken skall "rena" sig, ata och be, raka haret och nar alla ceremonier ar genomforda tar han pa sig en fin ny dress eller kostym. Pa kvallen at vi middag med Karma och Lila, tva av skolans styrelsemedlemmar. Kvallen innan traffade vi ocksa dem, men enbart for att rapportera lite om var vistelse och verksamhet pa skolan. Tidigare pa dagen gick vi till kungliga palatset. Palatset var nytt och modernt, byggt 1963. Vi fick besoka flera imponerande salar samt kungaparets och dess gasters sovrum. 2001 skedde en betydande massaker och 2009 oppnades palatset for allmanheten, da maoisterna avsatt kungaparet.

Akte buss fran klockan sex pa morgonen till halv fem pa kvallen igar.....Ar nu i Katmandu. Och hoppas att internet funkar med hotellets dator: plattan bara tappar kontakten och vi har skrivit flera blogginlagg och nar det skall publiceras ar allt borta....sur pa tekniken.... Det var en tuff morgon igar. Lamnade skolan med alla harliga tjejer, underbar personal och favoriten lilla valpen Jini. Gerds tarar kom nar vi sag att 15 tjejer gatt upp tidigt pa morgonen for att folja oss till bussen. Aven Sucheta, Ramji, Ghita och Bir gick med upp till vagen. Tjejerna grat bade pa morgonen och kvallen innnan.....Hoppas vi kan traffa dem igen nagon gang... Fredag efter lunch holls en avskedsfest for oss. Vi fick forst motta "vordnadshyllningar" i form av vita tunna scafar, blommor och blomsterkransar. Kransarna har tjejerna sjalv tratt. Skolan presenterade manga olika sang- och dansnummer. Det var bade traditionella och moderna danser. Eleverna var kladda i fina drakter fran distrikten Magar och Tharu samt tradtitionella nepalesiska klader. En av tjejerna ar definitivt en framtida Bollywoodstjarna! Tva olika grupper sjong sanger de sjalva skrivit och det var [enligt Sucheta] hyllningar till oss och det jobb vi gjort pa skolan. Sucheta holl tal och Lasse framforde vart tack. Ramji spelade flojt och sjong en [sorglig] sang. Gerd overlamnade olika stick- och virkalster i de svenska fargerna som gavor till personalen. Sedan bjod vi tjejerna till att folja med och fiska. Vi hade spant upp tva lakan pa innergarden, gjort metspo av gammalt kvastskaft och tvattklammor samt "fiskarna" var olika stick- och virkmodeller. Lasse satte fast fangsten bakom skynket. Stackars Bisnu: Lasse ville skoja lite och nar hon kastade spoet satte han fast tvattklamman i sitt ora och dok fram bakom skynket. De andra skrattade at den fula fisk hon fangat, men Bisnu blev helt chockad och forskrackt, for hon trodde Felix var skadad. Efter en stund kunde hon kasta spoet igen och fanga en "battre" fisk. Vi uppskattade avskedsfesten och aven var fiskdamm var omtyckt. Vi kommer att sakna skolan mycket och allt däromkring; cykelturerna, promenaderna, grannbarnen, inbjudningarna, stjarnklara natter, soliga dagar, mysstunder med Jini, harliga skratt vid missforstand och en massa andra vardagliga ting. Har manga fina minnen med oss hem!

Nu är vi tillbaka på skolan men innan dess hann vi med lite till i Tansen. Tansen kallas även för Palpa. Fram till vid mitten av 1800-talet var Palpa en betydande stad i kungadömet Magar. Vi hade fått veta att Lions driver ett ögonsjukhus i Tansen så vi tog oss dit. Träffade på "managern" för 'Lions Eye Hospital' och han tog sig tid för ett trevligt möte med oss. Visade oss en power point presentation med en massa olika statistik över antal operationer, besök, ögonmottagningar, olika sjukdomar mm. Sjukhuset har 13 olika kliniker och 60 mottagningar spridda över hela Nepal. I Tansen jobbar 14 personer och här finns 17 patientbäddar. Totalt hade knappt 34.000 personer undersökts förra året. Om operation behöver vidtas, medicin eller glasögon behöver ges till patienten sker detta kostnadsfritt i de fall patienten inte har medel för att betala. Endast 15 % av patienterna kunde betala för sig under fjoråret. Sjukhusets verksamhet drivs med bidrag från olika Lionsklubbar, statsstöd samt Seva Foundations gåvor. Får även visst stöd från Röda Korset. Seva är en amerikansk organisation som hjälper till att bekämpa blindhet i bla Tibet, Nepal och södra Afrika. Grundplåten till organisationen kom från Steve Jobs. Lions Eye Hospital bedriver även "clinics" och "campus" ute i landet. Man utbildar kvinnor på landsbygden i förebyggande syfte. Bara en enkel åtgärd som att införa handtvätt tre ggr om dagen hjälper till att undvika ögonsjukdomar! Skolor besöks för synkontroll av elever och vissa tillfällen har sjukhuset "öppen mottagning" på olika platser. Exempelvis igår skulle där vara en öppen mottagning i Tansen dit invånarna kan få kostnadsfri kontroll och undersökning. Mycket av utrustningen som används är indisk. Finns tyskt (Zeiss) och japanskt märke som är av bättre kvalite, men dels är det fyra ggr dyrare, dels är det mer komplicerat med service och reservdelar. Inom kort kommer en ny avdelning med mottagning, behandlingsrum, operationssal mm att öppnas fick vi reda på under rundvandringen. Intressant! En del historiska byggnader hade dessvärre förstörts i Tansen av maoisternas härjningar under sent 1990-tal, början av 2000-talet. Ett av dessa är templet Amar Naryan Mandir. Tidigare var det ett av de vackraste templen utanför Katmandu. Nu var där byggnadsställningar och det var på väg att byggas upp igen. Var av trä och byggt 1807. Tre "våningar" högt, rödaktigt i färg med mörbruna trädetaljer. På strävorna som höll upp takbjälkarna var erotiska scener inkarvade. Även andra träpelare var mycket vackert snidade. Blir säkert mycket imponerande tempel igen när det blivit renoverat. Vi tog även en sväng till väveriet och nu var där tre kvinnor som arbetade med att väva tyg och en som spann garn. Lustigt med den låga byggnaden där det var hål i det stampade jordgolvet för att vävstolarna skulle få plats och kvinnor satt på en planka över hålet. Ett litet barn hängde i ett tygskynke från taket och sov. Något för yrkesinspektionen? Kvällen innan hade vi sett folk sitta framför små eldar framför sina hus och vi trodde det var för att hålla värmen. Det visade sig vara hinduiska familjer som samlades kring brasan som en del i firandet av Shivarati.

Maha Shivaratri firades igår. Det är en hindusik festival tillägnad guden Shiva. Denna dag lär äktenskapet mellan gudarna Shiva och Parvatri ingåtts. Långa köer till alla tempel där Shiva dyrkas. Finklädda nepaleser stod i rader med brickor i händerna fyllda med frukt eller blommor. Andra hade kokosnötter eller vätskor i små kannor som de skulle offra. Skolan var stängd och den är även stängd på torsdag. Då skall Loshar firas; det tibetanska nyåret. Någon har sagt till oss att här i Nepal kan man, om man vill, fira en festival varje dag året om.....och det verkar stämma! Vi blir inte riktigt kloka på det här med nyårsfirande, för skolan har varit ledig en dag tidigare för firande av Loshar. Vi har tagit tillfället att åka på minisemester. Igår morse åkte vi buss några timmar norrut till orten Tansen. Förflyttat oss ca 1.300 m "uppåt". Här är mycket kuperat, många slingrande gator och trappor. Vi bor på något som heter City View Home Stay. I princip bor vi i ett rum hemma hos en familj. Huset är fyra våningar högt. På vår våning finns två rum samt toa med dusch. Både västerländsk och österländsk toavariant samt varmvatten om man kopplar på gasflaskan. Den äldre mannen i huset är pensionerad ekonomiprofessor och pratar bra engelska. Dagens frukost åt vi i deras kök. I rummet finns två sängar samt en soffa och två fåtöljer står uppradade längs ena kortväggen. I Tansen finns ett fenomen som kallas "White Lake". Ofta ligger dimman tät över dalen och då ser det ut som en vit sjö. Igår strosade vi runt i staden. Besökte en rörelse som gör mässingsprodukter. De är speciellt kända för att tillverka kannor/bringare med pip. När vi kom dit var ägaren upptagen med att betjäna en kund. Priset på mässingsvaran bestäms av vikten. Det du vill köpa läggs upp på en digital golvvåg och så räknas priset fram. Det är likadant hos manufakturhandlaren i Odari om vi skall köpa metallprodukter eller tex hos smeden när han gör något av stål. Affärerna avklarade och vi ville se produktionen och blev visade till bakgården. Tre män satt på marken och jobbade. En hamrade ut skålar av mässingen, en annan lade på flussmedel (troligen) och en tredje värmde kannan i en eld för att flussmedlet skulle sammanfoga två delar. Ägaren satte sig och slog i handtag i några stora skålar. Riktigt hantverk! En annan hantverksrörelse vi besökte var ett väveri. Tansen är också känt för att här tillverkas det handvävda traditionella tyget som bla används till de små herrhattarna. Färgerna är milda och ofta i rosa, aprikos och ljusblått. Tyvärr var där inga väverskor, men dörren stod öppen till fabriken och vi gick in och såg alla vävstolar. De var uppträdda, spolar låg på varpen, i en del var vävning påbörjad och flera hade långa rader av "hålkort" fästa vid vävstolen. Många vävstolar var nersänkta i marken. Där fanns en kvinna som spann upp garn på en spole med hjälp av ett cykelhjul och trampa som drivkraft. Får se om vi tar en tur dit idag igen och får möjlighet att se väverskor igång...

Idag har valpen Jini blivit tvättad för andra gången. Han ser så ynklig ut när han är nytvättad och gillar inte alls schampot. Häromdagen blev han tvättad i samband med att tjejerna hade "hygienlektion". Lektionen innebar för eleverna att en nagelklippare skickades runt och både tå- och fingernaglar skulle ansas. En av eleverna var jätteolycklig och grät när hon inte fick behålla sina långa (och prydliga) fingernaglar. Framsträckta fingrar och Sucheta inspekterade att naglar klippts och var rensade. I lördags öppnade en ny restaurang några hundra meter bort. Vi gick dit för att kolla. Fullt med mopeder och mc på uppfarten och mycket folk (bara män). Vi fick sitta ner på plaststolar framför "baren" för att dricka öl och Fanta. Här serverades även lamm. Restaurangägaren hade en stor röd "klump" i pannan, tika. Gästerna hade på detta sätt önskat honom lycka till med rörelsen. Tika är en blandning av ris, socker och röd kulör. Hoppas att det kommer att gå bra för honom. På vägen tillbaka från restaurangen blev vi först invinkade till en familj några hus från skolan. Mannen brukar komma till skolan för att hämta potatisskal och andra färska grönsaksrester för att ge till sin buffel. Nu hade frun precis kokt rispudding och de bjöd oss på var sin skål av detta. Lite konsistens som keso och smak som söt risgrynsgröt. Gott! Längs infarten till skolan finns ca tio hus. De mindre barnen i husen har blivit "våra kompisar". När vi kommer vill de göra "High five" eller så skall vi snurra dem som flygplan eller hoppa runt med dem på ryggen som en häst. De är så söta! Finns ett tiotal barn 2-6 år, men exakt i vilket hus de bor blir man inte klok på, för de är lite varstans....Nåväl; barnen sprang in med oss i huset och ville också ha rispudding. Frun serverade då en klick pudding på ett bananblad till vart och ett av barnen. Bekvämt! Ingen disk. En fru i ett av de andra husen kom och hämtade oss, för hon hade letat efter oss. Hon ville bjuda på "sweet" som hon gjort eftersom det var mellandotterns födelsedag. En liten skål med en brun smet serverades oss. Det smakade som pepparkaksdeg men var lösare i konsistensen. Var mjölk som kokts med kokosbitar, ingefära och kanel. Inte alls så illa, och framförallt inte så sött, som mycket godsaker är här. Familjen vi nu var på besök hos är de som har hjorten. Det var matdax för djuret och Gerd fick ge den varm mjölk ur nappflaska. Hjorten får gå fritt i huset och på innergården och ibland ser vi den även utanför huset. Flickorna är duktiga på att dansa och vi såg lite snuttar från olika danssekvenser. Lasse har bråda dagar. Vi har bara lyckats få tag på en stor trådback till förrådet. Felix tillbringade en hel dag i Butwal för att leta backar då handlaren i Odari inte kunde få fram fler. Tyvärr inget napp. Smeden i Odari har gjort ett stativ till korgen som Lasse förankrade idag. Dessförinnnan har han målat stativet. Köpte även två mindre korgar så nu behöver en del grönsaker inte bara ligga på golvet. Igår levererades en mindre plåtcontainer och idag kom en större. Här kan bla ris förvaras. Karma, en styrelsemedlem, har lyckats köpa en nivåflottör till vattentanken i Katmandu. Flottören levererades med bussen igår. En hel del varutransporter sker med buss. Chauffören ringer när han närmar sig leveransadressen och så går man ut och hämtar varan och betalar för frakten. Felix har borrat genom taket samt till pumpen och dragit ledningar och förberett för nivåkontrollen. För att komma vidare behövs ytterligare delar som troligen går att få i Butwal.

Här är lite sjukstuga på skolan. Flera av eleverna snörvlar, hostar och är hesa. Bisnu har lunginflammation och vilar upp sig hos sin syster i Jeetpur. Tika ligger på sjukhuset i Butwal för hon behövde mer blod. Lasse har haft flera omgångar migrän och Gerd har haft en segdragen förkylning. I Odari finns minst tre "apotek". Gerd har tre ggr besökt dessa "Medical Halls" för inköp av medicin. Apoteket är ett litet kyffe med hyllor på väggarna med diverse medikamenter. Varje gång hon kommit dit har "medicinmannen" börjat med att beordra en assistent att ta tempen i armhålan. Andra gången togs även blodtrycket. Därefter säger mannen till assistenten vilka tabletter, näsdroppar eller annat som skall plockas ner och mannen ger dessa till Gerd. Totalt har medicinerna för dessa tre tillfällen kostat under tjugo kronor och nu börjar förkylningen äntligen ge med sig. Invånarna har inte fri hälsovård utan det är "dyrt" med sjukvård. Sucheta berättade att när Ganga åkte ambulans härifrån och tillbringade natten på sjukhus samt medicin för henne så kostade det kring 300 kronor. Tika fick låna pengar för att kunna åka till doktorn/sjukhuset igår och vi vet inte vad hennes kostnad blir. Troligen är dessa sjukhus som besökts privata. Enligt Temba finns här allmänna sjukhus, men då får man först gå dit klockan sex eller tidigare på morgonen och ställa sig i mottagningskön som öppnar klockan åtta och har man tur blir man behandlad denna dag, annars får man gå dit nästa dag igen och upprepa proceduren. Men förhoppningsvis har man då tillfrisknat....

Sedan tidig morgon är det storstädning på skolan. Internateleverna brukar få städa på lördagarna. Med långskaftade vippor dammas taken, fönster putsas med tidningspapper, vatten hälls ut på golven och sedan sopas vattnet bort med stråviskor. En vanlig metod för tvättning är att man häller (mycket) vatten på väggar och golv och sedan föses vattnet bort med en stråviska. Utanför duschar och toaletter brukar där ligga jutesäckar på golvet, för det blir ofta halt av allt vatten. Det är bara vi som är slöa och inte orkar städa vårt rum...men Gerd har kommit på ett sätt att "fånga" myrorna. En bit silvertejp över myrsamlingarna så "klistras" de bort och tejpen kastas i soporna. Grymt?! Efter skoltid har det planterats på fälten. Solrosfrön, bönor och olika sorters lök är satta. Tjejerna är tuffa när det gäller att hacka i den "styva" jorden. Tror inte ungdomarna hemma fixat det....Nu är skolan bara bekymrad över att valparna gärna vill springa och nosa/äta frön och plantor. Vi har föreslagit att de köper nät och lägger över. Häromdagen tog Felix en cykeltur till Indien. Gränsen är ca 25 km bort. Passet var med, men vid just denna gränsövergång kunde de inte fixa visum, så Lasse fick aldrig trampa indisk mark. Det får bli en separat resa dit någon gång istället!

Nu har ytterligare en av toaletterna stängts. Förra lär ha varit stängd i tre år nu. Tjejernas toaletter är "hål i golvet". Indira kom upprörd inrusande under en lektion och kallade på Sucheta. Vatten läckte från kökstaket ner över gasplattorna och rann ut över golvet. Lasse konstaterade att det troligen kom från toaletterna på övervåningen. Trodde först det var den tidigare avstängda toan som läckte igen, men det visade sig (troligen) vara röret från ytterligare en toalett. Så det var hänglås på! Framåt kväll slutade läckaget. Nu får alla tjejerna samsas om två toaletter. Skönt att vi har en egen "västerländsk" variant i vårt rum. Ramji och Sucheta letade efter byggmästaren igår i Odari, men fann honom inte. Men nästa vecka får de förhoppningsvis till ett möte så han kan berätta hur ledningarna går och åtgärda läckorna. Igår hade skolan hyrt in traktor med kultivator och två av fälten kördes upp. För några månader sedan hade avloppstanken tömts ut över fälten, så nu skall grödorna gro bra. Här skall planteras solrosfrön som sedan pressas till olja. Strax innan monsunen är solrosorna skördade och ris planteras. Ris behöver väldigt myckrt vatten, därför gäller det att planta innan alla häftiga regn kommer. En dag kom en man gående med en korg. I hans följe kom upphetsade små grannbarn. Det visade sig att han hade en orm i korgen som han visade upp för att åskådarna sedan skulle lämna en slant. Vet inte vad det var för sorts orm....kanske kobra. Delar bild på FB. Kocken Bir var modig och hade ormen om sig som en halsduk, men när ormens ansikte började närma sig halsen blev han skraj. Många skratt! Vi var lite besvikna över att mannen inte spelade flöjt och fick ormen att röra sig till tonerna..... Vi tycker att ödlorna Lizzy och Bizzy slöat till, för myrorna blir fler och fler och är mycket aktiva. Tack och lov håller det största antalet till på toa. Vi såg mörka punkter vid taket på toa och trodde att det var fläckar, men det visar sig vara myrsamlingar. Kliar det på kroppen nu?

Eleven Saraswati är den som pratar "bra" engelska. Hon är alltid glad, hjälpsam och mycket charmig. Lasse kallas Sir och Gerd Sister eller Didi (storasyster på nepali). Saraswati bor på skolan men åker ibland hem på helgen till orten Dumara där hennes familj bor. Dumara ligger ca en timmes bussresa från Jeetpur. Hennes far bor oftast i Butwal där han jobbar som mekaniker. Igår var vi hembjudna till hennes familj. Lasse började cykla ditåt, men återvände snabbt, då vädret var fuktigt och han inte kände sig i form. Gerd, Ramji och Sucheta cyklade till Jeetpur och tog bussen därifrån. Saraswati mötte oss vid bussen i Dumara och vi gick till huset och blev ombedda att sitta i ett rum. I rummet fanns två sängar, ett soffbord och en soffa. På soffbordet låg en laptop och i en av sängarna satt mamman och åt middag. Det fanns även två tunnor, storlek större oljefat, där riset förvarades. På hyllorna låg först tidningspapper som skydd och ovanpå dessa stod diverse prydnader. Saraswati har en bror som är 23 år och en bror som är 14 år. Den äldre brodern har varit och jobbat i Qatar, men driver nu en cykelreparationsverkstad på hemmaplan. Huset besöktes även av en moster och en kompis till Saraswati. Det visade sig senare att vi satt i pojkarnas sovrum. I ett annat rum sov mor och dotter. Familjen har fem getter. Omedelbart när vi kom dit förpassade sig Saraswati och den äldre brodern till köket och gjorde omelett som serverades i hamburgerbröd. Vi tittade runt i huset och sedan fick vi sätta oss i rummet igen. Då visar det sig att de kokt ris, gjort grönsaksröra och soppa till oss som vi serverades. Magen full av kryddad mat och mycket vatten. Det känns så tokigt att bara vi gäster skall äta...men det är väl naturligt här i landet...men svårt att vänja sig vid. En tidigare elev, Ganga, som slutat 2012, bodde bara några hus bort och vi gick alla för att hälsa på henne. Hon syr nu kläder till kunder, släkt och vänner. Symaskinen stod utomhus under stråtak. Hennes familj bygger nytt hus som snart är färdigt. Huset är stort och blir säkert mycket vackert. Här skall Ganga ha en "riktig" syatelje med affär. Ramji berättade att hon tjänar "bra med pengar" på sin verksamhet. Roligt att tidigare elever kan etablera sig och försörja sig på sin utbildning! Tänk att Lions bidrar till detta genom LWSTC!

Dagarna går fort nu....Lasse fortsätter med sitt fixande. Husbockarna har gått hårt åt fönsterkarmarna och några får förstärkas med plåt så rutorna inte ramlar ut. Trasigt fönster är bytt, vattenpelare utomhus höjts och läcka tätad. Sittbänk reparerad. Vi hoppas att de trådkorgar som vi beställt hinner komma...Tänkte göra stativ med trådkorgar att ha i förrådet så grönsaker kan förvaras en bit upp. Nu ligger de bara på cementgolvet. Vi har även beställt två "container" till förvaring av ris. Hoppas även att de hinner komma så vi kan fixa ställning för riset. Vi vill inte att möss, råttor och småkryp skall mumsa på maten! När man beställer något är ofta svaret att det tar fem dagar och när man då kommer dit och frågar efter fem dagar är svaret igen fem dagar. Gerd fortsätter med stickningen och får även ta fredagens lektionspass. Ghita har åkt till sin hemby för att vara med om broderns bröllop. Igår tog vi oss till Jeetpur för vi kände för eftermiddagsfika och Lasse ville njuta av en kall öl. Hos den kombinerade mjölkhandlaren och caféet fanns anständiga tårtbitar. Inte så stort urval utan antingen choklad- eller sockerkaksbotten. Tog var sin bit och svart te. Helt acceptabelt! Annars kunde man också välja på en massa sötsliskiga kakbitar och "julgodis". De är inte bakade utan mer hoprörd deg bara... Gick mot "Skånemässan" och innan vi gick in där tog Lasse sin öl. 65 cl öl samt en Fanta kostade under 25 kronor. Vår fika med två te och tre tårtbitar kostade ca 12 kronor. Lite andra priser än hemma i Sverige. Inträdet till mässan kostade ca 3 kr per person. Där fanns all den vanliga försäljningen med skor, textil, snacks, hälsokost och leksaker. Något stånd informerade om islam, andra visade traktorer och mc. Strutsar, kalkoner, marsvin, kaniner, jakar, kor mm var utställda. Kobonden pratade med oss och berättade att han hade 22 kor av raserna Jersey samt Holstein, men det var svårt att få avsättning för produkterna. Nepaleserna föredrar den fetare buffelmjölken. På området fanns även en scen där mycket publik lyssnade på musik eller såg dans. Ett stort nöjesfält med karuseller av diverse slag för både stora och små lockade även besökare. På nöjesfältet var även en velodrom med motorcirkus. Vi blev sugna på att se nepalesernas "William Arne" och köpte biljetter. De kostade ca 6 kr styck. Först var där en kille som körde mc upp längs väggarna i tunnan. Utan att hålla i styret, sittande avslappnad med benen längs med mc:n, stående på sadeln, ja lite olika konster. Publiken lutade sig ut över gallret och räckte sedlar som han enkelt plockade under färden. Efter hans färd blev det en lång paus och sedan kom en tjej som körde mc och gjorde konster. Strax därefter var där totalt tre mc och tre bilar som körde i grupper, tillsammans och var för sig. Bilarna påminnde om Golf. En av mc:n föll ner från ca tre m höjd och fick mc:n över sig. Såg inte roligt ut, men han reste sig snabbt och fortsatte köra. Totalt två förare hade hjälmar men i övrigt inga skydd. Hade aldrig gått hemma i Sverige!

Vet att flera av er skickat kort och brev men tyvärr måste vi meddela att ingen post kommit oss tillhanda ......ännu....Sucheta säger att det kan ta två-tre månader. Postmannen kommer i så fall till skolan och levererar posten personligen. Här finns inga brevlådor vid husen eller postlådor utsatta. Häromdagen ljöd gonggongen strax efter lektionernas slut. Elever och Ghita samlades då och tog med sig flera jambe (hackor) och gick ut och började bearbeta marken vid södersidan. Gräset hackades av några elever, andra följde efter och rensade bort tuvorna. Några elever samlade hop ris och torrt gräs och eldade detta. Blev mest rök...Här skall planteras chili, koriander och andra kryddor. Lasse, Sucheta och Ramji var i Odari och uträttade lite ärende och köpte då bla solrosfrön som kommer att planteras på två små fält utanför skolan. Vi ser att det planteras framför många bostäder och på mindre fält i dessa dagar. Gårdagens lektioner hölls utomhus på taket. Framåt sen eftermiddag kunde vi se att det regnade en bit bort och vi flyttade oss inomhus. Det känns väldigt mörkt i lektionssalarna. När där inte finns ström går det inte heller att tända belysningen. En rejäl åskknall hördes och senare på kvällen var det muller och blixtar. Började inte regna förrän vid åttatiden, och det var inte så häftigt. Blixtarna var ett skådespel och Lasse tillbringade mycket tid på taket för att beundra scenerierna. Nu på morgonen är det sol, så vår förhoppning är att regnet drivit bort en del fukta och dis.

Gerds sticklektioner fortsätter som vanligt med två pass om dagen. Nu stickas nallar och imorgon skall varje elev få två nystan med "flossat" garn som de fritt kan använda. På sylektionerna gör de något som kallas "mexi". En lång bomullsklänning med veckat liv ovanför bröstet. Detta plagg kan användas som nattlinne eller som enklare vardagsplagg. Lasse fortsätter med sitt "småpul". Cykelställen samt metallboxen där spelen förvaras är målade. En stege har tillverkats av kasserade sängramar. Wifisändaren är uppsatt utomhus så kontorsdörren nu kan vara stängd. Läckande handfat har fixats till, fotoplanscher med tidigare års studenter är rejält uppsatta i matsalen mm. Igår tog vi bussen till Butwal och vandrade runt för att leta efter automatisk nivåreglator till vattentanken, men det blev inget napp. Ofta är vattnet slut i tanken och då behöver pumpen startas. Förhoppningen var att vi kunde fixat till så detta sköttes automatiskt, men det verkar svårt. Tidigare har Felix cyklat runt till närbelägna orter, men alla handlare hänvisar till försäljare i Butwal. I måndags tog Lasse själv bussen till Butwal, men dessvärre var de flesta affärer stängda. Butwal ligger knappt fyra mil bort, men att ta sig med buss från skolan tar knappt två timmar. Och då är det trånga överfulla dragiga fordon med lågt i tak. Att beställa grejor och göra inköp till olika reparationer tar en stor del av Lasses tid men han är tacksam för att här finns cykel som han kan transportera sig runt med. Där är "exhibition" i Jeetpur några dagar och idag tog han sig dit för han ville se om där kunde vara några "användbara" utställare. Tyvärr är även språket ett hinder; inte många pratar engelska. På utställningen såldes allt möjligt från skor till traktorer. Felix var intresserad av solfångare, men ingen säljare dök upp fastän han väntade. Veterinären har varit på besök och gett valpen Jini en rabiesspruta. Jini är en favorit här och den enda valpen som (egentligen) får vara på innergården. De övriga valparna smiter gärna in men då blir de utkastade. Vi tycker Jini är lite mager, och försöker sticka till honom lite "onyttigheter" när tillfälle ges. Flera av eleverna har tidigare klagat på huvudvärk och Sucheta bad dem besöka optikern, vilket resulterat i att fyra flickor fått glasögon. Idag tog även syläraren Ramji en tur till Butwal för att hämta ett par brillor. Förra veckan åkte en av eleverna iväg i ambulans på natten. Sucheta säger att de fick ingen kontakt med Ganga och kallade då på hjälp. Sjukhuset ligger bara 7 km bort i Jeetpur. Nu är Ganga i sitt hem och vilar upp sig. Diagnosen lär vara depression. En annan flicka åkte hem efter fredagens utfärd. Hon kände sig svimfärdig och Ramji fick bära henne på ryggen från vägen till skolan. Sucheta trodde att det var utmattning, men vi gick nog inte mer än totalt 7 km under dagen. Har inte hört någon diagnos. Vi hoppas att båda snart tillfrisknar.

Så har vi genomfört den utlovade picknicken...Tidig väckning fredag morgon. Den chartrade bussen skulle komma sex, men dök upp en timme senare. Tur var det, för utombys elever och Madam anlände kontinuerligt under väntetiden. Det var mörkt och fuktigt. Flickorna var blöta i håret. Några elever som har lång cykelsträcka övernattade på skolan för att slippa tidig morgoncykling. Givetvis har inga cyklar belysning. Gasflaskor, flera säckar med mat, tallrikar, gasplattor och slangar, mjölk i spann och en del annat bars ut till vägen. Även hundvalpen Jini skulle med, för han kunde inte vara ensam hela dagen. Jini fick bli Gerds ansvar. Flickorna var finklädda. Flera hade knälånga klänningar med tights. Tyget var mycket tunt och nästan genomskinligt och mycket broderier i guld. Färgerna var skarpa och klara i gult, turkost och mintgrönt. Håret var fritt utsläppt eller uppsatt med konstgjorda blommor. Många har hår som sträcker sig förbi midjan. Tjejerna bar högklackade sandaletter av plast eller tyg. Många hade även handväska samt var sminkade med svart streck längs nedre ögonlocken. Lasse var klädd i sin nepalesiska mössa och fleecen var pyntad med sydd blomsterbrosch. Gerd bar traditionell dräkt med kurta och byxor som sylärarna varit snälla och sytt. När allt var inpackat i bussen bar det av till Lumbini. Trumman var med och ömsom till tonerna från denna eller CD dansades det i den smala passagen i bussen. Dansen var förenad med livsfara pga skump och häftiga inbromsningar, men inget som bekymrade Sucheta eller eleverna. Vid picknickplatsen bars allt ur bussen och en stor presenning lades på marken. Högtalaren fram och sedan dansades det medan frukosten förbereddes. Saraswati och Sucheta fick göra en snabb utryckning till marknaden, för det visade sig att det var en tom tändsticksask som tagits med, och vi fick inte fyr på gasplattorna. Birro tillsammans med övrig personal kokte mjölkte, ägg och plockade fram donut. Mjölken hade Lasse varit med och köpt dagen innan i Jeetpur, och handlaren hällde mjölken i plastpåsar och sedan fick de transportera hem den så. Efter frukost blev det lite mer dans medan några av tjejerna började skala och hacka grönsaker inför lunchen. Tyvärr lyste solen med sin frånvaro och det var kallt, fuktigt och rått, så man behövde röra på sig för att hålla värmen. Gick i samlad trupp till World Peace Pagoda och det japanska templet. Många foto skulle tas, både i grupp och enskilt. Vet inte hur många bilder vi finns på nu från denna dagen, men det är åtskilliga. Birro och Indira hade fixat god kycklinggryta, ris, grönsaksröra samt färska grönsaker till oss och det åts med god aptit. Vi är förvånade över så stora portioner flickorna kan äta. Lång promenad till Maya Devi templet, platsen där Buddha föddes. Sedan besöktes några andra tempel på återvägen till bussen. Dans igen på bussen hem, medan några flickor var helt utmattade efter dagen och somnade. Jini slocknade också meddetsamma på bussen hem. Vi är mycket tacksamma för att personalen hjälpte oss att genomföra utfärden. Elever och personal var nöjda med dagen.